(297) Varje själ omges av en atmosfär, som är unik för vederbörande. Denna atmosfär kan vara full av andlig malaria, som förgiftar rättfärdighetens principer. Men när personen kommer i andras sällskap, behöver det inte ta dagar eller veckor, för att förvissa sig om, huruvida atmosfären kommer från Kristi eller från Satans anda. Inflytandet från omgivningen är aldrig så starkt, som under skollivet; men den studerande, som kommer till skolan med en allvarlig önskan om, att vara till hjälp och välsignelse för sina medmänniskor, bör se noga till, att utöva sitt inflytande på det rättas sida, och söka sig till kamrater, som uppammar sunda principer och praxis tillsammans med honom.
Studerande bör känna sitt ansvar, att göra sin skoltid till en framgång. De bör styra alla sina ansträngningar åt rätt håll, så att de inte drar besvikelse över sina föräldrar eller vägledare, som arbetar hårt, för att hålla kvar dem på skolan, och som ivrar starkt för deras nuvarande och eviga välfärd. Studerande bör besluta sig för, att åstadkomma ett facit beträffande sig själva, som de inte kommer att skämmas över på domens dag. En studerande, som uppträder varsamt, som inte vacklar åt höger eller vänster inför osunda inflytanden, utövar en återhållande makt över dem på skolan, som finner behag i, att visa oavhängighet, och i, att göra det onda, såsom olydnad mot regler, och som fyller sina lärares hjärtan med sorg och modlöshet.
Livet är en vansklig företeelse, som vi var och en själva måste ta itu med. Ingen kan forma en karaktär åt en annan; vi har alla en del att göra, för att bestämma vårt eviga öde. Vi är Guds fria, men ansvarshavande, väsen, och alla måste utverka sin egen frälsning med fruktan och bävan, samtidigt som Gud verkar i dem, att vilja och handla enligt Hans behag. Studerande (298) kan göra gott, eller de kan göra ont, men ”det människan sår skall hon också skörda.” {Galaterbrevet 6:7.}
Vi utvärderas och prövas var och en personligt av Gud. Himmelens intelligensväsen sätts i aktion, för att hjälpa alla själar, som dras till Jesus, och var och en, som uppriktigt älskar Jesus, samarbetar med himmelska krafter, för att dra bort själar från det dåraktiga, simpla och ytliga. Kristi efterföljare arbetar inte på Satans sida, för att försvaga tron på sann religion, för att fördärva andra, genom att omge dem med en moraliskt och karaktärsmässigt skadlig atmosfär. Men vi bedrövas, när vi måste säga, att det till och med på våra skolor finns personer, som endast är kristna till namnet. Man behöver inte känna dessa kristendomsbekännare länge, förrän man blir förvissad om, att de är Satans framgångsrika ombud. På våra skolor finns det personer, som är fördärvade i hjärtat, som dock talar behagligt, och som skickligt förtrollar en bestämd grupp människor, och innan den ouppmärksamme vet ordet av, har dessa individers inflytande ändrat hans inställning, och format honom efter dessa stötande personers karaktärsegenskaper. Men de, som bär kristendomens klädnad, och likväl behärskas av världens mode och levnadsregler, är moraliskt fördärvade. De hävdar, att de söker himmelska rikedomar, men atmosfären kring deras själar utgörs av ett för anden dödligt smittämne, och de bör undvikas av dem, som vill förbli ofläckade av världen.
Omdömesgilla unga genomskådar snabbt dessa personer, även om de inte säger sig vara kristna; för de vet, att vederbörande inte liknar Kristus. Men skall dessa tillåtas, att vara en stötesten? Dessa unga har en vägledande bok, vilken beskriver dem, som står på Herrens sida. Om de ser de falska kristnas handlande, om de förstår innebörden av ett gudfruktigt liv, kommer de att avkrävas ansvar för det ljus och den kunskap de har. De görs ansvariga för, att göra Mästarens vilja, att (299) visa världen, vad kristendomens sanna karaktär är – vad det vill säga, att äga ett Kristuslikt liv och natur.
