Sann kunskap om Gud.

Alla ting äro oss gifna genom kunskapen om honom.

Liksom vår Frälsare, så äro ock vi i denna världen för att utföra tjänst åt Gud. Vi äro här för att blifva Gud lika till karaktären och för att under vårt tjänande uppenbara honom för världen. För att kunna vara Guds medarbetare, blifva honom lika och uppenbara hans karaktär behöfva vi ha en riktig kunskap om honom; vi måste känna honom, sådan han själf uppenbarar sig.

Kunskapen om Gud bildar grunden för all sann bildning och för allt sannt tjänande. Den är det enda verkliga värnet mot frestelse, och endast genom den kunna vi blifva delaktiga af Guds karaktär.

Detta är den kunskap alla behöfva, som verka för att höja mänskligheten. Karaktärens förvandling, ett obefläckadt lif, duglighet i ens gärning samt trohet mot rätta grundsatser - allt detta beror på en sann kunskap om Gud. Denna kunskap är den nödvändiga förberedelsen både för detta och det tillkommande lifvet.

"Kunskap om hvad heligt är, det är förstånd." Med kunskapen om Gud är oss skänkt" allt, som hör till lif och gudaktighet".

"Detta är det eviga lifvet" , sade Jesus, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sändt, Jesus Kristus."

Så säger Herren:
En vis berömme sig icke af sin vishet
och en stark berömme sig icke af sin styrka,
och en nk berömme sig icke af sin rikedom
utan den, som vill berömma sig, han berömme sig däraf
att han käuner mig och vet.
att jag är Herren, som gör barmhärtighet
rätt och rättfärdighet på jorden!
Ty sådant behagar mig, säger Herren.

Det er nödvändigt för oss att studera de uppenbarelser Gud. gifvit af sig själf.

"Förtro dig därför åt honom
så får du frid!
Lycka skall du vinna däruppå.
Tag emot lärdom ifrån hans mun
och lägg hans ord uti ditt hjärta!...
Och blive den Allsmäktige ditt guld...

Ty då skall du i den Allsmäktige hafva din lust
och lyfta ditt ansikte till Gud
då skall du bedja till honom
och han skall höra dig,
och du skall betala dina löften
Och hvad helst du företager
skall lyckas för dig,
och ljus skall skina öfver dina vägar.
Nar dessa ginge nedåt
och du sade: det går uppåt
så skulle han hjälpa den ödmjuke."

Gud uppenbarat i naturen.
"Hans osynliga egenskaper, både hans eviga makt och hans gudom, skådas ända från världens skapelse när de forstås af gärningarna."

Naturen, sådan som vi nu se den, gifver oss endast ett dunkelt begrepp om Edens härlighet. Synden har fördärfvat jordens skönhet, öfverallt kan man se spåren af det ondas verk. Men likväl finnes ännu mycket, som är skönt. Naturen bär vittnesbörd om, att en, som är oändlig i makt och förbarmande, godhet och kärlek, uppfyller den med lif och fröjd. Äfven i sitt fördärfvade tillstånd uppenbarar naturen den store konstnärens hand. H vart vi än vända oss, kunna vi höra Guds röst och se bevisen på hans godhet.

Från åskans djupa, allvarsfulla dån och den gamla oceanens oupphörliga brus till de fröjdefulla sånger, som fylla skogen med musik, förkunna naturens tiotusende röster hans pris. På jord, haf och himmel med sina underbara färgskiftningar, skiljande sig i praktfulla motsatser eller smältande samman i harmoni, skåda vi hans härlighet. De eviga bärgen förtälja hans makt. Träden, som likt gröna baner svaja i solljuset, och blommorna i sin härliga fägring hänvisa till honom, som är deras skapare. Den lefvande grönska, som likt en matta betäcker den mörka jorden, talar om Guds omsorg äfven för den ringaste af sina skapelser. Hafvets djup och jordens innandöme uppenbara hans skatter. Han, som lade pärlorna i hafvet och ametisten och krysoliten i klipporna, älskar det sköna.

Solen, som går fram på himmelen, är en framställning af honom, som gifver lif och ljus åt allt, hvad han har skapat. All den härlighet och skönhet, sam pryder jorden och upplyser himlarna, talar om Gud.

"Hans härlighet öfvertäcker himmelen."
Jorden är full af hvad du skapat."
Den ena dagen talar därom till den andra,
och den ena natten kungör det för den andra.
Det är ej ett tal, ej ett språk,
hvars röst icke höres.
De sträcka sig ut öfver hela jorden,
och deras ord gå till världens ändar.

Alla ting vittna om hans ömma, faderliga omsorg och hans önskan att göra sina barn lyckliga.

En personlig Gud.
Den stora kraft, som verkar genom heja naturen och uppehåller alla ting, är icke, såsom många vetenskapsmän påstå, allenast en allt genomträngande princip, en verkande energi. Gud är en ande, men han är också ett personligt väsen, ty så har han uppenbarat sig.

