Vår Inställning till Herrens Inrättningar
Under senare år har jag skrivit mycket till våra bröder och systrar i Amerika, i Europa och i Australien rörande den inställning de bör ha till samfundets institutioner. Den här gången sänder jag en del av det här materialet till Dig, som dagsaktuell information.
Ur ett brev skrivet år 1889 anför jag:
”De, som bär tungt ansvar på våra institutioner, bör låta sig stärkas och livas av vetskapen om, att personerna inom dessa ber för inrättningarnas välstånd och framgång. I fall församlingarna inte anser, att arbetet utfört på våra institutioner är synnerligen viktigt, och att medarbetarna där behöver deras medkänsla och hjärtligt menade, förståndiga samverkan, kommer denna brist att försena arbetets framsteg. Inte sällan förekommer det klagomål mot de män, som bär på tunga bördor. Dessa män blir modstulna på grund av de ohelgade elementen i församlingarna, som så gärna skvallrar och säger: ”Berätta, så skall vi föra det vidare.” Det här orsakar mera arbete för de personer, som redan dignar under sina bördor.
De, som dagligen helgar sig åt Gud, och försöker att hålla uppe händerna på dem, som bär på bördor, blir välsignade av Himmelen. Vi håller på med ett omfattande verk, och Satan använder all sin makt, för att samla på sin sida just de män och kvinnor, som skulle kunna samverka med Gud i, att uträtta ett dyrbart verk, om de vore renade, helgade och vägledda av den Helige Ande, om de ägde varma, äkta hjärtan med ömsint kärlek och visade vederbörlig aktning för dem, som Gud har utsett till, att bedriva ett stort och viktigt arbete. Personerna engagerade i Mästarens tjänst, har ofta sårats av dem, som tänker och talar elakheter och skapar känslor av bristande tillit och avund, vilka ej borde fördras eller hållas vid liv av ohelgade tungor.”
Dessa grundsatser påpekades för våra bröder och systrar inom Iowakonferensen år 1902. I en skrivelse adresserad till dem ingår följande undervisning:
Församlingsmedlemmars Förhållande till Hälsoarbetare
”Genom sina doplöften, har församlingens medlemmar förbundit sig till, att stå under Faderns, Sonens och den Helige Andes herravälde. Efteråt händer det, att frestelser leder dem till, att förkasta Guds Andes inflytande och så kommer de att tjäna fienden. De talar och handlar fåfängt och elakt. I stället för, att bota och återställa, skadar och förstör de.
Hur noga bör inte varje person, som säger sig älska och vörda Gud, värna om ryktet åt de institutioner, som Gud Själv har inrättat enligt Sitt ord! Hur väl bör inte varje bekännande kristen vakta över ryktet åt dem, vars uppgift det är, att skänka lidande människor lindring! En läkare behöver starka nerver. Skall det vara absolut obegripligt för folk, att när de ständigt skadar och river sönder ryktet åt Herrens utsedda läkare – som har tilldelats en bestämd uppgift – smärtar såren, som görs genom deras ohelgade uttalanden? De får ont i hjärtat genom klandrets anda, de hånfulla anmärkningarna, det okristliga exemplet och handlandet av dem, som borde stötta de personer, som fungerar som Guds biträden.
Tanklöst och grymt Klander
Många bekännande kristna har blivit till Satans redskap, och han utnyttjar dem till, att klandra och nära nog driva i döden dem, som Gud har utsett till, att uträtta ett synnerligen väsentligt verk. Många ord riktade mot principerna för sanning och rättvisa, många ord skapande misstänksamhet och misstroende, har sagts. Begriper inte de arma själar, som har varit med länge i rörelsen, att de genom detta handlande ovetande tjänar fienden till all rättfärdighet? Inser de inte, att de driver framgångsrikare medarbetare ut på Satans slagfält, där de kommer att utsättas för allvarliga frestelser?
Många av dessa tanklösa pratmakare vet inte, vad de gör. De förstår inte, att deras ord stjäl modet från dem, som Gud har utsett till, att stå för Jesus Kristus och Hans sanning för vår tid. Genom att ge lindring åt lidande människor, utför helgade läkare samma arbete som den Store Återställaren, som har yttrat: ’Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.’ Matteusevangeliet 25:40.
Måtte de med ohelgade läppar inse, att de för sina egna själars skull nu bör bli omvända, för att deras ord skall bli en väldoft av liv till liv, och inte av död till död. Det är dags för de fåfänga talarna, att bättra sig. Var och en bör inleda sin egen reform, och bygga upp sin egen boning. Måtte varje församlingsmedlem lätta sina bröders bördor och uppmuntra dem, genom att hålla upp deras händer och stärka dem till, att göra Guds vilja.” – Special Testimonies, Serie B, Nummer 5, sidorna 23-25.
Det fordras Erfarenhet och Klokskap
Det är gott om läkare, som upphörde med sitt lärande, då de tog examen. Dessa är uppblåsta, de menar sig veta allt, som är värt att veta, och vad de ej känner till, är oväsentligt. Dock är inte denna klass de doktorer vi söker. När en läkare inleder sitt arbete på mottagningen, känner han desto tydligare sin brist på kunskap, om hans erfarenhet är äkta och praktisk.
I fall han är självgod, läser han artiklar författade om sjukdomar och deras behandling utan naturens bistånd; han tar till sig uttalanden och gör bruk av dem på sin praktik, och på grund av frånvaron av djupgående forskning, allvarligt menat studium och ifrågasättande av varje uttalande, blir han bara en mekanisk arbetare. Enär han vet så litet, drar sig inte för experiment på levande personer, och offrar flera av dem. Det här är mord, sanna mina ord! Han gör inte detta med avsikt, han har inte ont i sinnet; likväl förspills liv på grund av hans okunskap, på grund av hans ytliga forskning, på grund av hans bristfälliga vana, som skulle göra honom till en person, som det vore tryggt, att anförtro människors liv åt. Det fordrar sinnets aktsamma, djupa, uppriktiga ansträngning, för att axla den börda en läkare bör bära, när han i grunden lär sig sitt yrke.
Varje läkare, som har erhållit en fullgod utbildning, talar med små bokstäver om sig själv. Det passar sig inte, att han tar risker genom experiment på människors liv, för att göra sig skyldig till mord och få det skrivet vid sitt namn i himmelens böcker. Läkaren bör vara aktsam och duglig, han bör ytterst sällan ta till apoteksvaror, han skall inte skryta över, att kraftiga gifter är långt effektivare, än en liten mängd medicin intagen med eftertanke. – Manuskript 22, 1887.
Pastorn och hans Fru
En pastor och fru, som verkligen är omvända och som satsar helhjärtat på Herrens verk, blir dagligen allt förståndigare och verksammare i arbetet för andra. De förmår, att öppna Skrifterna för själar på ett sådant sätt, att ljus bringas till sinnen höljda i mörker.
Kvinnor kan lära sig, vad som krävs, för att nå andra kvinnor. Det finns kvinnor, som är särskilt lämpade, att hålla Bibelläsningar, och de är väldigt framgångsrika i, att utlägga Guds ord i dess enkelhet för andra. De blir en stor välsignelse, när det gäller, att nå mödrar och deras döttrar. Det här är ett helgat verk, och utövarna härav bör ges uppmuntran.