Vi står inför en mäktig fiende, och han hatar inte endast alla människor, som är skapade i Guds bild, utan han hatar Gud och Hans enfödde Son Jesus Kristus med bittraste fiendskap. När människor går med på, att vara Satans slavar, visar han dem inte sin fiendskap, som han gör mot dem, som bär det kristna namnet och går med på, att tjäna Gud. Dessa avskyr han med rödglödgat hat. Han vet, att han kan bedröva Jesus, genom att locka in dem under sin bedrägliga makt, genom att skada dem och genom att försvaga deras tro, så att han gör dem ur stånd till, att uträtta den tjänst för Gud, som är dem ålagd att utföra under Härföraren Jesus Kristus. Satan unnar dem, som är slavar bundna till hans vagn, en viss grad av ro, ty de är hans villiga fångar, men hans fiendskap blossar upp, när nådens budskap når hans trälbundna slavar, och de så försöker, att trassla sig loss ur hans makt, för att följa den Sanne Herden. Alltså söker han, att binda dem med flera länkar, så att de hålls säkert fångna. Striden mellan själen och Satan inleds, när fången börjar, att slita och dra i kedjan i längtan efter, att bli fri. Det är nämligen då, som det mänskliga väsendet inleder samarbetet med himmelska förståndsväsen, när tron griper tag om Kristus. Han, som är starkare än den bäst beväpnade man, bistår själen, och den stackars fången stärks genom den Helige Ande, till att bli fri.
Gud när en djup och allvarlig kärlek till alla medlemmar av den mänskliga familjen; inte en enda glöms bort, inte en enda lämnas hjälplös för fienden att bedra och övervinna. Och om de, som har skrivit in sig i Kristi här, vill ta på sig hela Guds rustning, blir de motståndskraftiga mot fiendens angrepp. De, som verkligen vill lära sig av Gud och vandra på Hans vägar, har fått ett säkert löfte, att om de känner sin bristande klokhet och ber till Gud, skall Han skänka dem visdom (300) givmilt och utan förebråelser. Aposteln säger: ”Men han skall be i tro utan att vackla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren, splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.” {Jakobsbrevet 1:6-8.} Gud står bakom alla Sina löften, och vi kan inte vanära Honom mera, än genom att tvivla och tveka, samt genom att be och inte tro, och så tala om våra tvivel. I fall Du inte genast får det, som Du har bett om, tänker Du då framhärda i vrånghet och i vantro? Tro; tro på, att Gud kommer att göra just det, som Han har lovat. Sänd upp Dina böner samt vaka, verka och vänta. Utkämpa trons goda strid. Säg till Ditt hjärta: ”Gud har inbjudit mig till att komma. Han har hört min bön. Han har lovat genom Sitt ord, att Han skall ta emot mig, och Han kommer att uppfylla Sitt löfte. Jag kan lita på Gud; för Han älskade världen så högt, att Han utgav Sin enfödde Son till att dö för mig. Guds Son är min Återlösare.” ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.” ”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.” {Matteusevangeliet 7:7; vers 11.}
De unga, som träder in på och fortsätter sitt skolliv med ett sant mål för blicken, drabbas inte av hemlängtan och besvikelse. De blir inte rastlösa och förskräckta, de grubblar inte över den egna framtiden. De finner en Hjälpare hos den Allsmäktige. De får ett mål för blicken, och det är att vara principfasta män och kvinnor, som motsvarar Guds standard, och hjälpa människor att ära Gud. De använder inte sin tid på skolan till, att söka nöjen, meningslös underhållning och dåraktiga lustigheter, utan anstränger sig, för att få ut mesta möjliga av sina Gudagivna tillfällen och förmåner, så att de inte gör sina föräldrar och lärare besvikna, eller sårar Gud och himmelska förnuftsväsen.
