Vi behöver ständigt en ny uppenbarelse av Kristus, en daglig erfarenhet som överensstämmer med hans undervisning. Höga och heliga mål ligger inom räckhåll för oss. Guds avsikt är att vi hela tiden skall gå framåt när det gäller kunskap och goda egenskaper. Hans lag är ekot av hans egen röst som inbjuder oss alla: "Kom högre upp. Bli helig, och ännu mer helig." Varje dag kan vi göra framsteg när det gäller den kristna karaktärens fullkomnande.
Många av dem som arbetar för Mästaren behöver en erfarenhet som är mycket högre, djupare och mera omfattande än de hade tänkt att de skulle behöva. Många som redan är medlemmar av Guds stora familj vet mycket lite om vad det innebär att se hans härlighet, och förvandlas från härlighet till härlighet. Många börjar skönja Kristi härlighet som i ett dunkelt gryningsljus, och deras hjärtan fylls av glädje. De längtar efter en fullständigare och djupare upplevelse av Frälsarens kärlek. De bör vårda varje sådan längtan efter Gud. Den helige Ande arbetar med dem som låter sig bearbetas, formar dem som låter sig formas och fulländar dem som låter sig fulländas. Låt dig själv uppbyggas genom andliga tankar och helig gemenskap. Du har bara sett de första strålarna av hans härlighets gryning. Allt eftersom du lär känna Herren, kommer du att erfara att "de rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd". Ords 4:18.
"Detta har jag talat till er", sade Kristus, "för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig." Joh 15:11.
Kristus såg alltid framför sig resultatet av sin mission. Under sitt jordeliv som var så fullt av hårt arbete och självuppoffring, blev han uppmuntrad av tanken att all denna möda inte skulle vara förgäves. Genom att ge sitt liv till lösen för människornas liv skulle han återupprätta Guds avbild i människan. Han skulle lyfta oss upp från stoftet, omforma karaktären efter sin egen karaktär och göra den vacker med sin egen härlighet.
Kristus såg frukten av den möda hans själ hade utstått, och blev mättad. Han överblickade evighetens vidd och såg lyckan hos dem som genom hans förnedring skulle få förlåtelse och evigt liv. Han blev sårad för deras överträdelsers skull, och slagen för deras missgärningars skull. Straffet blev lagt på honom för att de skulle få frid, och genom hans sår skulle de bli helade. Han hörde de återlöstas rop. Han hörde de friköpta sjunga Moses och Lammets sång. Trots att han måste gå igenom lidandets dop, trots att världens synder skulle tynga ner hans oskyldiga själ, trots att skuggan från en obeskrivlig sorg skulle vila över honom, valde han ändå "för att vinna den glädje som väntade honom" att uthärda "korset utan att bry sig om skammen". Hebr 12:2 (BK).
Denna glädje skall alla hans efterföljare få del av. Hur stor och härlig evigheten än kommer att bli, är inte all vår belöning sparad för den slutliga befrielsens tid. Redan här skall vi i tro gå in i Frälsarens glädje. Som Mose skall vi härda ut därför att vi liksom ser den Osynlige.
Herrens glädje
De nittionio vila tryggt
Inom fårahusets hägn;
Men ett på bergen irrar skyggt,
Långt borta i storm och regn,
I fjärran på klippan, ödslig, hård,
Och fjärran från ömme herdens vård.
"Du nittionio, Herde, har,
Äro de för dig ej nog?"
"Nej, ett är borta", är herdens svar,
"Och irrar i ödslig skog.
Och vore än stigen brant och svår,
Jag går att söka mitt vilsna får."
Ej någon det minsta ana kan,
Hur han ivrigt sökt sitt får.
I mörka natten han det fann
Bland klippornas dolda snår,
I ödemarken han hör dess skri
Så sjukt och hjälplöst, ja, snart förbi.
"O, varför är stigen färgad röd,
På det höga berget där?"
"Han räddat fåret från säker död,
I famnen han nu det bär."
"Vem sargade dina händer då?"
"De stungos i natt av törnen så."
Högt hän över klippor, höjd och dal,
Över berg och vilda snår
Ett rop går upp till himlens sal:
"O, gläds, ty jag fann mitt får!"
Och änglar jubla i himlens höjd:
"Han funnit sitt får, stor fröjd, stor fröjd!"
