Utbildning till missionsarbete

”Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.” 1 Kor. 3: 9.

En kristen arbetares gärning är inte lätt eller obetydlig. Han har ett högt uppdrag, som måste sätta sin prägel på och forma hela hans framtida liv. Den som ger sitt liv till ett så heligt uppdrag, bör sätta in alla sina krafter på att fullfölja det. Han bör sikta högt, men han kommer aldrig att nå upp till något högre ideal än det han försöker nå. Han kan inte sprida ljus förrän han först har fått ta emot det. Han måste vara lärljunge innan han kan få tillräcklig visdom och erfarenhet för att vara lärare, skickad till att öppna Skriften för dem som befinner sig i mörker. Om Gud har kallat människor till att vara Hans medarbetare, är det lika säkert att Han har kallat dem till att göra den bästa möjliga förberedelse för att på rätt sätt representera de heliga, upplyftande sanningarna på det rätta sättet.

De som vill helga sig till Guds gärning, bör få en utbildning och en undervisning till detta arbete och på det sättet förberedas till att utföra det på ett förståndigt sätt. De får inte tycka att de genast kan stiga upp på ett högre steg på stegen. De som vill ha framgång, måste börja nedifrån och ta ett steg i sänder uppåt. Tillfällen och förmåner garanteras dem så att de kan vidareutvecklas. De bör göra allt som står i deras makt för att lära sig utföra Guds gärning på ett tillfredsställande sätt.

Var våra predikanter än är verksamma, i Europa eller i Amerika, bör de försöka sporra de unga till att förbereda sig för aktiv tjänst på Guds stora stridsfält. Alla som påstår sig vara Kristi tjänare, har ett uppdrag att utföra för Honom. Själva namnet tjänare innesluter tanken på en anställning, ett arbete och ett ansvar. Till var och en har Gud anförtrott förmågor som skall användas i Hans tjänst. Han har gett var och en hans uppgift och Han kräver att varje förmåga skall användas till Hans ära.

Militär utbildning
Rätt framför vårt tryckeri i Basel, Schweiz, ligger en stor park, som staten har reserverat åt sig som militär övningsplats. Här ser man vissa tider av året soldaterna hålla sin dagliga exersis. De tränas i härens alla plikter, för att soldaterna i händelse av krig skall kunna vara beredda att följa regeringens upprop till att utföra verklig tjänst.

En dag fördes ett fint tält bort till platsen. Därefter följde övningar med att sätta upp det och ta ned det igen. Det undervisades om hur det skulle ställas upp på rätt sätt och varje man fick sin bestämda uppgift. Upprepade gånger ställdes tältet upp och lades ihop på nytt.

Ett annat kompani kom till platsen med flera små kanoner. Officerarna lärde soldatene att flytta kanonerna snabbt från plats till plats genom att lösgöra kanonvagnen och iordningställa kanonen för användning och snabbt sätta framhjulen på plats igen, så att de stod färdiga för att ögonblickligen sättas i rörelse när orderna kom.

Ambulanser fördes in på området och sanitetstrupperna undervisades om hur de skulle ta sig an de sårade. Män lades på bårar, deras huvuden och kroppsdelar förbands, så som man gör med de sårade på stridsfältet. Därpå lades de in i ambulansen och kördes bort.

I timmar tränas soldaterna i att ta av sig sina ryggsäckar och snabbt att ta på sig dem. De fick lära sig att prydligt lägga sina gevär i en hög och att på nytt ta tag i dem. De tränas i att göra utfall mot fienden och får undervisning i alla slags manövrer.

På det sättet fortsätter exercisen för att människorna skall kunna vara förberedda för varje situation som kan uppstå. Skulle de som kämpar i striden för furste Immanuel, visa mindre allvar och omsorg i sin förberedelse för den andliga striden? De som är sysselsatta i detta stora verk, måste delta i den nödvändiga träningen. De måste lära sig att lyda innan de är lämpliga att befalla.

Möjliga sätt att undervisa
Det bör fattas beslut om framsteg när det gäller särskilt förberedande arbete. I alla våra konferenser bör det läggas väl organiserade planer för undervisning och övning av dem som vill helga sig till Guds verk. Våra missionsanstalter i städerna erbjuder gynnsamma villkor för utbildning i missionsarbete, men detta är inte tillräckligt. I samarbete med våra skolor bör det sörjas för de bästa tänkbara möjligheter till utbildning av arbetare både hemma och på utländska missionsfält. I våra större församlingar bör det dessutom finnas särskilda skolor för utbildning av unga män och kvinnor för att göra dem passande till att verka för Gud. Och våra predikanter bör lägga långt större vikt vid att hjälpa och utbilda yngre arbetare.

