(291) Jesus dog för mänskligheten, och då Han gav Sitt liv, upphöjde Han mänsklighetens moraliska värde hos Gud. Den oändlige Gudens Son iklädde Sin gudomlighet mänsklighet, och underordnade Sig korsets död, så att Han kunde bli ett språngbräde, varigenom människorna kunde möta det gudomliga. Han gjorde det möjligt för människorna, att få del i gudomlig natur, och undfly det fördärv, som råder i världen på grund av lusten. Kristus verkar ständigt, för att upplyfta och förädla människan, och Han fordrar av varje själ, som Han har förlossat från hopplös olycka, skall samarbeta med Honom i det stora frälsningsverket för de förtappade. Vi skall inte lägga snaror och tänka ut hemliga planer, för att locka själar i frestelse.
Oh, om var och en kunde se saken, såsom den har framställts i alla sina betydelser, hur snabbt skulle de inte vända fienden och hans listiga verk ryggen! Hur mycket skulle de inte förakta hans mål, att bringa synd över mänskosläktet! Om de ändå ville avsky synden med fullständigt hat, när de betänker kostnaden för Himmelens Överbefälhavare, för att de inte skulle gå förtappade, för att människan inte skulle bindas som hopplös fånge vid Satans stridsvagn, en förnedrad slav under hans vilja, en trofé för hans seger och hans rike.
Vem vilt länke sig till Satan? Vem vilt bäre hans tegn? Vem vilt välge honom som härförer, och nägte et stå under våra frelses Härförerens blodbestänkte banner? Kristus döde for alla Adams sönner och dötre; och når Guds sön har uttrykt en så forbavsände kärlighet, gjort detta stora offer for synderen, for att honom, vid tro på Honom, icke skal gå fortabt, men få evigt liv, hvordan kan denna stora kärlighet da virke så ligegyldig och stå i synd och (292) ulydighet, och icke hjertelig bekände Kristus utan et ögonblicks forsinkelse. Hvordan kan någon älska att göre ondt? Hvordan kan den unge blotlägge deres fornunftsevner for Satan, och påvirke det som vilt sväkke deres egen moral- och virkekraft? Gör man Hans vilje som elskede välden, och gav Sin enbårne Sön att dö for dem, styrker de alla själens evner, och öger deres egen lykke och frid.
Herren har äret människor stort, vid att giva Jesus Kristus till att genoprette dem från Satans krav. Vilt du genoprettes? Vilt du hava Kristi gåva? Eller vilt du afvise Hans tjänaste? Jesus har sakt: “Den som icke samler med Mig, honom spreder.” Honom har sakt: “Utan Mig kan I intet göre,” och ”Min nåde är era nok.” Enhver som söger att göre godt i sin egen begränsede kraft, vilt fine ut av hans kräfter icke räkker; men dem som accepterer Kristus vid tro, vilt fine Honom som en personlig frälser. De vilt skrive sig in i Hans här; de bliver Hans soldater, och kämper den gode strid. I fall de är elever i skolen, vilt de föle att de är inskrevet for att göre skolen till den mest ordentlige, upphögonde och prisvärdige institution i välden. De vilt lägge al deres indflydelse över på Guds side, på Kristi side, och på himmelske intelligensväseners side. De vilt föle att det är deres plikt att forme et kristent idealsamfund, så de kan hjälpe alla de studerande till att se det uforenelige i en uppträden, som Gud icke billiger. De vilt drage åg med Kristus, och göre deres yderste for att utvikle kristne karakterträk. De vilt själva påtage sig att lede den lamme och svage ut på den sikre och uppadgåände sti. De vilt utarbeta kristne sträbsomme möder och lägge planer der vilt vara till velsignelse for undervisningsinstitutionen, och göre alt i deres makt for att danne den skole som Gud har planlakt och tilkändegivet att der skal vara. De vilt hava värdien och virkekraften (293) från den kristne sträbsomhet i tanke, når de forbereder missionärer på att gå ut och advare välden.
Studerande bör hava deres egne bönnestunder, var de kan sände inerlige, och enkle bönner upp, om Gud vilt velsigne skolens rektor med fysisk styrke, mental klarhet, moralsk styrke, och åndelig skarpsinneighet, och att enhver lärer vilt kvalificeres vid Guds nåde till att utföre sitt arbeta flittigt och i brändände kärlighet. De bör bede for att lärerne måste vara agenter hvorikennem Gud skal arbeta och få överhånd över det onde, genom en kundskap till Jesus Kristus som Honom har sändt. Måtte Gud giva studerande, der har gået på våra undervisningsinstitutioner, nåde och mot till att handle efter de principper der är uppenbaret i Guds lov, som är et uttryk for Hans karakter. Der måste aldrig tales nedvurderände om de skoler Gud har upprettet. I fall du har svigtet på et tidspunkt, och faldet i fristelse, är det fordi du icke gör Gud till din styrke, fordi du icke har den tro der virker vid kärlighet och renser själen.
