Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln. - Mark 14: 62.
Medan de [judiska rådsherrarna] stirrar på hans härlighet, går det som en blixt genom deras sinne, och de kommer ihåg Människosonen i hans mänskliga gestalt. De minns hur de behandlade honom, hur de avvisade honom och hur de slagit sig samman med de avfälliga på deras sida. Händelserna i Kristi liv träder tydligt och klart fram för dem. Allt som han gjorde, allt som han sade, och den förödmjukelse som han förnedrade sig till för att frälsa dem från syndens smitta, tränger sig fram och fördömer dem.
De ser honom rida in i Jerusalem, och de ser honom brista ut i häftig gråt över den obotfärdiga stad som inte ville ta emot hans budskap. Det är, som om hans inbjudande, bönfallande, kärleksfulla, ängsliga stämma på nytt ljuder i deras öron. Scenen i Getsemane trädgård träder fram, och de hör Jesu märkliga bön: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utom som du vill.” Matt. 26:39.
Åter hör de Pilatus' stämma säga: ”Jag finner honom inte skyldig till något brott.” Joh. 18:38. De ser den skamliga scenen i landshövdingens borg, där Barabbas stod vid siden av Kristus och de hade möjlighet att välja den som var oskyldig. De hör på nytt Pilatus' ord. ”Vem vill ni att jag skall frige, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?” Matt. 27:17. Och de hör svaret: ”Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!” Luk. 2:18. ”Då frågade Pilatus dem: Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias? Alla svarade: ´Korsfäst honom´”! Matt. 27:21- 22
På nytt ser de sitt offer bära korsets smälek. De hör det högröstade, triumferande hånet: ”Hjälp dig själv och stig ned från korset!” Mark. 15:30 ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa”. Mark. 15:31
Nu ser de honom - inte i Getsemane trädgård, inte i landshövdingens borg, inte på Golgatas kors. Tecknen på hans förnedring har försvunnit, och de ser in i Guds ansikte - det ansikte som de spottade på, det ansikte som prästerna och rådsherrarna slog med egna händer. Nu uppenbaras sanningen för dem i all sin kraft. {RH 5. sept. 1899}