När missionsarbetaren vinner små grupper på olika platser, bör han aldrig ge de nya i tron det intrycket, att Gud inte kräver av dem, att de skall verka systematiskt för att hjälpa till med att stödja saken med sitt personliga arbete och med sina medel. De som tar emot sanningen, tillhör ofta de fattiga i världen, men detta bör de inte använda som en ursäkt för försummelse av de plikter, som vilar på dem på grund av det dyrbara ljus de har fått. De bör inte tillåta fattigdom att hindra dem från att samla sig en skatt i himlen. De välsignelser som de rike kan uppnå, är också tillgängliga för dem. Om de är trogna när det gäller att använda det lilla de har, kommer deras skatt i himlen att förökas i proportion till deras trohet. Det som gör deras offer värdefullt i himlens ögon, är motivet till deras gärning och inte den mängd de utför.
Alla bör utbildas till att göra vad de kan för Mästaren och till att ge Honom i proportion till hur Han har välsignat dem. Som Sin rättmätiga del kräver han en tiondedel av deras inkomst, den må vara stor eller liten, och de som vägrar att ge denna, utför ett rån mot Honom och kan inte förvänta sig, att Hans hand skall ge dem framgång. Även om församlingen för det mesta består av fattiga syskon, bör frågan om systematisk välgörenhet grundligt förklaras och planen möta ett hjärtligt mottagande. Gud är i stånd till att uppfylla Sina löften. Hans resurser är obegränsade och Han använder dem alla då Han utför Sin vilja. Och när Han ser att någon trofast utför sin plikt och betalar tiondet, kommer Han i Sin visa försyn att öppna vägar så att det kommer att öka. Den som följer Guds förordning i det lilla han har fått, kommer att skörda samma frukter som den som ger av sitt överflöd.
Samma sak gäller också dem som med gädje använder de förmågor de anförtrotts i Guds sak, medan de som underlåter att använda det de har fått, kommer att dra på sig lika stor skuld som om det lilla hade varit mycket. Det var den man som bara hade tagit emot en talent, men som hade gömt denna talent i jorden, som var den som fick blev fördömd av Herren.
Guds plan i tiondesystemet är vacker i sin enkelhet och jämlikhet. . Alla kan ta del i det med tro och tillförsikt, ty det är av gudomligt ursprung. I det förenas enkelhet och nytta, och det kräver inte heller en hög kunskap att förstå hur det skall praktiseras. Alla kan känna att de har en del i att bära frälsningens dyrbara verk framåt. Varje människa kan bli en Herrens skattmästare och bli ett redskap i att möta behoven i Herrens skattkammare. . . . . . .
Ett stort syfte fullföljs genom detta system. Om alla skulle acceptera det, skulle var och en bli en outtröttlig och trogen skattmästare åt Gud, och därför skulle det aldrig saknas medel till att förverkliga förkunnelsen av det sista varningens budskap till världen. – Vittnesbörd för församlingen 3. sid. 388-389