[Fru E. G. White och hennes grupp tillbringade under sin resa till Generalkonferensens storsamling fem dagar i College View. Fredag förmiddag talade hon till fem hundra studerande i högskolans kapell, och Sabbat och Söndag talade hon till stora församlingar i kyrkan. Måndag morgon träffade hon, på anmodan, hela lärarstaben. Följande är en del av hennes tal till de trettio lärare, som var församlade. – W. C. White.]
Jag läser ur Andra Korintierbrevet, kapitel sex:
”Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag. Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte skall smutskastas. Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält, i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, med uppriktig kärlek, med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i både höger och vänster hand, under ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Man kallar oss villolärare, men vi talar sanning. Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds, vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt. . . .
Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.” {Verserna 1-10, 14-17, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}
Ni bör också studera det sjunde kapitlet, men jag tänker inte ta tid till, att läsa det nu.
Det är hela tiden en fara ibland vårt folk, att de, som inleder sitt arbete på skolor eller hälsohem, när tanken, att de måste vara överens med världen, studera de ting, som världen studerar, och bli bekanta med de ting, som världen är bekant med. Detta är ett av de största misstag, som kan göras. Vi kommer att göra allvarliga felgrepp, om vi koncentrerar oss på, att skärskåda världen.
Frågan ställs: Vad utgör den högre utbildningen? Det förekommer ingen högre utbildning, än den hos principerna i de ord, som jag läste för Er, från sjätte kapitlet i Andra Korintierbrevet. Låt våra studerande läsa detta flitigt, så att de förstår det. Det går inte att få en högre utbildning, än den, som de första lärjungarna fick, och som ges oss genom Ordet. Måtte Guds Helige Ande inpränta i Era sinnen överbevisningen om, att det inte finns något annat i hela världen i form av utbildning, som är lika upphöjt som den i sjätte och sjunde kapitlet i Andra Korintierbrevet. Låt oss skrida så långt fram i vårt arbete, som Guds Ord leder oss. Låt oss arbeta ihärdigt för denna högre utbildning. Låt vår rättfärdighet vara tecknet på vår förståelse av, att Guds vilja är betrodd oss genom Hans budbärare.
Det är varje troendes förmånsrätt, att ta Kristi liv och Kristi lära som sitt dagliga studium. Kristen utbildning betyder godtagande, vad avser synpunkter och princip, av Frälsarens lära. Den innebär en daglig, samvetsgrann (535) vandring i Kristi fotspår, som sänkte Sig ned till, att ta av Sig Sin kungaskrud och krona samt komma till vår värld i mänsklig form, för att skänka mänskosläktet kraft, som inte gick att få på annat sätt. Vad är det för en kraft? – Det är den kraft, som kommer sig av, att den mänskliga naturen förenas med den gudomliga, kraft till, att ta till sig Kristi lära och följa Honom bokstavligt. I Sitt motstånd mot det onda och i Sitt arbete för andra, gav Kristus människorna ett exempel på den högsta möjliga utbildning, som någon kan få.
Guds Son förkastades av dem, som Han kom, för att välsigna. Han fattades av onda händer och korsfästes. Men sedan Han hade stått upp ifrån de döda, tillbringade Han fyrtio dagar med Sina lärjungar, och under den tiden gav Han dem en väldigt dyrbar undervisning. Han gjorde Sina efterföljare bekanta med de bärande principerna för högre utbildning. Och då Han stod i begrepp, att lämna dem och uppstiga till Sin Fader, löd Hans sista ord till dem: ”… jag är med er alla dagar intill tidens slut.’” {Matteusevangeliet 28:20.}
Frestelser kommer att drabba många, som sänder sina barn till våra skolor, eftersom de vill ge dem det, som världen betraktar som väsentlig utbildning. Vem vet, vad den mest väsentliga utbildningen utgörs av, med mindre den är en utbildning, vilken erhålls från den Bok, som är fundamentet för all sann kunskap? De, som betraktar det som viktigt, att få kunskaper i nivå med världslig utbildning, begår ett stort misstag, vilket kommer att få dem att vackla på grund av personliga meningar, som härstammar från människor och är felaktiga. Till dem, som menar att deras barn måste ha det, som världen kallar för väsentlig utbildning, vill jag säga: Led Era barn till det enkla Guds Ord, så är de trygga. Vi kommer att kringspridas kraftigt inom kort, så vi måste verka snabbt.
