(260) Envar, som har med utbildning av yngre studerande att göra, bör visa hänsyn för, att dessa barn påverkas och får intryck av stämningen, oavsett om den är behaglig, eller ej.
Om läraren är knuten till Gud, om Kristus förblir i hans hjärta, märker barnen den anda, som bor i honom. När en lärare är otålig eller irriterad emot ett barn, har barnet inte felat hälften så allvarligt, som läraren. Lärarna blir trötta under arbetet, och emellanåt säger eller gör barnen något, som sårar deras känslor. Låter lärarna då Satans anda komma in i dem, och retar barnen än värre, därför att de själva saknar taktkänsla och visdom från Gud? Ingen lärare bör anställas, förrän han genom rannsakan och prövning visat sig älska Gud och fruktar, att kränka Honom. Om lärarna har undervisats av Gud, om de dagligen lär sig läxor i Kristi skola, kommer de att arbeta på Kristi sätt. De kommer att vinna seger med Jesus och dra andra till Kristus; för varje barn och ungdom är dyrbar.
Varje lärare behöver ha Kristus bosatt hela tiden i hjärtat, och själv hysa en sann, självförnekande och självuppoffrande anda för Kristi skull. En lärare må vara tillräckligt utbildad och besitta breda kunskaper att ösa ur i klassrummet; men har det kunnat konstateras, att han äger taktkänsla och visdom, till att ha med människors sinnen att göra? I fall undervisare inte har Kristi kärlek oavbrutet i hjärtat, blir de ej i stånd till, att sätta sig i förbindelse med barnen, och bära det allvarliga ansvar, som läggs på dem för barnens och de ungas utbildning. De saknar själva den högre utbildningen och upplärningen, och de vet inte, hur de skall bemöta människors sinnen. Deras egna upproriska, naturliga hjärtan strävar efter herraväldet, och att utsätta barns formbara, mottagliga sinnen för en sådan (261) disciplin, efterlämnar ärr och sår i sinnet, som aldrig går att läka.
I fall en lärare inte känner sitt ansvar och den försiktighet han alltid skall uppvisa, när han har att göra med mänskliga sinnen, har hans utbildning i viss mån varit högst bristfällig. I hemmalivet har uppfostran varit skadlig för karaktären, och det är sorgligt, att denna brist på karaktär skall yttra sig under ledandet av de barn, som förs under hans kontroll. Vi står inför Gud på försök och prov, för att utröna, om det går att lita på var och en av oss, så att vi kan inlemmas i Himmelens återlösta familj. ”Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.” {Uppenbarelseboken 20:12.}
Här representeras den stora, vita tronen och Honom sittande på dem, för vars ansikte jorden och himlen flydde. Måtte alla lärare överväga, huruvida de uträttar sitt arbete inför det åskådande, himmelska universum. Varje barn, som lärarna kommer i kontakt med, har köpts med Guds enfödde Sons blod, och Han, som dog för dessa barn, vill att de skall behandlas som Hans egendom. Var säkra på – lärare – att Er kontakt med alla dessa barn skall vara av ett slag, som inte gör Er skamsna, när Ni möter dem på den stora dag, när alla ord och handlingar kommer fram för Guds revision, och resultaten läggs öppet fram för alla. ”Köpt för ett pris.” – Oh, vilket pris, endast evigheten kommer att visa innebörden av det uttrycket!
Herren Jesus Kristus känner oändlig ömhet mot dem, som Han har köpt för Sitt eget lidande i köttet, för att de inte skall gå förtappade jämte Djävulen och hans änglar, utan för att Han skall kunna göra anspråk på dem som Sina utvalda. Genom Sin kärlek fordrar dem som Sina, som Sin egendom; och Han ser på dem med outsäglig hängivenhet, och väldoften från Hans egen rättfärdighet ger Han till Sina älskade, som (262) tror på Honom. Det kräver taktkänsla och visdom samt mänsklig kärlek, liksom helgad hängivenhet för hjordens dyrbara lamm, att leda dem till insikt om sin rätt. Därmed kommer de att överlåta sig till sina trofasta herdars ömma vägledning. Guds barn utövar Jesu Kristi vänlighet.
