"Den frikostige blir rikligen mättad, den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt." Ordspråksboken 11:25.
Många lever ett grått och tråkigt liv. De pressas av sina tillkortakommanden och känner sig ofta illa till mods. De tycker inte, att de har något att vara tacksamma för, och inget att tro på. Ofta är de ganska ensamma. Om de finge ett par vänliga ord, ett sympatiskt leende, något uttryck för uppskattning, skulle det vara som ett glas läskande vatten för en törstig själ. Ett ord av medkänsla eller ett vänskapsbevis av något annat slag kan lätta bördor, som tynger trötta skuldror. All oegennyttig vänlighet är ett uttryck för Jesu kärlek till förlorade människor.
"De barmhärtiga skall möta barmhärtighet." "Den frikostige blir rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han blir själv vederkvickt." (Matteusevangeliet 5:7; Ordspråksboken 11:25.) Den, som drivs av omtanke om andra, upplever själv en förunderlig inte lycka. Den, som glömmer sig själv för andras bästa, finner mening med sitt liv. När den Helige Ande får tala genom ens liv, bryts många hårda murar ned och varma sympatier väcks. Det är en allmängiltig sanning, att man får skörda det man sår.
Den tid skall komma, när jorden kommer att vackla hit och dit, ja, ragla som en drucken, och svaja som en vakthydda {se Jesaja 24:20}. Men Guds tjänares tankar, syften och handlingar kommer, fastän man nu inte ser dem, att visa sig på den stora dagen för hämnd och lön. Ting, som nu är glömda, kommer att träda fram som vittnen, antingen för att rosa och berömma eller fördöma.
Kärlek, hänsynsfullhet, självuppoffring - dessa ting går aldrig förlorade. När Guds utvalda förvandlas från dödlighet till odödlighet, kommer deras goda ord och gärningar att uppenbaras och bevaras genom alla evigheter. Ingen oegennyttig tjänst går någonsin förlorad, hur ringa eller obetydlig den än är. På grund av de förtjänster, som har gottskrivits oss genom Kristi rättfärdighet, kommer skönheten i sådana ord och gärningar att för alltid bli bevarad.