"Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade." Romarbrevet 5:10.
Korset äger en makt, som inte går att uttrycka med ord. Kristi offer för mänsklighetens frälsning ställer i skamvrån våra ringa ansträngningar och våra tillvägagångssätt, för att möta och höja människor, för att bistå syndiga män och kvinnor, att finna Jesus.
Det arbete, som skall utföras av Guds söner och döttrar, måste vara av en helt annan beskaffenhet, än det, som hittills har visat sig hos många. Om de nu älskar Jesus, kommer de att få större förståelse av den kärlek, som har gett sig uttryk för den fallna människan, och som krävde ett så dyrbart offer för mänsklighetens frälsning. Vår Frälsare ber om medverkan från envar av Adams söner och döttrar, som har blivit en av Guds söner och döttrar. ... Vår Frälsare säger, att Han från Himmelen medbragte det eviga livet som en gåva. Han måste upphöjas på korset på Golgata, för att dra alla till sig. Hur bör vi så handla mot detta Kristi dyrköpta arv? Mildhet, förståelse, vänlighet, medlidande och kärlek bör visas dem. Så kan vi arbeta, för att hjälpa och göra det gott för varandra. Vi har ett mera, än mänskligt broderskap till vår hjälp under detta arbete. Vi har en upphöjd gemenskap med himmelska änglar. De samverkar med oss om, att upplysa hög och låg.
Då Kristus hade påtagit Sig denna förunderliga gärning för vår frälsning, beslutade Han i samråd med Sin Fader, att inte spara något, hur dyrbart det än var, och att inte hålla något tillbaka, hur stort värde det än måtte ha, som kunde rädda den stackars syndaren. Han ville ge hela Himmelen till denna frälsargärning, för att återupprätta människans andliga likhet med Gud. ... Att vara Guds barn vill säga, att vara ett med Kristus i Gud och att räcka ut sina händer i innerlig, uppoffrande kärlek, för att stärka och hjälpa de själar, som håller på att gå förlorade i sina synder.