"Herren är den sanne Guden
en lefvande Gud; en evig konung. . .
De gudar, som icke hafva gjort himmel och jord,
skola förgöras från jorden,
och de skola icke finnas under himmelen"

"Sådan som de är icke han, som är Jakobs lott,
utan han är den, som har skapat alla ting"

"Han har skapat jorden genom sin kraft
och beredt världens krets genom sin vishet.
och genom sitt förstånd hal' han utspänt himmelen."

Naturen är icke Gud.
Guds verk i naturen är icke Gud' själf i naturen. Naturen är ett uttryck för Guds karaktär och makt, men vi få icke betrakta naturen som Gud. Människor kunna genom konstnärligt snille frambringa många vackra ting, som fröjda ögat, och dessa gifva oss en inblick i konstnärens tankar; men konstverket är icke konstnären. Det är konstnären och icke hans verk, som förtjänar att prisas. Då nu naturen' är ett uttryck för Guds tankar, så är det icke naturen, utan naturens Gud, som bör upphöjas.

"Låtom oss tillbedja och nedfalla,
låtom oss knäböja för Herren."
"Han har jordens djup i sin hand,
och bärgens höjder äro hans;
hans är hafvet, ty han har gjort det,
och hans händer hafva danat det torra."

"Söken Herren... som har skapat sjustjärnorna och orion,
och som förbyter djupaste mörker till morgon
och gör dagen mörk såsom en natt."
"Som har danat bärgen och skapat vinden,
och som förkunnar för människan hennes tankar."
"Som har byggt sina salar i himmelen
och befäst sitt hvalf öfver jorden,
som ropar till hafvets vatten
och de utgjuta sig öfver jordens yta,
Herren är hans namn."

Jordens skapelse.
Skapelsen kan icke förklaras på vetenskaplig väg. Hvilken vetenskap kan väl förklara lifvets gåta? "Genom tron förstå vi, att världen har blifvit fullbordad genom Guds ord, så att det man ser icke har tillkommit af det, som synes."

"Jag. . . bildar ljus och skapar mörker. . .
Jag, Herren, är den, som gör allt detta. . .
Jag har gjort jorden,
och jag har skapat människorna däruppå;
med mina händer har jag utspänt himmelen
och ordnat hela dess här.
"Jag ropade åt dem; båda stodo där."

Då Gud skapade jorden, begagnade han sig icke af något ämne, som redan existerade. "Han sade, och det vardt; han bjöd, och det stod där." Alla ting, materiella och andliga, framstodo för Herren Jehova på hans ord och för att tjäna hans afsikter. Himlarna och all deras här, jorden och allt, hvad därpå är, blef till genom hans muns ande.

Människans skapelse.
I människans skapelse visar sig en personlig Guds kraft. När Gud skapat människan efter sin afbild, var den mänsk, liga organismen fullkomlig i. hvarje hänseende, men utan lif. Då inblåste en personlig, själfexistande Gud lifvets ande i denna organism, och människan blef ett lefvande, tänkande väsen. Ana delar af den mänskliga organismen sattes i verksamhet. Hjärtat, blodomloppet, tungan, händerna, fötterna, hjärnan och sinnesorganen begynte alla sitt arbete och blefvo alla stända under bestämda lagar. Människan blef en "lefvande själ". Genom Kristus, som är ordet, skapade en personlig Gud människan och gaf henne förstånd och makt.

Det ämne, hvaraf vi bestå, var icke doldt för honom, då vi blefvo danade i det fördolda; hans öga såg oss, då vi ännu vora ofullständigt utvecklade, och dessa ting vara allesamman skrifta i hans bok, förrän någon af dem ännu var till.

Det var Guds afsikt, att människan såsom kronan på hans skapelseverk framför alla lägre stående skapelser skulle uttrycka hans tankar och uppenbara hans härlighet. Men människan må icke upphöja sig själf som Gud.

"Höjen jubel till Herren. . .
tjänen Herren med glädje.
kommen inför hans ansikte med fröjderop.
Förnimmen, att Herren är Gud;
han har gjort oss och icke vi själfva
till sitt folk och till får i sin hjord.
Gån in i han_ portar med tacksägelse,
i hans gårdar med lof;
tacken honom, lofven hans namn."
Upphöjen Herren, vår Gud,
och tillbedjen inför hans heliga bärg.
Ty helig är Herren, vår Gud."

Naturens lagar äro Guds tjänare.
Gud är i ständig, oafbruten verksamhet med att uppehålla de ting han skapat och begagna dem som sina tjänare. Han verkar genom naturlagarna och använder dem som sina redskap. De äro icke själfverkande. Naturen bär i sin verksamhet vittnesbörd om tillvaron af ett tänkande väsen, som i an ting handlar efter sin vilja.

"Evinnerligen, Herre, står ditt ord fast i himmelen,
från släkte till släkte varar din trofasthet;
du har beredt jorden och hon består.
Till att utföra dina rätter består allt än i dag,
ty allting måste tjäna dig."
"Herren kan göra allt hvad han vill,
i himmelen och på jorden, i hafven och i alla djup.
"Han bjöd, och de blefvo skapade.
Och han gaf dem deras plats för alltid och för evigt,
och gaf dem en lag, och ingen öfverträderden."

