Israeliternas hälsolära.

Hälsa vinnes genom lydnad för Guds lag.

I den undervisning, som Gud gaf Israels folk, är hälsovården föremål för särskild uppmärksamhet. Detta folk, som hade kommit ur slafveriet med de orena och osunda vanor, som detta alstrar, fick i öknen undergå en ytterst sträng förberedelse, innan det inkom i Kanaans land. Det fick undervisning i grundvillkoren för hälsan, och hälsoregler inskärptes.

Förebyggande af sjukdom.
Icke endast vid gudstjänsten, utan äfven under hvardagslifvets alla göromål iakttogs skillnaden mellan rent och orent. Alla, som kommo i beröring med något smittosamt eller förorenande, isolerades från de öfriga i lägret, och de tillät os icke att återvända, utan att ha noggrannt rengjort både sin kropp och sina kläder. När någon led af en smittosam sjukdom, skulle följande föreskrift iakttagas:

Hvarje säng, på hvilken den sjuke ligger, skall vara oren, och hvarje säte, hvarpå han sitter, skall vara orent. Och den, som kommer vid hans säng, skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen. Och den, som sätter sig på något, hvaruppå den sjuke har suttit, skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen. Och den, som kommer vid den sjukes kropp, skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen. . . . Och hvar och en, som har kommit vid något, som har legat under honom, skall vara oren ända till aftonen, och den, som har burit sådant, skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen. Och hvar och en, hvilken den sjuke har kommit vid, utan att hafva sköljt sina händer i vatten, han skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen. Och det lerkärl, hvilket den sjuke har kommit vid, skall sönderslås, och hvarje träkärl skall sköljas med vatten."

Budet angående spetälska är äfven ett belysande exempel på den grundlighet, hvarmed dessa föreskrifter skulle inskärpas:

"Så länge hans [den spetälskes] utslag varar, skall han vara oren. Oren vare han! Han skall bo för sig själf, utanför lägret skall hans bostad vara. Och om en spetälskefläck visar sig på en klädnad, på klädnad af ull eller påklädnad af lin eller på ränningsgarn eller på inslagsgarn af lin eller ull eller på skinn eller på något, som är gjordt af skinn, och den fläcken är grönaktig eller rödaktig, så är det en spetälskefläck. . . och det däraf angripna är orent. Och han [prästen] skall bränna upp klädnaden ellerränningsgarnet eller inslagsgarnet af ull eller lin eller hvarje persedel af skinn, hvarpå fläcken finnes; ty det är en elakartad spetälska; i eld skall allt sådant uppbrännas."

I öfverensstämmelse härmed skulle också ett hus rifvas, om något bevis fanns för, att det var farligt att bo däri. Prästen skulle "rifva ned huset, dess stenar och dess trävirke och allt husets murbruk och föra det utanför staden till något orent ställe. Och den, som har gått in i huset under någon af de dagar det var stängdt, han skall vara oren ända till aftonen. Och den, som har legat i huset eller ätit i huset, han skall två sina kläder."

Yttre renhet.
Nödvändigheten af yttre renhet inskärptes på det mest eftertryckliga sätt. Innan Israels barn samlades vid Sinai bärg för att lyssna till lagens förkunnande genom Guds röst, uppfordrades de att två både sin kropp och sina kläder. Denna föreskrift ålades dem vid dödsstraff. Intet orent fick tålas i Guds närvaro.

Under vistelsen i öknen vistades israeliterna nästan ständigt i fria luften, där oreuligheter måste verka mindre skadligt på dem än på invånare i kvafva hus. Likväl ålades dem den strängaste hänsyn till renlighetens kraf såväl inom som utom de tält de bodde i. Intet alfall tilläts ligga kvar inom eller omkring lägret. Herren sade:

"Emedan Herren, din Gud, går omkring midt i ditt läger för att rädda dig och gifva dina fiender i ditt våld, skall ock ditt läger vara heligt."

Födan.
Skillnad gjordes mellan rent och orent i fråga om all slags föda. "Jag är Herren, eder Gud, som har skilt eder från andra folk. Och I skolen göra skillnad emellan rena och orena fåglar och icke orena eder på fyrfotadjur eller på fåglar eller på något, som kryper på jorden, hvilket jag har afskilt för eder, att I skolen anse det för orent."