Det är en allvarlig sak att dö, men det är långt mera allvarligt att leva, och forma en karaktär, som utrustar oss (301) för skolan i de himmelska salarna däruppe. Vi lever i en fiendes land, och vi kan vänta oss vanskligheter och kamp. De unga måste klara av svårigheter som Jesu Kristi goda soldater. Det är förkastligt, att göra deras stig fullständigt jämn och slät, att förse dem med pengar, så att de inte lär sig nödvändigheten av, att utöva självförnekelse och sparsamhet.
När en ung funderar över, vad han saknar, för att få en utbildning, bör han noga överväga sin drivkraft, för att gå i skolan. Han bör fråga sig själv: Hur kan jag bäst använda min tid, så att jag inhöstar allt det bästa jag kan av det jag har möjlighet och rätt till? Skall jag ta på mig Guds hela rustning, som jag har fått i form av Guds enfödde Sons gåva? Skall jag öppna mitt hjärta för den Helige Ande, så att alla ämnen och krafter, som Gud har betrott mig med, väcks upp? Jag är Kristi egendom, och jag är värvad till Hans tjänst. Jag är förvaltare av Hans nåd.
Ehuru någon bekännare av kristendomen, enligt Er mänskligt färgade värdering, inte motsvarar den kristna karaktärens mått, skall Ni inte såra Kristi hjärta med ett simpelt liv; andra riskerar nämligen att påverkas av Ert olämpliga uppträdande. Ni kämpar för livets krona, och bör därför inte låta Er nöja med en låg och tarvlig standard.
Herren tar inte emot halvhjärtat arbete; från Er sida får det inte förekomma något spår av slöseri i Guds heliga verksamhet. Lita ej till Er själva, utan överlämna hela Er vilja samt Era idéer och vägar till Gud, och Hans vilja allena. Lev, för att behaga Honom, som ansåg Er vara så värdefulla, att Han utgav Jesus, Sin enfödde Son, för att frälsa Er från Era synder. Ni godkänns genom Hans förtjänst. Under Er skoltid skall Ni alltid ha klart för Er, att det bästa, som över huvud taget går att göra, är att utföra välgärningar. Låt Gud ge Er visdom, så att Ni inte påverkar någon till, att inte göra det rätta. Samarbeta med Kristus, för att dra själar till Honom. (302) Dock gagnar det inte Er, så länge som Ni fördömer halvhjärtat arbete hos andra och pekar ut deras fel, om Ni inte gör Ert yttersta, eftersom Ni inte har slagit in på den rätta och trofasta sidans stig. Även om regler och lagar må verka onödigt stränga, var lydiga mot dem; för det kan visa sig, att Ni har tagit fel. Gör Ert allra bästa i allt, vad Ni än åtar Er. Jesus är Er Frälsare, och lita på Hans hjälp dag efter dag, så att Ni inte sår ogräs, utan Rikets goda säd.
”Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus. Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker.” {Matteusevangeliet 6:22-23.} Som studerande skall Ni lära Er, att se såväl med förståndet som med ögonen. Ni skall uppöva omdömet, så att det inte blir svagt och odugligt. Ni skall be om vägledning och överlämna allt till Herren. Ni skall sluta till Era sinnen för all dårskap och synd, och öppna dem för envar himmelsk påverkan. Ni måste få ut mesta möjliga av Er tid och Era möjligheter, för att kunna utveckla harmoniska egenskaper. Skoj, tokerier och lathet får inte vara Era gäster, i fall Ni skall efterlikna Förebilden, Kristus Jesus, och dagligen öka Er insikt om, vad Er frälsning kräver.
Unga studerande, Era liv kan inte behärskas av impulser, utan att de visar sig som ett totalt fiasko. Ni kan inte följa Era naturliga böjelser, utan att lida stor förlust. För att handla säkert, måste Ni hålla Er till Herrens väg. Ert förstånd måste förfinas och renas; Ni måste arbeta enligt Guds plan, annars misslyckas Ni. Ni måste alltid växa till och gå framåt i nåd och kunskap. Ni kommer inte att kunna uträtta något ordentligt under skoltiden, utan att praktisera systematiska och ordentliga levnadsvanor. Nonchalant arbete leder ovillkorligen till fiasko.