Läkaren och hans Hustru
I det hälsomissionsarbete, som skall utföras, bör kvinnor behandla kvinnor. En man och hans hustru, som båda är läkare, kan åstadkomma mycket gott genom samverkan. Hustrun kan uppsöka andra kvinnor, och när hon uppdagar lidande och sjukdom, kan hon rådgöra med maken om bästa sätt, att hjälpa de lidande på. Vi borde ha flera kvinnliga läkare, än vi gör. När sjuka kvinnor behandlas och sköts om av kvinnor, stängs en dörr för Satan, som han eljest försöker att träda igenom. Många fall har visats mig, där Satan har gått igenom denna dörr och förstört hela familjer. Låt honom inte vinna minsta fördel i något sammanhang.
Jag önskar, att alla skall förstå den här saken. På våra hälsohem borde det finnas kvinnliga läkare, som står skuldra vid skuldra med sina män, och som utför undersökandet av kvinnliga patienter, och sedan behandlar dem. Många flera finkänsliga, fullständigt omvända kvinnor borde bli skarpsinniga läkare.
Jag har blivit tillsagd, att våra hälsohem måste betjänas av både kvinnliga och manliga läkare. – Brev 108, 1910.
Försåtliga Frestelser
Försåtliga, farliga frestelser kommer att slå mot läkare, som tror på sanningen för dessa yttersta dagar. Det, som skulle fördömas ibland andra slags medarbetare, tros vara tillåtet för doktorer. Härigenom skyls en mängd synder över. Dessa synder registreras i himmelens böcker som avsteg från bibliska principer. I stället för att vara nonchalanta och familjära, bör läkare agera klokt, diskret. Våra hälsohem får inte bli föremål för klander, därför att läkarna och sköterskorna uppvisar opåtalad familjaritet. Läkare kan motstå frestelser av detta slag, om de inser farorna de svävar i och klamrar sig fast vid sin Frälsare, och lever ut Guds ord i varje hänseende. Om vi är trogna mot Guds ord, står vi på Kristi sida, på de trogna, heliga änglarnas sida; då står vi skyddade av Allmakten. Vem har vi då att frukta? – Manuskript 162, 1897.
Upprätthåll en hög moralisk Standard
Somliga, som besitter inflytande, som tycks verka för hälsohemmets bästa, uppmuntrar genom det egna handlandet till åsidosättande av regler och ordning. Sådana personers inflytande bidrar kraftigt till uppstudsighet, i synnerhet gällande uppvaktning och äktenskap. Parterna passar inte för sina roller; de lever i en fantasivärld, där de hänger sig åt högt svävande föreställningar om lyckan, och i sin iver, att behaga varandra, blir de otrogna.
Uppfattningarna om uppvaktning söker sin grund i felaktiga uppfattningar om äktenskapet. De lyder impulser och den blinda lidelsen. Uppvaktningen sker enligt modellen för flirtande. Parterna överträder ofta reglerna för återhållsamhet och blygsamhet, och gör sig skyldiga till obetänksamhet, om de inte rent av bryter mot Guds lag. Guds högstämda, ädla, förfinade avsikt med äktenskapets inrättning uppmärksammas ej; alltså utvecklas inte hjärtats renaste känslor, karaktärens ädlaste drag.
Man bör inte säga ett ord, utföra en handling, som man inte skulle vilja, att de heliga änglarna antecknade i böckerna där ovan. Man bör i allt eftersträva, att förhärliga Gud. I hjärtat bör det bara bo rena, helgade känslor, värdiga Jesu Kristi efterföljare. De skall vara av upphöjande art, och snarare himmelska, än jordiska. Allt annat, än detta är förnedrande, fördärvligt under uppvaktningen; och äktenskapet blir aldrig heligt och hedervärt inför en ren och okränkbar Gud, såvida inte det styrs av Skriftens upphöjda grundsatser.
Nödvändiga Försiktighetsåtgärder
Dessa försiktighetsåtgärder må te sig onödiga. Men förespråkarna av större frihet är inte värdiga, att förknippas med dessa institutioner. Milt lättsinne benämns frihet, men Guds bekännande söner och döttrar bör höja nivån, och inte umgås med de ostyriga, som efterlyser regler och föreskrifter anpassade till olydnadens barn.
I frånvaron av stränga regler och lagar, skulle hälsohemmet snart förvandlas till en syndens bastion. Det finns de, som gärna sätter fällor för och vilseleder själar; deras anda går ut på, att håna, inte respektera, bördornas bärares kamp för en bevarad standard. Ju färre sådana anställda, desto tryggare och renare moralisk stämning på hälsohemmet. Det kommer alltid att finnas personer med inneboende, uselt inflytande, som tar sig in på en dylik inrättning. De ingår i den klass, som alltid byter ut bittert mot sött, och tvärtom. Det förekommer bekännande kristna, som fördärvar samvetet och höljer sinnet i dimma, medan de låtsas vara gudaktiga; och de, som varken ser eller förnimmer faran, har redan fastnat i Satans garn....
Råd angående Val av Sällskap
Nu är inte rätta tiden, att betrakta äktenskapet i skenet av lycksalighet. Detta är en osäker inställning. Mera elände, än lycka kommer härav; och ändå sker vigslar och överlämnande av brudar, som det gjorde på Noas tid.
Återhållsamheten lyser med sin frånvaro; passioner och impulser ges företräde, och ungdomen tycks vara förtrollad av trängtan och känslosvall. Av den orsaken är regler och föreskrifter högst väsentliga, för att skydda de verksamma på hälsohemmet, högskolan och förlaget; och den, som anser dessa begränsningar vara onödiga, saknar andlig urskiljningsförmåga, och kommer att visa sig vara ett hinder, snarare än en hjälp....
Innesynden
Sensualitet är den riktiga innesynden. Men Jesu Kristi religion håller allt slags ogudaktig frihet i strama tyglar; moralens makter kontrollerar varje tanke, ord och handling. Svek förekommer ej på en sann kristens läppar. Vederbörande hänger sig inte åt en oren tanke, han talar inte ett ord ledande tankarna till sensualitet, ej heller gör han något, som ter sig ondskefullt.
Han vakar över sinnena. En själ, som härbärgerar Jesus, utvecklar sann storhet. En skarpsinnig själ, som respekterar Guds samlade budord, genom Kristi nåd, säger till hjärtats lidelser, i det att han pekar ut Guds storslagna moraliska måttstock för rättfärdighet: ”'Hit får du komma, men inte längre, här skall dina stolta böljor lägga sig'”, och då fungerar Kristi nåd som en mur av eld runt omkring själen. {Job 38:11.}
Sedan har vi dem, som säger: ”Äsch, vi behöver inte vara så noga. En liten harmlös kurtis skadar ej.” Ja, det köttsliga hjärtat främjar frestelsen och godkännandet av njutning, som slutar i synd. Den här inställningen utgör moralens bottensats, vilken inte motsvarar Guds lags höga standard.
