"Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd." Johannesevangeliet 17:24.
Vi kommer att möta många besvikelser i vårt arbete. Men vi kommer inte att vinna den minsta kraft, genom att uppehålla oss vid besvikelserna. Vi förvandlas genom beskådan. När vi i tro ser hän till Jesus, blir Hans bild inpräglad i hjärtat. Vår natur blir förvandlad.
Det finns många, som har förlorat blicken på den levande kraften i Frälsarens exempel, genom att syssla för mycket med teorier. De har förlorat synen på Honom som den ödmjuke, självförnekande Arbetaren. Vad de behöver, är att se på Jesus. Varje dag behöver vi en ny uppenbarelse av Hans närvaro.
När vi lär känna mer och mer av vår Frälsares underbara liv, kommer vi också att vilja bli som Han. Vi sätter våra livsmål allt högre. När vi sträcker oss upp mot Gud, kommer Han oss till mötes och hjälper oss. "Endast i Gud må du ha din ro, min själ, ty från honom kommer mitt hopp." (Psaltaren 62:6.)
När en människa lär känna Frälsarens historia, uppdagar hon allvarliga brister hos sig själv. ... Hon uppfattar sin älskade Mästares väsen och anda. ... Det är inte genom att blicka bort ifrån Honom, som vi tar efter Jesu liv, utan genom att tala om Honom, genom att uppehålla oss vid Hans fullkomlighet, genom att försöka att höja vår tankegång och förädla karaktären, genom att försöka, i tro och kärlighet samt genom allvarligt menade, uthålliga ansträngningar, att närma oss den fullkomnade Förebilden. Genom att ha kunskap om Kristus, om Hans Ord, Hans sedvanor och Hans undervisning, kan vi låna de karaktärsegenskaper, som vi har granskat så ingående, och bli genomsyrade av den anda, som vi har beundrat så mycket. Jesus blir för oss "ypperst bland tiotusen", Han, som är "idel sötma." {Höga Visan 5:10, 16.}