Gudstjänsthus

När det uppstår intresse för sanningen i en mindre eller en större stad, bör man ta vara på detta intresse. Platsen bör upparbetas grundligt, tills ett enkelt hus för gudstjänstbruk står där som ett tecken, ett minnesmärke om Guds sabbat, ett ljus i det moraliska mörkret. Dessa minnesmärken skall stå på många platser som vittnesbörd om sanningen. I sin nåd har Gud sörjt för att evangeliets budbärare skall gå ut till alla folk och stammar och språk och folkslag, tills sanningens baner har upprättats i alla delar av den bebodda världen.

Vilken grupp av troende människor som än samlas, skulle det byggas ett hus till gudstjänster. Låt inte arbetarna lämna platsen utan att ha ordnat detta.

-----------

På många platser, där budskapet har förkunnats, gäller det att de som har tagit emot det, befinner sig i begränsade omständigheter och bara kan uträtta mycket litet för att försäkra sig om de förmåner som skall sätta en prägel på verksamheten. Detta gör det ofta svårt att föra verket vidare. När folk blir intresserade av sanningen, säger präster i andra församlingar till dem - och dessa ord ljuder som ett eko från medlemmarna: ”Dessa människor har ju ingen kyrka och ni har inte någon plats att hålla gudstjänst på. Ni utgör bara en begränsad grupp, fattig och olärd. Om kort tid kommer predikanterna att resa härifrån och då kommer intresset att dö ut. Då kommer ni att ge upp alla de här nya idéerna som ni har tagit emot.” Kan vi anta, att detta inte skulle verka som en stark frestelse för dem som inser grunderna för vår tro och som av Guds Ande har övertygats om sanningen för vår tid?

Det har ofta upprepats, att det ur en ringa begynnelse kan uppstå ett stort intresse. Om vi lägger klokhet och helgat omdöme i dagen under uppbyggnaden av Återlösarens rike och dess intressen, kommer vi att göra allt som står i vår makt för att övertyga folk om verkets fasta grund. Anspråkslösa församlingshus kommer att byggas, där de som tar emot sanningen, kan tillbedja Gud i överensstämmelse med sitt eget samvetes krav.

-----------

När det är möjligt, så låt alltid våra församlingshus tillägnas Gud skuldfria. Låt församlingens medlemmar stå upp och bygga, när en kyrka skall uppföras. Låt de nyomvända under ledning av en predikant, som får råd av sina medpredikanter, att arbeta med sina egna händer och säga: ”Vi behöver en möteslokal. Det måste vi ha.” Gud kallar Sitt folk att med glädje göra förenade ansträngningar i Hans sak. Låt detta bli gjort, så kommer vi snart att höra tacksägelsens röst ljuda: ”Se, vad Herren har gjort!”

Vid något tillfälle kan det emellertid hända, att en ung församling inte är i stånd till att genast bära hela den börda, som uppförandet av ett församlingshus innebär. Låt i sådana fall trossyskon i andra församlingar hjälpa till. I något fall är det kanske bättre att låna en del pengar än att inte bygga. Om en man har pengar och han efter att ha gett bort det han kan, vill låna ut pengar, antingen räntefritt eller till låg ränta, så skulle det vara rätt att använda dessa pengar tills skulden kan betalas. Men jag upprepar: Om det är möjligt, bör kyrkbyggnaderna vara skuldfria vid invigningen. I våra kyrkor bör kyrkbänkarna inte hyras ut. De rika skall inte hedras framför de fattiga. Låt det inte göras någon skillnad. ”Ni är alla bröder.” (Matt. 23:8)

Inte i någon av våra byggnader bör vi lägga an på ståt och uppvisning, för detta skulle inte främja verket. Vår ekonomi skall bära vittnesbörd om våra principer. Vi bör använda metoder, som inte är flyktiga. Allt bör utföras på grundligt.

-----------

Den slapphet, som somliga av våra församlingar visar genom att dra på sig skuld och fortsätta att skuldsätta sig, har framställts för mig. I några fall vilar det en ständig skuld på Guds hus. Det finns ständigt räntor att betala. Så bör det inte vara och behöver det inte vara. Om man visar den vishet, takt och kärlek till Mästaren som Gud kräver, så kommer det att inträffa en förändring när det gäller dessa omständigheter. Skulderna kommer att hävas. Gud kräver offer av dem som kan ge och också de som är fattiga kan göra sin lilla del. Självförnekelse kommer att göra det möjligt för alla att göra någonting. Både gamla och unga, föräldrar och barn, skall visa sin tro genom sina gärningar. Låt nödvändigheten av att var och en deltar, på ivrigast möjliga sätt inskärpas hos församlingens medlemmar. Låt var och en göra sitt bästa. När viljan att göra något finns där, så kommer Gud att öppna vägen. Det är inte hans avsikt, att Hans sak skall hindras genom skuld.

