(231) Den bästa utbildning man kan ge barnen och de unga, är den, som har den närmaste anknytningen till det framtida, odödliga livet. Detta slags utbildning bör ges av gudfruktiga föräldrar, av helgade lärare och av församlingen, med avsikt, att ungdomen i sinom tid skall bli nitiska missionärer, antingen hemma eller på främmande missionsfält. De skall undervisas fullödigt om Bibelns sanningar, innan de själva kan bli stöttor i församlingen, förkämpar för sanningen, rotfästade och grundfästade i tron. De skall veta, vad de tror på och ha en sådan erfarenhet av det gudomliga, att de aldrig förråder heliga, betrodda värv eller uppgifter.
Ungdomarna bör undervisas genom föreskrift och exempel om, att de skall vara ombud åt Gud, barmhärtighetens budbärare, redo att yttra varje gott ord och göra varje gott arbete, för att vara till välsignelse för dem, som riskerar att omkomma. Vi är i stort behov av utbildade, skickliga medarbetare. De förmågor, som anförtrotts åt de unga, bör helgas till Guds tjänst och komma till bruk i Hans verk. Det skulle behövas män och kvinnor, som vore kvalificerade till arbete i församlingarna med upplärning av våra unga till bestämda delar av verksamhetsfältet, för att själar skulle förmås till, att se på Jesus. De skolor, som har upprättats av oss, skulle inrikta sig på detta och inte ledas som andra trossamfunds skolor, eller som världsliga seminarier eller högre skolor. De bör allt igenom vara av högre standard, där inget stadium av vantro skall grundläggas eller stöttas. Eleverna skall utbildas i praktisk kristendom och Bibeln bör betraktas som den högsta och viktigaste läroboken.
I alla delar av världen är det stort behov av kristna lärare och läkarmissionärer. I alla delar av missionsfältet, både hemma och ute i världen, står dörrar öppna för dem, som kan hjälpa kropp och själ, genom att framhålla sanningens dyrbara (232) ljus. Den tidigare försummelsen på denna punkt får inte fortsätta utan avbrott. Ett stort ljus har strålat på vår väg. I vissa riktningar har det strålat mera, än i andra och ändå har våra framsteg i dessa riktningar kraftigt släpat efter det erhållna ljuset. Många av våra mest lovande män och kvinnor har offrat sina bästa förmågor på avgudars altaren och har bragt sig själva som ett offer till det ondas furste. Å, om de unga på våra skolor alla som en ville överlämna sig till Herrens Andes dyrbara ansträngningar, så att de skulle komma att känna till Hans försyns tillkännagivanden och så vänta på Gud, för att lära känna och göra Hans vilja! Härigenom skulle de komma att öppna hjärtats dörr för Jesus.
Vi inhöstar stora fördelar, genom att överlåta oss själva till Gud. För om vi har svagheter, och det gör vi alla, förenar vi oss med En, som är mäktig att frälsa. Vår okunskap förenas med oändlig visdom, vår svaghet med varaktig kraft och liksom Jakob, kan vi var och en bli en furste åt Gud. Förbundna med Herren, Israels Gud, kommer vi att få kraft från ovan, som kommer att sätta oss i stånd till, att bli segervinnare; och genom bibringandet av gudomlig kärlek skall vi finna vägen till människornas hjärtan. Vårt skälvande grepp om den Oändliges tron skall vinna fasthet och vi skall säga: ”’Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.’” {Första Moseboken 32:26.} Försäkran har getts, att Han skall välsigna oss och göra oss till en välsignelse, och detta är vårt ljus, vår glädje, vår triumf. När ungdomarna förstår, vad det vill säga, att äga Guds gunst och kärlek i hjärtat, kommer de att skönja värdet av sina blodköpta förmåner, och så helga sina förmågor åt Gud och sträva av all den kraft, som Gud har gett dem, för att utöka sina talanger till bruk i Mästarens tjänst.
Den enda tryggheten för våra unga i denna syndens och kriminalitetens tidsålder består i, att ha en levande förbindelse med Gud. De måste lära sig, hur de skall söka Gud, för att fyllas med Hans Helige Ande och handla, som om de vore på det klara med, att hela Himmelens härskaror ser på dem med intresserad omsorg (233) och är redo, att hjälpa dem i faror och i nödens stund. Ungdomarna bör barrikaderas genom varningar och undervisning mot frestelse. De bör undervisas om de uppmuntringar, som visas dem i Guds Ord. Farorna av, att ta så mycket som ett steg på det ondas avvägar, bör visas dem. De bör bli lärda, att hålla Guds råd i ära, såsom de står nämnda i Hans Heliga Ord. De bör formas så, att de sätter sig bestämt upp emot det onda och beslutar sig för, att de inte skall beträda någon väg, där de inte kan vänta sig Jesu färdsällskap och Hans fortsatta välsignelse. De bör undervisas i praktisk vardagsreligion, som helgar dem under livets skiftande förhållanden, i hemmet, i arbetslivet, i församlingen och i samhället. De måste undervisas så, att de blir väl på det klara med, att det är farligt att leka med Guds välsignelser och att Han väntar Sig av dem, att de vördnadsfullt och allvarligt var dag söker Hans ynnest. Guds välsignelse är en dyrbar gåva och den bör värdesättas så högt, att de inte förlorar den, kosta, vad det kosta vill. Guds välsignelse gör mottagaren rik och den bringar ingen sorg.
