Då aposteln kom tillbaka från sin första missionsresa, var Frälsarens befallning till dem: ”Kom med mig till en öde plats där vi kan vara ensamma, och vila er lite.” (Mark. 6: 31) De hade lagt hela sin själ i arbetet för andra och detta höll på att uttömma deras fysiska och mentala krafter. Det var deras plikt att vila.
Kristi medkännande ord har lika visst talats till Hans arbetare i dag som till lärjungarna. ”Kom med mig till en öde plats… och vila er lite", säger Han till dem som är utslitna och trötta. Det är inte förståndigt att alltid vara utsatt för den påfrestning och spänning som arbetet medför, inte ens för att tjäna människornas andliga behov, ty annars blir den personliga gudsfruktan försummad och sinnets, själens och kroppens krafter uttöms. Det krävs självförnekelse av Kristi tjänare och det måste göras uppoffringar. Gud vill att alla skall studera hälsans lagar och använda förnuftet när de verkar för Honom, för att det liv som Han har gett måtte kunna bevaras.
Fastän Jesus kunde utföra under, liksom han också hade gett lärjungarna makt att utföra underverk, så bjöd Han ändå Sina trötta tjänare att gå avsides ut på landet och vila. När Han sade, att skörden var stor och arbetarna få, inpräntade Han inte i lärjungarna nödvändigheten av oupphörligt arbete, utan Han sade: ”Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Matt. 9:38) Gud har gett var och en hans uppgift, svarande mot vederbörandes förmågor, Han vill inte att några få skall överlastas med ansvar, medan andra inte har någon börda, inget uppdrag för någon själ.
Kristi tjänare skall inte behandla sin hälsa med likgiltighet. Låt ingen arbeta tills han är helt utmattad, så att han gör sig oduglig till framtida verksamhet. Försök inte utföra två dagars arbete på en dag. I längden kommer det att visa sig, att de som arbetar försiktigt och klokt, har uträttat lika mycket som de som till den grad förbrukar sina fysiska och mentala krafter att de inte har något förråd att hämta ur, när nödvändigheten kräver det.
Guds verk är världsomspännande och det kräver vartenda dugg av de förmågor och krafter vi har. Det är fara för att Hans arbetare kommer att missbruka sina krafter när de ser, att markerna är mogna till skörd. Herren kräver emellertid inte detta. När Hans tjänare har gjort sitt bästa, kan de säga: ”Skörden är visserligen stor och arbetarna är få, men ”han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft”. (Psalm 103:14)
Omåttlighet i mat och dryck, omåttlighet i arbete, omåttlighet i nästan allting förekommer överallt. De som gör stora ansträngningar för att utföra en bestämd mängd på en viss tid och som fortsätter att arbeta när deras förnuft säger dem, att de borde vila, vinner aldrig något på det. De förbrukar de krafter som de kommer att få användning för i framtiden. När den energi, som de så hänsynslöst har förbrukat, behövs, kommer de till korta därför att de saknar den. De fysiska krafterna är borta och andlig styrka går inte att få. Behovets timme har kommit för dem och deras förråd är uttömt.
Varje dag medför sitt ansvar och sina plikter, men morgondagens uppgift får inte tvingas in i de timmar som tillhör dagen i dag. Gud är barmhärtig, full av medkänsla, rimlig i Sina krav. Han uppmanar oss inte till att följa ett sätt att uppnå framgång, som kommer att leda till förlust av fysisk hälsa eller till försvagning av de andliga krafterna. Han vill inte att vi skall arbeta under ett tryck och en spänning, tills följden blir en utmattning med nervsammanbrott.
Det är nödvändigt att Guds utvalda arbetare ger akt på befallningen att gå avsides och vila sig litet. Många värdefulla liv har offrats genom att man har åsidosatt denna befallning. Det finns de som kunde ha varit med oss i dag och hjälpt oss att påskynda saken både här hemma och i främmande land om de, innan det var för sent, hade förstått att de behövde vila. Dessa arbetare såg, att arbetsfältet är stort och att det är ett stort behov av arbetare och de kände att de måste fortsätta, oavsett vad det skulle kosta dem. När naturen kom med en protest, tog de inte hänsyn till den, utan utförde dubbelt så mycket arbete som de borde och Gud lade dem till vila i graven tills den sista basunen en gång ljuder och kallar de rättfärdiga fram till odödlighet.
När en arbetare har varit under hård press av bekymmer och änglan och är överansträngd både fysiskt och psykiskt, borde han gå avsides och vila sig en tid, inte för självisk tillfredsställelses skull, utan för att bli bättre skickad för sina framtida plikter. Vi har en vaksam fiende, som alltid följer oss i spåren, färdig att dra nytta av varje svaghet som skulle kunna bidra till att göra hans frestelser verkningsfulla.
När sinnet är överansträngt och kroppen försvagad, angriper fienden själen med sina starkaste frestelser. Låt arbetaren med försiktighet förvalta sina krafter och när arbetets slit har gjort honom trött, så låt honom gå avsides och tala med Jesus. Jag säger inte detta till dem som är konstitutionellt trötta, de som tror att de bär större bördor än någon annan. De som inte arbetar, behöver inte vila. Det finns alltid någon som sparar sig själv och som inte på långt när bär sin del av ansvaret. De kan tala om stora och pressande bördor, men de vet inte vad det vill säga att bära dem. Deras arbete leder bara till klena resultat.
Det var till dem som hade slitit ut sig i tjänsten, inte till dem som alltid sparade sig själva, som Kristus uttalade dessa kärleksfulla ord. Till dem som glömmer sig själva, som arbetar till det yttersta av sina förmågor, som är olyckliga över att de inte kan uträtta mer, och som i sin iver överskrider gränserna för sina krafter - till sådana är det Frälsaren i dag säger: ”Kom med mig till en öde plats … och vila er lite.”
Hos alla dem som står under Guds fostrande nåd, skall ett liv uppenbaras som inte står i överensstämmelse med världen eller dess seder och bruk. Var och en behöver en personlig upplevelse ifråga om kunskapen om Guds vilja. . . . . Han säger till oss: "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud." – Ps. 46:11. Endast i Honom kan vi finna sann vila. Och detta är den effektiva förberedelsen för allt arbete för Gud. Mitt i det brådskande människovimlet och i det pressande livets intensiva verksamhet skall varje människa, som på detta sätt får ny kraft, omges av en atmosfär av ljus och frid. Vårt liv kommer att utöva ett välgörande inflytande och gudomlig kraft kommer att uppenbaras som skall nå fram till människorna. - Vändpunkten sid. 362