Lärare, Jesus är i Era skolor varje dag. Hans stora hjärta av oändlig kärlek känner för, inte endast de bäst uppfostrade barnen med de gynnsammaste förutsättningarna, utan även för barnen med anstötliga karaktärsdrag. Inte ens föräldrarna har förstått, vilket stort ansvar de har för de karaktärsdrag, som deras barn har utvecklat, och har saknat ömhet och visdom, till att umgås på ett sunt sätt med dessa stackars barn, vilket har gjort dem till det de är. De drar inte de rätta slutsatserna gällande orsakerna till den nedslående utveckling, som utgör en prövning för dem. Men Jesus ser på dessa barn med medömkan och kärlek, ty Han ser och förstår orsak och verkan.
Läraren kan binda dessa barn till sitt hjärta med Kristi kärlek. Därmed sprids det en ljuvlig väldoft i själens tempel, det uppstår en doft av liv till liv. Lärarna kan, genom Kristi nåd, vara det levande, mänskliga redskap – vara Guds medarbetare – som upplyser, upplyfter, uppmuntrar och bidrar till själens rening från moralisk besmittelse. Härigenom uppenbaras Guds bild i barnets själ, och karaktären förvandlas genom Kristi nåd.
Evangeliet är Guds kraft och visdom, om det presenteras korrekt av dem, som hävdar sig vara kristna. Kristus korsfäst för våra synders skull bör mjuka upp alla själar inför Gud, och kvarhålla detta tillstånd hos dem. Kristus uppväckt från de döda, uppstigen till det höga, vår levande Medlare i Guds närhet, är frälsningens vetenskap, som vi behöver lära oss och undervisa barnen och de unga om. Kristus sade: ”jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade”. {Johannesevangeliet 17:19.} Detta är det arbete, (263) som alltid åligger varje lärare. Det får inte förekomma något hafsartat arbete härvidlag, för även utbildning av barn på grundskolan kräver mycken nåd från Kristus och underkuvande av jaget. De, som av naturen är lätt irriterade, lätt provocerade, och har vant sig vid att kritisera, att tänka ont om andra, bör leta sig ett annat slags arbete, som inte överför något av deras kärlekslösa karaktärsdrag till barnen och de unga, för de har kostat för mycket. Himmelen ser den outvecklade mannen eller kvinnan i barnet, med förmågor och krafter, som, i fall de vägleds och utvecklas korrekt med himmelsk visdom, kommer att bli mänskliga redskap, som det gudomliga inflytandet kan samarbeta med. Skarpa ord och ständig kritik förvirrar barnet, men förbättrar det aldrig. Håll de stingsliga orden tillbaka; håll Din egen ande under Jesu Kristi tukt och förmaning; då kommer Du att lära Dig, att ömka och känna med dem, som står under Ditt inflytande. Ge inte prov på otålighet och hårdhet, för om dessa barn inte behövde något utbildning, skulle de inte behöva fördelarna av en skolgång. De skall tålmodigt och vänligt föras upp för framåtskridandets väg, där de stegvis tilldelas kunskap.
Det handlar om ett dagligt verksamt inflytande, som skall bibehållas, en tro, som verkar genom kärlek och renar lärarens själ. Har Du Guds uppenbarade vilja som Din högsta auktoritet? Om Kristus är formad invärtes, härlighetens hopp, kommer Guds sanning att inverka på Ditt naturliga temperament. Dess förvandlande verkan kommer att uppenbaras i en ändrad karaktär. Genom Ditt inflytande kommer inte Ditt annars uppenbart ohelgade hjärta och temperament att vända Guds sanning till en lögn för någon av Dina elever. Du kommer ej heller, att genom ett själviskt, otåligt och okristligt temperament i umgänget med människors sinnen visa, att Kristi nåd inte räcker till vid någon tidpunkt, eller på någon plats. Därigenom visar Du, att Guds myndighet kontrollerar Dig, inte endast (264) teoretiskt, utan i verklighet och i sanning. Det måste till ett åtskiljande från allt anstötligt och icke Kristuslikt, oavsett hur svårt detta måtte bli för en sann troende.