När det görs en ansträngning för att förmedla sanningen på en viktig plats, bör våra predikanter ägna särskild uppmärksamhet åt undervisningen och utbildningen av sina medhjälpare. Det behövs bokevangelister och kolportörer och sådana som ägnar sig åt att hålla bibelläsningar i hemmen, så att också dessa kan leda människornas sinnen till sanningen, samtidigt som predikanterna arbetar med ord och lära.

Våra predikanter som har rest till viktiga platser för att hålla tältmöten, har ofta gjort ett allvarligt fel genom att använda all sin tid till att hålla predikningar. Det bör vara mindre predikan och mer undervisning - undervisning av folket och också av de unga männen om hur de kan utföra ett fruktbart arbete. Predikanterna borde bli duktiga på att lära andra hur de skall studera Bibeln och till att träna de blivande arbetarna i Guds sak både när det gäller sinnelag och uppförande. Och de bör vara beredda att ge råd och undervisning till dem som nyligen har tagit emot tron och som förefaller att ha förmågor till att kunna verka för Mästaren...

Alla som vill bli duktiga arbetare, måste använda mycket tid till bön. Förbindelsen mellan Gud och själen måste hållas öppen, för att arbetarna måtte kunna känna igen sin Hövdings röst. Bibeln bör studeras flitigt. Liksom hos guldet ligger Guds sanning inte alltid uppe på ytan. Den kan bara upptäckas genom allvarlig eftertanke och djupt studium. Detta studium kommer inte bara att fylla sinnet med kunskap av allra största värde, utan det kommer också att stärka och utvidga de andliga gåvorna och leda till en sann värdering av eviga ting. Låt de gudomliga föreskrifterna få en plats i det dagliga livet. Låt livet formas efter Guds rättfärdighets höga standard. Då kommer hela karaktären att stärkas och förädlas.

Den som försöker göra sig passande för Guds heliga verk, måste se till att han inte ställer sig på fiendens mark, utan väljer att umgås med dem som kommer att hjälpa honom att uppnå gudomlig kunskap. Gud tillät att Johannes, den älskade lärjungen, blev förvisad till Patmos, där han var skild från världens larm och strid, avskuren från varje yttre inflytande och också från den uppgift som han älskade. Då kunde Herren meddela Sig med honom och avslöja för honom de avslutande scenerna i denna världs historia. Johannes Döparen gjorde öknen till sitt hem. Där tog han emot det budskap från Gud, som skulle bereda vägen för Honom som skulle komma.

Så långt som det står i överensstämmelse med sanningens principer, bör vi undgå varje inflytande som skulle kunna leda tankarna bort från Guds verk. I synnerhet bör de som är nya i tro och erfarenhet, ta sig i akt så att de inte i självtillit ställer sig på frestelsens väg.

De som tar itu med arbetet på rätt sätt, kommer att inse nödvändigheten av att ha Jesus med sig vid varje steg. De kommer att känna det som en plikt, som de är skyldiga sig själva och som Gud kräver att utveckla sina andliga gåvor och sina levnadsvanor - en plikt som är betydelsefull för att verket skall bli framgångsrikt.

Självtillräcklighet
Somliga som har för avsikt att bli missionsarbetare, anser kanske, att de har nått så långt att de inte behöver all denna särskilda utbildning. De som hyser sådana tankar är emellertid just de som mest behöver en grundlig undervisning. När de får mycket större kunskap om sanningen och verkets betydelse, kommer de att inse sin okunnighet och otillräcklighet. När de rannsakar sina egna hjärtan noggrant, kommer de att uppleva sig själva som en sådan kontrast till Kristi rena karaktär att de vill utbrista: ”Vem passar för att uträtta allt detta?” Därefter kommer de i djup ödmjukhet att dagligen försätta sig själva i en nära gemenskap med Kristus. Medan de övervinner det naturliga hjärtats egoistiska böjelser, sätter de sina fötter på den stig där Kristus går före. ”När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.” (Ps. 119:130). Men de som har höga tankar om sin egen duglighet och sina förvärvade talenter, är så fulla av inbilskhet att Guds Ord inte ges något tillfälle att komma in för att undervisa och upplysa dem.

