Den romerske officeren Kornelius var en rik man av förnäm släkt. Han hade en ansvarsfull och respekterad ställning i samhället. Även om han genom sin börd, fostran och utbildning var hedning, hade han på grund av sin kontakt med det judiska folket fått kunskap om den sanne Guden och tillbad honom. Han visade sin uppriktiga tro genom att vara barmhärtig mot de fattiga. "Han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud." Ap 10:2.
Kornelius hade inte kunskap om evangeliet så som det var nppenbarat i Kristi liv och död. Gud sände ett budskap till honom direkt från himlen, och genom ett annat budskap visade han aposteln Petrus att han skulle besöka honom och undervisa honom. Kornelius var inte ansluten till den judiska församlingen, och rabbinerna skulle ha betraktat honom som en hedning och oren. Men Gud såg uppriktigheten i hans hjärta, och sände budbärare från sin tron för att förena sig med sin jordiske tjänare när han undervisade denne romerske officer om evangeliet.
På samma sätt söker Gud i dag människor både bland de höga och de låga. Det finns många som Kornelius, människor som han önskar förena med sin församling. De sympatiserar med Herrens folk. Men de band som binder dem till världen håller dem fast. Det krävs moraliskt mod av dessa människor att ta ställning för och förena sig med de ringaktade. Vi borde göra särskilda ansträngningar för dessa personer som, på grund av sitt ansvar och sitt umgängesliv, är i så stor fara.
Det har talats mycket om vårt ansvar för de försummade fattiga, men borde vi inte också ägna lite uppmärksamhet åt de försummade rika? Många betraktar denna klass som hopplös, och gör mycket lite för att öppna ögonen på dem som förlorat evigheten ur sikte, därför att de har förblindats och bedövats av glansen från den här världens härlighet. Tusentals rika har lagts i graven utan att ha blivit varnade. Men trots att de till det yttre ser likgiltiga ut, bär många rika på tunga själsbördor. "Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog." Den som kallat det rena guldet "min förtröstan" har "förnekat Gud i höjden". "Men sin broder kan ingen friköpa, eller ge Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan ej betalas till evig tid." Pred 5:9; Job 31:24, 28; Ps 49:8, 9.
Rikedom och världslig ära kan inte tillfredsställa själen. Det finns många bland de rika som längtar efter en gudomlig förvissning, ett andligt hopp. Många längtar efter något som kan göra slut på enformigheten i deras planlösa liv. Många människor i det offentliga livet känner ett behov av något som de inte har. Få av dem går till kyrkan, eftersom de tycker att de får ut mycket lite av det. Den undervisning de hör berör inte deras hjärtan. Borde vi inte ge dem en personlig vädjan?
Bland dem som sjnnkit ner i fattigdom och synd finns det sådana som en gång varit rika. Människor från olika yrkesgrupper och sarnhällspositioner har övervunnits av världens orenheter, och fallit för frestelser genom att använda starka drycker och ge efter för sina begär. Dessa fallna behöver medlidande och hjälp, men borde vi inte också ägna uppmärksamhet åt dem som ännu inte har fallit så djupt, men som har börjat vandra på samma väg?
Tusentals människor som innehar ansvarsfulla och hedersamma positioner ger efter för vanor som till slut fördärvar själ och kropp. Predikanter, statsmän, författare, rika och begåvade människor, människor med ovanligt stora affärstalanger som skulle kunna göra stor nytta, lever i livsfara därför att de inte inser hur viktigt det är att öva självbehärskning i allt de gör. De behöver få sin uppmärksamhet riktad på nykterhetsprinciperna, inte på ett trångsynt och godtyckligt sätt, utan i ljuset av Guds stora avsikt med mänskligheten. Om principerna för sann nykterhet framställdes för dem på det sättet, skulle många i de högre samhällsk1asserna inse deras värde och ta emot dem helhjärtat.