Lärare, fråga Dig själv, huruvida Du utför Ditt arbete med tanke på den innevarande tiden eller för evigheten: Betvingar Kristi kärlek mitt hjärta och min själ, när jag har med de dyrbara själar att göra, som Jesu har gett Sitt eget liv för? Ersätts Dina gamla karaktärsdrag, som inte överensstämmer med Guds vilja, av Hans betvingande disciplin? ”Jag skall ge er ett nytt hjärta”. {Hesekiel 36:26.} Har allt i Ditt umgänge med Herren Jesus Kristus förnyats? Sår Du med Dina ord och Ditt mödosamma arbete sådana frön i de ungas hjärtan, att Du törs be Herren om, att vattna dem, för att de, med Hans tillfogade rättfärdighet, skall mogna till en rik skörd? Ställ Dig själv frågan: Befäster jag dessa ungdomar i deras förvrängda anda, genom att de ser sin lärare sakna en Kristuslik anda? I fall de skulle dö i sina synder, bär jag då inte ett ansvar för deras själar? Den själ, som älskar Jesus, som förnimmer Hans nåds frälsande kraft, dras till Kristus och önskar, att arbeta på Hans sätt. Han kan inte, och törs inte, låta Satan kontrollera hans anda och alstra giftiga ångor omkring hans själ. Allt undermåligt inflytande läggs åt sidan, eftersom det går emot Guds vilja och bringar själarna hos de dyrbara fåren och lammen i fara; och han är ålagd, att vaka över själar, för att senare kunna avlägga räkenskap. Oavsett, var Gud i Sin försyn har satt oss, tänker Han bevara oss; som vår dag är, så skall vår styrka vara.
Den, som ger plats åt sina naturliga känslor och impulser, gör sig själv svag och icke trovärdig, för han blir härigenom en kanal, som Satan kan kommunicera igenom och på så vis besmitta och fördärva många själar. Dessa ohelgade utbrott, som behärskar personen, gör honom känslokall. Till sist står han där höljd i skam och förvirring. Jesu Kristi anda och Ande utövar alltid en förnyande och återskapande kraft (265) över själen, som har märkt sin egen svaghet och flytt till den Oföränderlige, som kan ge nåd och kraft, till att motstå det onda. Vår Återlösare har en bred och vittomfattande mänsklig sida. Hans hjärta berörs alltid av det lilla barnets välkända hjälplöshet inför grov behandling; för Han älskade barnen. Den lidande mänsklighetens svagaste rop har aldrig nått Hans öron förgäves. Och alla, som åtar sig ansvaret för, att undervisa de unga, kommer att möta förstockade hjärtan, en förvanskad natur, och hans uppgift blir då, att samarbeta med Gud i, att återupprätta Guds moralbild i varje barn. Jesus, dyrbare Jesus – ett helt källsprång av kärlek fanns i Hans själ. De, som instruerar barn, bör vara principfasta män och kvinnor.
Det religiösa livet hos ett stort antal av dem, som bekänner sig att vara kristna, är sådant, att det visar att de inte är kristna. De framställer hela tiden Kristus felaktigt, de förfalskar Hans karaktär. De inser ej vikten av denna karaktärsförvandling, att de måste anpassas till likhet med Hans gudomliga sinnelag. I stället uppvisar de tidvis en falsk kristendom för världen, som orsakar själens ruin för dem, som de kommer i beröring med. Orsaken är den, att dessa bekännande kristna inte står under Jesu Kristi kontroll. Deras egna nedärvda och uppammade karaktärsdrag får ta överhanden som dyrbara egenskaper, fastän de har ett dödsbringande inflytande över andra människors sinnen. Kort och gott: De vandrar i gnistorna från sin egen eld. De har en religion att underkasta sig, men kontrolleras av omständigheterna. I fall allt går enligt deras behag, och deras ytliga, otyglade och okristliga natur inte stöter på några hinder i vägen, mjuknar de och uppträder vänligt och tilltalande. När det sker ting i familjen, eller i umgänget med andra, som stör friden och retar dem till vrede, bör de lägga fram alla bekymmer inför Gud. Sedan bör de ihärdigt be om Hans nåd, innan de sätter igång sitt dagliga arbete (266) som lärare. De bör känna, att Kristi kraft, nåd och kärlek vistas fortlöpande i deras egna hjärtan, sedan kan de påbörja arbetet. Då kommer Guds änglar att vara med dem i klassrummet. Blir de provocerade och irriterade i klassrummet, gör det ett dåligt intryck på barnen de ansvarar för. I stället för att undervisa barnen, behöver de själva undervisas om Kristi lära.