Vidrigheten hos mänskohjärtat är föga förstådd. Det finns alltid individer knutna till våra institutioner, vars karaktärer är av uselt slag, och allt det de behöver, för att ta sig friheter, är ett ord av uppmuntran från dem med större ansvar. På hälsohemmet finns det personer, som inte syndar öppet; de döljer sina synder från andras blickar; utåt sett är de exemplariska; men Herren håller ögat på dem. De kommer på sätt, för att tillfredsställa sina låga, sinnliga böjelser; deras liv tar allvarlig skada, och de ställer till det för andra genom sitt exempel....
Undvik det första, felaktiga Steget
Se inte, hur nära Du kan komma stupkanten och ändå klara Dig. Undvik farans själva annalkande. Det går inte att ta lättvindigt på själens bästa. Ditt kapital är Din karaktär. Håll av den likt en guldskatt. Moralisk renhet, självaktning, stark, moralisk motståndskraft måste ständigt äga första platsen i hjärtat. Avvik aldrig från Din reserverade hållning; en familjär handling, en oförsiktighet kan försätta själen i fara, genom att öppna dörren för frestelse, varvid den moraliska motståndskraften raseras.
I det, att psalmisten betraktar de talrika snarorna och frestelserna till ogudaktighet, ställer frågan: ”Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?” Frågan är passande för var och en, som har med våra missioner att göra och för varje redskap åt Gud. Svaret gäller särskilt under detta stadium av vår verksamhet: ”När han håller sig till ditt ord.” {Psaltaren 119:9.} Det är nödvändigt, att bibehålla ett levande samband med himmelen, varvid man söker lika ofta, som Daniel gjorde – tre gånger om dag – Guds nåd, för att stå emot aptit och lidelse. Brottningskampen mot aptit och lidelse utan Guds kraft slutar i nederlag; men gör Kristus till Din tillflyktsort, så kommer Din själ att utbrista: ”Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss.” {Romarbrevet 8:37.} Aposteln Paulus yttrade: ”Utan jag tuktar min kropp och kuvar den, för att jag inte skall predika för andra och själv inte hålla provet.” {Första Korintierbrevet 9:27, Reformations-Bibeln.}
Ingen skall tro sig kunna segra Guds hjälp förutan. Energin, styrkan, kraften hos ett inre liv måste finnas. Då kommer just Du att bära gudaktighetens frukt, och kommer att äcklas av ogudaktigheten. Du behöver hela tiden eftersträva undvikandet av jordiskhet, tramsprat, allt sensuellt, och sikta in Dig på själens ädelhet och karaktärens renhet och fläckfrihet. Ditt namn går att hålla så sunt, att det helt enkelt inte går att länka till något oärligt eller orättfärdigt, utan aktas av rekorderligt folk, ja, det går då att föra in i Lammets livsbok, och göras odödligt ibland de heliga änglarna. – Manuskript 4a, 1885.
Likt Flödet från en ren Källa
Ansvariga och medhjälpare, ... jag talar till Er som till kristna, som till män och kvinnor, vars själar är förenade med Kristus, såsom grenen är förenad med den levande vinstocken. I fall Ni inte har förnyats i sinnets ande, skynda Er, för Era själars skull, att dölja livet med Kristus i Gud. Detta är Er livförsäkring. När Kristus dväljs eller bor i hjärtat, är man inte lättsinnig, talar inte strunt eller uppträder oanständigt, utan är försiktig och pålitlig i allt, varigenom man sänder ifrån sig ord likt strömmar från en ren källa, och härigenom friskar upp alla, som man kommer i beröring med.
Om Ni beslutar Er för, att fortsätta med Ert tomma prat och yviga uppförande, gå då någon annanstans, där Ert inflytande och exempel inte märks av lika mycket, och Ni inte förorenar andra själar. Vad Ni alla behöver, är en så stor dos renhet och helgelse från Kristus, att Ni fås till, att se ned på den låtsade religion, som inte medför välsignelse för någon, inte skänker sinnesfrid, inte skänker trygg vila i tron.
Må alla, som är knutna till dessa av Gud för själars frälsning upprättade institutioner, söka Hans visdom och himmelsk nåd, så att de kan öva ett upphöjande inflytande på andra. Med mindre de fortlöpande erhåller styrka från Jesus, genom att blicka upp på Honom, förtrösta på Honom, genom tron göra anspråk på Hans gudomliga förbarmande, kommer de att bli enkla offer för frestelse.
Det finns så många unga, fräcka fröknar, och djärva, fräcka damer, som har en underbar förmåga, att göra sig själva uppmärksammade, att uppsöka unga mäns sällskap, vinna gifta eller ogifta mäns notis, varvid de uppmuntrar till kurtiserande. Är man inte helhjärtat kristen, dras man in i Satans nät.
Utbildning för Tankens Renhet
Det är på tiden, att vi som kristna når en högre standard. Gud förbjude, att någon institution, som Han har grundat, skulle bli ett medel till, att locka själar i fällan, en plats, där ogudaktighet lärs ut. Måtte alla lära sig beskedlighet i Kristi skola; måtte de luta sina hjälplösa själar mot Jesus. Lev i ljuset från Guds orakel. Vänj Era sinnen och hjärtan vid rena, upphöjda, helgade tankar; ”hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva”. {Andra Petrusbrevet 3:11.} Vilket inflytande Ni än måtte ha, använd det till, att upphöja Jesus. Om Ni inte gör det, är Ni falska vägskyltar, som leder själar bort från världens sanning, liv, ljus; och ju trevligare och artigare Ni uppträder, desto större skada orsakar Ni själar....
De, som vänder sig till Jesus för styrka och är beroende av Hans rättfärdighet för frälsning, ogillar struntprat. I tro tar de emot Jesus som sin personlige Frälsare, och blir delaktiga av den gudomliga naturen, sedan de har kommit undan det fördärv, som på grund av begäret finns i världen. {Se Andra Petrusbrevet 1:4. Övers. anm.}
Samtidigt som män och kvinnor verksamma vid en hälsoinrättning bör vara vänliga och förekommande, ja, de förväntas vara älskvärda och sympatiska, bör de sky antydan till olämplig intimitet. Och förutom att själva iaktta den strängaste anständighet i sitt uppförande, bör de genom föreskrift och föredöme lära andra, att vara blygsamma och undvika vidlyftighet, skämtande, smicker och tramsigt prat.
Inga Favoriter!
Allt, som ger intryck av opassande intimitet, bör undvikas av läkare, överläkare och biträden. De bör inte ge särskilda favörer eller särskild uppmärksamhet åt några få, de bör inte låta en gå före en annan. Sådant har hänt, och är stötande för Gud. Det finns värdiga personer, som är anfäktade och lider, men som inte klagar, fastän de är i behov av särskild uppmärksamhet. Dessa män och kvinnor blir ofta förbisedda med likgiltighet och ett hårt hjärta, som bättre passar Satans karaktär, än Kristi sinnelag, samtidigt som unga, framfusiga fröknar, som på intet vis behöver eller förtjänar favörer, blir föremål för särskild uppmärksamhet. All denna försummelse antecknas i himmelens böcker. Allt sådant påverkar karaktären.
