Stimulerande och bedövande medel

Under rubriken stimulerande och bedövande medel kan man samla ett stort antal ämnen som, när de används som mat eller dryck, irriterar magen, förgiftar blodet och retar nerverna. De är definitivt skadliga att använda. Människor använder stimulerande medel därför att de för en tid tycks ha en god inverkan. Men det kommer alltid en reaktion. Användandet av onaturliga stimulerande medel leder alltid till överdrift, vilket i sin tur främjar fysisk degeneration och förfall.

Starka kryddor
I vår jäktade tid är det bättre ju mindre stimulerande maten är. Starka kryddor är skadliga till sin natur. Senap, peppar och andra starka kryddor, samt ättiksinläggningar och annat liknande, irriterar magen och gör blodet feberaktigt och orent. När man vill upplysa om alkoholens skadliga inverkan använder man ofta alkoholistens inflammerade mage som ett exempel. Ett liknande inflammerat tillstånd uppstår om man använder irriterande kryddor. Snart tillfredsställs inte smaken längre av den vanliga maten. Kroppen känner ett behov av, och ett sug efter, något mer stimulerande.

Te och kaffe
Te har en stimulerande inverkan, och ger en viss grad av berusning. Kaffe och många andra populära drycker verkar på ett liknande sätt. De har först en uppiggande inverkan. Magens nerver retas och överför retningen till hjärnan, som i sin tur stimuleras till att sätta fart på hjärtverksamheten och att ge kortvarig energi till hela kroppen. Tröttheten försvinner och det verkar som om krafterna ökar. Intellektet och fantasin blir livligare.

På grund av detta inbillar sig många att deras te eller kaffe gör stor nytta. Men detta är en missuppfattning. Te och kaffe ger ingen näring till kroppen. Effekterna av stimulansen åstadkoms innan matsmältniugen och upptagningen av näring har kunnat ske, och det som verkar vara kraft är därför bara en retning av nerverna. När den stimulerande effekten har försvunnit avtar den onaturliga styrkan, och man känner sig matt och svag i motsvarande grad.

Om man fortsätter att använda dessa nervretande medel leder det till huvudvärk, sömnsvårigheter, hjärtklappning, matsmältningsbesvär, skakningar och många andra besvär, eftersom dessa medel tär på livskrafterna. Trötta nerver behöver vila och ro i stället för stimulans och överansträngning. Kroppen behöver tid att återhämta sig och få tillbaka de krafter den tömt ut. När den med hjälp av stimulerande medel tvingas till extra ansträngning kan den under en tid göra mera, men i takt med att kroppen försvagas av att man ständigt använder dessa stimulerande medel, blir det svårare och svårare att höja krafterna till den önskade nivån. Behovet av stimulerande medel blir svårare att behärska, och till slut blir viljan nedbruten och det tycks inte längre finnas någon kraft kvar att motstå det onaturliga begäret. Det behövs starkare och starkare stimulerande medel, tills den uttröttade kroppen inte längre kan svara på stimulansen.

Tobak
Tobaken är ett långsamt verkande, försåtligt och mycket farligt gift. Den påverkar kroppen, oavsett i vilken form den används, och är så mycket farligare eftersom den verkar långsamt och till att börja med nästan omärkbart. Först stimulerar den och sedan förlamar den nerverna. Den försvagar hjärnan och gör den omtöcknad. Ofta påverkar den nerverna på ett mer kraftfullt sätt än alkohol. Tobaken är mera lömsk, och skadorna den orsakar är svåra att få bort från kroppen. Den skapar en törst efter starka drycker och lägger i många fall grunden till dryckenskapen.

Att använda tobak är obekvämt, dyrt, smutsigt, förorenande för den som använder det och motbjudande för andra. Överallt kan man möta människor som är hängivna användare av tobak. Det är sällan du kan gå genom en folkskara utan att någon rökare blåser ut sin förgiftade andedräkt i ditt ansikte. Det är obehagligt och ohälsosamt att vistas i en järnvägsvagn eller i ett rum där luften är full av tobaksrök och alkoholångor. Även om människor envisas med att själva använda dessa gifter, vilken rätt har de att förorena den luft som andra måste andas?