Måtte varje lärare, som antar ansvaret för, att utbilda barn och unga, rannsaka sig själv och studera det här med orsak och verkan. Har Guds sanning tagit boning i min själ? Har den visdom, som kommer från Jesus Kristus, vilken är ”först och främst . . . ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda gärningar, opartisk och uppriktig”, berikat min karaktär? {Jakobsbrevet 3:17.} När jag verkar i den ansvarstyngda ställningen som undervisare, värnar jag då om principen, att: ”Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid”? {Vers 18.} Sanningen skall inte framhållas i praktiken, när vi känner att så är påkallat, utan den skall framhållas alltid och överallt.
Välbalanserade tankebanor och liksidiga karaktärsdrag är nödvändiga hos lärare på alla områden. Lägg inte det arbetet på unga kvinnor och män, som inte vet, hur man bemöter människor. De vet så litet om nådens kontrollerande kraft över deras egna hjärtan och karaktärer, att de måste lägga bort vissa saker och lära sig helt nya läxor om den kristna erfarenheten. De har aldrig lärt sig, att hålla sina egna själar och sinnelag under Jesu Kristi disciplin, liksom att låta tankarna tas tillfånga av Jesus Kristus. Det förekommer alla slags karaktärsdrag att ge akt på hos barn och unga. Deras tänkande är mottagligt. Allt överilat och liderligt uppträdande från lärarens sida kan omintetgöra hans inflytande för alltid över de studerande, som han har utbildningsansvaret för. Och hur blir då denna utbildning för (267) barns och ungas nuvarande och framtida, eviga goda? Det skall utövas ett korrekt inflytande över dem för deras andliga bästa. Hela tiden skall det ges instruktioner, för att uppmuntra barnen till, att dana korrekta vanor, när det gäller tal, stämmans bruk och deras uppträdande.
Många av de barnen har inte fått en ordentlig uppfostran hemifrån. De har blivit sorgligt försummade. Några har fått göra, som de velat; andra klandras och mister modet. Endast få, små vänligheter och uppmuntran har visats dem, och endast få berömmande ord har talats till dem. Föräldrarnas bristfälliga karaktärsdrag har gått i arv, och den disciplin de erhåller genom dessa bristfälliga karaktärsdrag, har varit menliga i danandet av sinnelaget. Karaktärens bygge har inte skett med fullgott timmer. Det finns inget viktigare arbete att utföra, än att utbilda och uppfostra dessa unga och barn. Lärarna, som arbetar i denna del av Herrens vingård, behöver först lära sig, hur de skall kunna vara behärskade, och hålla temperamentet och känslorna under kontroll, i underdånighet för Guds Ande. De bör bevisa, att de inte är ensidiga troende, utan äger ett välbalanserat sinne, en allsidig karaktär. Då går det att lita på dem, eftersom de är samvetsgranna kristna, som själva står under Förstelärarens kommando. Denne har sagt: ”lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.” {Matteusevangeliet 11:29.} Alltså måste de dagligen lära sig i Kristi skola, för att kunna utbilda barnen och de unga.
