"Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud." Matteusevangeliet 5:8.
Jakob karakteriserar i sitt brev visheten från ovan först och främst som ren (Jakobsbrevet 3:17). Om den himmelska staden, det Nya Jerusalem, sägs det i Uppenbarelseboken, att "aldrig skall något orent komma in där" (Uppenbarelseboken 21:27). De, som kommer att vara med där, har redan här i tiden varit renhjärtade. Ju mer man lär känna Jesus, desto mer tar man avstånd från ovårdat uppförande, grovt språk och smutsiga tankar. Med Honom i hjärtat blir det naturligt, att uppträda rent och snyggt och disciplinera sina tankar.
När Jesus prisar de renhjärtiga saliga, menar Han inte dem, som ute i världen kanske anses vara rena, därför att de inte ägnar sig åt vanliga laster och nöjen. Jesus ser djupare, till själva hjärtegrunden och människans dolda motiv för sina handlingar, om hon är osjälvisk. . . . .
De renhjärtade ser Gud på ett nytt och kärt sätt, de vet att Han har del i frälsningsverket, liksom Jesus. De ser Hans rena majestätiska väsen och önskar, att återspegla det som Hans avbilder. De ser Honom som en fader, som längtar efter, att krama om sina ångerfyllda barn och fylls av outsäglig glädje. . . .
De renhjärtade ser Skaparen bakom naturens under och universums härlighet. Och i Hans skrivna Ord ser de en än klarare uppenbarelse av Guds nåd. Detta är sådant, som är "dolt för de lärda och kloka och uppenbarat för dem som är som barn." (Matteusevangeliet 11:25.) Vacker och dyrbar sanning . . . öppnas oupphörligt för dem, som har en barnslig önskan om, att lära känna och göra Guds vilja.. . . . .
De renhjärtade vistas liksom i Guds osynliga närvaro under den tid, som blivit bestämd för dem här i världen. Och i evighetens värld kommer de att se Honom ansikte mot ansikte, som Adam gjorde, då han vandrade med Gud i Eden och samtalade med Honom. "Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte." (Första Korintierbrevet 13:12.)