Jag har fått undervisning om vad det betyder att våra predikanter håller sig borta från det ansvar som huvudsakligen skulle bäras av affärsmän. På natten befann jag mig i en församling, som bestod av en del av våra bröder som bär bördor i verksamheten. De var djupt rådvilla över ekonomiska frågor och rådslog om hur verksamheten skulle kunna ledas på bästa sätt. Somliga menade, att antalet arbetare kunde begränsas och alla väsentliga resultat ändå uppnås. En av bröderna, som innehar en ansvarsfull ställning, redogjorde för sina planer och talade om vad han önskade skulle bli gjort. Flera andra lade fram planer till övervägande. Då reste sig En som ägde värdighet och myndig auktoritet och började tala om principer till vägledning för oss. Till flera av predikanterna säger denne Talare:
”Er uppgift består inte i att ta hand om ekonomiska angelägenheter. Det är inte vist av er att sysselsätta er med det. Gud har bördor för er att bära, men om ni ger er in i uppgifter som ni inte är lämpliga för, så kommer era ansträngningar att förkunna Ordet att misslyckas. Detta kommer att föra med sig modlöshet och detta kommer att göra er odugliga just för den uppgift ni skulle utföra - en gärning som kräver noggrann urskillning och ett sunt, osjälviskt omdöme.”
De som är sysselsatta med att skriva och tala Ordet, bör vara närvarande vid färre styrelsemöten. De bör anförtro många underordnade saker åt män med affärstalang och därigenom undgå att befinna sig i en ständig spänning, som berövar sinnet dess naturliga vigör. De bör ägna mycket större uppmärksamhet åt sin fysiska hälsa. Sinnets vigör beror till en stor del på kroppens välbefinnande. Sömn och vila i rätt tid samt riklig motion är av stort värde för sinnets och kroppens hälsa. Att beröva naturen dess timmar till vila och rekreation genom att tillåta en man att göra fyra eller tre eller till och med bara två mäns arbete kommer resultera i en skada som inte går att reparera.
Utbildning i affärsverksamhet
De, som anser att en persons duglighet för en viss ställning besitter de nödvändiga kvaliteterna för att inneha andra ställningar, riskerar att begå misstag när man planerar verksamhetens framåtskridande. De riskerar att på en individ lägga de plikter och bördor, som bör delas mellan flera.
Erfarenhet är av stort värde. Herren vill se intelligenta personer kopplade till Sitt verk, personer kvalificerade för olika slags ansvarsställningar vid våra konferenser och institutioner. I synnerhet behövs hängivna affärsmän, personer som använder sanningens principer vid varje affärsuppgörelse. De, som är satta att handha ekonomiska angelägenheter, bör inte åta sig andra uppgifter, vilka blir till omänskliga bördor; och den finansiella skötseln skall heller ej anförtros åt odugliga personer. Ledarna för verksamheten har stundom felat, genom att gå med på tillsättandet av personer utan (248) takt och förmåga att sköta viktiga, finansiella intressen.
Lovande affärsmän bör utveckla och fullkomna sina talanger genom ingående studier och övning. De bör uppmuntras till att finna platser, där de som elever snabbt vinner kunskap om rätta grundsatser och tillvägagångssätt i affärslivet. Inte en enda affärsman, som nu är knuten till saken, behöver vara novis. Om det finns personer inom vilken som helst verksamhetsgren, som borde dra nytta av tillfällen till att bli visa och verkningsfulla, är det de som brukar sin förmåga i arbetet med att bygga upp Guds rike i vår värld. Med tanke på förhållandet, att vi lever så nära slutet på världshistorien, borde vi arbeta noggrannare, vara uppmärksammare under vår väntan, vårt vakande och arbete. En människa bör eftersträva fulländning, så att hon kan bli en föredömlig kristen, utan brist i Kristus Jesus.
Rätta principer väsentliga
De, som är verksamma inom affärslivet, bör vidta varje försiktighetsåtgärd för att inta suga åt sig villfarelser genom felaktiga grundregler eller tillvägagångssätt. Facit över deras gärningar kan bli lika bra som Daniels vid hovet i Babylon. Då samtliga hans affärstransaktioner nagelfors å det mest ingående, gick det inte att hitta en enda felaktig post. Facit över hans ekonomiska göranden, om än ofullständigt, innehåller lärdomar värda vårt studium. Det uppenbarar förhållandet, att en affärsman inte nödvändigtvis är full av sluga planer, en rävaktig taktiker. Han kan visst vara en person, som vid varje steg instrueras av Gud. Samtidigt som Daniel var premiärminister i riket Babylon, var han en Guds profet, som mottog den himmelska inspirationens ljus. Hans liv är en bild av, vad varje kristen affärsman kan bli. . . . . .
Vid den här tidpunkten behöver Guds sak män och kvinnor, som besitter sällsynta kvalifikationer och stor administrativ skicklighet; män och kvinnor, som tålmodigt och ingående utreder behoven hos verket på olika fält; individer med stor arbetsförmåga; individer med varma, vänliga hjärtan, sansat sinne, sunt omdöme och fördomsfri bedömningsförmåga; individer, som är helgade genom Guds Ande och som utan att darra på manschetten törs säga: Nej, eller Ja och amen, till diverse förslag; individer med starka övertygelser, klar förståelse och rena, medlidsamma hjärtan; individer, som efterlever orden ”ni är alla bröder” [Matt. 23:8]; individer, som eftersträvar att upphöja och återställa det fallna mänskosläktet. - Vittnesbörd f. Församlingen, Band 7 sid. 246-249
Inte så få förkunnare försummar exakt det arbete, som de tillförordnats att göra. Varför ger de, som vigs åt pastorsgärningen, en plats på kommittér och i styrelser? Varför kallas de till så många affärsmöten, ofta en lång sträcka från sina arbetsfält? Varför anförtros inte affärsangelägenheter åt affärsmän? Pastorerna har inte vigts åt, att sköta den saken. Sakens finanser skall skötas på rätt sätt av kunnigt folk, men förkunnare vigas åt en annan verksamhetsgren. . . .
Predikanter skall inte kallas hit och dit, för att närvara vid styrelsesammanträden, där alldagliga affärsspörsmål avgörs. Många av våra predikanter har gjort den sortens arbete i det svunna, men det är inte det slags arbete, som vår Herre vill se dem delaktiga i. Alltför många pengabördor har lagts på deras skuldror. När de söker att bära bördorna, försummar de att lyda missionsbefallningen. Gud betraktar det som en vanära för sitt namn. - - Vittnesbörd f. Församlingen, band 7 sid. 254 - 255