Medel till att stödja evangeliseringen

Herren har gjort förkunnelsen av evangeliet beroende av hela Sitt folks arbete och frivilliga gåvor. Den, som förkunnar nådens budskap för fallna människor, har också en annan gärning att utföra, nämligen att visa människorna, att det är deras plikt att stödja Guds sak med sina tillgångar. Han måste lära dem att en del av deras inkomster tillhör Gud och skall helgas åt Hans verk. Denna undervisning bör han förmedla både genom föreskrift och genom sitt exempel. Han bör vara uppmärksam på att han inte genom sitt eget handlande försvagar kraften av sin undervisning.

Det, som enligt Skriften har lagts åt sidan som Herrens egendom, utgör evangeliets inkomst och är inte längre vårt. Det är inget mindre än helgerån av en människa att ta från Guds förrådshus för att tjäna sig själv eller för att tjäna andra i deras timliga angelägenheter. Somliga har gjort sig skyldiga till från Guds altare ta det som uttryckligen hade helgats åt Honom. Alla bör se denna sak i dess rätta ljus. Låt ingen som lider brist, ta pengar som har helgats till religiösa ändamål och använda dem till sina egna behov medan de lugnar sina samveten med att säga, att han skall betala tillbaka det någon gång i framtiden. Det är mycket bättre att skära ner utgifterna så att de motsvarar ens inkomster och begränsa sina önskningar och leva efter sina tillgångar än att använda Herrens pengar till timliga ändamål.

Användning av tionden
Gud har gett särskild vägledning med hänsyn till hur tionden skall användas. Det är inte Hans avsikt att Hans verk skall lamslås på grund av att medel saknas. För att inte slumpen skall avgöra och fel begås, har Han mycket tydligt klargjort vår plikt i dessa punkter. Den del Gud har förbehållit Sig själv får inte användas till något annat ändamål än det som Han har anvisat. Låt ingen anse sig ha rätt att behålla sitt tionde för att använda det som han själv vill. De får inte använda det till sig själva i någon nödsituation och inte heller använda det så som de själva finner lämpligt, inte ens till något som de kanske anser för att vara Herrens verk.

Predikanten bör genom föreskrift och exempel lära folket att betrakta tiondet som heligt. Han bör inte anse att han, därför att han är predikant, kan behålla det och använda det så som han själv vill. Det tillhör inte honom. Han har inte lov att ta hand om det som han anser tillhör honom. Han får inte använda sitt inflytande till förmån för någon plan som kommer att föra tionde och gåvor som har helgats åt Gud, bort från deras rätta användning. De skall föras in i Guds förrådshus och anses vara helgat till Hans tjänst, så som Han har bestämt…

Gud vill att alla Hans förvaltare skall vara noggranna med att följa gudomliga förordningar. Som mänskliga redskap får de inte ersätta Herrens planer genom att utföra något slag av välgörenhet eller genom att ge en gåva eller ett offer när som helst eller på det sätt som de kan finna lämpligt. Det är mycket illa gjort av människor att försöka förbättra Guds plan och tänka ut ett surrogat för denna genom att de, när tillfälle ges, beräknar genomsnittet av sina goda ingivelser och låter dessa uppväga Guds anspråk. Gud kallar alla till att använda sitt inflytande till att stödja Hans egna krav. Han har kungjort Sin plan och alla som vill samarbeta med Honom, måste följa denna plan i stället för att våga försöka förbättra den.

Herren undervisade Mose, för Israels räkning: ”Du skall befalla Israels barn att bära fram till dig ren olja av stötta oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen.” (2 Mos. 27: 20) Detta skulle vara ett ständigt offer för att Guds hus skulle kunna vara tillräckligt försett med det som var nödvändigt för Hans tjänst. Hans folk i dag skall komma ihåg, att Guds hus är Herrens egendom, som det samvetsgrant skall sörjas för. Men medlen till detta ändamål får inte tas från tiondet.

Ett mycket tydligt och bestämt budskap har getts mig till vårt folk. Jag har fått fått i uppgift att säga till dem, att de gör fel om de använder tiondet till olika ändamål, som oavsett om de i och för sig är goda, ändå inte är det ändamål som Herren har sagt, att tiondet skall användas till. De som använder tiondet på detta sätt, avviker från Herrens förordning. Gud kommer att döma i dessa ting...