Elizabeth C. Clephane
I dag är församlingen en kämpande församling. Nu konfronteras vi med en värld i mörker som nästan helt försjunkit i avgudadyrkan. Men dagen kommer då striden är över och segern har vunnits. Då kommer Guds vilja att ske på jorden liksom den sker i himlen. De frälsta från jordens nationer kommer inte att veta av någon annan lag än himlens lag. Alla kommer att vara en enda lycklig, förenad familj, klädda i lovprisningens och tacksägelsens kläder – Kristi rättfärdighets dräkt. Hela naturen i sin ofattbara skönhet kommer att ge sin hyllning till Gud i lovprisning och tillbedjan. Jorden kommer att bada i himlens ljus. Månens ljus kommer att vara som solens, och solens ljus kommer att vara sju gånger starkare än det är nu. Åren kommer att flyta fram i glädje. Denna syn får morgonstjärnorna att sjunga tillsammans och Guds söner att jubla av glädje, medan Gud och Kristus tillsammans utbrister: "Synden skall inte finnas mer, och inte heller döden."
Dessa bilder av en framtida härlighet som Gud själv har gett oss borde vara dyrbara för Guds barn.
Ställ dig ett ögonblick på evighetens tröskel, och hör det varma välkomnande de får som i det här livet har samarbetat med Kristus och betraktat det som en förmån och en ära att lida för hans skull. Tillsammans med änglarna kastar de sina kronor vid sin Återlösares fötter och utbrister: "Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen. ... Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter." Upp 5:12, 13.
Där skall de återlösta få möta de människor som ledde dem till den korsfäste Frälsaren. Tillsammans prisar de honom som dog för att människorna skulle kunna få det liv som är som Guds liv. Striden är över. All nöd och kamp har fått ett slut. Segersånger fyller hela himlen när de återlösta står runt Guds tron. Alla stämmer in i den glädjefyllda strofen: "Värdigt är Lammet, som blev slaktat och har friköpt oss åt Gud."
"Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. Och de ropade med hög röst: 'Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.'" Upp 7:9, 10.
"Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon." "Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta." Upp 7:14-17; 21:4.
Denna syn av det osynliga borde vi ständigt hålla levande för oss. För då kan vi rätt värdera de eviga och de timliga tingen. Och det är detta som kommer att ge oss kraft att påverka andra för det högre livet.
På berget med Gud
Gud ber oss: "Kom upp till mig på berget." Innan Mose kunde användas som Guds redskap för att befria Israel, förordnades han fyrtio år av gemenskap med Gud i ödsliga bergstrakter. Innan han gav Guds budskap till Farao, talade han med ängeln i den brinnande busken. Innan han som folkets representant mottog Guds lag, kallades han upp på berget och fick se Guds härlighet. Innan han verkställde domen över avgudadyrkarna, doldes han i bergsklyftan, och Herren sade: "Jag skall ropa ut namnet Herren inför dig. ... Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet. ... Men lämnar inte den skyldige ostraffad." 2 Mos 33:19; 34:6, 7 (BK). Innan han lade av sig bördan för Israels folk och dog, kallade Gud honom upp på Pisgas topp och visade honom det Förlovade landets härlighet.
Innan lärjungarna började sitt missionsarbete, bad Jesus dem komma upp på berget tillsammans med honom. Före pingstdagens kraft och härlighet kom nattvardskvällen med Frälsaren, mötet på berget i Galileen, avskedsstunden på Oljeberget med änglarnas löfte, och dagarna i bön och gemenskap i övre salen.
När Jesus förberedde sig för någon stor prövning eller något viktigt arbete, drog han sig undan till ensamheten bland bergen och använde natten för att be till sin Far. Han bad en hel natt före apostlarnas ordination och Bergspredikan, före uppenbarelsen på förklaringsberget, före lidandet i domsalen och på korset och uppståndelsens härlighet.
Bönens förmån
Vi måste också avsätta tid för att meditera och be, och för att ta emot andlig förnyelse. Vi värderar inte bönens kraft och möjlighet som vi borde. Bön och tro kommer att göra det som ingen makt på jorden kan åstadkomma. Vi blir sällan ställda i samma situation två gånger. Vi har ständigt nya omständigheter och nya prövningar att gå igenom, där tidigare erfarenheter inte ger tillräcklig vägledning. Vi behöver det ljus som hela tiden kommer från Gud.
Kristus sänder ständigt meddelanden till dem som lyssnar efter hans röst. Den natt då Jesus led i Getsemane hörde inte de sovande lärjungarna Jesu röst. De hade en svag förnimmelse av ängelns närvaro, men de gick miste om kraften och härligheten i händelsen. Därför att de var sömniga och slöa, kunde de inte ta emot det bevis som skulle ha stärkt dem inför de fruktansvärda händelser som låg framför dem. Också i vår tid är det ofta så att de som behöver gudomlig vägledning allra mest går miste om den, därför att de inte sätter sig i förbindelse med himlen.