Tobak gör oerhört stor skada bland barn och ungdomar. Tidigare generationers dåliga vanor påverkar dagens barn och ungdomar. Mental oförmåga, fysisk svaghet, förstörda nerver och onaturliga begär förs i arv från föräldrar till barn. Och när barnen fortsätter med samma vanor så ökar och fortsätter de skadliga följderna. Detta är orsaken, i en inte så liten grad, till det fysiska, mentala och moraliska förfall som blir mer och mer oroväckande i vår tid.

Pojkar börjar använda tobak redan mycket tidigt. Den vana som därmed utvecklas, när kroppen och sinnet är speciellt påverkbara av tobakens inverkan, underminerar den fysiska styrkan, hämmar kroppsutvecklingen, förslöar sinnet och fördärvar moralen.

Men hur kan man få barn och ungdomar att förstå hur skadligt det är att använda tobak, när föräldrar, lärare och präster går före med dåligt exempel? Man kan se pojkar som knappt lämnat småbarnsstadiet röka sina cigaretter. Och om man talar med dem om det, säger de: "Min pappa använder tobak." De hänvisar till prästen eller söndagsskolföreståndaren och säger: "Om en sådan man röker, är det väl inte skadligt om jag gör det?" Många som arbetar inom nykterhetsrörelsen är slavar under tobaken. Vilken kraft kan sådana personer ha att hejda spridningen av alkoholismen?

Jag vädjar till dem som bekänner sig tro på och följa Guds ord: Kan ni som kristna hänge er åt en vana som förlamar intellektet och tar ifrån er förmågan att rätt uppskatta de eviga verkligheterna? Kan ni gå med på att dagligen beröva Gud den tjänst som han borde få, och beröva era medmänniskor både den tjänst ni kunde ge dem och den kraft ert exempel kunde vara för dem?

Har ni tänkt på det ansvar ni som Guds förvaltare har för de pengar ni fått till ert förfogande? Hur mycket av Herrens pengar lägger ni ut på tobak? Beräkna vad ni har använt på denna förorenande last under er livstid. Hur förhåller sig den summan i jämförelse med vad ni har gett för att hjälpa de fattiga och för att sprida evangeliet?

Ingen människa behöver tobak, men många dör av brist på pengar därför att dessa har använts på ett sätt som är värre än att kasta bort dem. Har ni inte använt Herrens egendom på fel sätt? Har ni inte gjort er skyldiga till att stjäla från Gud och era medmänniskor? "Vet ni inte att ... ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!" Kor 6:19, 20.

Rusdrycker
"Vinet smädar, starka drycker larmar, ingen som rag-
lar av det är vis." Ords 20:1.

"Vem ropar 'ack', vem ropar 've'? Vem vållar kiv, vem
klagar? Vem har sår utan orsak? Vem har dimmiga
ögon? De som stannar länge vid vinet, de som går för
att pröva kryddat vin. Se inte på vinet att det är så rött,
att det ger sådan glans i bägaren och rinner ner så lätt.
Till slut biter det som en orm, och stinger som en
giftorm." Ords 23:29-32.

Aldrig har någon gett en mer målande beskrivning av den förnedring och det slaveri som rusdrycker leder sitt offer till. Även när denne vaknar till och börjar inse sitt elände, är han så förslavad och förnedrad att han inte har någon kraft att bryta sig loss från snaran, utan säger: "När skall jag vakna, så att jag kan få tag i mer?" Vers 35.

Det behövs inga argument för att övertyga om att rusdrycker har en skadlig inverkan på drinkaren. Dessa rödögda, omtöcknade människovrak – individer som Kristus har dött för, och som änglar gråter över – finns överallt. De är en skamfläck för den civilisation vi är så stolta över. De är en skam, en förbannelse och en fara i varje land.

Och vem kan beskriva det elände, den vånda och den förtvivlan som finns dold i alkoholistens hem? Tänk på hustrun, ofta väluppfostrad, känslig, bildad och förfinad, men bunden till en man som alkoholen förvandlar till en försupen stackare eller en demon. Tänk på barnen som berövats hemmets bekvämlighet, utbildning och fostran, och får leva i skräck för honom som skulle vara deras stolthet och beskyddare. De kastas ut i världen där de måste bära på skammen av att ha en alkoholist till far, och ofta också förbannelsen av att ha ärvt alkoholistens törst.