Ni behöver ingående studera frågan om förlustelser. Fråga Er själva: Vilket inflytande har förlustelser på sinne och karaktär, och på det arbete, som jag har kommit, för att utföra? (303) Fråga Er själva: Vilken betydelse har nöjen på mitt religiösa liv, på min karaktär som kristen? Bidrar de lekar och idrotter, som Ni deltar i, till bön och tjänst för Herren? Har de nöjen Ni har deltagit i stulit så mycken tid och kraft, att intresset för läxorna har svalnat? Vem skall ha herraväldet – tjänsten för Gud, eller tjänsten för jaget? Måtte alla studerande rannsaka sin hållning härvidlag!
Kära unga, Ni avgör Ert eget eviga öde. Ni måste hela tiden anstränga Er i Ert liv som kristna, om Ni önskar att utveckla en hållbar karaktär. Det kommer att bli Er eviga förlust, i fall Ni får en allt igenom förkrympt, svag och babyaktig religiös erfarenhet. Vi skall vara ”fullständiga i honom”. ”Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom”. {Kolosserbrevet 2:10, King James Version; vers 6.} Det vill säga, Ni skall lära Er av Kristi liv. Ni skall granska det med långt större allvar, än Ni studerar världsliga studieämnen, eftersom eviga värden är långt viktigare, än timliga, jordiska företag. Om Ni förstår evighetens värde och helighet, kommer Ni att använda Er största skarpsinnighet och Er bästa kraft, till att klättra över de hinder, som bromsar Ert eviga väl; ty alla andra värden blir till ett platt intet i jämförelse med detta.
Ni har Kristus Jesus som förebild; gå i Hans fotspår, så blir Ni skickade till, att fylla varje ställning, som Ni kan bli kallade till att bekläda. Då kommer Ni att låta Er ”rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron i enlighet med den undervisning ni fått, och överflöda i tacksägelse.” {Kolosserbrevet 2:7.} Ni skall icke känna Er som trälbundna slavar, utan som Guds barn; att Ni värdesätts så högt, att Gud har gjort Er till Sina, eftersom Han har betalat en oändlig lösesumma för Er frihet. Jesus säger: ”Jag kallar er inte längre tjänare, (304) . . . Vänner kallar jag er”. {Johannesevangeliet 15:15.} När Ni erfar Hans fantastiska kärlek, väcks kärlek och tacksamhet i hjärtat, likt ett glädjens källsprång.
Ta inte emot smicker, allra minst som kristna. Smicker är en konst, som Satan ligger på lur med, för att bedra oss och göra oss uppblåsta, så att vi får höga tankar om oss själva. ”Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus.” {Kolosserbrevet 2:8.} Smicker har varit den näring, som många av våra unga har fått som mat, och de, som har rosat och smickrat, har menat, att de har handlat riktigt, men de har handlat fel. Ros eller beröm, smicker och eftergivenhet har bidragit mera till, att leda dyrbara själar vilse, än något annat av det, som Satan har funnit på.
Smicker ingår i världens politik, men det hör inte till Kristi metoder. På grund av smicker kommer stackars människor, som är sjuka och skröpliga, att mena, att de är duktiga och värdiga, och då gör deras köttsliga tänkande dem uppblåsta. De blir berusade av tanken på, att de har större förmågor, än de besitter, och deras andliga upplevelser blir obalanserade. I fall de inte genom Guds försyn kommer bort från detta bedrägeri och blir omvända samt lär sig gudsfruktans ABC i Kristi skola, kommer deras själar att gå förtappade.
