En förkunnare kan inte utföra Guds uppdrag på ett godtagbart sätt, samtidigt som hans sinne är upptaget av stora personliga affärsföretag. Att på detta sätt dela sitt intresse förlamar den andliga uppfattningsförmågan. Sinne och intellekt sysslar med materiella angelägenheter medan andliga angelägenheter blir av underordnad betydelse. Han försöker anpassa sitt arbete för Gud efter omständigheterna, i stället för att ordna omständigheterna så att han kan uppfylla Guds krav.
Förkunnaren behöver hela sin kraft för att kunna utföra sitt viktiga uppdrag. Hans bästa krafter tillhör Gud. Han skulle inte syssla med spekulationer eller andra angelägenheter som drar hans uppmärksamhet bort från hans stora uppdrag. "Ingen som tjänar i krig", förklarar Paulus, "låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold." – 2 Tim. 2:4. Här betonar aposteln hur nödvändigt det är att Kristi tjänare helt ägnar sig åt Mästarens tjänst.
Den förkunnare som helt har överlämnat sig åt Gud inlåter sig inte i affärer som hindrar honom från att helt ägna sig åt sin viktiga uppgift. Han strävar inte efter materiell ära och rikedom. Hans enda ambition är att berätta för andra om Frälsaren som har uppoffrat sig själv för människorna, så att de skall kunna få del av det eviga livets skatter. Hans högsta önskan är inte att bli välbärgad utan snarare att uppenbara de eviga verkligheterna för de likgiltiga och icke-kristna. Några kommer kanske att föreslå honom att gå med i företag som ger löfte om stor ekonomisk vinst, men på sådana anbud har han bara ett svar: "Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?" – Mark. 8:36.
Det var med sådana antydningar som Satan försökte locka Kristus. Jesus visste emellertid att världen aldrig skulle ha blivit återlöst, om han hade gett efter för frestelsen. Under olika förklädnader framställer Guds och människors fiende ännu i våra dagar samma frestelse för Guds medarbetare. Han vet att de som låter sig lockas av sådana frestelser inte kommer att förbli trogna mot sin kallelse.
Det är inte Guds vilja att Hans budbärare skall trakta efter pengar och rikedom. Paulus skrev om detta till Timoteus: "Penningbegäret är en rot till allt ont och somliga hava låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval. Men fly sådant, du gudsmänniska, och far efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, ståndaktighet, saktmod." Genom exempel lika väl som genom undervisning skall Kristi sändebud följa undervisningen: "Bjud dem, som äro rika i den tidsålder som nu är att icke högmodas, och att icke sätta sitt hopp till ovissa rikedomar, utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta därav; bjud dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara givmilda och gärna dela med sig. Må de så lägga av åt sig skatter som kunna bliva en god grundval för det tillkommande, så att de vinna det verkliga livet." – 1 Tim. 6:10,11,17-19. – Löftestiden sid. 342-343
Predikanter kan inte bära bördan av sitt uppdrag, samtidigt som de bär den börda som följer med jordbruk eller andra affärsföretag och har fäst sitt hjärta vid sin jordiska skatt. Deras andliga omdöme blir oskarpt. De kan inte uppskatta Guds saks behov och kan därför inte med framgång genomföra väl planerade försök att möta dess kritiska situationer och främja dess intressen. Brist på full hängivenhet i verksamheten från predikantens sid. kommer snart att märkas inom hela det område där han arbetar. Om hans eget ideal är lågt, kommer han inte att kunna få andra till att ta emot ett högre.
Spekulatoner i tomter och gruvdrift
Herren kan inte förhärliga Sitt namn genom predikanter som försöker tjäna både Gud och mammon. Vi skall inte uppmuntra någon att placera pengar i gruvaktier eller i byggtomter i städerna och locka dem med, att de pengar de på det sättet kan skaffa sig kommer att fördubblas på kort tid. Vårt budskap för vår tid är: ”Sälj det ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” (Luk. 12:33, 34)
Strax innan israeliterna gick in i Kanaans land, försökte Satan att förföra dem och leda dem till avguderi i avsikt att vålla deras undergång. Han arbetar på samma sätt i vår tid. Det finns unga män som Gud vill godta som Sina medarbetare, men de har gripits av mani för att spekulera i fast egendom och har sålt sitt intresse för sanningen för chansen att vinna världsliga fördelar.
Det finns många som håller sig borta från Guds tjänst därför att de önskar sig världslig vinning. Satan använder dem till att leda andra på avvägar. Frestaren kommer till människorna som han kom till Jesus. Han visar dem världens härlighet och när deras satsning leder till ett visst resultat, blir de giriga efter mer vinning och kärleken till sanningen upphör. Deras andliga liv dör bort. Det oförgängliga arvet och Jesu kärlek fördunklas för deras syn genom den här världens flyktiga utsikter.
Folket kommer sällan upp på en högre nivå än sin predikant. En världslig ande hos honom har ett fruktansvärt inflytande på andra. Folk utnyttjar hans brister som en ursäkt för att dölja sin egen kärlek till världen. De tystar sitt samvete och menar, att de måste ha frihet att älska de saker som hör med till detta livet och till att vara likgiltiga för de andliga tingen, eftersom deras predikanter är sådana. De bedrar sin egen själ och förblir i vänskap med världen, som aposteln säger är ”fiendskap mot Gud”. (Jak. 4:4; Rom. 8:7) Predikanterna bör vara förebilder för hjorden. De bör framträda med en odödlig kärlek till själar och visa samma hängivenhet för saken som de vill se hos folket. Vittnesbörd för församlingen 2, sid. 645, 646.
Vi närmar oss tidens slut. Vi får inte lov att bara framhålla vår tids sanning från predikstolen utan måste också leva efter den utanför predikstolen. Rannsaka noggrant motiven bakom ditt hopp om frälsning! Medan du lever upp till din ställning som sanningens förkunnare, en väktare på Sions murar, kan du inte låta dina intressen vara blandade med gruv- eller egendomsföretag och samtidigt effektivt utföra den heliga gärning som har lagts i dina händer. När människosjälar står på spel och det gäller eviga angelägenheter, kan man inte tryggt låta intresset vara delat. - Vittnesbörd för församlingen 5, sid. 530