Måtte alla hjälpredor på institutionen komma ihåg dessa inspirerade ord: ”Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.” {Jakobsbrevet 3:17.} När just Du går förbi någon, som är i behov av Ditt medlidande, av Dina vänliga gärningar, utan att reagera, utan uppmärksammar de framfusiga och duschar dem med Dina favörer, kom då ihåg, att Jesus kränks i form av Sina lidande. Han säger: ”jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var ... naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.” {Matteusevangeliet 25:42-43.} Och när den förvånade frågan hörs: När såg vi Dig på det viset?, kommer svaret: ”Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta [som var hemsökta av olycka och behövde Ert medlidande], det har ni inte heller gjort för mig.” {Vers 45.} ”'Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka.” {Markusevangeliet 2:27.} De välbeställda behöver inte Dina favörer, utan de fattiga. De blåslagna och skadade, de lama i hjorden, finns ibland oss, och dessa prövar karaktären hos dem, som säger sig vara Guds barn.
De leder andra i Fördärvet
Änglar från Gud övervakar karaktärens utveckling. De bedömer den moraliska halten. I fall Du gynnar dem, som inte har särskilda behov, missgynnar Du dem bara, och Du kommer själv att bli fördömd, hellre än belönad. Håll i minnet, att när Du i Ditt tal sänker Dig till samma nivå som de lättsinniga, uppmuntrar Du dem till, att fortsätta längs vägen ut i diket. Din okloka uppmärksamhet kan visa sig vara deras själars ruin. Du nedvärderar uppfattningen om, vad som utgör kristet leverne och karaktär. Du rör till begreppen, och skapar intryck, som måhända aldrig går att ta bort. Den skada, som härigenom åsamkas själar i behov av stärkande, förfinande och förädlande, utgör ofta en dödlig synd. De kan inte sätta likhetstecken mellan dessa män och de helgade ställningar, som de bekläder. Församlingens pastorer och ämbetsmän, alla betraktas de som likvärdiga med dem själva. Var är då deras goda föredöme?
Gud manar alla, som säger sig vara kristna, att höja nivån på sin rättfärdighet, och att rena sig, såsom Han är ren. ”... hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva”. ”Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan.... Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.” ”Spänn därför bältet om livet och var vakna och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som skall komma er till del, när Jesus Kristus uppenbaras. Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga;” ty Ni skall vandra i ljuset, medan Ni har ljuset. ”Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.” {Andra Petrusbrevet 3:11; Kolosserbrevet 3:1-6; Första Petrusbrevet 1:13-16, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} – Brev 6a, 1890.
En Vädjan om större Medkänsla
Den kristne läkaren är en första klassens tjänare. Han är missionär. De, som genom sin skicklighet och oupphörliga, allvarligt menade ansträngning – kopplad till visdom från Gud – förmår, att mildra kroppslig smärta, försätter sig i ett sådant förhållande till sina patienter, att de kan hänvisa dem till Själahelaren, som kan yttra: ”Dina synder är förlåtna.'” {Matteusevangeliet 9:2.} ...
Att vinna Patienters Förtroende
Du är för tystlåten. Det ligger i Din makt, att binda de sjuka till Ditt hjärta, och om Du ej vinner Dina patienters förtroende, beror det på, att Du inte inser det stora behovet av takt, sinnrikhet, vid behandlingen av själen, liksom av kroppen. Jag kan icke rättfärdiga, att någon bedrar en döende. Säg dem sanningen om deras tillstånd på mildaste möjliga sätt (vilket jag tror, att Du gör), och visa dem sedan hän till Jesus som deras enda hopp.
Du har inte rätt, att sluta Dig inom Dig själv, och knappt yttra ett ord till patienterna. Du bör inte låta patienter sväva i ovisshet rörande deras läge. Det är inte rätt, att orsaka dem själsligt lidande genom onödiga dröjsmål. Varje fall bör ges snar uppmärksamhet i god ordning och i enlighet med dess allvarsgrad. Försummelse härvidlag har skadat Dig från Din första tid som doktor. Så här behöver och skall det inte vara.
Jag har blivit visad, att den här defekten i Din karaktär har gjort, att män och kvinnor har förbannat Dig i sina hjärtan, och nära nog hädat Gud. Nå, om jag inte trodde på möjlig bättring, skulle jag inte uttrycka mig så här. Det är Din skyldighet som kristen läkare, att lägga Dig till med bättre manér och vanor på sjuksalen, att vara gladlynt och tillgänglig, att visa ömsint medlidsamhet, att tala ur hjärtat om de saker, som är viktiga för Dina patienter och som berör Ditt verksamhetsområde. Du kan nå en hög standard på Din praktik.
Att bara tänka på Tråkigheter
Lägg inte, jag ber Dig, skulden på andra. Du har funderat på tråkiga ting alldeles för länge. Det är mycket, som Du inte betraktar i rätt ljus. Hör därför upp med, att tänka på tråkigheter; hör upp med, att tala om dem; koncentrera Dig på Jesus, Din Hjälpare, och verka i tro och förtröstan. Genom att disciplinera Dig, kan Du uppnå större framgång, än Du någonsin har gjort....
En läkare behöver dagligen umgås med Gud, så att han förmår, att ständigt vara en ljusets kanal för sina patienter. Han bör ta efter Herren Jesus Kristus. Eftersom han dagligen möts av döden, när han verkar för dem, som står vid gravens rand, behöver han ständiga tillskott av Guds nåd, ty han riskerar annars, att bli likgiltig inför eviga realiteter. Hans enda trygghet ligger i, att alltid hålla blicken riktad på Herren, varvid sinnet fortgående står under Guds Andes inflytande.
Kristen Artighet och Finhet
Läkaren bör låta sig styras av ett klart medvetande om kravet på anständighet vid alla tider och vid alla tillfällen. Jag tar bladet från munnen, eftersom jag vet, att det är min skyldighet, att göra det. Det går inte, att vara för försiktig i ordvalet, eller för tillbakadragen vid undersökningen av patienter. Råhet eller ofinhet i operationssalen, eller vid sängkanten åt den lidande, utgör en synd i Guds åsyn; och sådant svärtar ned läkaren i patienternas sinnevärld. Med mindre han ständigt förnimmer ett oavvisligt behov av anständighet, kommer han att vara så obetänksam, att han skakar om försynta och förfinade patienter.
Framför alla andra, som bär på ansvar, måste läkaren vara förbunden med Gud, för att hela tiden bli undervisad av Honom. Annars riskerar han, att under frestelse bli otillförlitlig, grov och utsvävande. Han behöver en ren och ofläckad tro. Och de, som tjänstgör som hans assistenter, bör vara kloka och lugna, personer med gudsfruktan. Du är trygg endast, när Du är kopplad till all makts, renhets och upphöjd karaktärs Ursprung.
Vissa läkare är behäftade med grova, ja, rent av sensuella sinnen. Gud förbjude, att karaktären åt en bekännande troende på den heliga sanningen skall vara sådan. Guds Ande är som en sköld mot all ondska, och skänker oss insikt om det verkliga hos andliga och eviga angelägenheter. De allvarstyngda sanningar, som vi bekänner, helgar själen, om vi för dem in i hjärtats inre helgedom. Oh, om varje läkare skulle vara det, som Gud önskar sig av honom – ren, helgad, ofläckad, skyddad av Guds nåd och med vetskap om, att Kristus är Hans personlige Frälsare.
