"Vem är denne ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig, Herren, väldig i strid." - Psaltaren 24:8.
Kristus var tillräckligt stark, för att frälsa hela världen. Han ville rädda alla. Han stod inte ut med tanken på, att en enda skulle gå förlorad. Han grät vid Lasarus' grav, eftersom Han inte förmådde, att frälsa var och en av dem, som Satans makt hade förpassat till graven. Han hade gett Sig Själv som lösepenning för många, ja, för alla dem, som ville dra nytta av förmånen, att återgå till trohet mot Gud. ..... Då Han väckte upp Lasarus från de döda, visste Han, att Han för Lasarus' liv måste betala lösesumman på Golgatas kors. Varje frälsande handling skulle komma att vålla Honom den djupaste förödmjukelse. Han skulle komma att smaka döden för varje människa.
Under Sitt jordeliv uppvisade Kristus de mest fullkomliga egenskaper; Han var fullkomligt lydig mot Sin Faders bud. Genom att komma till världen i mänsklig skepnad, genom att stå under lagar, genom att visa människor, att Han bar deras sjukdomar, deras sorger och deras synd, blev Han inte Själv en syndare. Inför fariséerna kunde Han säga: ”Vem av er kan överbevisa mig om synd?” {Johannesevangeliet 8:46.} Ingen fläck av synd fanns på Honom. Han stod inför världen som Guds fläckfria Lamm.
I ljuset av Sin upphöjda renhet såg världens Frälsare, att de sjukdomar, som mänskosläktet led av, berodde på överträdelser av Guds lag. Han spårade varje slags sjukdom till dess orsak. I varje enskilt fall såg Han de icke omvända syndarnas sorgliga och fruktansvärda slut. Han visste, att Han ensam kunde rädda dem bort ifrån den avgrund, som de hade fallit ned i. Han ensam kunde leda deras steg in på den rätta vägen; endast Hans fullkomlighet kunde uppväga deras ofullkomlighet. Han ensam kunde skyla över deras orenhet med Sin fläckfria rättfärdighets kappa. ..... Han är tillräckligt stark till att frälsa. Hjälpen har överlåtits åt En, som är mäktig. Han omger människan med Sin mänskliga arm, samtidigt som Han med Sin gudomliga arm håller fast vid den Allsmäktige.