Tänk på de fruktansvärda olyckor som inträffar varje dag på grund av alkoholens inverkan. En tjänsteman på tåget försummar att iaktta en signal eller misstolkar en order. Tåget rusar vidare, en kollision inträffar och många liv går förlorade. Eller en båt går på grund, och passagerare och besättning begravs i vattenmassorna. När saken undersöks, finner rnan att någon på en viktig post var påverkad av alkohol. Hur långt kan man gå när det gäller att ge efter för alkoholvanan och samtidigt bli betrodd med ansvar för människoliv? Bara den som är helt avhållsam är passande att få ett sådant ansvar.

Svagare berusningsmedel
Personer som har ett nedärvt begär efter onaturliga stimulerande medel borde inte under några omständigheter ha vin, öl eller cider inom syn- eller räckhåll, för det skulle vara en ständig frestelse för dem. Det är många som betraktar äppelmust som ofarlig och har inga invändningar mot att köpa den i stora mängder. Men den håller sig söt bara under en kort tid, sedan börjar den jäsa.l Den skarpa smak som den då får gör att många tycker att den smakar ännu bättre, och de vill helst inte erkänna att den har jäst och blivit alkoholhaltig.

Äppelmust är skadlig för hälsan om den tillverkas på det vanliga sättet. Om människor kunde se det som mikroskopet avslöjar angående den must de köper, skulle få vara villiga att dricka den. Ofta är de som tillverkar musten för försäljning inte så noga med kvaliteten på frukten de använder, och juicen pressas ut även ur maskätna och ruttna äpplen. De som inte skulle kunna tänka sig att använda de giftiga, ruttna äpplena till något annat, dricker musten som är gjord från dem, och kallar den en lyx. Men mikroskopet visar att även när den kommer direkt från pressen är den här angenäma drycken helt olämplig att använda.2

Man kan bli berusad lika gärna av vin, öl och cider som av starkare drycker. Dessa drycker väcker smak för de starkare dryckerna, och på det sättet lägger man grunden till alkoholvanan. Måttligt drickande är den skola som utbildar människor till en karriär som alkoholister. Men dessa svagare stimulerande medel verkar så försåtligt att offret hunnit in på alkoholistens väg redan innan han blivit uppmärksam på faran.

En del som aldrig skulle betraktas som verkligt berusade är ständigt påverkade av svaga berusningsmedel. De är uppjagade, ombytliga och obalanserade. De inbillar sig att det inte är någon fara, och fortsätter vidare, tills de har brutit varje barriär och offrat varje princip. De starkaste beslut undergrävs, och de högsta hänsyn är inte tillräckliga för att hålla det fördärvade begäret under förnuftets kontroll.

Inte på något ställe i Bibeln ges ett godkännande till att använda berusande vin. Det vin som Jesus gjorde av vatten vid bröllopet i Kana var ren druvjuice. Det var det nya vinet, saften från druvklasen, om vilken Bibeln säger: "Fördärva den inte, det finns välsignelse i den." Jes 65:8.

Det var Kristus som i Gamla Testamentet gav varningen till Israel: "Vinet smädar, starka drycker larmar, ingen som raglar av det är vis." Ords 20:1. Han själv gav aldrig människorna en sådan dryck. Satan frestar människor att hänge sig åt njutningar som fördunklar förståndet och bedövar den andliga uppfattningsförmågan, men Kristus lär oss att vi skall underkuva den lägre naturen. Han ger oss inte något som skulle vara en frestelse. Hela hans liv var ett exempel på självförnekelse. Det var för att bryta begärets makt som Kristus, för vår skull, under fyrtio dagars fasta i öknen genomled den svåraste tänkbara prövning som en människa kan uthärda. Det var Kristus som gav anvisning om att Johannes Döparen varken skulle dricka vin eller starka drycker. Det var han som föreskrev en liknande avhållsamhet för Manoas hustru. Kristus gick inte emot sin egen undervisning. Det ojästa vin som han gav till bröllopsgästerna var en hälsosam och uppfriskande dryck. Det var ett sådant vin som Frälsaren och hans lärjungar använde vid den första nattvarden. Ett sådant vin borde alltid användas vid nattvarden som en symbol på Frälsarens blod. Denna sakramentala gudstjänst är avsedd att vara vederkvickande och livgivande för människan. Inget som kan medverka till det onda skulle få vara sammankopplat med den.

Hur kan de som är kristna odla humle för ölproduktion eller tillverka vin eller cider till försäljning, när de vet vad Bibeln, naturen och förnuftet har att säga om rusdrycker? Om de älskar sin nästa som sig själva, hur kan de då medverka till att göra det möjligt för honom att skaffa sig det som kommer att bli en snara för honom?