Kom alltid ihåg, doktor. -----, att sjuksalen är en plats, där kristen artighet, finhet och hövlighet alltid skall komma till uttryck. Det simpla skall hållas på armlängds avstånd. Läkarens handlingar gör intryck; tonläget hos rösten, ansiktsuttrycket, ordvalet, bedöms av patienten. Varje rörelse skärskådas.
Tacksamhet riktad mot Gud
Om sjuklingen befrias från smärta, och återställs, så att säga, från död till liv, är det lätt hänt, att han nästan tillber den, som han tror har räddat hans liv. Han tänker sällan, att det är Gud, som har uträttat detta verk genom Sina mänskliga redskap. Här ges Satan tillfälle till, att gå emellan och förmå läkaren till, att upphöja sig själv, i stället för Kristus. Jesus säger: ”utan mig kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.}
Du bör uppmuntra patienten till, att se på Jesus som kroppens lika väl som själens botare. Om läkaren besitter Kristi kärlek i det egna hjärtat, kommer han att använda sitt inflytande till, att framställa den Mäktige Helaren inför den drabbade. Han kan leda tankarna, tacksamheten och priset till Källan för all makt, förbarmande och godhet. Om han misslyckas med det, försummar han de mest gyllene tillfällen. Oh, vilken möjlighet för den kristne läkaren, att använda sina förmågor till Guds ära, och därmed ha satt in talenterna på banken, för att inbringa ränta, och sända åter till himmelen en flod av ljus i form av pris och tacksägelse till Gud för Hans barmhärtighet och kärlek. Oh, vilka tillfällen till, att plantera i hjärtat det frö, som bär frukt till helighet!
Han, som älskar Gud över allting annat, med hela hjärtat, med hela själen, sinnet, kraften och styrkan, älskar nästan som sig själv, och eftersträvar vederbörandes bästa. Han slösar ej bort ett enda tillfälle till, att bekanta sjuklingen med Herren.
Felaktiga Uppfattningar om Etikett
Det förekommer falska uppfattningar om fasthet och etikett, vilka medför försummelse av heliga skyldigheter. Världens etikett, vilken står i vägen för människors själars frälsning genom Jesu upphöjelse inför dem, och genom välgärningar riktade mot dem, måste överges. Vi bör alltid studera, hur vi bäst kan följa Kristi föredöme och gynna Hans förhärligande. En fast anknytning till Gud är A och O. Vad läkare siktar in sig på, förverkligade Kristus fullt ut. Läkaren arbetar med iver, för att förlänga liv. Kristus är Givaren av liv.
Vem har förlänat eller försett läkaren med förnuft och tankeskärpa? Jo, Han som är sanningen och livet. Han lägger på balsamen från Gilead. Han är den store Återställaren. Han är den, som upprepade gånger betvingade döden, och som skänker evigt liv – Gud över alla. Om läkaren har lärt sig sin läxa i Kristi skola, kommer han, när han tjänar dem med sjuk kropp, vaka över själar som en, vilken måste avlägga räkenskap för det.
Det osynliga Vittnet
Kristna läkare behöver be – vaka och be. Framför dem står en öppen dörr ledande till talrika frestelser, och de behöver påminnas om, att det vid deras sida står en Betraktare, lika säkert som, att det gjorde det på Belsassars vanhelgande festmåltid, där människor prisade sina gudar av silver och guld och drack ur de heliga kärlen från Guds tempel. När människor tar åt sig äran, vanhedrar de Gud.
Närhelst någon genom sitt handlande kommer andra, att glömma bort Gud, eller att vifta bort de entydiga maningarna hos Hans ord, vittnar det osynliga Vittnet, liksom vid skrivandet på palatsets väggar: ”Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt.” Danielsboken 5:27, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. – Manuskript 17, 1890.
Inrättandet av nya Hälsohem
Nu på morgonen skriver jag, innan någon annan har stigit upp. Det kommer brev från personer, som undrar, huruvida jag har något ljus beträffande inrättande av nya hälsohem.
Av vilken orsak har våra hälsohem uppförts? Hur skall vi förhålla oss till dem?
För flera år sedan gavs jag ljus rörande grundandet av våra hälsohem. Det är inte Herrens mening, att hälsohem skall bli flera för hastigt. Det ingår ej i Hans plan, att två institutioner skall finnas för nära varandra och uträtta samma slags arbete; ty en institution, var än den må vara belägen, måste ha goda faciliteter och erfaren personal. Den skall ledas av dugliga, gudsvördande föreståndare – män med sund tro, som utövar ett inflytande för det goda, och som orkar med de tunga bördor, som har anförtrotts åt dem, utan att tappa greppet och ådra institutionen skulder.
Den, som inleder ett tornbygge, måste först sitta ned och räkna ut kostnaden, för att veta, om han kan avsluta det startade verket. Alla, som går med tanken på ett sanatoriums grundande, måste förstå, att det är ett väldigt företag. I fall de saknar nödvändig skicklighet och anpassningsförmåga, för att bygga upp ett nytt hälsohem, bör de ansluta sig till hälsohem, som är befintliga och göra deras intressen till sina egna....
Hälsohem för personlig Vinning
Personer, som känner sig fria, att agera utifrån själviska impulser, och inrätta ett oberoende hälsohem för personlig vinnings skull, har inte tänkt på det inflytande, som ett dylikt handlingssätt har på världen....
I det förgångna har sjundedags-adventister börjat på sådana projekt med en självisk önskan om, att vinna något åt sig själva. De har inte alls övervägt sitt handlandes inverkan på arbetet på liknande institutioner, som har etablerats enligt Guds ordning. Om vederbörande, genom att ge en felaktig bild av de fungerande institutionerna, lyckas med, att slussa medel till sig själva för personlig vinnings skull, kommer de att ständigt frestas av, att vara orättvisa mot dessa inrättningar....
Gud välsignar inte dem, som handlar utan överläggningar med bröderna. Den sjundedags-adventist, som menar sig vara fullfjädrad, och att han stundtals törs lyda det egna sinnet och omdömet, går ej att lita på; ty han vandrar inte i ljuset, såsom Kristus är i ljuset. Det finns många, som inte vet, vad de sysslar med. Människor är i behov av tydliga uppfattningar, djupgående andlighet. Gud önskar, att Hans tjänare skall bete sig överlagt, vägande bevekelsegrunderna bakom handlandet.
Ibland oss kommer det att finnas oansvariga män utan riktig uppfattning om arbetet, som Herren vill se utföras vid våra institutioner – arbetet med, att sköta de sjuka och att sprida hälsoreformens dyrbara, livsviktiga grundsatser. De, som inte har anpassat sitt leverne till denna viktiga reform, behöver bli grundligt omvända.