Somliga resonerar så att tiondet kan användas för skoländamål. Andra åter resonerar så att försäljare och kolportörer skulle stödjas genom tiondet. Men man begår ett stort misstag om man drar bort tiondet från det ändamål, som det är avsett att användas till, nämligen till stöd för predikanternas underhåll. Det borde i dag finnas hundra mycket dugliga arbetare där det nu bara finns en.

En högtidlig plikt
Tiondet är heligt. Gud har själv reserverat det för Sig. Det skall föras till Hans förrådshus och avändas till att underhålla evangeliets tjänare i deras arbete. Under lång tid har man rånat från Herren därför att det finns somliga som inte förstår, att tiondet är den del som är förbehållen Gud. Somliga har varit missnöjda och sagt: ”Jag vill inte betala mitt tionde längre, för jag saknar tilltro till det sätt på vilket saker och ting sköts centralt i verksamheten.” Men skall du råna från Gud därför att du menar, att arbetet inte leds på rätt sätt? Lägg fram dina klagomål, klart och tydligt, på rätt sätt och i rätt ande, för rätta vederbörande. Sänd in din begäran om att förhållandena måtte ändras och rättas till, men drag dig inte tillbaka från Guds verk och var inte otrogen på grund av att andra inte handlar rätt.

Läs noggrant det tredje kapitlet i Malakis profetia och se vad Gud säger om tiondet. Om våra församlingar vill ta ställning för Herrens ord och trofast inbetala sitt tionde till Hans förrådshus, så kommer fler arbetare att bli uppmuntrade att gå in i uppgiften att vara förkunnare. Fler skulle börja predika om man inte talade med dem om den förbrukade kassan. Det bör finnas rikliga medel i Herrens förrådshus och det skulle det finnas, om inte egoistiska hjärtan och händer hade behållit tiondet eller använt det den till att stödja andra verksamheter.

De medel som reserverats för Gud får inte användas slarvigt efter stundens ingivelse. Tiondet tillhör Herren och de som fingrar på det kommer att straffas genom förlust av sin himmelska skatt om de inte omvänder sig. Låt inte verksamheten hindras längre på grund av att tiondet har använts till andra ändamål, än det som Herren har sagt att det skulle användas till. Tillgångar måste anskaffas till dessa andra grenar av verksamheten. De skall understödjas men inte av tiondet. Gud har inte ändrat sig. Tiondet skall i fortsättningen användas till predikanternas underhåll. Verksamhet på nya platser kräver bättre krafter i förkunnargärningen än vi nu har och det måste finnas medel i förrådshuset.

På dem som går ut som predikanter, vilar det ett högtidligt ansvar, som i märkligt hög grad försummas. Somliga vill gärna predika, men de utför inte något personligt arbete för församlingarna. Det finns ett stort behov av undervisning om de plikter som vi är skyldiga Gud, särskilt med hänsyn till att betala ett ärligt tionde. Våra predikanter skulle känna sig sorgligt förorättade om de inte fick punktlig bersättning för sitt arbete, men kommer de att lägga på hjärtat att det måste finnas mat i förrådshuset till arbetarnas underhåll? Om de underlåter att fullgöra hela sin plikt genom att undervisa folket om att vara trogna med att betala till Gud det som tillhör Honom, så kommer det att uppstå en brist på medel i den kassa som skall föra Herrens verk framåt.

Den som har uppsikt över Guds hjord, bör troget utföra sin plikt. Om han intar den ståndpunkten, att eftersom det inte tilltalar honom, vill han överlåta åt någon annan att göra det, så är han inte en trogen tjänare. Låt honom hos Malaki läsa Herrens ord, hur folket anklagas för att råna från Gud genom att behålla tiondet. Gud, som är mäktig, förklarar: ”Förbannelse har drabbat er.” (Mal. 3:9) När den som utför en tjänst genom att tala och undervisa, ser folket följa riktlinjer som kommer att föra denna förbannelse över dem, hur kan han då försumma sin plikt att undervisa och varna dem? Varje medlem i församlingen bör få lära sig att bli trogna, när det gäller att betala ett ärligt tionde. - Vitnesbörd för församlingen 9, sid. 246-251.