Kort före Sin himmelsfärd gav Kristus Petrus denna befallning: ”Föd mina lamm!” (Joh. 21:15). Denna befallning gäller varje predikant. När Kristus säger till lärjungarna: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana” (Mark. 10:14), talade Han till Sina lärjungar i alla tider.
Sanningens sak har lidit mycket stora förluster genom att man har försummat att ta sig an de ungas andliga behov. Evangeliets tjänare bör inleda en glad kontakt med de unga i sina församlingar. Många är ovilliga att göra detta, men deras försummelse är synd i Herrens ögon. Vi har ibland oss många unga män och kvinnor som inte är okunniga om vår tro, men vilkas hjärtan aldrig har blivit berörda av Guds nåds kraft. Hur kan vi som bekänner oss vara Guds tjänare, dag efter dag och vecka efter vecka fortsätta att ställa oss likgiltiga till deras tillstånd? Om de skulle dö i sina synder utan att ha blivit varnade, skulle deras blod utkrävas av den väktares hand som försummade att varna dem.
Varför skulle inte arbetet för de unga i våra led betraktas som en missionsgärning av högsta rang? Det kräver den största finkänslighet, den mest vaksamma hänsyn och den allvarligaste tänkbara bön om himmelsk visdom. De unga är föremål för Satans särskilda angrepp. Vänlighet, artighet och den sympati som strömmar ut från ett hjärta som är fyllt med kärlek till Jesus, kommer att vinna deras tillit och frälsa dem från många av fiendens snaror.
De unga behöver mer än bara en tillfällig uppmärksamhet, mer än bara ett uppmuntrande ord då och då. De behöver flitigt, omsorgsfullt arbete i bön. Endast den vars hjärta är fyllt av kärlek och medkänsla, kommer att vara i stånd till att påverka sådana unga personer som förefaller att vara obetänksamma och likgiltiga. Inte alla kan få hjälp på samma sätt. Gud behandlar var och en efter vederbörandes läggning och karaktär och vi måste samarbeta med Honom. De, som vi obekymrat förbigår, därför att vi bedömer dem efter deras yttre utseende, har ofta de bästa förutsättningar för att bli arbetare, och varje ansträngning som görs för deras skull, kommer att betala sig. Frågan om hur man skall behandla ungdomen, måste ägnas större uppmärksamhet. Det krävs mer allvarlig bön om den visdom som är nödvändig, när man har med människors sinnen att göra.
Predikan för barn
Låt vid varje lämpligt tillfälle berättelsen om Jesu kärlek bli berättad på nytt för barnen. Låt varje predikan innehålla ett litet avsnitt till deras bästa. En Kristi tjänare kan stifta varaktig vänskap med dessa små. Låt honom därför inte försumma något tillfälle till att hjälpa dem att uppnå bättre kunskap om Skriften. Det kommer att bidra mer än vi förstår till att stänga dörren för Satans påfund. Om barnen tidigt lär känna Guds Ords sanningar, så kommer därigenom en spärr mot gudlösheten att byggas upp och de kommer att kunna möta fienden med orden: ”Det står skrivet.”
De som ger undervisning till barn och ungdom, bör undvika tröttande framställningar. Korta tal som går rakt på sak, kommer att ha ett positivt inflytande. Är det något som skall sägas, så låt kortheten i budskapet kompenseras av ofta återkommande upprepningar. Några få intressanta yttranden med korta mellanrum kommer att vara till större hjälp än om man ger all undervisning på en gång. Långa tal tröttar de ungas sinnen. För mycket prat kommer hos dem bara att väcka avsky för andlig undervisning, precis som överätning belastar magen och tar bort aptiten, vilket leder till avsky för mat. Vår undervisning av församlingen och då isynnerhet av ungdomen bör ges ljud på ljud, bud på bud, lite här och lite där. Inte med stränghet utan med stor mildhet skall barnen ledas framåt mot himlen.
Att sätta sig in i de ungas känslor
Vi bör försöka att sätta oss in i de ungas känslor, så att vi visar deltagande med dem i deras glädjeämnen och bekymmer, deras strider och segrar. Jesus stannade inte kvar i himlen, borta från de sörjande och de syndiga. Han kom ned till den här världen för att kunna lära känna det fallna släktets svagheter, lidanden och frestelser. Han kom till oss sådana som vi var, för att han skulle kunna lyfta oss upp. I vårt arbete för de unga måste vi möta dem där de står, om vi vill hjälpa dem. När unga lärjungar övervinns av frestelse, får inte de som har större erfarenhet, behandla dem strängt eller betrakta deras ansträngningar med likgiltighet. Kom ihåg att ni själva ofta har visat liten kraft att motstå frestarens makt. Var lika tåliga med dessa lamm i hjorden som ni vill att andra skall vara mot er. Gud har skapat oss sådana, att även de starkaste vill möta sympati. Hur mycket mer är då inte barnen i behov av den! Också en medkännande blick kommer ofta att lugna och stärka det prövade, frestade barnet.
