Särskilda instruktioner har getts mig beträffande våra predikanter. Det är inte Guds vilja, att de skall försöka att bli rika. De bör inte hänge sig åt världsliga sysslor, ty det hindrar dem från att satsa helhjärtat på andliga spörsmål. Dock skall de ha tillräckliga löner, för att försörja sig själva och sina familjer. De skall inte betungas så kraftigt, att de försummar församlingen hemmavid, ty det är deras särskilda plikt, att öva upp sina barn åt Herren.
Det är ett stort misstag, att hålla en predikant ständigt upptagen med affärsangelägenheter, som nödgar honom att resa från ett ställe till nästa, och sitta uppe till långt in på nätterna i styrelsesammanträden och kommittémöten. Det gör honom bara uttröttad och moloken. Predikanter bör ha tid över till, att från Guds ord motta den rika näringen hos livets bröd. De bör ha tid över till, att dricka tröstens vederkvickande klunkar ur den levande vattenströmmen.
Pastorer och lärare bör minnas, att Gud håller dem ansvariga för att de fullgör sina plikter enligt allra bästa förmåga, att de använder all sin skicklighet i arbetet. De skall inte börja med sådant, som krockar med arbetet Gud givit dem. . . . .
Jag har blivit instruerad, att säga till mina medarbetare: Om ni skall få himmelens stora rikedomar, måste ni idka hemligt umgänge med Gud. Med mindre ni gör det, kommer själen att bli lika tom på den Helige Ande, som Gilboas kullar saknade dagg och regn. När ni skyndar från en sak till en annan, när ni är för upptagna för att hinna tala med Gud, hur kan ni då vänta er kraft i er verksamhet?
Orsaken till, att så många av våra pastorer håller tama, livlösa predikningar, är att de låter en hel hoper världsliga angelägenheter lägga beslag på deras tid och uppmärksamhet. Såvida det inte sker en ständig tillväxt i nåden, kommer vi att sakna passande ord vid varje givet tillfälle. Tala med det egna hjärtat, och tala sedan med Gud. Om ni inte gör det, kommer era ansträngningar inte att bära någon frukt, vilket beror på ohelgad brådska och förvirring.
Pastorer och lärare, låt ert arbete dofta av rik, andlig nåd. Gör det inte alldagligt, genom att blanda in det simpla. Rör er framåt och uppåt. Rena er från allt köttsligt och andligt snusk, fullborda er helgelse i fruktan för Herren.
Vi behöver bli omvända dagligen. Våra böner borde vara mera brinnande; då kommer de att bli mera verksamma. (252) Vår övertygelse om, att Guds Ande kommer att vara med oss, borde bli allt starkare. Därmed skulle vi bli rena och heliga, ja, lika rakryggade och väldoftande som cedern i Libanon. - Vittnesbörd f. Församlingen, Band 7 sid. 205-252
-------------