Många unga känner sig smickrade av tanken på, att de är skickliga tack vare medfödda gåvor, fastän den skicklighet de menar sig äga, endast kan uppnås genom flitig övning och uppamning, genom att lära sig Kristi ödmjukhet och saktmod. När man menar sig besitta naturliga gåvor, tror man inte, att man behöver anstränga sinnet, för att klara av sina läxor; innan vederbörande begriper det, sitter han snart i Satans snara. Gud tillåter, att han blir angripen av fienden, för att han skall inse sin egen svaghet. Han får lov till, att begå ett allvarligt misstag och bli utsatt för en pinsam förödmjukelse. Men när han plågas av en förnimmelse av sin egen svaghet, skall han inte dömas hårt. (305) Detta är tidpunkten, när han särskilt behöver en klok rådgivare, en sann vän, som äger gott omdöme. Detta är tidpunkten, när han behöver en vän, som leds av Guds Ande, och som tålmodigt och troget tar sig an den vilsegångne, och lyfter upp själen, som är nedåtböjd. Han bör inte räddas med hjälp av smicker. Ingen är bemyndigad till, att bespisa själen med detta sataniska gift. Personen skall hellre visas hän till de första stegpinnarna på stegen, och han bör ställa sina vacklande fötter på den nedersta stegpinnen, för att kunna klättra gradvis uppåt. Petrus säger: ”Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.” {Andra Petrusbrevet 1:5-8.}
Uppmuntra den felande till, att klättra steg för steg, bit för bit. Ansträngningarna kan bli smärtsamma för honom, men det kommer att vara den allra bästa läxa han någonsin lär sig; ty därigenom kommer han underfund om sin egen svaghet, och därmed kan han undvika att upprepa misstaget. Genom kloka rådgivares hjälp kan hans nederlag vändas i seger. Ingen bör dock försöka, att börja högst upp på stegen. Var och en måste börja på det nedersta steget, och sedan ta sig uppåt gradvis. Därvid skall personen klättra med hjälp av Kristus, klängande sig fast vid Kristus, nående Kristi höjd. Detta är den enda vägen upp till Himmelen. Inget får avvända uppmärksamheten från det stora verk, som skall utföras. Låt tankarna, förmågorna, hjärnans skarpsinne, användas till det yttersta, när Guds Ord och vilja studeras. Herren har användning för den allra största duglighet, som Han har betrott människor med. Under uppbyggandet av Hans rike är det meningen, att vi skall bruka varje förmåga vi har fått av Gud lika trofast och uppriktigt, som Daniel gjorde i Babylon, då han var trofast i sina förpliktelser gentemot människor och trogen mot sin Gud.
(306) Gud har användning för långt mera takt och klokare strategi, än Han hittills har funnit hos Sina jordiska medhjälpare. Det krävs intelligent och heligt tänkande samt målmedveten verksamhet, för att motarbeta Satans sluga planer. Det krävs, att vi uppnår ett högre mål, att vi utövar en mera avgjord och självuppoffrande tjänst för Herren. Vi måste uppfostras till, att sätta upp högre mål och till att förstå, att det är nu, som vi skall avgöra vårt eviga öde. Det finns ingen trygghet för någon, med undantag för, att äga sanningen i hjärtat, sådan den är i Jesus. Denna sanning måste ingjutas i hjärtat av den Helige Ande. Mycket av det, som nu kallas för gudsfruktan, kommer att bli till intet, när det angrips av Satans härar. Inget annat, än sanningen kommer att bestå, alltså den visdom, som kommer ovanifrån, och som kan helga själen.
Ingen skall inbilla sig, att njutningslystnad är lika med gudsvördnad. Ni får icke kela med egenkärleken. Vi måste lära oss, att hålla våra begär i strama tyglar och att ta oss i akt för, att ödsla med våra pengar. Vi bör alla se hän till Jesus, beskåda Hans egenskaper och följa i Hans fotspår. ”Ty i honom bor hela gudomens fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter.” {Kolosserbrevet 2:9-10.} – The Youth’s Instructor, den 3., 10., 17., 24. Maj, 1894.