Jesus säger till varje vandringsman: ”Min son, ge mig ditt hjärta.” (Ordspr. 23:26) ”Vänd om, ni avfälliga barn! Jag skall bota er från er otrohet.” (Jer. 3:22) De unga kan inte vara riktigt lyckliga utan Jesu kärlek. Han väntar med medlidsam ömhet på att få höra de egensinnigas bekännelse och att godta deras botfärdighet. Han iakttar dem för att se ett eller annat uttryck av tacksamhet hos dem, som en mor söker efter ett erkännande leende hos sin älskade baby. Den store Guden lär oss att kalla Honom Far. Han önskar, att vi skall förstå vilka innerliga, ömma känslor som rör sig i Hans hjärta för oss i alla våra prövningar och frestelser. ”Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.” (Sal. 103:13) En mor skulle snarare kunna glömma sitt barn, än att Gud skulle kunna glömma den själ som förlitar sig på Honom.
De ungas deltagande i församlingens arbete
Vårt ansvar för de unga upphör inte när de ger sitt hjärta till Gud. De måste intresseras för Herrens verk och ledas till att inse, att Han förväntar Sig, att de gör något för att främja Hans sak. Det är inte tillräckligt att visa hur mycket som är nödvändigt att göra och att sporra de unga till att delta. De måste undervisas om hur de kan arbeta för Mästaren. De måste undervisas, utbildas och tränas i de bästa metoderna för att vinna själar för Kristus. Lär dem att på ett stilla och anspråkslöst sätt försöka hjälpa sina unga kamrater. Framhåll på ett systematiskt sätt de olika slags missionsarbeten som de kan delta i och låt dem få undervisning och hjälp. Därigenom kommer de att lära sig vara verksamma för Gud.
Tro inte att ni kan väcka de ungas intresse genom att gå till missionsmötet och hålla en lång predikan. Tänk ut planer som kommer att väcka ett levande intresse. Varje vecka bör de unga lämna sina rapporter och berätta, vad de har försökt att göra för Frälsaren och vilken framgång de har haft. Om man vid missionsmötet ger ett tillfälle till att lägga fram sådana rapporter, skulle det inte bli tråkigt, tröttande och ointressant. Det skulle bli av stort intresse och det skulle inte saknas deltagande.
I församlingen finns det behov av ungdomliga begåvningar som är väl organiserade och väl utbildade. De unga kommer att uträtta något med sitt överflöd av krafter. Om dessa krafter inte leds in på de rätta spåren, kommer de unga att använda dem på ett sätt som kommer att skada deras eget andliga liv och verka till skada för dem som de umgås med.
Låt lärarens hjärta bindas samman med deras hjärtan som han undervisar. Låt honom komma ihåg att de har många frestelser att möta. Vi inser i ringa grad de förkastliga karaktärsdrag som de unga tar emot som medfödd födelsegåva och hur ofta frestelser kommer till dem till följd av denna medfödda födelsegåva.
Den övervakande omsorg som underherden skall visa lammen i sin hjord, illustreras klart av en bild som jag har sett som framställer den Gode Herden. Herden går före medan hjorden följer efter. I sina armar bär Han ett hjälplöst lamm, medan modern går vid Hans sida, full av tilllit. Om Kristi gärning säger Jesaja: ”Han samlar lammen i sina armar, han bär dem i sin famn.” (Jes. 40:11) Lammen behöver mer än bara den dagliga näringen. De behöver beskydd och måste ständigt vaktas med kärleksfull omsorg. Om ett lamm kommer bort, måste man söka efter det. Bilden är vacker och den framställer klart den kärleksfulla tjänst, som underherden i Kristi hjord måste ge dem som står under hans beskydd och omsorg.
Mina bröder i predikoverksamheten, öppna era dörrar för de unga män som är utsatta för frestelse! Kom dem nära genom personliga bemödanden. Det onda lockar dem från alla håll. Sök väcka deras intresse för det som kommer att kunna hjälpa dem att leva ett högre liv. Håll er inte på avstånd. Bjud in dem till ert hem, hälsa dem välkomna till att vara tillsammans med er omkring familjealtaret. Låt oss minnas Guds krav på oss om att göra stigen till himlen ljus och tilldragande.
Vi skulle uppfostra ungdom till att hjälpa ungdom. Och medan de gör detta, får de erfarenheter, som gör dem lämpliga att verka i större sammanhang. Tusentals hjärtan kan nås på det enklaste, mest ödmjuka sätt. De mest intelligenta, de som prisas som världens mest begåvade människor stimuleras ofta genom enkla ord från ett hjärta som älskar Gud, och som kan tala om den kärleken lika naturligt som de världsliga talar om det som deras sinne begrundar och uppehåller sig vid. Ofta har ord, som är väl förberedda och instuderade, litet inflytande. Men de enkla, ärliga ord som talas Även Guds son eller dotter i naturlig enkelhet, öppnar dörrar till hjärtan som länge vant stängda. – Vitnesbörd för församlingen 6 115
Ända från barnaåren kände Timoteus till Skrifterna. Hans kunskap i dem var ett skydd mot de onda inflytanden som omgav honom, och mot frestelsen att välja nöjen och självisk tillfredsställelse framför plikten. Ett sådant skydd behöver alla våra barn, och det borde vara en del av föräldrarnas och Kristi ambassadörers uppgift att se till att barnen får en passande undervisning i Guds tro. – Vittnesbörd f församlingen 4, s.398.