Jag blir djupt rörd i hjärtat, när jag läser om ädla krafters missbruk i Satans tjänst. Inom regeringsdepartement, i ställningar med stort ansvar och inom offentliga tillitstjänster blir människor frestade av den Onde; och fördärv och förbrytelser, förskingringar, röverier och penningutpressning är följden. Det är orättfärdighetens fruktansvärda dypölar, som ger ifrån sig giftigt inflytande över vår värld och fördärvar samhället. På varje plats har Satan gillrat sina fällor, för att han skall fånga personer med utbildning och med goda naturliga anlag, människor, som kunde bli Guds och änglars medarbetare, invånare i Himmelen. I stället spänner Djävulen dem framför sin vagn som sina slavar. Och ändå har Jesus lösköpt dem från fiendens träldom, men de avstår från sin frihet och vägrar, att bli Guds söner, Guds arvingar och Jesu Kristi medarvingar till ett odödligt arv. De lever, som om Planeten Jorden, pengar, position, hus och landområden vore huvudskälet till deras skapelse. (234) Deras liv förlängs genom Guds ömma barmhärtighet; men är det inte en ynklig syn, att skåda människor med stora förmågor leva på ett så lågt plan?
Lösesumman har betalats och det är möjligt för alla, att komma till Gud och genom ett liv i lydighet uppnå evigt liv. Hur sorgligt är det ej, att människor vänder sig från det eviga arvet och lever, för att tillfredsställa stolthet, själviskhet och fåfänga, genom att överlämna sig åt Satans regim och mista den välsignelse, som de kunde få både i detta liv och i det tillkommande. De kunde träda in i palatsen i Himmelen och förena sig fritt och jämbördigt med Kristus och de himmelska änglarna samt med Guds furstar; och ändå vänder de ryggen åt de himmelska lockelserna, hur än otroligt det må låta. Skaparen av alla världar har för avsikt, att älska dem, som tror på Hans enfödde Son som sin personlige Frälsare, liksom Han också älskar Sin Son. Redan här och nu ger Han oss Sin storslagna nåd, för att uppnå detta mål. Till människorna har Han gett Himmelens Ljus och Majestät som skänk och jämte Honom har Han överlämnat Himmelens samlade skatter. Lika väl, som Han har lovat oss allt i det kommande livet, skänker Han oss furstliga gåvor och gör oss till föremål för Sin nåd också i detta liv, för att vi skall glädja oss över allt det, som skulle flerfaldiga, utvidga och utveckla våra karaktärer. Det är Hans avsikt, att göra oss lämpliga för de himmelska salarna ovan där.
Men Satan kämpar om människornas själar och kastar sin helvetiska skugga tvärs över deras stig, för att de inte skall se ljuset. Han vill icke, att de skall uppfånga en enda glimt av den kommande ära, den eviga härlighet, som väntar dem, som skall bli Himmelens bebyggare, eller att de skall få en erfarenhet, som ger en föraning om Himmelens glädje. Med de himmelska attraktionerna framställda inför sinnet, för att inge hopp, för att väcka en önska och för att sporra till ansträngning, hur kan vi då vända oss bort från dessa strålande utsikter, härliga utsikter, och välja synden, vars lön är den eviga döden?
De, som antar Kristus som sin Frälsare, har löftet om (235) det liv, som är nu och det, som kommer. Ingen människa har Satan att tacka för sina förmågor; utan hela hennes tillgivenhet tillhör den oändlige och evige Guden. Den ödmjukaste Kristi lärjunge kan bli invånare i Himmelen, en Guds arvinge till ett oförgängligt arv, som inte vissnar och dör. Oh, om var och en ville välja den himmelska gåvan och bli Guds arvinge till det arv, vars namn är säkrat mot varje ödeläggelse i en värld utan ände! Oh, välj icke världen, utan välj det bästa arvet. Ansträng Dig, sträva efter, att Din väg skall nå fram till Ditt höga kall i Kristus Jesus. För Kristi skull, låt målet med Din utbildning formas av lockelsen från den bättre världen. - The Review and Herald, den 21. november, 1893.