Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning! - 1 Kor 14:40.
De i Indiana inträffade händelserna. . . . har Herren visat mig skall inträffa strax före nådatidens utgång. Varje slags besynnerlighet kommer att uppvisas. Det kommer att förekomma hojtande, till trummor, musik och dans. Förnuftiga personers sinnen kommer att bli så förvirrade att man ej törs låta dem fatta viktiga beslut. Och detta kallas för den Helige Andes verk!
Den Helige Ande uppenbarar sig aldrig genom sådana förfaringssätt, i ett sådant larmande oväsen. Detta är en Satans uppfinning, för att dölja hans snillrika tillvägagångssätt, för att omintetgöra denna tids rena, uppriktiga, upplyftande, förädlande, helgande sanning.... Larmande oljud skakar om en människas sinnen och förvränger det, som - om det utfördes riktigt, - skulle kunna bli till välsignelse. Satans ombud smälter samman sina krafter med larmet och oljudet, för att ställa till med en karnival, och detta betecknas som den Helige Andes verk.... Deltagarna under en sådan förmodad väckelse tar emot intryck, som kommer dem att fara vilse. De kan inte längre säga, vad de tidigare kände till om Bibelns rättesnören.
Ingen uppmuntran skall ges till detta slags gudstjänster. Samma slags inflytande visade sig efter tidens utgång år 1844. Samma slags yttringar förekom då. Människor blev exalterade, och påverkades av en kraft, som förmodades tillhöra Gud. . . . .
Män och kvinnor, som den Helige Ande förmodades vägleda, höll möten nakna. De talade om heligt kött. De sade sig inte kunna bli frestade, och de sjöng och hojtade samt uppvisade alla slags högljudda yttringar. De här personerna var inte onda, men de hade blivit bedragna och lurade.... Satan stod bakom verket, som utmynnade i sensualitet. Guds sak vanhedrades. Sanningen, den heliga sanningen, släpades i smutsen av mänskliga redskap. . . . .
Jag bar fram mitt vittnesbörd, genom att tillkännage att dessa fanatiska företag, detta slammer och oljud, ingavs av Satans ande, som utförde underverk för att om möjligt bedra även de utvalda.
Vi måste vara på vår vakt, för att upprätthålla ett nära samband med Kristus, så att vi inte blir bedragna av Satans knep. Herren vill bli tjänad med ordning och disciplin, inte genom upphetsning och förvirring. {Väckelsen och. . 49-51}