"På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: 'Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.'" Första Korintierbrevet 11:25.
Jesus stod vid själva övergångspunkten mellan två gudstjänstsystem och dessas två stora fester. . . . . Då Han åt Påskmåltiden tillsammans med Sina apostlar, instiftade Han i dess ställe den tjänst, som skulle bli minnet av Hans stora offer. Judarnas nationalfest skulle försvinna för all framtid. Den tjänst, som Jesus instiftade, skulle Hans efterföljare fira i alla länder och under alla tider. . . . Intill dess, att Han kommer för andra gången i makt och härlighet, skall denna förordning firas.
Det är vid dessa tillfällen, som Jesus Själv har förordnat, som Han möter Sitt folk och styrker dem genom Sin närvaro. . . . . Alla, som kommer med sin tro fäst vid Honom, kommer att bli rikt välsignade. Alla, som försummar dessa tillfällen att få del av en gudomlig förmån, kommer att gå miste om något. Om dem kan det med rätta sägas, att de "icke alla voro rena".
Herrens måltid skulle emellertid inte vara en sorgens högtid. Detta var inte dess avsikt. . . . De skall inte tänka tillbaka på oenighet mellan sig själva och sina medsyskon. Den förberedande handlingen har innefattat allt detta. . . . . Nu kommer de, för att möta Kristus. De skall inte stå i korsets skugga, utan i dess frälsande ljus. De skall öppna sina sinnen för de klaraste strålarna från Rättfärdighetens Sol. Med sinnen, som är renade genom Kristi dyrbara blod och med fullt medvetande om Hans närvaro, även om den inte är synlig, skall de lyssna till Hans ord: "Frid lämnar jag efter mig åt eder.'"
Nattvardsgudstjänsten pekar framåt till Kristi andra ankomst. Dess avsikt var, att hålla detta hopp levande hos apostlarna. . . . . I sina svårigheter fann de tröst i hoppet om sin Herres återkomst. Outsägligt dyrbar var för dem tanken: "Så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död till dess han kommer."