Genom god bildning och självbehärskning under disciplinen i Kristi skola, med en levande förbindelse med den Store Läraren, säkrar de förståndsmässig kunskap om praktisk religion, och håller sina egna själar i Guds kärlek. Därmed blir de varse, hur de skall använda gåvan tålamod och Kristuslikt överseende. Tålamod, kärlek, uthålligt förbarmande och öm förståelse aktiveras. De inser då, att de har det betydelsefullaste fältet i Herrens vingård att bearbeta. (268) De måste lyfta sina hjärtan till Gud i uppriktig bön: Var Du min förebild, och när de beskådar Jesus, utför de Kristi gärningar. Jesus sade: ”Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra.” {Johannesevangeliet 5:19.} Så är det med Guds söner och döttrar; de ser ståndaktigt och lärvilligt på Jesus, de gör inget på eget bevåg eller efter egen vilja och behag; utan i Kristi lärdomar har de sett Honom, som deras Förebild, göra så, som de bör göra. Därmed visar de Jesu Kristi karaktär för de studerande varje gång de undervisas. De griper tag om de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol och återspeglar dessa dyrbara strålar på de barn och unga, som de utbildar. Om sunda levnadsvanor uppväcks, lämnar dessa sådana avtryck i barnens sinnen och karaktärer, att de känner, att de själva måste ta efter dem. Det betyder mycket, att bringa barnen direkt under Guds Andes inflytande, att lära upp och disciplinera dem i Herrens tukt och förmaning. Det krävs allvarliga ansträngningar i Jesu namn och styrka, för att dana korrekta vanor, och besjälas av en rättfärdig anda. Instruktören måste hålla ut, lära ut sanningen rad för rad, föreskrift efter föreskrift, litet här och litet där, med en förbarmande och tålmodig anda, i sympati och kärlek, för att binda barnen till sitt hjärta med Kristi kärlek, som uppenbaras i honom personligen.
Denna sanning går i högsta grad att agera ut, och därmed blir den agerande ett föredöme för barnen. ”Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.” {Hebréerbrevet 5:2-3.}
Måtte lärarna hålla detta i sinnet, och aldrig förlora det ur sikte, fastän det är lätt hänt, att hysa agg mot barn och unga för deras dåliga uppförande. Därför bör de tänka på, att Guds änglar noga iakttar dem med sorg, ty i fall barnen felar och uppför sig galet, är det ändå (269) viktigare, att deras överordnade lärare undervisar dem genom föreskrift och exempel. De får under inga omständigheter förlora självbehärskningen, och vara otåliga och hårda, samt sakna medkänsla och kärlek; ty barnen är Jesu Kristi egendom, och lärarna måste vara väldigt försiktiga och gudfruktiga med den anda, som de gömmer på och de ord de säger, för barnen tar till sig det, som de möts av, det må vara gott eller ont. Detta är ett tungt och heligt ansvar.
Det behövs lärare, som är eftertänksamma, visar hänsyn för sina egna svagheter och synder, och som inte är tyranner, som berövar barn och unga modet. Det behövs mycken bön, mycken tro, mycket överseende och mod, som Herren är redo att ge. Gud ser nämligen alla prövningar, och lärarna kan utöva ett förunderligt inflytande, om de vill praktisera de lärdomar, som Kristus har gett dem. Men tänker dessa lärare överväga sina egna nyckfulla handlingar, sin slöhet i, att lära sig i Kristi skola och utöva Kristuslikt tålamod och hjärtats ödmjukhet? Lärarna bör själva vara lydiga mot Jesus Kristus, och alltid utöva Hans ord, så att de kan exemplifiera Jesu Kristi karaktär för de studerande. Lärarna bör låta sitt ljus skina i goda gärningar, och trofast vaka och sörja för hjordens lamm med tålamod, med ömhet, och med Jesu kärlek i sina egna hjärtan.
