De som bär stort ansvar, framför andra de som vakar över andliga intressen, borde vara finkänsliga och ha en snabb uppfattningsförmåga. Mer än andra borde de vara måttliga i sina matvanor. Feta och överdådiga rätter borde inte finnas på deras bord.
Varje dag måste män i ansvarsfulla ställningar fatta beslut som får avgörande följder. Ofta måste de tänka snabbt, och det kan man göra framgångsrikt bara om man är strängt återhållsam. Sinnet stärks när de fysiska och mentala krafterna behandlas på rätt sätt. Om inte belastningen är för stor, får hjärnan nya krafter vid varje ansträngning. Ofta blir arbetet för dem som har viktiga planer och beslut att ta ställning till, påverkade på ett negativt sätt på grund av följderna av en olämplig kost. Om magen kommer i olag blir sinnestillståndet förvirrat och instabilt. Det medför ofta att man blir irriterad, sträng och orättvis. Det har hänt många gånger att planer som skulle ha blivit till välsignelse för världen har fått läggas åt sidan, och många orättvisa och förtryckande, ja, till och med grymma, beslut har genomförts till följd av sjukliga tillstånd som orsakats av felaktiga kostvanor.
Här följer ett råd till alla som har stillasittande arbete eller tankearbete, ett råd som borde prövas av dem som har tillräckligt moraliskt mod och självbehärskning: Ät bara två eller tre enkla maträtter vid varje måltid och ät inte mer än vad du behöver för att stilla hungern. Motionera raskt varje dag, och se om du inte mår bättre av detta. – Hälsa för hela människan, sid. 264.
Somliga predikanter är inte tillräckligt uppmärksamma på sina kostvanor. De äter för mycket och för många olika sorters mat till en enskild måltid. Somliga är reformatorer bara till namnet. De har inga regler att följa för att kunna förbättra sin kost, utan skämmer bort sig med att äta frukt och nötter mellan måltiderna och belastar därigenom kraftigt sina matsmältningsorgan.
Till följd av oförsiktighet när det gäller kosten förefaller sinnena hos somliga att sättas ur spel och de blir tröga och sömniga. Dessa bleka predikanter, som lider av följderna av självisk tillfredsställelse av aptiten, är ingen rekommendation för hälsoreformen.
När man lider på grund av överansträngning, skulle det vara mycket bättre att tillfälligtvis hoppa över en måltid och därigenom ge naturen ett tillfälle att återfå nya krafter. Våra arbetare skulle kunna göra mer för att förespråka hälsoreformen genom sitt föredöme än genom att bara predika om den. När välmenande vänner tillreder utsökta rätter till dem, frestas de starkt att bortse från principer, men genom att tacka nej till att njuta av de läckra rätterna, de feta, kryddade sakerna eller kaffe och te, kan de visa att de verkligen i praktiken är anhängare av hälsoreformen.
Att ge efter för aptiten omtöcknar och hämmar sinnet och trubbar av de heliga rörelserna i själen. De andliga och moraliska krafterna hos somliga av våra predikanter är försvagade genom orätt kost och brist på fysisk träning. De som kräver stora mängder föda, bör inte ge efter för aptiten, utan praktisera självförnekelse och behålla den välsignelse, som det innebär att ha aktiva muskler och en väl fungerande hjärna. Överätning förslöar hela organismen genom att avleda krafterna från de andra organen för att utföra magens arbete.