De frestelser vi utsätts för varje dag gör bönen till en nödvändighet. Faror lurar utefter alla vägar. De som arbetar för att rädda andra från laster och fördärv är särskilt utsatta för frestelser. Eftersom de hela tiden kommer i kontakt med det onda behöver de ett fast grepp om Gud, så att de inte själva blir fördärvade. Stegen som leder en människa från hög och helig mark till en låg nivå är korta och avgörande. På en kort stund kan beslut fattas som avgör ens framtid för evigt. En enda försummelse när det gäller att övervinna, och själen lämnas oskyddad. En enda ond vana som man inte beslutsamt står emot, kommer att växa sig stark och bli som en kedja av stål som binder hela människan.
Orsaken till att så många lämnas åt sig själva i frestelsens stund är att de inte hela tiden har Herren för sin inte syn. När vi tillåter vår gemenskap med Gud att bli bruten, förlorar vi vårt skydd. Alla våra goda avsikter och föresatser kan inte hjälpa oss att stå emot det onda. Vi måste vara bönens män och kvinnor. Våra böner får inte vara svaga, tillfälliga och sporadiska, utan de bör vara uppriktiga, uthålliga och oavbrutna. Det är inte alltid nödvändigt att böja knä för att be. Gör det till en vana att tala med Frälsaren när du är ensam, när du är ute och går, och när du är upptagen med ditt dagliga arbete. Låt alltid hjärtat vara vänt till Gud i tyst bön om hjälp, ljus, kraft och visdom. Låt varje andetag vara en bön.
Som Guds arbetare måste vi nå människor där de är, omgivna av mörker, sjunkna i laster och nedsmutsade av moraliskt fördärv. Men när vi håller våra sinnen vända mot honom som är vår sol och vårt skydd, kommer inte ondskan som omger oss att orsaka en enda fläck på våra kläder. Om vi förtröstar på Gud när vi arbetar för att rädda människor som håller på att gå under, skall vi inte komma på skam. Kristus i hjärtat och Kristus i livet, det är vår trygghet. Vetskapen om hans närvaro kommer att fylla sinnet med avsky för allt som är ont. Vår ande kan vara så förenad med hans att vi är ett med honom i våra tankar och i våra planer. Det var genom tro och bön som Jakob, från att ha varit en svag och syndig människa, blev en Guds furste. Det är på det sättet vi kan bli män och kvinnor med höga och heliga mål och ädla liv, män och kvinnor som inte för någon saks skull viker undan från sanning, rätt och rättvisa. Alla är vi pressade av brådskande uppgifter, bördor och plikter, men ju svårare vår situation och ju tyngre våra bördor är, desto mer behöver vi Jesus.
Det är ett allvarligt misstag att försumma det offentliga gudstjänstlivet. Man bör inte undervärdera gudstjänstens förmåner. De som sköter om de sjuka har ofta inte möjlighet att ta vara på dessa välsignelser, men de bör vara noga med att inte i onödan utebli från sammankomster i Guds hus.
För att få framgång när man arbetar för de sjuka är det, mer än i en vanlig affärsverksamhet, nödvändigt att man arbetar i en hängiven och självuppoffrande anda. De som bär ansvar bör se till att de ställer sig där Guds Ande kan göra ett djupt intryck på dem. Eftersom de har ett större ansvar än andra, borde de i lika hög grad känna ett större behov än andra att söka hjälp från den helige Ande och kunskap från Gud.
Det finns ingenting som vi behöver mer i vårt arbete än de praktiska följderna som kommer av gemenskapen med Gud. Genom vårt vardagsliv borde vi visa att vi har frid och vila i Frälsaren. När vi har hans frid i hjärtat kommer den att stråla ut från ansiktet, och ge rösten en övertygande kraft. Vårt umgänge med Gud kommer att förädla vår karaktär och vårt liv. Människor kommer att lägga märke till oss och se att vi, liksom de första lärjungarna, har varit tillsammans med Jesus. Detta kommer att ge oss en kraft som ingenting annat kan ge. Denna kraft får vi inte tillåta oss att gå miste om.
Vi måste leva ett tvåfaldigt liv – ett liv i eftertanke och ett i handling, ett liv i stilla bön och ett i hängivet arbete. Kraften vi får genom gemenskap med Gud, i förening med vår uppriktiga strävan att hela tiden lära oss att bli mer omtänksamma och visa större omsorg, utrustar oss för dagliga plikter och bevarar vår inte frid under alla omständigheter, oavsett hur påfrestande de kan vara.
