"Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är HERREN." Jeremia 9:24.
Allt prål om våra egna företräden är inte på sin plats!
Budet lyder således inte: Den, som vill berömma sig, han skall berömma sig av sig själv! - utan av Gud! ... Människor saknar således all anledning till, att berömma sig av sig själva. De står i skuld till Kristi nåd för varje välsignelse, vars frukter de njuter av, för varje förmåga, som de äger. Ingen bör upphöja sig själv, som om han ägde egen visdom eller rättfärdighet. ...
De, som har den djupaste erfarenheten av det, som hör Gud till, är de, som befinner sig längst borta från högmod och självförhärligande. De har högst ödmjuka tankar om sig själva och den mest upphöjda föreställning om Kristi härlighet och stora egenskaper. ... När vi har blicken riktad mot Himmelen och har Kristi egenskaper klart för ögonen, kommer vi i våra hjärtan att prisa Herren, vår Gud.
När en person lär känna Frälsarens livshistoria, uppdagar han allvarliga brister hos sig själv; hans brist på likhet med Kristus är så stor, att han inser nödvändigheten av en genomgripande förändring i sitt liv. Han försöker ständigt, att lära sig med önskan om, att komma att likna sin stora Förebild. Genom beskådan... förvandlas han till samma bild.
Det är inte genom att släppa Jesus med blicken, som vi efterliknar Hans liv, utan genom att tala om Honom, genom att uppehålla oss vid Hans fullkomlighet, genom att söka att förädla smaken och höja karaktären, genom att med hjälp av tro och kärlek samt genom allvarliga, uthålliga ansträngningar närma oss den fullkomliga Förebilden. Genom kunskap om Kristus - om Hans ord, Hans sedvanor och Hans undervisning - lånar vi de stora karaktärsegenskaper, som vi har granskat så noga, och genomsyras av den anda, som vi har beundrat så mycket. Jesus blir för oss "ypperst bland tiotusen", ja, "allt hos honom är ljuvlighet." {Höga Visan 5:10, 16.}