Vi borde visa dessa personer vilka följder skadliga njutningar har, och hur de försvagar den fysiska, mentala och moraliska styrkan. Hjälp dem att förstå sitt ansvar som förvaltare av de gåvor som Gud har gett dem. Visa dem det goda de kunde göra med de pengar som de nu använder på sådant som bara är till skada för dem. Be dem skriva under nykterhetslöftet, och fråga om de inte skulle vilja använda de pengar som annars skulle gå till alkohol, tobak eller liknande njutningsmedel, för att hjälpa de fattiga sjuka eller för att bekosta barns och ungdomars utbildning så att de kan bli till nytta i samhället. Det är få som skulle vägra att lyssna till en sådan vädjan.
Det finns en annan fara som de rika är speciellt utsatta för, och här finns ytterligare ett arbetsfält för den kristne hälsoarbetaren. Många framgångsrika människor i världen, som aldrig skulle förnedra sig med vanliga laster, förstör ändå sina liv på grund av kärleken till rikedom. Det är inte den tomma bägaren som är svårast att bära, utan den som är full till brädden. Det är den bägaren man måste balansera mest försiktigt. Lidande och motgång för med sig besvikelse och sorg, men det är välstånd som är farligast för det andliga livet.
Busken som Mose såg i öknen, som brann men ändå inte brann upp, representerar dem som möter motgångar. Herrens ängel var i busken. På samma sätt är det när vi möter förluster och lidanden. Ljuset av den Osynliges närvaro är med oss för att trösta och uppehålla oss. Ofta ber man om förbön för dem som lider av sjukdomar eller svårigheter, men det är de som har blivit betrodda med rikedomar och inflytande som behöver våra förböner allra mest.
I förödmjukelsens dal, där människor känner sitt behov av Gud och litar på att han skall leda deras steg, är det förhållandevis tryggt. Men de som, bildligt talat, står högt uppe på den spetsiga bergstoppen, och som på grund av sin position förväntas ha stor vishet – dessa befinner sig i den största faran. Om de inte förtröstar på Gud, kommer de med säkerhet att falla.
Bibeln fördömer ingen för att han är rik, om han har skaffat sin rikedom på ett hederligt sätt. Det är inte pengar, utan kärleken till pengar, som är roten till allt ont. Det är Gud som ger människan förmågan att skaffa rikedomar, och för den som handlar som en Guds förvaltare och använder sina tillgångar osjälviskt blir rikedomen en välsignelse, både för honom själv och för världen. Men många blir så upptagna av sitt intresse för världens skatter att de blir okänsliga för Guds krav och sina medmänniskors behov. De ser sin rikedom som ett medel att upphöja sig själva med. De lägger hus till hus, och land till land och fyller sina hem med lyx, medan människor runt omkring dem lever i misär och kriminalitet, är sjuka och döende. De som lever för att tillfredsställa sig själva på detta sätt utvecklar inte Guds egenskaper, utan den ondes.
Dessa människor behöver höra evangeliet. De behöver få sina blickar vända bort från materialismens tomhet till att se värdet i de rikedomar som varar för evigt. De behöver lära känna glädjen av att ge och välsignelsen av att samarbeta med Gud.
Herren ber oss: "Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet." 1 Tim 6:17-19.
Det är inte genom en flyktig och tillfällig kontakt som välbärgade människor, som älskar och dyrkar världen, kan dras till Kristus. Dessa personer är ofta de svåraste att få kontakt med. Män och kvinnor som är fyllda av missionsanda och som inte ger upp eller blir missmodiga, måste göra personliga ansträngningar för dem.
Några är speciellt lämpade för att arbeta för de högre samhällsklasserna. De borde be Gud om visdom så att de kan förstå hur de skall nå dessa människor, så att det inte bara blir en tillfällig bekantskap med dem, utan att de genom personligt arbete och en levande tro kan väcka dem till att inse sitt själsliga behov, och leda dem till att lära känna sanningen som den är i Kristus.
