Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. - 2 Kor 5: 17.
Den gamla naturen, född av blod och genom köttets vilja, får inte ärva Guds rike. De gamla sätten, de nedärvda benägenheterna, de forna vanorna, måste ges upp; ty nåden går inte i arv. Den nya födelsen innebär att man lägger sig till med nya bevekelsegrunder, ny smak, nya fallenheter. De, som föds till nytt liv genom den Helige Ande, har blivit delaktiga av den gudomliga naturen, och genom alla sina vanor och göranden ger de prov på sitt förhållande till Kristus. När människor, som säger sig vara kristna, behåller alla sina naturliga karaktärsfel och sin bristfälliga läggning, hur skiljer sig deras personlighet från en världslig människas? De varken förstår sig på eller uppskattar sanningen som något helgande, något förfinande. De har inte pånyttfötts . . .
En äkta omvändelse ändrar på nedärvda och uppodlade fallenheter för det onda. Guds religion är en stark väv, bestående av otaliga trådar, som flätas samman med taktkänsla och skicklighet. Endast den visdom som kommer från Gud, förmår att göra väven fullständig. Till en början ter sig många sorters tyg lovande, men de består ej provet. De tappar färgen. Färgerna är inte beständiga. Sommarvärmen kommer dem att blekna och försvinna. Tyget tål inga hårda tag.
Likadant förhåller det sig med mångas gudstro. När sinnelagets varp och väft inte består den nödvändiga prövningen, är materialet det består av utan värde. Försöken, att laga det gamla, slitna tyget, gör inget till; ty det gamla, sladdriga materialet bryter sig loss från det nya, varigenom revan blir större än förut. Att lappa duger inte heller. Det enda vettiga är att slänga det gamla plagget och göra ett nytt.
Kristi plan är den enda trygga. Han tillkännager: ’Se, jag gör allting nytt.’ ”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse.” . . . . En lapptäcksreligion saknar värde hos Gud. Han fordrar hela hjärtat. {6BC 1101}
Jesus gav sitt liv. . . för oss. Skall inte vi ge honom våra varmaste känslor, vår heligaste strävan, våra bästa tjänster? {IHP 350}