Israels barn vara förbjudna att äta många af de födoämnen, som i stor utsträckning användes bland de omgifvande hedniska folken. Detta var ingen godtycklig åtgärd. Det förbjudna var ohälsosamt, och af den omständigheten, att det förklarades vara orent, lärde Israels barn inse det förnedrande i att använda skadliga födoämnen. Det, som fördärfvar kroppen, verkar äfven fördärfvande på själen. Det gör människan olämplig för umgänge med Gud och för en upphöjd och helig vandel.

Förmåner och föreskrifter.
Den uppfostran, som böljats i öknen, fortsattes i det utlofvade landet under förhållanden, som voro gynnsamma för bildandet af goda seder. Folket bodde ej tätt tillsammans i städer, utan hvarje familj hade sin egen egendom, hvarigenom alla tillförsäkrades ett naturligt, okonstladt lefnadssätts hälsobringande välsignelser.

Med afseende på de grymma, tygellösa sederna hos de kananeer, hvilkas land Israel intagit, sade Herren:

"I skolen icke vandra. efter det folks stadgar, som jag vill utdrifva undan för eder, ty allt sådant hafva de gjort, och jag är vorden led vid dem." "Du skall icke låta sådan styggelse komma in i ditt hus, så att du blifver gifven till spillo, såsom detta är."

Under det dagliga lifvets mångahanda sysslor fingo Israels barn inhämta denna lärdom, som gifvits genom den Helige Ande:

"Veten I icke, att I ären ett Guds tämpel och att Guds Ande bor i eder? Om någon fördärfvar Guds tämpel, honom skall Gud fördärfva, ty Guds tämpel är heligt, hvilket I ären."

Glädje.
"Gladt [jublande] mod befordrar hälsan." Tacksamhet, glädje, godhet, förtröstan på Guds kärlek och omsorg detta är hälsans mäktigaste skydd och var för israeliterna lifvets verkliga grundton.

Den tre gånger om året företagna resan till de årliga högtiderna i Jerusalem och vistelsen i löfhyddor en veckas tid under löfhyddohögtiden gaf folket tillfälle att samman träffa med andra människor och att hämta vederkvickelse i fria luften. Dessa fäster vora glädjefäster och fin go en särskild prägel af kärleksfullhet och finkänslighet genom den gästfrihet, hvarmed främlingar, leviter och fattiga blefvo mottagna.

"Du skall glädja dig öfver allt det goda, hvilket Herren, din Gud, har gifvit åt dig och åt ditt hus, du och leviten och främlingen, som bor hos dig."

Under kommande år, då Guds lag lästes i Jerusalem för fångarna, som återvändt från Babylon, och folket grät öfver sina synder, uttalades äfven dessa nåderika ord:

"Sörjen icke! . . . Gån bort och äten hvad fett är och dricken hvad sött är och skicken andelar däraf till dem, som hafva intet tillredt för sig, ty denna dagen är helig vår Herre, och varen icke bedröfvade, ty fröjd i Herren är eder starkhet."

Och man lät kungöra och utropa "i alla deras städer och i Jerusalem och säga: Gån ut i bärgstrakterna och hämten löf af oliv och löf af vilda oljeträd och löf af myrten och löf af palm och löf af lummiga träd, att man må göra löfhyddor, såsom skrifvet är. Och folket gick ut och hämtade och gjorde sig löfhyddor, hvar och en på sitt tak och på sina gårdar och på gårdarna till Guds hus och på den öppna platsen vid vattuporten och på den öppna platsen vid Efraims port. Och hela menigheten, de, som hade kommit tillbaka ifrån fångenskapen, gjorde löfhyddor och bodde i löfhyddor... Och där var en ganska stor glädje."

Följderna af lydnad för Gubs lag.
Gud gaf Israel undervismng om alla de principer, som under ligga såväl fysisk som moralisk hälsa, och det var lika mycket med hänsyn till den fysiska hälsoläran som med hänsyn till sedelagens bud, som han sade:

"Och dessa orden, som jag bjuder dig i dag, skola ligga dig på hjärtat, och dem skall du inskärpa i dina barn, och om dem skall du tala, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du uppstår, och du skall binda dem till ett märke på din hand, och de skola vara till ett pannsmycke mellan dina ögon, och du skall skrifva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar." "När din son framdeles frågar dig och säger: Hvad betyda de förordnanden och de stadgar och de rätter, hvilka Herren, vår Gud, har bjudit eder? så skall du såga till din son: ... Herren bjöd oss att hålla alla dessa stadgar och att frukta Herren, vår Gud, på det att oss skulle väl gå i all tid och han skulle bevara oss vid lif, såsom det har skett intill denna dagen."