Det ljus, som har getts mig, är att starkt tryck kommer att sättas på varje sjundedags-adventist, som världen kan komma i nära beröring med. De, som söker den (536) utbildning, vilken världen sätter så högt, leds gradvis allt längre bort från sanningens principer, tills de står där som utbildade, världsliga personer. Vilket pris har de inte betalat för sin utbildning! De har tagit farväl av Guds Helige Ande. De har valt, att acceptera det, som världen kallar för kunskap, i stället för de sanninger Gud har betrott åt människor genom Sina tjänare, profeterna och apostlarna. Och det finns de, som har säkrat sig denna världsliga utbildning, och som tror sig kunna införa den på våra skolor. Men låt mig säga Er, att Ni inte får ta det, som världen kallar för högre utbildning och bringa in det på våra skolor, sanatorier och i våra församlingar. Vi behöver förstå detta. Jag talar avgjort och bestämt till Er. Detta får icke ske.
I varje studerandes sinne bör tanken inpräntas, att en utbildning är ett fiasko, med mindre förståndet har fått grepp om Guds uppenbarade sanningar och med mindre hjärtat har godtagit lärdomarna från Kristi evangelium. Den studerande, som, i stället för de vittomfattande grundsatserna hos Guds Ord, tar till sig allmänna uppfattningar och lägger ned sin tid och uppmärksamhet på ovidkommande och tramsiga saker, kommer att känna av sinnets förtvining och försvagning. Han har förlorat sin andliga växtkraft. Sinnet måste vänjas vid, att förstå de viktiga sanningar, som berör det eviga livet.
Jag har blivit instruerad, att vi skall föra våra elevers sinnen högre upp, än det nu är förmodat möjligt. Hjärta och sinne skall vänjas vid, att bevara sin renhet och dagligen fylla på med nytt bröd från Himmelens bageri. Det gudomliga sinnet och den gudomliga handen har genom tidsåldrarna bevarat skapelseberättelsen i dess renhet. Det är bara Guds Ord, som ger oss en äkta redogörelse för vår världs skapelse. Detta Ord skall vara huvudstudiet vid våra skolor. I detta kan vi konversera med patriarker och profeter. I detta lär vi oss, vad vår återlösning eller frälsning har kostat Honom, som från begynnelsen är Faderns like, och som offrade Sitt liv, så att ett folk kan stå förlossade inför Honom, befriade från (537) allt jordiskt och tarvligt, förnyade till Guds avbilder.
Om vi tänker lära oss av Kristus, måste vi be som apostlarna bad, då den Helige Ande blev utgjuten över dem. Vi behöver Guds Andes dop. Vi är inte säkra för en sekund, när vi inte visar Guds Ord vår lydnad.
Jag påstår inte, att språk ej skall studeras. Språk bör visst studeras. Inom kort kommer det att vara tydligt, att många behöver lämna sina hem och arbeta ibland dem med andra språk; och de, som känner till främmande språk, kommer därigenom att bli i stånd till, att tala med dem, som inte känner till sanningen. Vissa av vårt folk kommer att lära sig språken, som talas i de länder, dit vi sänder dem. Detta sätt är bättre. Och det är en, som kommer att stå på höger sida om den trofaste medarbetaren, för att möjliggöra förståelse och skänka visdom. Herren kan göra Ert arbete fruktbärande, även om Ni inte känner till främmande språk. När Ni befinner Er ibland folk och sprider våra publikationer, kommer Herren att bearbeta människors sinnen, och skänka förståelse av sanningen. En del, som inleder arbete på utländska fält, kan lära ut Ordet genom tolk. Tack vare det trofasta arbetet kommer det att inhöstas en skörd, vars värde vi nu inte inser.
