Skaparen valde för våra första föräldrar de omgivningar som var de allra bästa för deras hälsa och lycka. Han satte dem inte i ett palats och omgav dem inte med konstgjorda utsmyckningar och den lyx som så många i vår tid kämpar för att skaffa sig. Han gav dem en plats där de kunde leva i nära kontakt med naturen och i nära förbindelse med himlens heliga väsen.
I den trädgård som Gud gjorde i ordning som ett hem för sina barn, kunde de se praktfulla buskar och vackra blommor vart de än vände blicken. Där fanns träd av alla sorter, och många av dem dignade av väldoftande och välsmakande frukter. På trädens grenar satt fåglar och sjöng sina lovsånger, och under deras skugga lekte markens djur tillsammans utan att vara rädda för varandra.
I sin obefläckade renhet njöt Adam och Eva av allt de såg och hörde i Eden. Gud gav dem också ett arbete i trädgården, nämligen att "odla och bevara den". 1 Mos 2:15. Det dagliga arbetet gjorde dem glada och friska, och det lyckliga paret såg med glädje fram emot Skaparens besök, då han, när dagen började svalkas, vandrade tillsammans med dem och samtalade med dem. Varje dag hade Gud något att lära dem.
Den livsplan Gud bestämde för våra första föräldrar har något att lära oss. Även om synden har kastat sin mörka skugga över jorden önskar Gud att hans barn skall glädja sig över det som han har skapat. Ju mer noggrant vi följer hans plan för livet, desto mer underbart kan han arbeta för att återupprätta den lidande mänskligheten. De sjuka behöver föras i nära kontakt med naturen. Ett liv ute i det fria i naturliga omgivningar skulle göra underverk för många långvarigt sjuka som känner sig hjälplösa och nästan gett upp hoppet.
Städernas oväsen, stress och förvirring, med sitt konstlade och onaturliga liv, är mycket tröttande och nedbrytande för den som är sjuk. Luften, som är full av rök, damm, giftiga avgaser och sjukdomsalstrande mikrober, är en fara för livet. De sjuka, som för det mesta är instängda inom fyra väggar, får nästan en känsla av att de är fångar i sina rum. De tittar ut på husen och gatorna och de framrusande människorna, och ser kanske inte ens en skymt av blå himmel, solsken, gräs, blommor eller träd. Instängda på det här sättet, grubblar de över sina lidanden och sorger, och blir ett byte för sina egna dystra tankar.
Och för dem som är svaga när det gäller moralisk kraft är städerna fulla av faror. De patienter som har onaturliga begär att övervinna, är ständigt utsatta för frestelser där. De behöver komma till nya omgivningar där deras tankar kan vändas i en annan riktning. De behöver komma under helt annorlunda inflytanden än dem som förstört deras liv. Låt dem för en tid få komma bort ifrån de inflytanden som leder bort från Gud, och komma in i en renare atmosfär.
Institutioner där man vårdar sjuka skulle vara mycket framgångsrikare om de kunde förläggas till platser utanför städerna. Och så långt det är möjligt, borde alla som försöker återvinna hälsan söka sig till lantliga omgivningar där de kan dra nytta av att vara ute i naturen. Naturen är en Guds läkare. Den rena luften, det härliga solskenet, blommorna och träden, fruktträdgården och vingården och motion ute i de här omgivningarna ger hälsa och liv.
Läkare och sköterskor borde uppmuntra sina patienter att vara ute mycket i friska luften. Att vistas utomhus är det enda botemedel som många sjuka behöver. Det har en underbar förmåga att bota sjukdomar som är orsakade av det moderna livets stress och överdrifter, vilka försvagar och bryter ner kroppens, sinnets och själens krafter.
Hur välgörande skulle det inte vara för de långvarigt sjuka som är trötta på livet i stan, trötta på flimret från de många ljusen och bullret från gatorna, att få komma till stillheten och friheten på landet! Hur ivrigt skulle de inte vända sig mot allt det vackra i naturen! Hur glada skulle de inte bli om de finge sitta ute i friska luften, njuta av solljuset och andas in doften av träd och blommor! Det finns livgivande egenskaper i tallarnas balsam och i cederns och granens dofter. Även andra träd har egenskaper som är stärkande och hälsosamma.