Hade israeliterna föjt de föreskrifter de erhöllo och dragit nytta af sina forman er, skulle de ha framstått för hela världen som ett mönsterfolk i fråga om hälsa och välstånd. Om folket i sin helhet hade Jefvat i öfverensstämmelse med Guds plan, skulle det ha befriats från de sjukdomar, som hemsökte andra folkslag, och det skulle ha öfverträffat alla andra folk i afseende på kroppsstyrka och själskrafter. Det skulle hafva varit jordens mäktigaste nation. Gud sade:

"Välsignad skall du blifva framför alla folk." "Herren har i dag låtit säga dig, att du skall vara hans egendoms folk, såsom han har sagt dig, och att du skall hålla alla hans bud och att han vill sätta dig högst i pris och ära och härlighet öfver alla de folk, hvilka han har skapat, och att du skall vara ett folk heligt åt Herren, din Gud, såsom han har sagt."

"Och alla dessa välsignelser skola komma öfver dig och träffa dig, om du hörsammar Herrens, din Guds, röst: Välsignad skall du blifva i staden och välsignad på landsbygden, välsignad ditt lifs frukt och din jords frukt och din boskaps frukt, afveln af dina fäkreatur och af dina får, välsignad din korg och välsignadt ditt tråg, välsignad du i din ingång och välsignad i din utgång."

"Herren skall bjuda välsignelsen följa dig i dina visthus och i allt, som kommer under din hand, och han skall välsigna dig i det land, hvilket Herren, din Gud, vill gifva dig. Herren skall upprätta dig åt sig till ett heligt folk, såsom han har tillsvurit dig, om du håller Herrens, din Guds, bud, och vandrar på hans vägar. Och jordens alla folk skola se, att du är uppkallad efter Herrens namn; och de skola frukta dig. Och Herren skall göra dig öfvermåttan lyckosam i ditt lifs frukt och din boskaps frukt och i din jords frukt och i det land, hvilket Herren har svurit dina fäder, att han ville gifva åt dig. Herren skall för dig öppna sitt rika förrådshns, himmelen, för att gifva rägn åt ditt land i sinom tid och för att välsigna alla dina händers verk.... Och Herren skall göra dig till hufvud och icke till svans, och alltid öfver men aldrig under skall du ligga, om dn hörsammar Herrens, din Guds, bud, hvilka jag i dag bjuder dig att iakttaga och hålla."

Åt öfversteprästen Aron och hans söner gafs denna föreskrift:

"Så skolen I välsigna Israels barn, sägande till dem:
Herren välsigne dig och bevare dig!
Herren låte sitt ansikte lysa öfver dig
och vare dig nådig!
Herren vände sitt ansikte till dig
och gifve dig frid!
Och de skola lägga mitt namn på Israels barn,
och jag skall välsigna dem."

"Som din Jefnad lång vare din ro!
Ingen Gud är såsom din, o Jesurun;
han far öfver himmelen till din hjälp
och i sitt majestät på skyarna.
En tillflyktsort är urtidens Gud,
och nedåt sträcka sig hans eviga armar. . . .
Israel fick säkert bo i afskildt land.

Jakobs öga blickar mot ett land med säd och vin,
och hans himmel droppar af dagg.
Säll du, o Israel!
Hvar finnes ett folk som du, frälst af Herren,
din hjälps sköld
och din stolthets svärd?"

Israeliterna uppfyllde icke Guds afsikt, och därför gingo de miste om de välsignelser, som de kunnat vinna. Men i Josef, Daniel, Moses och Elias tillika med många andra ha vi ädla gestalter, som låta oss se följderna af det rätta lefnadssättet. En liknande trohet skall ännu i denna dag medföra liknande följder. För oss är det skrifvet:

"I ären ett utvaldt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, på det att I skolen förkunna hans dygder, som har kallat eder från mörker till sitt underbara ljus."

"Välsignad är den man, som förlitar sig på Herren
och hvilkens tillit Herren är."
De rättfärdiga skola grönska såsom palmträd,
de skola växa såsom cedrar på Libanon.
De äro planterade i Herrens hus;
de skola grönska i vår Guds gårdar.
Ännu när de blifva gamla, skola de skjuta skott,
de skola frodas och grönska."

"Ditt hjärta behålle mina bud!
Ty långt lif och hög ålder
och frid skola de bereda dig..
Då skall du vandra säker från: din väg
och din fot icke snafva.
Då skall du icke rädas, når du lägger dig,
utan lågga dig och sofva sött.
Frukta ej för plötslig skräck
och för den ogudaktiges storm, när den kommer.
Ty Herren är ditt stöd,
och han bevarar din fot för snaran."