Det är ett misstag, att släppa ut på detta fält unga män och kvinnor, som inte har utvecklat en djup och innerlig kärlek till Gud och till de själar, som Kristus dog för. Annars leder det till tappet av många dyrbara själar. Lärarna behöver vara mottagliga för Guds Andes inflytande. Inte en enda, som lätt förlorar tålamodet och blir irriterad, bör vara undervisare. Lärarna måste överväga, att de har med barn att göra, inte med män och kvinnor. De är barn och har allt att lära, och det är mycket vanskligare för vissa, att lära sig, än för andra. En trögtänkt elev behöver mycket mera (270) uppmuntran, än han brukligt får. Om lärare, som av naturen älskar att ge order, diktera och upphöja sig själva med sin myndighet, som gärna handlar partiskt och har favoritelever, som de visar förkärlek för, medan andra behandlas med exakthet och stränghet sätts över dessa olika mänskosinnen, skapar det förvirring och uppstudsighet. Lärare, som inte är välsignade med en välbalanserad erfarenhet, kan sättas till, att vaka över barn och unga, men gör stora fel mot dem de undervisar. Föräldrar måste fås att se saker och ting i ett nytt ljus. De måste förstå, att det är deras plikt att samarbeta med läraren, och uppmuntra till klok disciplin, och be mycket för honom, som undervisar deras barn. Man hjälper inte barnen, genom att fräsa, klandra eller beröva dem modet; man gör heller inte något gott, genom att underlätta deras uppror, olydnad, ovänlighet och kärlekslöshet, på grund av den anda man utvecklat. Om Ni alls är kristna, kommer Kristus – som gav Sitt liv för syndare – att bo i Er med Sin Ande; och Guds visdom kommer att undervisa Er i varje nödläge, som Ni hamnar i.
Barn har behov av, att rättfärdighetens stadiga, fasta och levande princip utövas omkring dem. Var säkra på, att Ni låter det sanna ljuset stråla över Era elever. Himmelens ljus fattas. Låt aldrig världen få det intrycket, att Er anda, smak och längtan inte är av högre och ädlare slag, än de världsliga människornas. I fall Ni genom Era handlingar ger dem detta intryck, leder Ni dem genom ett falskt och bedrägligt ljus i fördärvet. Basunen måste ge ifrån sig en bestämd klang. Den evige Guden drar en klar och djup gräns mellan rättfärdiga och orättfärdiga, gudfruktiga och ogudaktiga; mellan dem, som är lydiga mot Guds bud och dem, som är olydiga.
Den nedersta delen på stegen, som Jakob såg i sin nattliga syn, nådde marken och den översta delen nådde in i (271) den högsta Himmelen. Gud Själv stod ovanför stegen, och Hans härlighet sken på varje stegpinne. Änglar steg uppför och nedför på stegen, vilken sken klart. Detta är en symbol på den ständiga kommunikationen mellan denna värld och himmelska platser. Gud förverkligar Sin vilja genom redskap som himmelska änglar, som står i ständigt tät och nära förbindelse med människor. Denna stege uppenbarar en direkt och viktig kommunikationskanal med jordens invånare. Stegen presenterade för Jakob världens Återlösare, som sammanlänkar jord och himmel. Var och en, som har sett bevis för sanningens ljus och tar till sig sanningen, samt bekänner sin tro på Jesus Kristus, är i ordets högsta bemärkelse en missionär. Han tar emot himmelska rikedomar, och det är hans plikt, att föra dem vidare, och sprida det han har mottagit.
Då öppnas ett fält att bearbeta och odla för dem, som har antagits som lärare på våra skolor, till att utså frön och inhösta det mogna vetet. Vad är mera tillfredsställande, än att vara Guds medarbetare i, att utbilda och undervisa barn och unga till, att älska Gud och hålla Hans bud? Led barnen, som Ni undervisar i grundskolan och i Sabbatsskolan, till Jesus. Vad kan innebära större glädje, än att se barn och unga följa Kristus, den Store Herden, som kallar, varvid fåren och lammen hör Hans röst och följer Honom? Vad kan sprida mera solsken i själen på den helgade medarbetaren, än att veta, att hans uthålliga arbete inte är förgäves i Herren, och se eleverna ta emot glädjens solsken i sina själar, därför att Kristus har förlåtit deras synder? Vad kan vara mera tillfredsställande för Guds medarbetare, än att se barnen och de unga ta emot Guds Andes avtryck i form av äkta karaktärsmässig ädelhet och i återupprättandet av Guds moraliska avbild – att barnen söker den frid, som kommer från fridens Furste? Är sanningen träldom? Ja, på ett sätt; friden binder de villiga själarna till fångenskap i Jesus Kristus, den underkastar deras hjärtan (272) Jesu Kristi adelsmärke. Oh, det betyder mycket mera, än begränsade människosinnen kan fatta, att framställa Jesus Kristus och Honom korsfäst i allt missionsarbete. ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” {Jesaja 53:5; Andra Korintierbrevet 5:21.} Detta skall vårt arbete kretsa kring. I fall någon tror sig kunna undervisa i Sabbatsskolan eller i grundskolan enligt utbildningens vetenskap, behöver han först lära sig Herrens fruktan, som är början till vishet, så att han kan lära sig den högsta av alla vetenskaper.
