Lifvet är en förberedande skola, i hvilken föräldrar och barn beredas för högskolan i Guds boningar.
"Det finnes ej något viktigare missionsfält än dä, som Fäder och mödrar hafva sig anförtrodt.
Mänsklighetens förädling och höjande börjar i hemmet. Föräldrarnas arbete ligger till grund för hvarje annat. Samhället består af familjer, och det är, hvad dessa göra det till. Från hjärtat "utgår lifvet",' och hemmet är samhällets, kyrkans och nationens hjärta. Samhällets väl, kyrkans framgång och natiouens lycka bero på hemmets inflytande. Hemlifvets betydelse får sin rätta belysning i Jesu lif. Han, som kom ned från himmelen för att vara vår förebild och lärare, tillbringade trettio år som medlem af en familj i Nasaret. Bibelns berättelse är mycket kortfattad angående dessa år. Inga stora underverk tilldrogo sig mängdens uppmärksamhet. Inga ifriga folkskarar följde honom eller lyssnade till hans ord. Likväl utförde han under alla dessa år sitt gudomliga uppdrag. Han lefde som en af oss, tog del i hemlifvet, underkastade sig dess fostran, fullgjorde dess plikter och bar dess bördor. Han uppväxte under ett enkelt hems skyddande vård, deltog i allas våra erfarenheter och >växte till i visdom och ålder och nåd för Gud och människor".
Under alla dessa år i tillbakadragenhet lefde han ett lif af sympati och hjälpsamhet. Hans oegennytta och tåliga fördragsamhet, hans mod och trohet, hans styrka i frestelse, hans djupa frid och lugna glädje voro en ständig hjälp för andra. Han förde med sig ett rent och vederkvickande inflytande, och hans lif var ett salt i samhället. Ingen sade, att han gjort något underverk, likväl utgick från honom kraft till de frestade, sjuka och modlösa, kärlekens lifgifvande kraft. Ända från sin tidiga barndom undervisade han andra på ett tillbakadraget sätt, och när han började sin offentliga verksamhet, hörde honom därför många med glädje.
Frälsarens barnaår utgöra mer än ett föredöme för ungdomen. De äro en lärdom och borde vara en uppmuntran för alla föräldrar. Familjekretsen och dess närmaste omgifning äro det första verksamhetsfältet för dem, som önska arbeta för sina medmänniskors höjande, Det finnes intet verksamhetsområde, som är viktigare än det, som anförtrotts åt ett hems grundläggare och vårdare. Intet arbete, som uppdragits åt människor, kan medföra större och mer vidtgående följder än Föräldrars arbete.
Det är vår tids barn och ungdom, som skola utgöra det framtida samhället, och det beror på hemmet, hurudant det unga släktet är. Bristande vård af barnen i hemmet är i stor grad skulden till de sjukdomar och brott och det elände, som äro mänsklighetens förbannelse. Om hemlifvet vore rent och sannt, om barnen vore fostrade att möta lifvets ansvar och faror, hur förändrad skulle då ej världen blifva!
Tid, penningar och arbete användas i nästan obegränsad mängd och stora ansträngningar göras i företag och inrättningar för att upphjälpa de dåliga vanornas offer. Likväl är allt detta otillräckligt för att hämma det ständigt växande behofvet. Hur små blifva icke resultaten, och hur få äro ej de, som verkligen kunna hjälpas! Massor af människor längta att börja ett bättre lif, men de sakna mod och beslutsamhet att bryta med vanans makt. De rygga tillbaka inför den ansträngning, den kamp och själfförsakelse, som kräfves, och deras lif blir förfeladt och olyckligt. Män med den största begåfning och ädla sträfvanden samt äfven på andra sätt genom natur och uppfostran lämpliga för förtroendeuppdrag och ansvarsfulla poster sjunka på detta sätt i fördärf och gå förlorade för detta och det tillkommande lifvet.
För dem, som verkligen bryta med sitt föregående lif, blir det likväl en bitter kamp för återvinnande af fulla krafter, och många få under hela sitt lif skörda frukterna af det dåliga utsädet i en nedbruten hälsa, en vacklande vilja och försvagade själskrafter. Hur mycket mer hade de ej kunnat uträtta, om det onda bekämpats från början!
Detta arbete kommer till en stor del på föräldrarnas lott. Om man lade mer vikt vid att bibringa föräldrar insikt om hur barnens seder och karaktär böra danas, skulle de ansträngningar, som nu göras för att häjda utbredandet af dryckenskapen och andra svåra laster, som verka som kräftskada i samhällskroppen, bära hundrafaldt rikare frukt. Det står i deras makt att af vanan, som nu är en så fruktansvärd bundsförvandt till det onda, göra en kraft i det godas tjänst. De kunna leda strömmen från dess källa och leda den rätt.
