Utsikterna

Vi närmar oss slutet på denna världs historia. Framför oss ligger ett omfattande arbetet, det avslutande verket med att ge det sista varningsbudskapet till en syndig värld. Det finns personer, som kommer att tas från plogen, från vingården, från diverse olika verksamhetsgrenar, och skickas ut av Herren, för att ge budskapet till världen.

Världen är ur led. När vi betraktar bilden, verkar utsikterna avskräckande. Dock hälsar Kristus med hoppfull försäkran precis de män och kvinnor, som orsakar oss besvikelse. Hos dem ser han kvalifikationer, som kommer att göra det möjligt för dem att bekläda en plats i hans vingård. Om de oavlåtligt vill lära sig av honom, kommer han att genom sin försyn göra dem till män och kvinnor lämpade att utföra ett arbete, som inte ligger bortom deras förmågor; genom ingjutandet av den Helige Ande kommer han att skänka dem talets gåva.

Många av de öde, obearbetade fälten måste besökas av nybörjare. Frälsarens positiva syn på världen kommer att tända tillförsikt hos många arbetare, som, om de börjar i ödmjukhet, och lägger manken till, kommer att visa sig vara de rätta männen för tid och omständighet. Kristus ser världens samlade misär och uppgivenhet. Anblicken av detta skulle nästan krossa somliga av våra arbetare genom att göra dem uppgivna. De skulle knappt veta ens hur de skulle börja leda män och kvinnor till första stegpinnen. Deras precisa tillvägagångssätt är av föga värde. De skulle stå ovanför de lägre stegpinnarna och säga: ”Kom upp till oss.” Men de stackars själarna vet inte, var de skall sätta sina fötter.

Kristus uppmuntras i sitt hjärta av åsynen av dem, som är fattiga i ordets alla betydelser; uppmuntras av åsynen av de illa behandlade, som är saktmodiga; uppmuntras av den synbarligen otillfredsställda hungern efter rättfärdighet, av mångas oförmåga att ens börja härvidlag. Han välkomnar, så att säga, just det sakernas tillstånd, som skulle göra många pastorer förtvivlade. Han rättar till vår vilsegångna fromhet, han lägger bördan för arbetet med de fattiga och nödlidande på världens hårda ställen på män och kvinnor, som har hjärtan, vilka kan känna för de okunniga och för dem, som halkat vid sidan av vägen.

Herren lär dessa arbetare, hur arbetarna skall bete sig, för att bemöta dem, som han önskar att hjälpa. De kommer att känna sig uppmuntrade, när de ser dörrar öppnas för dem, så att de kan träda in på områden, där de kan bedriva hälsomissionsarbete. Eftersom de har föga självförtroende, ger de Gud hela äran. Deras händer må vara grova och oskickliga, men deras hjärtan är mottagliga för förbarmande; de är fyllda av en uppriktig önskan om, att göra något för att lindra det omfattande lidandet; och Kristus är där för att bistå dem. Han verkar genom dem, som känner igen barmhärtighet mitt i eländet, vinst mitt i förlusten av allting. När världens Ljus passerar förbi, framträder förmåner i alla prövningar, ordning i kaos, Guds framgång och visdom i det, som tett sig som ett misslyckande.

Mina bröder och systrar, kom nära människorna i er verksamhet. Lyft upp de nedslagna. Se stora olyckor som dolda välsignelser, elände som uttryck för förbarmande. Verka på så sätt, att hopp skjuter upp i stället för förtvivlan.

Vanligt folk skall inta sin plats som arbetare. Genom att dela nästans sorger såsom Frälsaren delade mänsklighetens sorger, kommer de att med trons öga se, hur han verkar med och genom dem.

”HERRENS stora dag är nära, ja, nära, och den kommer med hast.” Sef. 1:14. Åt varje arbetare skulle jag säga: Gå ut i ödmjuk tro, så kommer Herren att vandra tillsammans med er. Var dock vaksamma och be. Detta är hörnstenen i ert arbete. Kraften är Guds. Var beroende av Honom i er verksamhet. Kom ihåg, att ni är Hans medarbetare. Han är er Hjälpare. Er styrka kommer från Honom.Han kommer att vara er visdom, er rättfärdighet, er helgelse, er förlossning. Bär Kristi ok, ikläd er varje dag Hans ödmjukhet och saktmod. Han kommer att vara er Tröst, er Vila. - Vittnesbörd för församlingen. band 7 sid. 270-272

--------

Frälsaren känner djupen i världens elände och förtvivlan och Han känner de medel som ger lindring. Överallt ser Han själar som befinner sig i mörker, nedböjda av synd, sorg och smärta. Men Han ser också deras möjligheter. Han ser vilka höjder de kan nå upp till. Även om människorna har missbrukat sina gåvor, slösat bort sina talenter och förlorat den värdighet de hade som människor, skapade till Guds avbild, så kommer Skaparen att bli förhärligad genom deras återlösning.


--------

Kristus gläder Sig över att Han kunde göra mer för Sina efterföljare än de kunde be om eller tänka. Han visste att sanningen, utrustad med den helige Andes allmakt, skulle segra i kampen mot det onda och att det blodbestänkta baneret skulle vaja i triumf över Hans efterföljare. Han visste att Hans tillitsfulla lärjungars liv skulle bli som Hans - en rad oavbrutna segrar, som väl inte ser likadana ut här, men som erkänns som sådana i livet efter detta.

”Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig”, sade han. ”I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” (Joh. 16:33) Kristus blev inte trött, inte heller blev Han modlös. Hans efterföljare skall visa en tro av samma uthålliga slag. De skall leva som Han levde och verka som Han verkade, eftersom de förlitar sig på Honom som den store Mästaren.

Mod, energi och uthållighet måste de äga. I stället för att klaga över svårigheterna skall de övervinna dem. De skall inte förtvivla över något utan hoppas på allt. Med sin oförlikneliga kärleks gyllne kedja har Kristus bundit dem till Guds tron. Det är Hans avsikt, att det högsta inflytandet i universum, ett inflytande som strömmar ut från den gudomliga Källan till all kraft, skall tillhöra dem. De skall ha kraft att motstå det onda, en kraft som varken jorden, döden eller helvetet skall kunna betvinga, en kraft som kommer att sätta dem i stånd till att segra liksom Kristus segrade.