Många anser sig lämpliga för en gärning som de nästan inte har någon kunskap om. Om de inleder arbetet i självtillit, kommer de inte att få den kunskap som de måste uppnå i Kristi skola. De kommer att vara dömda till att kämpa mot många svårigheter som de är alldeles oförberedda på. De kommer alltid att sakna erfarenhet och visdom tills de lär sig att förstå sin egen stora brist på effektivitet.

Saken har lidit mycket stor förlust till följd av det bristfälliga arbete som utförts av män som äger förmåga, men som inte har fått lämplig utbildning. De har sysslat med en gärning som de inte förstod att utföra. Till följd av detta har de bara kunnat uträtta litet grand. De har inte gjort en tiondedel av det som de skulle kunnat utföra om de från början hade fått den rätta utbildningen. De grep tag i några få tankar och förmådde tillägna sig en rutin i form av några få föredrag. Därmed upphörde deras framgång. De ansåg sig vara kompetenta som lärare, medan de knappt behärskade sin ABC i kunskap om sanningen. Sedan har de hela tiden famlat sig fram och varken gjort rätt mot sig själva eller mot verksamheten. De verkar inte ha tillräckligt stort intresse för att kunna väcka sina slumrande energier eller till att sätta sina förmågor på prov för att bli duktiga arbetare. De har inte lagt sig vinn om att lägga grundliga och väl genomtänkta planer och deras arbete visar sig vara undermåligt i varje avseende.

Somliga har blivit modlösa och har gett upp arbetet för att ta itu med någon annan sysselsättning. Om dessa tålmodiga och ödmjuka hade satt sina fötter på stegens nedersta pinne och därefter med ihärdig uthållighet hade stigit uppåt steg för steg genom flitigt utnyttjande av de förmåner och tillfällen som fanns inom räckhåll, så kunde de ha blivit dugliga och nyttiga arbetare som fullgjorde sin tjänst och som Mästaren inte hade behövt skämmas över.

Om de som avser att verka för själars frälsning, litar på sin egen begränsade visdom, så kommer de med säkerhet att misslyckas. Har de ödmjuka uppfattningar om sig själva och förlitar sig helt på Guds löften, så kommer Han aldrig att svika dem. ”Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina vägar jämna.” (Ordspr 3:5, 6) Vi har det privilegiet att kunna få vägledning av en vis Rådgivare.

Gud kan göra ödmjuka män mäktiga i Sin tjänst. De, som i lydnad följer pliktens kall och använder sina förmågor till det yttersta, kan vara förvissade om att de kommer att få gudomlig hjälp. Änglar skall komma som ljusets sändebud för att hjälpa dem som är villiga att göra allt som de för sin del kan, och därutöver litar på att Gud kommer att samverka med dem i deras strävanden.

Det bör understrykas för alla som har bestämt sig för att vara Guds arbetare, att de måste ge bevis för att de är omvända. En ung man utan en sund och ärbar karaktär kommer inte att tjäna till sanningens ära. Varenda arbetare måste vara ren av hjärtat och det får inte finnas någon lögn i hans mun. Han bör komma ihåg att för att ha framgång måste han ha Kristus vid sin sid. och att varje syndig vana, även den mest hemliga, är naken och öppen inför Hans ögon som vi har att göra med.

Synden har grumlat Guds avbild i människan. Genom Kristus kan denna avbild återupprättas, men bara genom allvarlig bön och genom att segra över vårt eget jag kan vi få del av den gudomliga naturen…

De trogna, flitiga arbetarna i Herrens vingård kommer att vara bönens, trons och självförnekelsens män - män som behärskar sina naturliga lustar och lidelser. Dessa kommer i sina egna liv att vara bevis på kraften i den sanning som de presenterar för andra och deras arbete kommer inte att bli utan resultat.

--------

Förkunnaren skulle vara beredd att ge all den själsliga och moraliska energi som naturen, utbildningen och Guds nåd har skänkt honom. Men hans framgång beror mera på den grad av överlåtelse och självförsakelse, i vilken arbetet har utförts, än på hans naturliga eller förvärvade gåvor. Det är nödvändigt att vi ständigt förkovrar oss så att vi kan ge den allra bästa tjänst, men om inte Gud samverkar med de mänskliga redskapen, blir ändå ingenting uträttat. "Mig förutan kunnen I intet göra." (Joh. 15:5.) Gudomlig nåd är grundvillkor för frälsande kraft, utan den är alla mänskliga försök till intet gagn. Även de starkaste och allvarligaste mänskliga försök att inskärpa sanningen är beroende av Guds nåd. – Vittnesbörd för församlingen 5, sid. 583.