Andlig Nedgång på Grund av själviskt Tänkande
I fall människor blir så förvirrade och principlösa, att de involverar sig i sanatoriearbete för självisk, personlig profit, avtar deras andliga kraft och blir de ur stånd till, att på rätt sätt påverka andra på det andliga området. Måtte de, som hyser en brinnande önskan om egen berömmelse, ta anställning, där Guds sak inte står i förgrunden, såsom grundandet av ett nytt hälsohem gör. – Manuskript 26, 1902.
Med Klokhet och Rättvisa
I går eftermiddag [den 25. Augusti, 1907] besökte doktor ----- mig, och vi hade ett långt samtal....
Doktor ----- frågade mig, vilken inställning vi bör ha till privat medicinsk verksamhet och privata hälsohem. Jag kunde inte hävda, att hinder borde läggas i vägen för personer, som verkar privat på ett osjälviskt vis, ehuru jag vet, att i vissa fall är frågan högst invecklad. Mycket beror på, hur dessa privata hälsohem drivs. – Brev 410, 1907.
Beräkna Kostnaden
Stor omsorg måste till vid grundandet av hälsohem; ty denna är en viktig verksamhet. De ansvariga för arbetet bör rådslå med erfarna bröder beträffande vilka planer, som är bäst att följa. De bör beräkna kostnaden för varje steg, som skall tas. De bör inte sätta igång arbetet, utan att känna till, hur mycket pengar de kan satsa.
Den första frågan att avgöra, är: ”Bör det ligga ett hälsohem på den här orten?” Om svaret är ”ja”, är vägen öppen. Men det är en annan fråga, en väldigt viktig fråga, som behöver avgöras: ”Är de, som kommer att anförtros arbetet med, att planera och förbereda företagandet, beredda att agera försiktigt, inte med överdrivet självförtroende, utan i gudsfruktan? Är de villiga, att ta emot råd från dem, som har blivit erfarna inom verksamheten?”
Förebyggandet av misslyckande är värt mycket mer, än det går att bedöma. Måtte inte de unga män, som har satts att ansvara för vissa delar av verksamheten, bli oroliga, rastlösa och vårdslösa. Måtte de lära sig klokhet av andras misslyckanden.
Ingen skall tänka sig, att det är en enkel sak, att förestå en institution. Jag har sett så många inleda sådan här verksamhet och fallera. Någon vill fungera som ledare för en satsning. Valet faller på ett hälsohem. Han tar itu med uppgiften i egen kraft, och misslyckas kapitalt. Med mindre männen, som förestår våra inrättningar, är ödmjuka nog, att låta sig ledas av Herren Jesus, kommer de att handla överilat. För att några skall kunna stärka Guds sak, måste deras förmåga vara helgad, så att de kan resonera från orsak till verkan.
Våra hälsohems intressen måste värnas. Alla borde anse det vara en förmån, att göra sitt yttersta för hälsomissionsarbetets framåtskridande. Gud fordrar av Sitt folk, att de avstår från, att göra något, som hindrar en annans arbete. Det är inte storsint eller rätt gjort av någon, att inleda sanatorieverksamhet på självförsörjande basis, där det redan finns ett hälsohem. Antagligen fordrar lyckad drift av bara ett hälsohem sträng sparsamhet, för att tillhandahålla lämpliga faciliteter för behandling och hälsosam mat åt patienter och medhjälpare.
Varje affärstransaktion har något att säga om den enskilde. Inget hafsartat arbete skall förekomma. Inga åtgärder skall vidtas i självisk anda, oberoende av andras rättigheter och egendom. – Manuscript 93, 1901.
Hälsohemsverksamhet som Spekulation
Vid en tidig timme väcks jag av ordet: Skriv ned det jag har framställt för Dig.
Under bygget av tabernaklet gavs israeliterna takt och skicklighet. Till Sitt folk i dag kommer Herren att ge takt och skicklighet, för att förrätta Hans arbete. Åt alla, som deltar i Hans sak, kommer Han att ge klokhet. Dock måste de vara helt beroende av Honom. De måste vara villiga till, att låta sig styras och vägledas av Honom. Som ett folk, måste vi vandra och verka som män och kvinnor, som står ansvariga inför Gud.
Somliga har börjat med hälsohemsverksamhet på eget bevåg. Somliga har gett sig i kast med denna verksamhet som spekulation, i hopp om, att göra pengar. Deras huvudsakliga målsättning har ej varit, att hela de sjukas kroppar och själar, utan att tjäna pengar. De har så sakteliga insett, att engagemang i hälsohemsverksamhet innefattar mycket mera, än de har räknat med.
Många orättvisa handlingar har utförts i hopp om, att tjäna en slant. Herren har sett dessa gärningar. Inga orättfärdiga gärningar går obemärkta förbi. Allt, som vinns härigenom, kommer att visa sig vara en förlust, en evig förlust.
Guds Redskap skall vara rena, heliga, upphöjda
Våra hälsohem är Guds redskap, och det är meningen, att de troget skall försvara sanningen, görande sitt inflytande till en levande demonstration av evangeliets kraft. De skall vara upphöjda, rena, helgade och bedriva verket enligt reformtanken. De, som har att göra med våra sanatorier, skall hålla jaget i strama tyglar, de skall tukta sig själva och avlägsna all orättfärdighet från sin vandel eller livsstil.
Inte en enda tråd av själviskhet från infogas i väven. Men det har ändå hänt, och kommer fortsatt att hända, med mindre Guds bekännande folk erhåller ett nytt hjärta, som gör deras handlande helgat. Såvida ej de bättrar sig, såvida ej deras karaktärer förändras, kommer de att lämnas utanför Guds Stad; ty ditin släpps inget, som smutsar ned. Bara de, som är utan fläck eller skrynka eller liknande kommer att bestå under den väldiga domsgenomgången. Ohelgad äregirighet kommer att visa sig bli många själars undergång. Detta är ordet, som jag har anvisats skall förmedlas till alla, som hävdar sig tro den nuvarande sanningen.
Avvikelser från riktiga Principer
Personer har trätt in i hälsohemsverksamheten med avsikt, att hellre tjäna pengar, än att uträtta missionsarbete för Kristus. De har varken insett eller förverkligat sitt ansvar för, att verka som hängivna, helgjutna troende, som sprider ljuset till dem i mörkret, visande den av Gud godtagna helgelsen. De har inte upprätthållit hälsoreformens principer. Somliga har motsatt sig hälsoreformen; andra har bara varit delvis omvända rörande frågan om reformdiet.
För en del har ledstjärnan, för att delta i sanatorieverksamhet, varit att visa, vad ”jag kan uträtta”. De har inte först satt sig ned och beräknat kostnaden och ställt sig frågan, om de, efter att ha inlett arbetet, skulle kunna föra det framåt på godtagbart och framgångsrikt sätt i vördnad för och kärlek till Gud. I stället för, att handla väl överlagt och vara ytterst sparsamma i allt, har de gjort investeringar med lånade pengar. De har känt sig säkra på, att de skulle kunna fortsätta verket utan förlust, och att skulderna snart skulle vara sanerade. De har inte fullgjort sina planer med fruktan och bävan, och de har utsatt saken för bekymmer, som deras verksamhet annars antogs skulle stötta.