1. När detta uttalande gjordes år 1905 var det vanligt att sälja must i behållare som inte var hermetiskt tillslutna, vilket gjorde att musten började jäsa efter en tid och blev alkoholhaltig. Författarinnans beskrivning gäller inte den must och äppeljuice som säljs i dag, vilken vanligtvis är förvarad i hermetiskt tillslutna flaskor eller förpackningar.

2. Äppelmust kan fortfarande tillverkas på samma sätt som på författarinnans tid, men på platser där fruktens kvalité kontrolleras och musten tillverkas av god frukt under hygieniska förhållanden gäller givetvis inte denna varning.

Föräldrarnas ansvar
Begäret efter berusningsmedel börjar ofta i hemmet. Genom att man använder fet, ohälsosam mat försvagas matsmältningsorganen, och ett begär skapas efter mat som är ännu mer stimulerande. På det sättet fostras smaklökarna att hela tiden kräva något starkare. Begäret efter stimulerande medel gör sig oftare påmint och blir svårare och svårare att stå emot. Kroppen blir mer eller mindre fylld med gifter, och ju svagare den blir, desto starkare blir begäret efter stimulerande medel. Ett steg i fel riktning förbereder vägen för ett annat. Många som aldrig skulle sätta vin eller sprit på sitt bord fyller det med mat som skapar en sådan törst efter starka drycker att det nästan är omöjligt att stå emot frestelsen. Felaktiga mat och dryckesvanor förstör hälsan och bereder vägen för dryckenskap.

Om man kunde inpränta riktiga nykterhetsprinciper hos ungdomen som formar och präglar samhället, skulle det snart inte finnas några större behov för nykterhetskampanjer. Föräldrar kan i sina egna hem sätta igång en kampanj mot dryckenskapen, genom de principer de lär sina barn att följa från det att de är små. Om de gör detta kan de ha hopp om att se goda resultat.

Mödrar har ett viktigt arbete när det gäller att hjälpa sina barn att utveckla goda vanor och en ofördärvad smak. Fostra aptiten. Lär barnen att avsky stimulerande medel. Fostra dem så att de utvecklar moraliskt mod att stå emot det onda som omger dem. Lär dem att inte låta sig ledas av andra, och att inte ge efter för starka inflytanden, utan att i stället påverka andra för det goda.

Det görs stora ansträngningar för att bekämpa alkoholismen, men mycket arbete riktas åt fel håll. Nykterhetens förkämpar bör vara uppmärksamma på de onda följder som kommer av att man använder ohälsosam mat, starka kryddor, te och kaffe. Vi önskar alla nykterhetsarbetare framgång i deras ansträngningar, men vill samtidigt uppmana dem att närmare undersöka orsakerna till det onda de kämpar emot, och försäkra sig om att de är konsekventa i sitt arbete.

Man måste hela tiden göra det klart för människor att en rätt balans mellan de mentala och moraliska krafterna beror till stor del på kroppens hälsotillstånd. Alla bedövande medel och onaturliga stimulerande medel som försvagar och förstör kroppen har en tendens att försvaga den intellektuella och moraliska styrkan. Omåttlighet ligger till grund för det moraliska förfall som finns i världen i dag. Genom att ge efter för en fördärvad aptit förlorar människan sin kraft att stå emot frestelser.

Nykterhetsarbetare har ett arbete att utföra när det gäller att undervisa människor om detta. De bör undervisa dem om att hälsan, karaktären, ja, till och med själva livet, sätts i fara om man använder stimulerande medel som retar de uttröttade krafterna till onaturlig, krampaktig aktivitet.

Det enda säkra när det gäller te, kaffe, tobak och alkoholhaltiga drycker, är att inte röra det, inte smaka det, och inte handskas med det. Te, kaffe och liknande drycker verkar i samma riktning som alkohol och tobak, och för en del är det lika svårt att sluta använda dem som det är för alkoholisten att sluta dricka alkohol. De som försöker att sluta med dessa stimulerande medel, kommer under en tid att känna en saknad och utstå lidanden utan dem. Men genom att hålla ut kommer de att övervinna sitt begär och inte längre känna någon saknad. Kroppen kan behöva lite tid för att återhämta sig från den misshandel den har fått stå ut med, men ge den bara en chans, så kommer den återigen att utföra sitt arbete förnämligt och väl.