Se upp för de onda arbetarna. . . . Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre ting. - Fil 3: 2-3.
Det finns sådana, som har behov av att få sina hjärtan berörda av Guds Ande. Då kommer budskapet för vår tid att bli det viktigaste för dem. De kommer inte att söka efter människors kriterier, efter något nytt och märkvärdigt. Sabbaten i det fjärde budet är det som blir avgörande för vår tid. {Ev 213}
Guds bud, som satts ur kraft nästan överallt, är den avgörande sanningen för vår tid. ... Den tid skall komma, då alla, som tillber Gud, kommer att kännas igen på detta tecken. Genom detta tecken på deras trohet mot Gud kommer de att vara kända som Guds tjänare. Men alla självvalda kriterier, som människor har ställt upp, kommer att leda bort tanken från de viktiga och betydelsefulla läropunkter som utgör sanningen för vår tid.
Det är Satans önskan och plan att föra in sådana bland oss, som kommer att gå till stora ytterligheter, kortsynta, som är kritiska och skarpa och håller mycket hårt fast vid sina egna uppfattningar om, vad som är sanning. De kommer att vara krävande och kommer att försöka att tvinga igenom stränga plikter och försöka att gå mycket långt med saker som har mindre betydelse, medan de försummar det i lagen, som är viktigare: rätt och barmhärtighet och Guds kärlek. Som en konsekvens av vad några få ur denna klass människor gör och uträttar, kommer alla, som håller sabbaten, att anses gå till ytterligheter. . . och att vara fanatiska. . . .
Gud har en särskild uppgift för människor med erfarenhet. De skall värna om Guds verk. De skall se efter, så att Guds verk inte överlämnas till sådana, som betraktar det som sitt privilegium att leva efter sin egen oberoende bedömning, och att predika sådant som passar dem, och att inte behöva avlägga räkenskap för sin lära och sin verksamhet. Så snart denna egenmäktiga anda tillåts härska mitt ibland oss, så kommer det inte längre att finnas något harmoniskt samarbete, ingen enighet, ingen trygghet i arbetet och ingen sund tillväxt. . . . Kristus bad om, att hans efterföljare måtte vara ett, liksom han och Fadern var ett. De, som önskar se denna bön uppfylld, bör försöka motverka även den minsta tendens till splittring och försökta bevara enigheten och kärleken bland bröderna. {Ev 212. 213}