Den gudomlige Rådgivaren
Många tror att de, när de kommer i svårigheter, måste vända sig till någon jordisk vän för att berätta om sina svårigheter och be om hjälp. Under prövande omständigheter fylls deras hjärtan av otro, och vägen tycks mörk. Och hela tiden står den evige, mäktige Rådgivaren vid deras sida och inbjuder dem att sätta sin tillit till honom. Jesus, som kan bära allas bördor, säger: "Kom till mig, så skall jag ge er vila." Skall vi vända oss bort ifrån honom och gå till bristfälliga människor, som är lika beroende av Gud som vi själva?
Du kanske känner bristerna i din karaktär och vet hur liten din förmåga är i förhållande till arbetets storhet. Men även om du hade det största intellekt som någonsin getts till en människa, skulle detta inte räcka till för att klara av arbetet. Vår Herre och Frälsare säger: "Utan mig kan ni ingenting göra." Joh 15:5. Resultatet av allt vi gör vilar i Guds händer. Vad som än sker, fatta tag i honom med orubblig och uthållig förtröstan.
Gå in i alla dina förbindelser under innerlig, ödmjuk bön, vare sig det gäller förbindelser i affärslivet, på fritiden med vännerna, eller de förbindelser som varar livet ut. På det sättet visar du att du ärar Gud, och Gud kommer att ära dig. Be när du är modlös. När du är missmodig över något, tala då inte med människor om det, kasta inte en skugga över andras väg, men berätta allt för Jesus. Sträck dina händer uppåt för att få hjälp. Grip i din svaghet tag i Guds oändliga styrka. Be om ödmjukhet, visdom, mod och större tro, så att du kan se ljus i Guds ljus och glädja dig i hans kärlek.
Hängivenhet och tillit
När vi är ödmjuka och ångerfulla, är vi i ett tillstånd där Gud kan och kommer att uppenbara sig för oss. Det behagar honom att vi håller fram tidigare välsignelser han gett oss som en anledning till att han skall ge oss ännu större välsignelser. Han kommer att mer än väl uppfylla förväntningarna hos dem som litar helt på honom. Herren Jesus vet precis vad hans barn behöver, hur mycket gudomlig kraft vi kommer att tillägna oss för att bli till välsignelse för mänskligheten, och han ger oss allt det som vi kommer att använda oss av för andras välsignelse och för att vi själva skall förädlas.
Vi måste lita mindre till vad vi själva kan göra, och mer till vad Herren kan göra för oss och genom oss. Det är inte ditt eget arbete du utför, utan Guds arbete. Överlåt din vilja och dina vägar till honom. Undanhåll ingenting för honom, gör inte en enda kompromiss med jaget. Lär dig genom erfarenhet vad det innebär att vara fri i Kristus.
Att bara lyssna till predikningar sabbatsdag efter sabbatsdag, att läsa Bibeln rakt igenom om och om igen, eller läsa förklaringar av Bibeln vers för vers, kommer inte att vara till nytta vare sig för oss själva eller för dem som lyssnar till oss, om vi inte gör Bibelns sanningar till en del av vår personliga erfarenhet. Förståndet, viljan och känslorna måste underordnas och styras av Guds ord. Då kommer Guds ords principer, genom den helige Andes verk, att bli vårt livs principer.
Medan du ber att Herren skall hjälpa dig, ära då samtidigt din Frälsare genom att tro att du får hans välsignelse. All kraft och all visdom står till vårt förfogande. Vi behöver bara be honom om det.
Vandra oavbrutet i Guds ljus. Meditera dag och natt över hans karaktär. Då kommer du att se hans skönhet och glädja dig i hans godhet. Ditt hjärta kommer att glöda därför att du känner att han älskar dig. Du kommer att lyftas upp, som om du bars av den Eviges armar. Genom den kraft och det ljus Gud ger dig, kan du förstå mer och utföra mer än du någonsin trodde var möjligt.
"Förbli i mig"
Kristus inbjuder oss: "Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ... Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ... Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
"Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. ... "Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn." Joh 15:4-16.
"Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig." Upp 3:20.
"Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det." Upp 2:17.
"Den som segrar" skall få "morgonstjärnan ". "På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad ... och mitt eget nya namn." Upp 2:26-28; 3:12.
"Men ett gör jag"
De som sätter sin tillit till Gud, kan säga med Paulus: "Allt förmår jag i honom som ger mig kraft." Fil 4:13. Vilka våra tidigare misstag och misslyckanden än har varit, kan vi, med Guds hjälp, resa oss över dem. Med aposteln kan vi säga:
"Men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig och jagar mot målet för att få den segerIön, som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån i Kristus Jesus." Fil 3:13, 14 (1917 års övers.).