För de långvarigt sjuka finns det inget som har visat sig bidra så mycket till att återställa hälsa och livsglädje som att leva i en vacker lantlig omgivning. Här kan de mest hjälplösa sitta eller ligga i solskenet eller i skuggan av träden. De behöver bara vända blicken uppåt för att se det vackra lövverket ovanför dem. En skön känsla av vila och förnyelse kommer över dem när de lyssnar till ljudet av vindarnas sus. Det tynande livsmodet får nytt liv. De avtagande krafterna kommer tillbaka. Omedvetet fylls sinnet med frid, och den hastiga pulsen blir lugnare och jämnare. Allt eftersom de sjuka blir starkare, kommer de att försöka ta några steg för att plocka några av de vackra blommorna, dessa förtjusande budbärare som kommer med budskap om Guds kärlek till sin lidande familj här nere.
Man borde ordna det så att patienterna kan vara utomhus. De som har möjlighet att arbeta borde förses med något behagligt och lätt arbete. Låt dem få uppleva hur trevligt och nyttigt det är att arbeta utomhus. Uppmuntra dem att andas in den friska luften. Lär dem att andas djupt och att använda bukmusklerna när de andas och talar. Det kommer att bli till ovärderlig hjälp för dem.
Motion ute i friska luften borde ordineras som en livsviktig förutsättning för hälsa. Och för att få sådan motion finns det inget bättre än att arbeta i trädgården. Låt patienterna ha en egen blomrabatt som de kan sköta om, eller låt dem arbeta i fruktträdgården eller i grönsakslandet. När de uppmuntras att lämna sina rum och vistas ute i det fria, för att arbeta med blommor eller göra något annat lätt och behagligt arbete, kommer deras uppmärksamhet att vändas bort från dem själva och deras lidanden.
Ju mer patienten kan vistas utomhus, desto mindre vård kommer han att behöva. Ju trevligare hans omgivning är, desto mer hjälpsam blir han. Om han hålls instängd inomhus, kommer han att bli retlig och nedstämd, oavsett hur smakfullt det är möblerat där inne. Omge honom med det vackra i naturen, och låt honom få sitta där han kan se blommorna växa och höra fåglarna sjunga, så kommer hans hjärta att brista ut i sång i harmoni med fågelsången. Både kropp och själ får lindring. Tankarna och fantasin får liv, och sinnet förbereds för att uppskatta skönheten i Guds ord.
I naturen finns det alltid något som kan vända de sjukas uppmärksamhet bort från dem själva och få dem att tänka på Gud. När de är omgivna av hans underbara skaparverk lyfts deras sinnen från det synliga till det osynliga. Det vackra i naturen leder deras tankar till det himmelska hemmet där det inte kommer att vara någonting som stör det vackra, inget som smutsar ner eller förstör, inget som orsakar sjukdom eller död.
Läkare och sköterskor borde hämta lärdomar om Gud från naturen. De borde leda patienternas uppmärksamhet till honom som har skapat de höga träden, gräset och blommorna, och hjälpa dem att i varje knopp och blomma se ett uttryck för hans kärlek till sina barn. Han som sörjer för fåglarna och blommorna kommer att sörja för dem som skapades till hans avbild.
Det är utomhus, där man är omgiven av de ting som Gud har skapat och där man kan andas in den friska, livgivande luften, som man bäst kan tala till de sjuka om det nya livet i Kristus. Här kan man läsa ur Guds ord. Här kan ljuset från Kristi rättfärdighet lysa in i hjärtan som är förmörkade av synd.
Män och kvinnor som behöver fysiskt och andligt helande kommer på det sättet att föras i kontakt med personer som genom sina ord och handlingar kommer att dra dem till Kristus. De måste föras in under den store Läkarens inflytande, han som kan hela både själ och kropp. De måste få höra berättelsen om Frälsarens kärlek, om förlåtelsen som alla fritt kan få som kommer till honom och bekänner sina synder.
Under sådana inflytanden kommer många lidande människor att ledas in på livets väg. Himlens änglar samarbetar med mänskliga redskap för att ge uppmuntran, hopp, glädje och frid till de sjukas och lidandes hjärtan. Under sådana förhållanden blir de sjuka dubbelt välsignade och många blir friska. Svaga ben får sin spänst tillbaka. Ögonen får tillbaka sin klarhet. Den modlöse blir hoppfull. Ansiktsuttrycket som förr var modfällt får ett uttryck av glädje över sig. Rösten som hade ett klagande tonfall förändras och låter glad och nöjd.
Efterhand som de sjuka får tillbaka sin fysiska hälsa, blir det lättare för dem att utöva den tro på Kristus som ger själen hälsa. När en mänuiska vet att hennes synder har blivit förlåtna ger detta en obeskrivlig frid, glädje och vila. Den kristnes dunkla hopp blir ljust igen och hans tro finner uttryck i orden: "Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad." "Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig." "Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka." Ps 46:2; 23:4; Jes 40:29.