"Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen." Johannesevangeliet 15:1.
De, som önskar att följa Kristus, måste tro på Honom; de måste öppna sina hjärtan, för att ta emot Honom som en kvardröjande gäst. De måste förbli i Kristus, liksom grenen förblir i det levande vinträdet. Det finns en levande förbindelse mellan moderstammen och grenen, och samma slags frukt visar sig på grenen, som man ser på trädet. På så vis verkar Herren genom det mänskliga redskap, som förenar sig med Jesus Kristus. De, som har en trygg tillit till Kristus, kommer, liksom Hanok, att äga en känsla av Guds förblivande närvaro. Hur kan det komma sig, att det är så många, som förnimmer ovisshet, och som känner sig faderlösa?
Det beror på, att de inte uppammar tron på den dyrbara förvissningen om, att vår Herre Jesus bär deras synd. Det var för deras skull, som hade överträtt lagen, som Jesus påtog Sig mänsklig gestalt och natur och blev oss lik, för att vi skulle kunna få evig frid och trygghet. Vi har en Talesman i Himmelen, och den, som tar emot Honom som sin personlige Frälsare, lämnas ej som en faderlös, att bära sina egna synders förbannelse.
Vi måste dagligen vänja oss vid att tro, dagligen beskåda Honom, som har tagit Sig an vår sak, och som är en barmhärtig och trofast överstepräst: "Eftersom han själv har lidit och blivit frestad [inte bara i några få ting, utan på alla sätt liksom vi], kan han hjälpa dem som frestas." "Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter". {Hebréerbrevet 2:18; 4:15.} Just nu, i Himmelen, lider Han med oss; och som en levande Frälsare, som en medkännande Talesman, går Han i förbön för oss.
Vi bör dagligen öva oss i att tro, och denna tro bör dagligen förökas genom denna uppamning, när vi får klart för oss, att Han inte bara har frälst oss, utan har älskat oss och tvättat oss rena från synden med Sitt eget blod och har gjort oss till kungar och präster åt Gud och Fadern.