19. December - Rycks bort, för att alltid vara tillsammans med Herren

"Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren." Första Tessalonikerbrevet 4:17.

Jesus kommer, men inte som vid Sin första ankomst som ett litet barn i Betlehem, och inte, som då Han red in i Jerusalem, då lärjungarna prisade Gud med hög röst och ropade Hosianna; utan i Sin Faders härlighet och med hela Sitt följe av heliga änglar, som skall ledsaga Honom på Hans väg till jorden. De väntande heliga kommer att speja efter Honom och stirra upp mot himlen liksom "män{nen} från Galileen" {Apostlagärningarna 1:11}, då Han steg upp från Oljeberget. Så kommer de, men endast de, som är heliga, de, som har efterföljt den saktmodige Förebilden, med jublande glädje att utbrista, när de ser Honom: "Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på, han skall frälsa oss." {Jesaja 25:9.} Och de kommer alla att bli förvandlade, "i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud" {Första Korintierbrevet 15:52}, som väcker upp de sovande heliga och kallar dem fram från deras gravar, iförda härlig odödlighet, samtidigt som de ropar: Seger! Seger! över döden och över graven. De förvandlade heliga rycks bort tillsammans med dem, för att möta Herren i luften och för att aldrig mera skiljas från dem, som de älskar mest.

Kristus har varit en daglig medarbetare och vän till Sina trofasta tjänare. De har levt i nära kontakt och gemenskap med Gud. Guds härlighet har gått upp över dem. I dem har ljuset från kunskapen om Guds härlighet återspeglats på samma sätt, som den strålat ut från Kristi ansikte. Nu gläder de sig i den fulla glansen av heligheten från Konungen i Hans majestät. De har förberett sig på den himmelska nattvarden, eftersom de har Himmelen i sina hjärtan. . . .

De gläder sig över, att deras återlösning är nära, de går, för att möta Brudgummen och säger: "Se, där är vår Gud, som vi hoppades på, och som skulle frälsa oss." {Jesaja 25:9.}