"Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd." Första Johannesbrevet 1:7.
En del talar om den judiska tidsåldern som en period utan Kristus, utan barmhärtighet eller nåd. Om sådana människor gäller Kristi ord till sadducéerna: "'Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt." {Matteusevangeliet 22:29.} Hela judafolkets historia är ett vidunderligt tillkännagivande av gudomlig makt. Så strålande var uppenbarelsen av Guds närhet, att den var outhärdlig för dödliga människor. Mose, som var särskilt gynnad av Gud, utbrast: "Jag är förskräckt och skälver." {Hebréerbrevet 12:21, kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98.} Men Gud gav honom kraft till, att uthärda denna överväldigande strålglans och att från berget ha med sig ett återsken av den i sitt ansikte, så att folket inte klarade av, att betrakta den. ...
Hela offertjänsten hade beslutats om av Kristus och överlämnats till Adam som symbol på den kommande Frälsare, som skulle bära på världens synder och dö för människans återlösning. Kristus gav genom Mose bestämda anvisningar till Israels barn beträffande offergåvorna. . . . Endast rena och lytesfria djur - de, som bäst kunde symbolisera Kristus, skulle tas emot som offer till Gud. ...
Israeliterna förbjöds, att förtära fett och blod. ... Denna lag gällde inte bara offerdjuren, utan för alla kreatur, som användes som mat. Denna lag skulle inpränta hos dem det betydelsefulla faktumet, att om det ej hade förekommit någon synd, skulle det heller inte ha behövt förekomma någon blodsutgjutelse. ...
Guds Sons blod symboliserades genom det dräpta offerdjurets blod, och Gud önskade klara och avgjorda skiljelinjer mellan det heliga och det vardagliga. Blodet var heligt, eftersom det endast genom utgjutandet av Guds Sons blod kunde uppnås försoning för synden. Det användes också blod till, att rena helgedomen från folkets synder som en bild på Kristi blod, som ensamt kan rena från synd.