”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” ”Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.” {Johannesevangeliet 17:3; vers 8.} Här väntar vårt arbete, för att vara Kristi ombud, liksom Han var Faderns ombud i världen. Vi skall lära oss de ord vi har fått i Kristi lärdomar. ”Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem”. Vi har vårt arbete, och alla ungdomsundervisare, med sina förmågor, skall ta emot det Gud har utvecklat och nedtecknat i Sitt Heliga Ord i enlighet med Kristi lära, i ett gott och ärligt hjärta – att godta livets ord saktmodigt. Vi befinner oss i Försoningsdagens avbild, och vi skall inte bara ödmjuka våra hjärtan inför Gud och bekänna våra synder, utan vi skall med alla våra förmågor till att utbilda försöka, att instruera dem, som vi kommer i kontakt med, och få dem, genom föreskrift och exempel, att lära känna Gud och Jesus Kristus, som Han har sänt.
Oh, jag önskar så, att Himmelens Herre skulle öppna de många ögon, som nu är blinda, så att de kunde se sig själva så, som Gud ser dem, och ge dem en förnimmelse av det verk, som skall utföras på arbetsfälten. Men jag har inget hopp om, att alla de vädjanden (273) jag kommer med, skall göra någon nytta, med mindre Herren talar till själen och skriver Sina krav på hjärtats tavlor. Kan inte varje mänskligt redskap få en hög och äkta förnimmelse av, vad det vill säga, att få sig tilldelad en stor och betydelsefull plats i det inhemska missionsarbetet, utan måste de absolut bege sig till fjärran länder? Och när någon måste proklamera nådens budskap till dem långt borta, är det många, som måste proklamera budskapet till dem på nära håll. Våra skolor skall vara utbildningsanstalter, som kvalificerar unga till, att bli missionärer, både genom föreskrift och exempel. Måtte han, som arbetar som lärare, alltid hålla i sinnet, att dessa barn och unga har köpts för Guds Sons blod. De måste ledas till, att tro på Kristus som sin personlige Frälsare. Namnet på varje enskild troende är ingraverat i Hans handflator. Överherden blickar ned från den himmelska helgedomen på fåren på Hans äng. ”. . . han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem.” ”Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig.” {Johannesevangeliet 10:3; Första Johannesbrevet 2:1.} Oh, dyrbara, välsignade sanning! Han behandlar ingen med likgiltighet.
Hans intrycksfulla liknelse om den gode herden visar varje förkunnares och kristens ansvar, som har anammat ett ämbete som barn- och ungdomslärare samt instruktör för gamla och unga, genom att öppna Skrifterna för dem. I fall någon förvillar sig ut ur fållan, bemöts han inte med hårda ord och piska, utan med ömsinta inbjudningar till omvändelse. De nittionio, som inte hade förirrat sig, vädjar inte om herdens sympati samt ömsinta och medkännande kärlek. Nej, herden följer de får och lamm, som har orsakat honom så mycket bekymmer och väckt Hans sympati. Den oegennyttige, trofaste herden lämnar resten av fåren, och han satsar hela hjärtat och själen samt all energi på, att leta efter det vilsegångna fåret. Och så vänder i symbolen – pris ske Gud – herden tillbaka med fåret, bärandet det i famnen, och gläder sig för varje steg; varvid han säger: ”Gläd er (274) med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat.” {Lukasevangeliet 15:6.} Jag är så tacksam för, att vi har liknelsen om det förlorade fåret. Och det är den läxa, som herden skall lära sig – hur man lockar tillbaka får och lamm.