Många menar att man, för att kunna nå de högre samhällsklasserna, måste tillägna sig en livsstil och ett arbetssätt som passar deras kräsna smak. De anser att det är nödvändigt att man ger ett sken av att man är rik, äger dyrbara byggnader, dyra kläder, fordon och gårdar, följer världsliga sedvänjor och den konstlade stilen i det moderna sällskapslivet, är bildad och vältalig. Detta är fel. Världens tillvägagångssätt är inte Guds sätt när det gäller att nå de högre samhällsklasserna. Det effektivaste sättet att nå dem är att konsekvent och osjälviskt presentera evangeliet om Kristus för dem.
Aposteln Paulus' erfarenhet då han mötte filosoferna i Aten har något att lära oss. När han förkunnade evangeliet inför domstolen i Aeropagen mötte han logik med logik, vetenskap med vetenskap och filosofi med filosofi. De visaste av hans åhörare var förvånade och tystade. De kunde inte säga emot det han sade. Men hans arbete där bar liten frukt. Bara några få leddes till att ta emot evangeliet. Från den tiden började Paulus att arbeta på ett annat sätt. Han undvek invecklade argument och diskussioner om olika teorier. I stället riktade han på ett enkelt sätt mäns och kvinnors uppmärksamhet till Kristus som syndares Frälsare. När han skrev till korinterna om sitt arbete ibland dem, sade han:
"När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. ... Mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft." 1 Kor 2:1-5.
Och i sitt brev till romarna säger han:
"Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken." Rom 1:16.
De som arbetar för de högre samhällsklasserna borde uppträda med sann värdighet och komma ihåg att de har änglar till sällskap. De borde fylla sinnets och hjärtats skattkammare med "Det står skrivet". De borde fästa Kristi dyrbara ord i minnets salar, för de är mycket värdefullare än silver och guld.
Kristus har sagt att det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. I arbetet för denna klass kommer vi att möta många besvikelser och göra många nedslående upptäckter. Men för Gud är allt möjligt. Han kommer att arbeta genom mänskliga redskap för att påverka deras sinnen som har vigt sina liv åt att skaffa pengar.
Under kommer att ske i form av äkta omvändelser, under som vi nu inte kan ana. Världens mäktigaste människor är inte utom räckhåll för kraften hos undrens Gud. Om de som arbetar tillsammans med honom modigt och troget gör sin plikt, kommer Gud att omvända intelligenta och inflytelserika människor som innehar ansvarsfulla poster. Genom den helige Andes kraft kommer många att bli påverkade och ta emot de gudomliga principerna.
När det görs tydligt för dem att Herren förväntar sig att de som hans representanter skall lindra mänsklighetens lidande, kommer många att ge av sina tillgångar och sin sympati för att hjälpa de fattiga. Medan deras sinnen på detta sätt vänds bort från deras egna själviska intressen, kommer många att överlämna sig till Kristus. Med glädje kommer de att förena sig med den ödmjuke missionär som var Guds redskap i deras omvändelse, och använda sina förmågor, sitt inflytande och sina tillgångar till välgörenhetsarbete. Genom att använda sina jordiska skatter på rätt sätt kommer de att samla "skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl". Matt 6:20.
När de blivit omvända till Kristus kommer många av dem att bli redskap i Guds hand och arbeta för andra i sin egen samhällsklass. De kommer att känna att evangeliet har getts till dem för att de skall ge det vidare till andra som har gjort denna världen till sitt allt. De kommer att överlåta sin tid och sina pengar till Gud, och använda sina förmågor och sitt inflytande i arbetet att vinna människor för Kristus.
Först i evigheten kommer det att uppenbaras vad som uträttats genom detta arbete – hur många människor, sjuka av tvivel och trötta av världslighet och oro, har förts till den store Läkaren, han som längtar efter att helt och fullt frälsa alla som kommer till honom. Kristus är den uppståndne Frälsaren, och det finns läkedom under hans vingar.