Om våra läkare vore villiga till, att förena sig med män, som har varit framgångsrika ekonomer; om de glatt skulle arbeta med all ödmjukhet, till dess intäkterna från deras verksamhet skulle medge utvidgning; om de stålsatte sig, för att inte ådra sig nya skulder, skulle de bespara sig själva och sina bröder många sorger. Om de vore beroende av Guds hjälp, genom att förtrösta på Honom och visa sig vara villiga till, att börja blygsamt och låta verkets meriter tala för sig själva, om de ägde helgade bevekelsegrunder, om de föresatte sig, att utöva ett frälsande inflytande i världen, skulle de bli välsignade i arbetet, och många flera hälsohem skulle uppföras som sanningens härolder.
En allvarsmättad Varning
Herren har instruerat mig, att jag skall förmana dem, som inrättar hälsohem på nya orter, att inleda verksamheten ödmjukt. De skall helga sina förmågor åt Gud, för att dessa skall användas till Hans namns förhärligande.
Hälsohemmen, som grundas i framtiden, skall inte vara väldiga, dyra byggnader. Små, lokala hälsohem skall grundas i anslutning till våra skolor.
Många hälsohem skall upprättas på platser utanför städerna. De skall betjänas av kunniga och hängivna män och kvinnor, som uppför sig i kärlek till och vördnad för Gud. Dessa inrättningar skall vara utbildningscentra. De, som är verksamma vid dem, skall inte känna sig vara redo för examen, att de vet allt det de behöver veta. De skall studera flitigt och nogsamt leva ut de lärdomar Kristus har förmedlat. – Manuskript 76, 1902.
Handla förståndigt
Det finns personer, som handlar oklokt. De är angelägna om, att saker och ting skall vara anslående. De tror, att stora åthävor skall skänka dem inflytande. I samband härmed slår de ej sig ned och beräknar kostnaden, för att avgöra, huruvida de kan fullborda det de har inlett. Härigenom visar de sin svaghet. De visar, att de har mycket att lära sig om nödvändigheten av, att skrida långsamt framåt och med eftertanke. I sin självtillräcklighet begår de många misstag. På så vis har många drabbats av skador, som aldrig kommer att läka. Så här har det gått för flera, som har trott sig vara kompetenta, att grunda och driva hälsohem. De möter misslyckande, och ... de upptäcker, att de har ådragit sig skulder....
Nöj Er med långsam Tillväxt
Personer, som kunde ha lyckats, om de hade helgat sig åt Gud, om de hade varit villiga, att verka på ett ödmjukt sätt, varvid de hade utvecklat företaget långsamt och vägrat, att försätta sig i skuld, har misslyckats, eftersom de inte har arbetat på rätt sätt. Och efter att ha hamnat i svårigheter, har de gett upp som personer utan förmåga, att leda och ta ansvar. De har sökt lindring från den ekonomiska skärselden, utan att stanna upp och överväga utfallet.
De, som räcker dylika en hjälpande hand ur svårigheterna, blir frestade till, att binda fast dem vid masten i form av panter, varefter de alltid känner sig som livegna. De slipper sällan sitt dåliga rykte för styrning och sina misslyckanden.
Till dem, som ådrar sig skulder, har jag fått i uppdrag att säga: Ge inte upp, om Ni i övrigt agerar rätt. Arbeta med all Er kraft, för att rätta till läget själva. Dra inte in ett institut, som redan tyngs av skulder, i Era egna bekymmer. Det är klokast, om varje hälsohem står för sina egna åtaganden.
De ansvariga vid våra hälsohem bör agera med eftertanke. Under vissa tider ser de ringa uppgång. Måtte de handla med klokskap och takt samt anpassbarhet. Måtte de studera och omsätta den undervisning Kristus gav rörande byggandet av ett torn. Att tänka i förväg är av betydligt större värde, än att tänka efteråt – när försummelse av kloka beräkningar och förnuftig ledning tydligt visar sig utmynna i misslyckande. Föreståndare, som är loja, som inte behärskar ledningens konst, bör entledigas från verket. Säkra tjänsten från män och kvinnor, som vet att hantera ett projekt, så att det inte pyser ihop.
Måtte alla, som är knutna till våra inrättningar, ödmjuka sig inför Gud. Måtte de be Gud om, att hjälpa dem med, att planera så vettigt och ekonomiskt försvarbart, att institutionerna får fast fotfäste och bär frukt till Guds ära. Var inte beroende av människor. Se på Jesus. Fortsätt i bön och var vaksamma under tacksägelse. Se till, att knyta starka band till Kristus. – Brev 12, 1902.
Ära genom Beskedlighet
Ehuru de har haft varje nödvändig resurs, att arbeta med, har föreståndarna vid somliga av våra större hälsohem närt en önskan om, att vidta många förbättringar med pengar, som inte har varit deras egna, utan Herrens. Vissa har försummat barmhärtighetsgärningar mot de behövande, och själva använt de små belopp, som har sparats in härigenom. Många har begått handling efter handling av utstuderat röveri mot Gud i form av Hans heliga. I sina affärstransaktioner bör de på våra institutioner alltid drivas av ädla principer, och genom sitt goda föredöme uppenbara de rena, heliga grundsatser, som styr över varje kristen....
Mänsklighetens Frälsare föddes av enkla föräldrar i en genom synden förbannad, ondskefull värld. Han växte upp i obemärkthet i Nasaret, en liten stad i Galiléen. Han inledde Sin verksamhet i fattigdom och utan världslig upphöjelse. På detta vis introducerade Gud evangeliet på ett helt annat sätt, än på det vis, som många anser det vara klokt, att presentera samma glada nyheter på år 1902. I själva upptakten till den evangeliska tidsåldern lärde Han Sin församling, att inte förlita sig till världslig rangordning och glans, utan till kraften hos tro och lydnad. Guds favör är att föredra framför rikedomen från guld och silver. Hans Andes kraft är av oändligt värde.
Vi skall aldrig förlita oss på världsligt erkännande och rangordnande. Vid inrättandet av institutioner skall vi aldrig försöka, att tävla med världsliga institutioner i storlek och härlighet. Våra institutioners föreståndares högsta önskan bör vara, att de skall vandra i sådan lydnad mot Herren, att samtliga medhjälpare verksamma vid deras inrättningar förmår, att genom tron vandra med Gud, såsom Hanok gjorde.
Herren vägleder alla, som vandrar i ödmjukhet med Honom. Ödmjuka individer är de framgångsrikaste arbetarna inom Hans sak. Vi kommer att vinna seger, inte genom att uppföra märkvärdiga byggnader i tävlan med våra fiender, utan genom att lägga oss vinn om en Kristuslik anda av saktmod och anspråkslöshet. Hellre korset och svikna förhoppningar, än att husera med furstar och göra avkall på himmelen. Sanningen kommer att bekämpas bitterligen, men den kommer aldrig att förlora sin vitalitet. – Manuskript 109, 1902.
Nackdelar med stora Inrättningar
”Sönderdela de stora centra”, har det ljudit från Herren. ”Sprid ljuset till många orter.” De, som önskar sig en utbildning i verksamt hälsomissionsarbete, bör tänka på, att stora sanatorier kommer att drivas på så likartat sätt till världens institutioner, att elever verksamma på dylika hälsohem inte kan vinna en allsidig utbildning för kristet hälsomissionsarbete.