Vi har ingen bild på en ledsen herde, som vänder tillbaka utan fåret. Och Herren Jesus berättar om herdens glädje över, att finna fåret. Detta skapar glädje och fröjd i Himmelen ibland änglarna. Guds visdom, Hans kraft och kärlek saknar motstycke. Det är den gudomliga garantin för, att icke ett enda av de vilsegångna fåren och lammen förbises och lämnas utan undsättning. En gyllene kedja – den gudomliga kraftens barmhärtighet och medkänsla – fästs runt var och en av de själar, som är i fara. Skall då det mänskliga redskapet inte samarbeta med Gud? Skall han själv vara syndig, felande och bristfällig, likgiltig för den själ, som håller på att gå förlorad? Kristus har kedjat honom vid Sin eviga tron, genom att offra Sitt eget liv.
Sakarjas beskrivning av Josua, översteprästen, är en slående framställning av den syndare, som Kristus går i förbön för, för att väcka hans ånger. Satan står vid Försvararens högersida, där han motarbetar Kristi verk, och yrkar på, att mannen är hans egendom, eftersom han har valt honom som härskare. Men människans Försvarsadvokat, Återupprättaren, som är mäktigare än den mäktigaste, hör Satans utmaning och krav, och svarar honom: ”’HERREN skall straffa dig, Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?’ Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln. Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ’Tag av honom de orena kläderna.’ Sedan sade han till Josua: ’Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder.’ Då sade jag: ’Sätt också en ren bindel på hans (275) huvud.’ Och de satte en ren bindel på hans huvud och tog på honom kläderna, medan HERRENS ängel stod där.” {Sakarja 3:2-4.}
Håll i minnet, varje lärare med ansvar för att hantera människors tänkande, att alla själar med fallenhet för felande och frestelse, är särskilda föremål för Kristi vädjande. De friska behöver inte en läkare, utan de sjuka. Den medkännande Medlaren går i förbön, och skall då syndiga och begränsade män och kvinnor avvisa en endaste själ?
Skall någon man eller kvinna vara liknöjd beträffande de själar, som Kristus går i förbön för i Himmelens salar? Skall Ni, med Ert handlingssätt, imitera fariséerna, som var obarmhärtiga, och Satan, som anklagar och ödelägger? Oh, tänker Ni var och en för sig ödmjuka Era själar inför Gud, och låta Honom tygla Er hårdhet och järnvilja?
Slå dövörat till för Satans röst och undvik, att göra hans vilja. Ställ Er i stället på Jesu sida, lägg Er till med Hans egenskaper, vilka innefattar fina och ömma känslor. Härigenom gör Han pinade och lidande människor till Sina egna. Den människa, som har fått mycket förlåtet, älskar mycket. Jesus är en medkännande förebedjare, en nådig och trofast överstepräst. Han, Himmelens Majestät – härlighetens Konung – kan se på begränsade människor, föremål för Satans frestelser, eftersom Han har erfarit kraften från Satans list. ”Därför måste han i allt bli lik sina bröder [ikläda Sin gudomlighet mänsklig natur] för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.” {Hebréerbrevet 2:17-18.}
Alltså kallar jag Er, mina bröder, till praktiskt arbete enligt Kristi metoder. Ni får aldrig iföra Er stränghetens, fördömandets och domförkunnandets kåpa, och driva bort de stackars, frestade personerna från fållan. Som Guds medarbetare skall Ni snarare hela de andligt sjuka. Det kommer Ni att göra, om (276) Ni äger Kristi sinnelag. ”Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.” ”Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas.” {Hebréerbrevet 4:15; Jesaja 40:28.} – Christian Education, s. 161 (1893).