Gud kräver självuppoffring. Detta kommer att föra med sig inte bara ekonomisk, utan också andlig framgång. Själva förnekelsen och självuppoffringen kommer att göra underverk för att främja andligheten i församlingen. . . .

-----------

Den fråga, som varje kristen skall ställa till sig själv för att pröva sig själv, är denna: ”Hyser jag i djupet av min själ den högste kärlek till Kristus? Älskar jag Hans tabernakel? Kommer inte Herren att bli ärad genom att jag sätter hänsynen till Hans heliga institution främst? Är min kärlek till Gud och min Återlösare tillräckligt stark för att få mig att förneka mig själv? När jag frestas att ge mig hän åt nöjen och egoistisk njutning, skall jag då inte säga: ”Nej, jag kommer inte att dra på mig någon utgift för att tillfredsställa mig själv samtidigt som Guds hus är tyngt av skuld?”

Vår Återlösarebegär långt mer än vi ger Honom. Vårt eget jag tränger sig emellan med sin önskan om att vara först, men Herren begär hela hjärtat, hela vår tillgivenhet. Han vill inte komma in som nummer två. Och skulle vi inte ställa hänsynen till Kristus framför och högre än allt annat? Skulle Han inte begära detta bevis på vår aktning och vår trohet? Dessa ligger till grund för vårt hjärtas tillgivenhet såväl inom familjen som i församlingen. Om hjärtat, själen, kraften och livet är fullständigt överlåtna till Gud och om vår tillgivenhet helt tillhör Honom, så kommer vi att sätta Honom främst i all vår tjänst. När vi är trogna mot Gud, kommer tanken på Honom och Hans ära före allting annat. I våra gåvor och offer kommer vi inte att föredra någon framför Honom. Vi har en förståelse för vad det innebär att vara delägare med Kristus i det heliga företaget.

Det hus där Gud möter Sitt folk, kommer att hållas kärt och heligt av var och en som är Hans trofasta barn. De kommer inte att låta det förbli tyngt av skulder. Att tillåta något sådant skulle nästan se ut som ett förnekande av tron. Ni kommer att vara beredda att göra ett stort personligt offer, om ni bara kan ha ett skuldfritt hus, där Gud kan möta och välsigna Sitt folk.

Varje skuld på varje bönehus hos oss kan bli betalt, om församlingens medlemmar vill planera vist och visa allvarlig, ivrig strävan att betala skulden. Låt det, varje gång en skuld har blivit betald, hållas en tacksägelsegudstjänst, som skall vara som en ny invigning av huset till Gud. – Vittnesbörd f. Församlingen, 6, sid. 100-104.

-----------

Behovet av en möteslokal där det nyligen har bildats en grupp troende människor, har framställts för mig som i ett panorama. Jag såg arbetare som höll på att bygga anspråkslösa hus för gudstjänster. De nya i tron hjälpte till med villiga händer och de som hade medel, hjälpte till med sina medel. I kyrkans bottenvåning, som låg över marken, inrättades en skola för barn och en lärare sändes dit för att överta ansvaret. Elevantalet i skolan var inte stort, men det var en lycklig start. Jag hörde barn och föräldrar sjunga: ”Om inte Herren bygger huset är arbetarnas möda förgäves.” ”Halleluja! Lova HERREN så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.” (Psalm 127:1; 146,1, 2)

Grundandet av församlingar, uppförandet av kyrkbyggnader och skolhus utsträcktes från stad till stad och tiondet ökade för att arbetet skulle kunna föras framåt. Det upprättades verksamheter inte bara på ett ställe, utan på många platser och Herren verkade för att utöka Sina styrkor.

-----------

Genom denna verksamhet kommer alla samhällsklasser att nås. När den Helige Ande arbetar ibland oss, kommer själar som inte är beredda för Kristi uppenbarelse, att bli övertygade. Många som i åratal inte har gått i någon kyrka, kommer till våra möten och blir omvända. Sanningens enkelhet och enfald verkar på deras hjärtan. De som är beroende av tobak offrar sin avgud och drinkaren sin sprit. Detta kunde de inte göra om de inte i tro grep tag i Guds löften om syndernas förlåtelse.

Sanningen sådan som den finns i Ordet, kommer till hög och låg, till rik och fattig. De som tar emot budskapet, blir våra och Guds medarbetare och en stark skara arbetare samlas för att verka i endräkt. Detta är vårt uppdrag. Det får inte lov att försummas i något arbete vid våra lägermöten. Det utgör en del av varje evangelisk mission. I stället för att sätta in alla talenter på att verka för det lägsta avskummet, bör vi på varje plats försöka samla en grupp troende, som tillsammans med oss kommer att lyfta sanningens baner och verka för rika och fattiga. Efterhand som församlingar bildas, kommer det att bli fler medhjälpare som kan arbeta för de behövande och de utstötta. General Conference Bulletin, mars 1899.

-----------