Sanningens förkunnande i alla delar av världen kräver små hälsohem på många ställen, inte i hjärtat av städer, utan på ställen, där städernas inflytande märks så litet som möjligt.
Det ankommer på mig att säga, att upprättandet av en så stor anläggning i ----- och ditkallandet av dem, som borde vara sysselsatta med hälsomissionsarbete på många orter, är att göra precis det, som Gud noga har förklarat inte skall göras.
Sakförhållandet, att patienter strömmar till det nya hälsohemmet i -----, skall inte tas som intäkt för, att planeringen för ett så omfattande verk där var för det bästa. Till denna väldiga institution skall det komma många män och kvinnor, som egentligen inte är sjuka. Medarbetare kommer att behöva passa upp dem; våra sköterskor kommer att bli tjänarinnor åt världsliga män och kvinnor, som saknar sinne för barmhärtighet och religion. Men det här är inte det arbete, som Gud har gett åt Sina hälsomissionärer. Vi har fått vårt uppdrag av den störste Hälsomissionär, som världen någon gång har sett. – Brev 210, 1903.
Faran med Skilsmässa från Evangeliet
Det är fara värt, att doktor ----- försöker, att motsvara världens standard genom sina tankar och gärningar. Han behöver hålla Herren i handen vid varje steg framåt. Han bör koncentrera på, inte sin egen ära, utan Herrens.... Och han riskerar, att sätta hälsomissionsarbetet först och därmed göra det till kroppen i stället för armen. Det här kommer han inte att lyckas med, och han skall inte försöka sig på det, som han inte kan ro i hamn. I sin äregirighet kommer han att vidta kraftfulla åtgärder, genom att skilja hälsomissionsarbetet och evangeliets tjänst åt; men Herren leder icke Sina läkare till detta. Sanningen, den närvarande sanningen för denna tid, skall tros och levas ut i samstämmighet med grundreglerna för hälsoreformen.
Sabbaten är ett Prov för denna Tid
Hälsohemmen, som grundas, skall nogsamt och oskiljbart knytas ihop med evangeliet. Herren har sagt till om, att evangeliet skall främjas; och evangeliet omfattar hälsoreformen i alla dess delar. Vårt arbete går ut på, att lysa upp världen; ty den är blind inför de händelser, som äger rum och banar väg för de plågor, som Gud kommer att låta drabba världen. Guds trofasta väktare på muren måste utfärda varningen.
Doktor ----- hyser en önskan om, att uträtta stora ting. Han löper risk, att uttömma sin energi utanför hälsohemmet, i stället för att ägna all sin makt åt, att göra inrättningen till en kraft i förbindelse med evangeliets budskap och Sabbatsreformen. Doktor ----- behöver ställa sig, där han förstår sanningen för denna tid. Detta är hans enda trygghet som läkare. Han behöver sätta som skor på sina fötter den beredskap, som fridens evangelium ger. {Se Efésierbrevet 6:15. Övers. anm.}
Han svävar i fara, att bli förvirrad och förbise det upphöjda, helgade inflytande, som Sabbatsfrågan är avsedd att utöva på verket för denna tid. Han kommer att betrakta det som nödvändigt, att på Sabbaten göra mycket, som inte bör göras på den dagen. Därest han försöker, att famna så mycket ansvar, kommer han att ägna Sabbaten ringa uppmärksamhet. Ett dylikt inflytande blir till en förbannelse för institutionen. De, som är knutna till våra hälsohem, skall läras, att betrakta frågan om vilodagen som det stora provet för innevarande tid. Gud önskar av Sitt folk, att de skall para ihop hälsomissionsarbetet med verksamheten kring den tredje ängelns budskap. Det här är det verk, som kommer att återupprätta Guds moraliska bild i människan.... [Se Sabbatens Iakttagande, Sektion 11.]
Större Kraft hos Sanningen, än i världslig Uppvisning
Doktor ----- skall inte ta reda på, hur han bäst förmår, att motsvara världens krav. Han skall inte ta efter världens mönster, vad gäller det yttre och utrustningen, varvid han smickrar sig själv med, att så här bemöts de högre samhällsklasserna. Evangeliet förbjuder omhuldandet av världsliga idéer. Du kanske frågar, var då? Då hänvisar jag Dig till Kristi leverne. Tänk på, vad Han var, innan Han kom till vår värld – Överbefälhavare för samtliga himmelska förnuftsvarelser. Hur kom Han till denna jord? Vi känner Honom som en fattig man, som ända till slutet på Sin jordiska gärning upprätthöll Sin enkelhet. Tanken, att yttre åthävor skänker inflytande åt en person eller dennes ställning, är en av Satans lögner. Måtte ingen gå utöver vår Herrens tillvägagångssätt och exempel. Det finns ingen högre standard, än Kristi liv. Som ett folk skall vi sky världens falskhet, vilken har gjort män och kvinnor till, vad de är i dag. Vi skall inte kopiera världsligt kloka personers seder och bruk, för att vinna favörer eller inflytande. Kristuslikhet är sann kristendom. Hos sanningen förekommer det en kraft, som inga yttre tecken eller ståt kan tillhandahålla, och som inga världsliga trosartiklar eller åsikter kan ändra på. – Manuskript 172, 1899.
Inget Jämkande
Till dem, som är sysselsatta med hälsomissionsarbete, kommer frestelsen, att upphöja sig själva, att ståta utåt för uppnåendet av effekt. Avlägsna allt dylikt från Er verksamhet. Låt själen behärskas av Kristi inställning till Sitt verk. Vi skall inte jämka eller kompromissa med världens seder och bruk. Vi skall stå på den eviga, rena, ofördärvade sanningens plattform. Härigenom kan vi bli betraktade som udda, men det hör till bilden som kristen. Varje medarbetare inom hälsomissionen skall göra arbetet till en framgång, genom att leva som ett med den Store Arbetaren. – Manuskript 96, 1898.
För vidare Studium
Uppmuntra varandra: Counsels on Health, sidorna 242, 243.
Samverkan med Kyrkans Organisation: Counsels on Health, sidorna 519-522 (Vittnesbörd för Församlingen, Band 8, sidorna 158-162).
Behov av ömsesidig Rådgivning: Counsels to Parents, Teachers, and Students, sidan 92; Ellen G. Whites Liv i Skisser, sidan 303.
Undvika onödigt Ansvar: Vittnesbörd för Församlingen, Band 6, sidorna 244-248, 252, 253; Vittnesbörd för Församlingen, Band 8, sidorna 189-191.
Ett helgat Liv: Counsels on Health, sidorna 581-634.
Social Renhet: Counsels on Health, sidorna 567-57? (Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidorna 450-457).
Förfining och Grannlagenhet: Counsels on Health, sidorna 363-366.
Att hantera Känslosamhet: Counsels on Health, sidorna 294, 295.
Jättelika Hälsohem: Counsels on Health, sidan 239 (Vittnesbörd för Församlingen, Band 7, sidorna 102, 103).
Motstånd att vänta: Counsels on Health, 527.