Det är en annan verksamhetsgren att beakta, nämligen arbetet i de stora städerna. I städerna bör det förekomma grupper med seriösa arbetare. Vi bör studera behoven på de försummade orterna. Herren har vänt vår uppmärksamhet till de försummade skarorna i storstäderna, likväl ägnas denna sak föga beaktande.
Vi är inte tillräckligt angelägna om, att tjata på Herren med våra böner, och att vädja till Honom om den Helige Andes gåva. Herren önskar, att vi går i närstrid med Honom på denna punkt. Han vill, att vi formligen belamrar tronen med våra oavlåtliga böner. Guds överbevisande kraft (538) måste märkas överallt i våra led. Den mest dyrbara utbildning, som kan fås, vinns, genom att föra ut sanningens budskap till orter, som nu ligger i mörker. Vi bör gå ut precis som de första lärjungarna gjorde, i lydnad mot Kristi maning. Frälsaren gav lärjungarna deras förhållningsorder. Med några få ord berättade Han för dem, vad de kunde vänta sig att råka ut för: ”Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor.” {Matteusevangeliet 10:16.} Dessa arbetare skulle gå ut som representanter för Honom, som gav Sitt liv för världens liv.
Herren önskar, att vi skall komma i harmoni med Honom. Om vi gör det, kan Hans Ande härska i våra sinnen. I fall vi har en sann förståelse av, vad väsentlig utbildning innebär, och dristar oss till, att undervisa enligt dess principer, kommer Kristus att hjälpa oss. Han har lovat Sina efterföljare, att när de står inför rådsförsamlingar och domare, skall de inte behöva överväga sina ord. Jag kommer att instruera Er, säger Han. Jag skall vägleda Er. När vi vet, vad det vill säga, att bli undervisade av Gud, när den himmelska visdomen bringas in i våra sinnen, kommer vi att märka skillnad på den och våra egna tankar. Vi kommer att förstå den som Guds ord, och i Guds Ord kommer vi att se visdom, liv och kraft. . . . .
Vi skall undervisa de unga till, att på ett balanserat vis använda de mentala och fysiska krafterna. Trofast tjänst med hela kroppen skänker en bred och omfångsrik utbildning. Vi har ett hårt arbete att utföra i Australien, med att utbilda föräldrar och unga enligt dessa riktlinjer; men vi håller ståndaktigt ut, tills lärdomarna sitter på plats. Därmed fulländas utbildningen. Studietiden måste nämligen fördelas mellan boklig kunskap och kunnande om praktiskt arbete. Om en del av vardagen används till nyttigt arbete, lär eleverna sig, att röja vegetationen, att odla jorden och att bygga hus. Denna tid skulle eljest användas till idrott och förlustelser eller nöjen. (539) Och Herren välsignar de studerande, som använder sin tid till, att lägga sig till med nyttiga vanor.
Undervisa de studerande om, att inte betrakta den teoretiska delen som det viktigaste i deras utbildning. Inpränta djupare hos varje elev, att vi bör bättre förstå, hur vi skall behandla kroppens funktioner. Och det är många, som kommer att bli förståndigare härvidlag, om de inte begränsar sig till flera års studium utan praktisk erfarenhet. Ju mera vi ställer oss under Guds ledning, desto större kunskap kommer vi att få från Gud. Låt oss säga till våra studerande: Håll Er i förbindelse med all krafts källa. Ni är Guds medarbetare. Han skall vara vår huvudinstruktör. – The Review and Herald, den 11. november, 1909.
