Det finns många som har goda förmågor och en god förståelse av Skriften, men vilkas duglighet i hög grad hindras på grund av deras arbetssätt. Somliga av dem som utför en gärning till själars frälsning uppnår inte de bästa resultaten, därför att de inte är grundliga i utförandet av det arbete som de inledde med så stor iver. Andra klänger sig hårdnackat fast vid förutfattade föreställningar och gör dessa framträdande, vilket får till följd, att de inte anpassar sin undervisning efter folkets verkliga behov. Många inser inte nödvändigheten av att rätta sig efter omständigheterna och att möta människorna där de befinner sig. De sätter sig inte in i deras situation, som de vill hjälpa till att uppnå Bibelns standard för kristen tro. För somliga misslyckas arbetet därför att de litar enbart på styrkan i argumenten och inte allvarligt ropar till Gud om att Hans vishet måtte leda dem och att Hans nåd skall helga deras ansträngningar.
Predikanter bör vara försiktiga så att de inte förväntar sig för mycket av dem som ännu famlar i villfarelse och mörker. De bör utföra sitt arbete väl och lita på att Gud genom Sin Helige Andes hemlighetsfulla, livgivande inflytande kommer att låta själar med obesvarade frågor bli medvetna om att utan detta kommer deras gärning att misslyckas. I behandlingen av själar måste de visa tålamod och vishet och minnas hur mångskiftande de omständigheter är, som har utvecklat så olika egenskaper hos olika individer. De bör också vara strängt uppmärksamma på sig själva, så att inte jaget får övertaget och Jesus lämnas utanför frågan.
Somliga predikanter saknar framgång, därför att de inte ägnar sitt uppdrag sitt odelade intresse när oerhört mycket beror på ett uthålligt, väl planerat arbete. De är inte trogna arbetare. De fullföljer inte sitt uppdrag utanför predikstolen. De viker undan från sin plikt att gå från hem till hem och på ett klokt sätt vara verksamma i familjekretsen. De behöver utveckla den sällsynta kristna artighet, som skulle göra dem vänliga och hänsynsfulla mot de själar som står under deras omsorg och leda dem till att arbeta för dessa med uppriktigt allvar och tro och till att undervisa dem om Livets väg.
Bland predikanterna finns det män som ser ut att ha framgång genom att behärska människors sinnen genom mänskligt inflytande. De påverkar känslorna, när de vill och får sina åhörare att gråta och att något ögonblick senare att le. Under en verksamhet av detta slag leds många till att impulsivt bekänna Kristus och man anser, att det pågår en förunderlig väckelse, men när prövningen kommer, visar det sig att arbetet inte är hållbart. Känslor sätts i rörelse och många rycks med av den våg som förefaller leda till himlen, men i frestelsens starka ström flyter de snabbt tillbaka som drivved. Arbetaren bedrar sig själv och han vilseleder sina åhörare.
Predikanter bör vara varsamma så att de inte hindrar Guds avsikter med sina egna planer. Många riskerar att inskränka Guds verk och att begränsa sin verksamhet till vissa bestämda platser och att inte utveckla något särskilt intresse för saken i alla dess olika delar.
Somliga låter sina tankar röra sig omkring ett enskilt ämne och förtränger andra ämnen som kan vara lika väsentliga. De är ensidiga. All deras kraft koncentrerar sig på det ämne som för ögonblicket upptar deras sinne. Detta enda älsklingsämne utgör den punkt som deras tankar och samtal rör sig omkring. Alla andra faktorer förlorar de ur sikte. Allt, som har på något sätt hör ihop med detta ämne, lägger man ivrigt beslag på och dröjer kvar vid så länge, att andra tröttnar på att följa dem.
Somliga predikanter begår det felet att anse, att framgång är beroende av att man kan dra mycket folk genom utställningar och reklam och genom att sedan förkunna sanningen på ett dramatiskt sätt. Detta är att använda allmän eld i stället för den heliga eld som Gud har tänt. Herren blir inte ärad genom ett sådant tillvägagångssätt. Det är inte genom överraskande meddelanden och dyrbara uppvisningar, som Hans verk skall begrundas, utan genom att man följer Kristi metoder. ”Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.” (Sak. 4:6). Det är den nakna sanningen som likt ett skarpt, tveeggat svärd skär åt båda hållen och väcker dem som är döda i överträdelser och synder, upp till andligt liv. Människorna kommer att upptäcka evangeliet, när det förs till dem på ett sätt som svarar mot Guds avsikt.