Det behövs självständiga män som är allvarliga i sina strävanden, inte män som är påverkbara som kitt. De, som vill att deras arbete skall vara tillrättalagt för deras händer och som vill ha en viss mängd arbete att utföra för en bestämd lön och som tror sig vara lämpliga utan anpassning eller utbildning, är inte de män som Gud kallar till att verka i Hans sak. En man som inte kan anpassa sina förmågor till nästan vilken plats som helst när förhållandena kräver det, är inte den man som vår tid behöver. De män som Gud vill knyta till Sitt verk, är inte slappa, förståndssvaga män som varken äger muskelkraft eller moralisk karaktärstyrka…
Det finns män som smickrar sig med att de skulle kunna uträtta något stort och gott om bara omständigheterna omkring dem var annorlunda, samtidigt som de inte använder de förmågor de redan har genom att vara verksamma i de situationer som Försynen har placerat dem i… Personlig självständighet och personlig kraft är de egenskaper som nu behövs. Individens karaktär behöver inte offras, men den bör anpassas, förädlas och höjas.
Guds sak kräver män som ögonblickligen kan uppfatta snabbt och handla kraftfullt i rätt tid. Om man dröjer för att bedöma varje svårighet och jämföra varje litet bekymmer man möter, så kommer man bara att uträtta litet grand. Hinder och svårigheter kommer vi att stöta på vart vi än vänder oss, och dessa måste man med en bestämd avsikt besluta sig för att övervinna. Den som inte gör det, kommer att bli övervunnen av dem.
Ibland förefaller olika vägar, avsikter och tillvägagångssätt i samband med Guds verk att vara lika användbara. Det är då det är nödvändigt att vara ytterst skarpögd. Och om något görs för att förverkliga avsikten, så måste det göras i rätt ögonblick. Den minsta antydan i viktskålens rörelse bör iakttas och avgöra saken ögonblickligen. Långa dröjsmål tröttar ut änglarna. Det är mer ursäktligt att ibland fatta ett felaktigt beslut än att ständigt inta en vacklande ståndpunkt, att tveka och ibland vara böjd för att göra en sak och ibland en annan. Det uppstår mer förvirring och elände genom en sådan tvekan och sådana betänkligheter än genom att det ibland handlas alltför snabbt.
Det har visats mig att det i de största segrarna och i de mest fruktansvärda nederlagen har rört sig om minuter. Gud kräver punktlighet i handling. Dröjsmål, tvivel, betänklighet och obeslutsamhet ger ofta fienden alla fördelar. . . . .
Att fastställa en bestämd tid för saker och ting kan ofta innebära en fördel för sanningen. Segrar förloras ofta genom fördröjningar. Det kommer att inträffa kriser i Guds sak. Punktlig och beslutsam handling i rätt tid kommer att ge härliga segrar, medan försening och försummelse kommer att medföra stora förluster och avgjort vanära Gud. Snabba rörelser i det kritiska ögonblicket kommer ofta att avväpna fienden och han blir besviken och lider nederlag, därför att han hade väntat sig att få tid att smida planer och använda sin list…
Den största punktlighet är avgjort nödvändig i svårigheternas och farans stund. Alla planer kan vara väl tillrättalagda för att uppnå vissa avsikter, men ändå kan ett mycket kortvarigt dröjsmål medföra att förhållandena fullständigt förändras och de stora målsättningar som kunde ha uppnåtts går förlorade till följd av brist på snabbt förutseende och punktlig handling.
Mycket kan göras för att öva upp sinnet till att övervinna lättja. Det finns tider då vaksamhet och djupt övervägande är nödvändiga. Det skulle vara dumt att förhasta sig. Men också här har mycket gått förlorat genom alltför stor betänklighet. Till en viss grad är försiktighet nödvändig, men betänklighet och beräkning har vid speciella tillfällen fört till större olycka än vad ett misstag genom överilning skulle ha gjort. - Vittnesbörd för församlingen, 3, sid. 496-498.
Det finns somliga som till en tid är framgångsrika i kampen mot sina egoistiska önskningar om nöjen och lättja. De är uppriktiga och allvarliga, men blir uttröttade av utdragen ansträngning, av daglig död och oupphörligt kaos. Lättja verkar tilltala dem, att dö bort från självet uppfattar de som frånstötande. De sluter sina sömntunga ögon och faller för frestelsens makt i stället för att motstå den.
De anvisningar som Guds Ord innehåller, ger ingen plats för att kompromissa med det onda. Guds Son uppenbarades för att Han måtte kunna dra alla till Sig. Han kom inte för att vagga världen till sömns utan för att visa på den smala vägen, som alla de måste vandra som till sist når fram till portarna i Guds stad. Hans barn måste följa efter på den väg där Han har gått före dem. Vilken uppoffring av maklighet och egoistisk njutning det än måtte medföra och vad det än måtte kosta i form av arbete eller lidande, så måste de upprätthålla en ständig kamp mot det egna jaget..