För vidare studium
Loma Linda College of Evangelists {Evangelisternas Skola i Loma Linda}, Vittnesbörd för Församlingen, Band 9, sidorna 173-178 (1909)
The Physician an Educator {Läkaren är en Lärare}, The Ministry of Healing, sidorna 125-136 (1909), Hälsa för Hela Människan, sidorna 95-107
General Hygiene {Renlighet i Allmänhet}, The Ministry of Healing, sidorna 171-176 (1909), Hälsa för Hela Människan, sidorna 141-146
Hygiene Among the Israelites {Renlighet ibland Israeliterna}, The Ministry of Healing, sidorna 276-286 (1909), Hälsa för Hela Människan, sidorna 235-243
Dress {Kläder}, The Ministry of Healing, sidorna 287-294 (1909), Hälsa för Hela Människan, sidorna 245-252
Diet and Health {Kost och Hälsa}, The Ministry of Healing, sidorna 295-310 (1909), Hälsa för Hela Människan, sidorna 253-265
True Education and Missionary Training {Sann Utbildning och Upplärning i Missionering}, The Ministry of Healing, sidorna 395-406 (1909), Hälsa för Hela Människan, sidorna 343-354
A True Knowledge of God {Sann Gudskunskap}, The Ministry of Healing, sidorna 409-426 (1909), Hälsa för Hela Människan, sidorna 355-370
Danger in Speculative Knowledge {Det Farliga i spekulativ Kunskap}, The Ministry of Healing, sidorna 427-438 (1909), Hälsa för Hela Människan, sidorna 371-382
The False and the True in Education {Sann och falsk Kunskap inom Utbildningen}, The Ministry of Healing, sidorna 439-450 (1909), Hälsa för Hela Människan, sidorna 383-394
Importance of Seeking True Knowledge {Vikten av, att söka äkta Kunskap}, The Ministry of Healing, sidorna 451-458 (1909), Hälsa för Hela Människan, sidorna 395-401
(540) The Knowledge Received through God’s Word {Kunskapen, som mottas genom Guds Ord}, The Ministry of Healing, sidorna 458-466 (1909), Hälsa för Hela Människan, sidorna 403-410
Decision of Character {Karaktärens Fasthet} The Youth’s Instructor, den 25. januari, 1910
The Gift of Speech {Talets Gåva}, The Review and Herald, den 12. Maj, 1910
Unholy Knowledge {Ohelgat Kunnande}, The Review and Herald, den 4. augusti, 1910
Temperance in the Family {Måttfullhet i Familjen}, Signs of the Times, den 13. september, 1910
The Mother a Missionary {Modern en Missionär}, Signs of the Times, den 20. september, 1910
The Father’s Duty {Faderns Plikt}, Signs of the Times, den 18. oktober, 1910
Christian Homes {Kristna Hem}, The Review and Herald, den 22. november, 1910
The Home School {Skolan i Hemmet}, Signs of the Times, den 12. januari, 1911
Walk in the Light {Vandra i Ljuset}, The Youth’s Instructor, den 17. januari, 1911
Woman in the Home {Kvinnan i Hemmet}, Signs of the Times, den 4. april, 1911
Woman in the Home {Kvinnan i Hemmet}, Signs of the Times, den 30. juni, 1911
Parents as Character Builders {Föräldrarna som Karaktärsdanare}, Signs of the Times, den 5. oktober, 1911
A Godly Example in the Home {Ett gudfruktigt Exempel i Hemmet}, Signs of the Times, den 12. oktober, 1911
A Message to Parents {Ett Budskap till Föräldrar}, The Review and Herald, den 1., 8. februari, 1912
Words to the Young {Ord till de Unga}, The Youth’s Instructor, den 23. april, 1912
Training the Youth to be Workers {Att lära upp de Unga till, att bli Medarbetare}, The Review and Herald, den 16. Maj, 1912
Young Men as Missionaries {Unga Män som Missionärer}, The Review and Herald, den 23. Maj, 1912