Låt enhver upprigtig kristen, som har en forbinelse med våra skoler, vara uppsat på att vara en tro tjänar i Kristi sag, och hjälpe alla de studerande till att vara trofaste, rene och helige i deres liv. Låt enhver som elsker Gud söka att vine dem, som ännu icke har bekändt Kristus. Var dag måste de utöve en stille och bönnelig inflydelse, och samarbeta med Jesus Kristus, övermissionären for våra välden. Låt alla själe – mänd, kviner och unge – voxe i karakter utmärkelse och heligelse, i renhet och helighet, och leve med ögonne rettet på Guds ära, så våra tross fjänder icke måste segra. Låt der vara en sådan sammenbining i våra helige tross bånd, så vi i enstemmig inflydelse, måtte vara helt på Herrens side, och arbeta for de människors forvandling som vi omgås. Låt det vara tydeligt att I har en levände forbinelse med Gud, och är ivrike efter Mesterens ära, söger att uppdyrke alla (294) karakternådegåvor hoss era själva, hvorved I kan ära Honom, som gav Sitt liv for era. Måtte Kristi kärlighet utöve en betvingände kraft der drager andre ut på den sti der är banet for Herrens lösköbte till att vandre på. Når de studerande på våra skoler lärer att synes om Guds vilje, vilt de det forholdsvis nemt att utföre den.
I fall de studerande ser karaktermangler hoss andre, så låt dem vara taknemmelige över att de kan se dessa mangler, och dermed vogte sig emot dem. I vilt utvivlsomt se personer som icke lärer Kristi saktmodighet och odmjukhet, men som elsker att vise sig fram, och är tomme, forfängelige och verdslige. Den eneste hjälp till dessa är att beskue Jesus, och studerede de Hans karakter vilt de forakte alt tomt och forfängeligt, svakt och usselt. Kristi karakter är full av överbärenhet, tålmodighet, godhet, barmhjertighet och eneståände kärlighet. Beskuer man en sådan karakter, vilt de komma sig över den smålighet som har formet och dannet dem, och gjort dem uhelige och uelskelige. De vilt säga: “Jag har icke väret hoss forfängelige personer, jag vilt heller icke göre det i skjul.” De vilt inrömme att ”omgås vismänd, så bliver du viis, elde faren är tåbers ven.”
Låt enhver som forsöger att leve et kristenliv, huske på att den kämpände församling icke är den sejrände församling. De ködeligt sinneede, vilt fines i församlingen. Man skal mera ynkes över dem, än bebrejde dem. Församlingen skal icke dömmes om den har stöttet dessa karakterträk, selvom de är inen for dens gränser. Skulle församlingen utstöde dem, vilt dem som feler vid deres tilstedevärelse, vara till skam for församlingen når de sänder dem ut som omflakkände i välden; vilt de anklages for att de behandles nådeslöst. Det kan vara att der i församlingen är dem som är kolde, stolte, arrogante och ukristne, men I behöver icke att omgås (295) denna klasse. Der är många som är varmhjertede, som är selvfornägtände och selvopofrände, som vilt om det var nödvendigt, nedlägge deres liv for att vine själe. Jesus så det dårlige och gode i församlingsforholdet, och sagde: ”Låt begge voxe upp sammen till hösten.” Ingen skal nödvendigvis bliva rajgräs fordi alla planter på marken icke är hvede. I fall sanningen var bekändt, framkom dessa människor med deres anklager for att fortie en överbevist, och domfäldände samvittighed. Deres egen handlemåde kan icke anbefales helt. Också dem som sträber efter överherredömme över fjänden, har någon gånge taget fel och begår fel. Det onde hersker över det gode, når vi icke stoler helt på Kristus, och bliver i Honom. Så vilt der komma en taktlöshet in i karakteren som icke kan ses, i fall vi bevarede den tro der virker i kärlighet och renser själen.
Vi är icke tvunget till att välge dem vi är känder så godt, men som forkaster den Guds kärlighet, der uttrykkes vid att giva Sin Sön till våra välden, ”att enhver som tror på Honom, icke skal gå tabt, men få evigt liv.” Dem som elsker Gud vilt icke välge Guds fjänder som deres venner. Når frågaet stilles: ”Skal man hjälpe de ugudelige? Elsker du dem, der hader Herren?” Foreträkker du de icke-religiöses och illoyales selskap, till dem der adlyder Guds bud? Vilt du välge att skille dig själva från dem der elsker Gud, och sätte dig själva längst möjligt väk från ljusets kanal? Du önsker att holde renhedens och trons atmossfäre, och bringe de solide fasttömrede principper in i din karakter. Kristne vilt icke välge att dyrke selskapet med icke-kristne. I fall Herren giver era en särlig possition i välden, som Honom gjorde med Jossef och Daniel, vilt honom stötte och bevare era midt i fristelsens stund. Min I vilt aldrig komma der var I finer for mycket ljus, i våra välden. Var farligt är det da att välge deres selskap, som elsker mörke fram for ljus, och vilt icke komma till ljuset, medminre deres gärningar irettesättes. — The Review and Herald, den 16. januari, 1894.
För vidare studium: Jesu Barndom, The Review and Herald, den 30. augusti, 1894.