Föräldrar kunna bereda sina barn möjlighet till att föra ett sundt och lyckligt lif. De kunna sända dem ut ifrån hemmet med moralisk styrka att motstå frestelsen och med mod och kraft att framgångsrikt kämpa lifvets kamp. De kunna hos dem väcka och underhålla en längtan att lefva sitt lif till Guds ära och sina medmänniskors välsignelse. De kunna jämna rägen för deras fötter genom solsken och dimmor till de härliga höjderna däruppe.
Hemmet som föredöme.
Hemmets mission sträcker sig längre än till dess egna medlemmar. Det kristna hemmet bör vara ett föredöme, ett exempel på de sanna lifsprincipernas förträfflighet. Detta exempel skall utöfva en mäktig inflytelse för det godai världen; ett godt hems inflytande har mycket kraftigare inflytande på människors hjärtan och lif än någon predikan. Då ungdomen lämnar ett sådant hem, för den dess bärande krafter med sig ut i världen. Ädlare lifsprinciper införas i andra hem, och ett arbete på samhällets höjande börjas.
Gästfrihet.
Våra hem skulle kunna blifva till välsignelse för många människor. Vårt umgängeslif bör ej stå under inflytande af världsliga sedvänjor, utan af Kristi Ande och ord. Israeliterna inneslöto i alla sina festligheter den fattige, främlingen och leviten, som på en gång var prästens medhjälpare i helgedomen, religionslärare och missionär. Dessa ansågos som folkets gäster; de blefvo frikostigt förplägade vid alla festliga högtider och omsorgsfullt vårdade och hjälpta i sjukdom och nöd. Sådana människor böra äfven vi inbjuda till våra hem. Hur glädjande och uppmuntrande skulle ej en sådan inbjudan vara för mången sjuksköterska eller lärare, mången betungad, hårdt arbetande moder eller för de svaga och sjuka, som så ofta sakna ett hem och måste kämpa mot fattigdom och många andra svårigheter!
Kristus säger: "När du gör en middags- eller aftonmåltid, så bjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder eller rika grannar, att icke' ock de till äfventyrs bjuda dig igen och dig sker vedergällning; utan när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda. Och salig skall du vara, emedan de icke hafva något att vedergälla dig med; ty det skall vedergällas dig i de rättfärdigas uppståndelse."
Sådana gäster är det ej så besvärligt att mottaga. För dem behöfver man ej anordna dyrbara och vidlyftiga nöjen eller lägga an på någon ståt. Ett varmt "välkomme",', en plats vid härden och vid bordet i all enkelhet, förmånen att få deltaga i den välsignelserika bönestunden, detta skulle för många vara som en skymt af himmelen.
Vår kärlek bör nå utöfver det egna jagets och hemmets gränser. Många värdefulla tillfällen erbjudas oss att göra vårt hem välsignelsebringande for andra. Umgänget har en underbar makt, och det står i vår förmåga att därigenom kunna bli till hjälp för dem vi komma i beröring med.
Vårt hem borde vara en tillflyktsort för ungdomen, som är utsatt för många frestelser. Många unga människor stå just vid skiljevägen. Alla inflytelser, alla intryck bidraga till att bestämma det val, som afgör deras öde både i denna världen och i den tillkommande. Det onda söker att draga dem till sig; det framträder på ett lysande och lockande sätt. Rundt omkring oss finnas unga människor, som ej ha något hem, och många, hvilkas hem sakna all hjälpande och höjande kraft, och de hänge sig åt det onda. De foras i fördärfvet helt nära våra egna dörrar.
Denna ungdom behöfver en vänligt utsträckt hand. Enkla, vänliga ord och en smula uppmärksamhet kunna följaga de frestelsens molnskyar, som lägra sig öfver själen. Det verkliga medlidandet, som är af gudomligt ursprung, har makt att öppna de hjärtan, som behöfva nås af Kristi härliga ord och af hans oändliga kärlek. Om vi visade intresse för de unga, om vi inbjöde dem till våra hem o<;,h sökte hjälpa dem och gåfve dem glada intryck, skulle många med glädje börja vandra på den väg, som leder uppåt.
Lifvets tillfällen.
Vårt lif här på jorden är kort. Endast en gång gå vi genom denna världen. Låt oss därför, medan vi lefva, göra så mycket som möjligt af vårt lif! Det arbete, hvartill vi äro kallade, fordrar hvarken rikedom, social ställning eller stora förmågor. Det kräfver ett kärleksfullt, sjä1fuppoffrande sinnelag och målmedvetenhet. Om ett ljus ständigt hålles brinnande, skall man med det, hur litet det än må vara, kunna tända många andra ljus. Vårt inflytande kan synas mycket begränsadt, vår förmåga liten, våra tillfällen få och våra kunskaper obetydliga, och likväl öppna sig för oss underbara möjligheter genom ett troget användande af de möjligheter våra hem erbjuda. Om vi öppna våra hjärtan och våra hem för lifvets gudomliga, bärande krafter, skola vi kunna utsända strömmar af lifgifvande kraft. Från våra hem skall utgå ett inflytande, som skall alstra lif, skönhet och rikedom, där det nu råder fattigdom och nöd.