Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. - Kol 3: 2.
När Guds folk vänder blicken bort från denna världens ting och fäster den vid himlen och de himmelska tingen, då kommer de att bli ett egendomsfolk, därför att de vill erkänna den barmhärtighet, den godhet och det medlidande som Gud har visat människors barn. Hans kärlek kommer att i dem väcka en genklang, och deras liv kommer att vittna för deras omgivningar, att Guds Ande leder dem, och att de längtar efter det som är där ovan, och inte efter det, som hör jorden till.
När vi tänker på himlen, kan vi spänna vår fantasi till det yttersta och tänka så ädelt vi förmår. Vår ande blir trött i sina ansträngningar att försöka kunna förstå bredden, djupet och höjden av detta ämne. Våra tankar kan omöjligt förstå de stora ämnen som tillhör evigheten. Det är omöjligt att göra ens det minsta försök att förstå dessa saker, utan att det kommer att påverka hela vår karaktär god riktning och utöva ett förädlande inflytande på våra sinnen. När vi tänker på, hur Kristus kom till denna värd för att ge sitt liv för fallna människor, så förstår vi en aning av vad vår återlösning har kostat, och vi erkänner, att det inte är någon sann godhet och storhet utanför Gud.
Endast i det ljus som lyser från Golgatas kors, kan vi inse, till vilken avgrund och vilket tillstånd av förfall som människosläktet fallit ned i till följd av synden. Först när vi ser, hur långt kedjan måste sänkas ned från himlen för att dra upp oss, kan vi förstå, hur djupt vi har sjunkit. Och det är endast genom att rikta vår inte blick mot de osynliga realiteterna, som vi kan fatta något litet av återlösningens förunderliga ämne.
Vi är nästan hemma. Snart kommer vi att höra Frälsarens stämma, skönare än någon musik, säga: Din kamp är slut; gå in till din Herres glädje. Saliga, saliga välsignelse! Jag vill höra det uttalat av hans odödliga läppar. Jag vill lovprisa honom. Jag vill ära honom, som sitter på tronen. Jag vill, att min stämma skall ge genklang i de himmelske salarna. Kommer du att vara där? . . . Måtte Gud hjälpa oss och fylla oss med all sin fullhet och kraft. Då kan vi smaka den tillkommande världens glädje! {IHP 368}