Det är icke genom någon egen inneboende kraft, som jorden år efter år bär sin rika gröda och fortsätter sin vandring kring solen. Den Eviges hand är i oafbrnten verksamhet med att styra denna planet. Det är (fnds kraft i ständig verksamhet, som uppehåller jorden under dess rörelse. Det är Gud, som bringar solen att uppstiga på himmelen. Han öppnar himmelens fönster och gifverrägn.

"Han låter snö falla såsom ull,
han strör ut rimfrost såsom aska."
"Vid ljudet af hans dunder komma himmelens vatten i rörelse,
och ångor låter han uppstiga ifrån jordens ände.
Blixtar gör han åt rägnet,
och vinden låter han utgå ifrån sina förvaringsrum."

Det är genom hans makt, som plantorna uppväxa, hvarje blad framkommer, hvarje knopp sväller och hvarje frukt utvecklar sig.

Människokroppens inrättning kan icke till fullo förstås; den innebär hemligheter, i hvilka icke ens den visaste kan träliga in. Att pulsen slår och det ena andedraget följer efter det andra beror icke därpå, att när mekanismen en gång är satt i gång, så fortsätter den sitt arbete. Det är i Gud vi lefva, röra oss och äro till. Hjärtat, som klappar, pulsen, som slår, hvarje närv och muskel i den lefvande organismen hånes i ordning och verksamhet genom den alltid närvarande Gudens makt.

Guds försyn och omsorg.
Bibeln visar oss Gud i hans höga och heliga boning, men icke i overksamhet, icke i tystnad och ensamhet, utan omgifven af tusen gånger tusen och tiotusen gånger tiotusen heliga väsen, som ana vänta på att göra hans vilja. Genom dessa sändebud står han i liflig förbindelse med ana delar af sitt rike. Genom sin Ande är han allestädes närvarande. Med tillhjälp af sin Ande och sina änglar tjänar han människors barn.

Högt öfver jordens oro sitter Gud på sin tron. Alla ting ligga uppenbara för hans gudomliga blickar och från sin höga och upphöjda boning bestämmer han, hvad han i sin visa försyn anser vara bäst.

Jag vet. . . att människans väg icke beror af henne
och att det icke står i någons makt,
hur han skall vandra eller styra sin gång."
"Förtrösta på Herren af allt ditt bjärta...
På alla dina vägar tänk på honom,
så skall ban göra dina stigar raka."
"Herrens öga är vändt till dem som frukta bon om
till dem, som hoppas på hans nåd;
han vill rädda deras själ ifrån döden
och behålla dem vid lif i hungerns tid..
"Huru dyrbar är icke din nåd o Gud
att människors barn få taga sin tillflykt under dina vingars skugga.""
"Säll ar den, hvilkens hjälp är Jakobs Gud,
hvilkens hopp står till Herren, bans Gud."
"Jorden är full af din nåd, o Herre.
Du älskar rättfärdighet och rätt."
"Du, som är en tillflykt för alla jordens ändar
och för hafvet i fjärran;
du, som gör bärgen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
du, som stillar hafvets brusande.
och folkens larm.

Morgonens och aftonens portar uppfyller du med jubel. ..
Du kröner året med ditt goda,
och dina spår drypa af fetma."

"Herren uppehåller alla dem, som falla,
och upprättar alla dem, som äro nedböjda.
Allas ögon vänta efter dig,
och du gifver dem deras mat i rätt tid.
Du upplåter din hand
och mättar allt lefvande med hvad det begär."

Guds personlighet uppenbarad i Kristus.
Som ett personligt väsen har Gud uppenbarat sig genom sin Son. Jesus, som är ,hans härlighets återsken och hans väsendes afbild", kom till världen som en personlig frälsare; som en personlig frälsare uppfor han till himmelen och som en personlig frälsare träder han fram för oss i de himmelska boningarna. Framför Guds tron står >en, som var lik en människoson", och tjänstgör för oss såsom öfverstepräst.

Kristus, världens ljus, beslöjade sin gudomliga, bländande härlighet och kom för att lefva som människa bland människor, så att de utan att förgås måtte lära känna sin Skapare. Sedan synden åstadkommit skilsmässa mellan människan och Skaparen, har ingen någonsin sett Gud, utom sådan han är uppenbarad genom Kristus.

Kristus kom för att lära människorna, hvad Gud önskat, att de skola veta. I de höga himlarha, på jorden och i det stora hafvet - öfverallt se vi Guds verk. Allt skapadt vittnar om hans makt, hans visdom och hans kärlek. Men stjärnorna och de brusande vattenfallen kunna likväl icke undervisa oss om Guds personlighet på samma sätt, som den blef uppenbarad i Kristus.

Gud såg, att det behöfdes en klarare uppenbarelse än naturen för att skildra både hans personlighet och hans karaktär. Han sände därför sin Son till världen för att uppenbara den osynlige Gudens natur och egenskaper i så stor utsträckning, som människorna kunde tåla.

Uppenbaradt för lärjungarna.
Låt oss begrunda de ord, som Kristus talade, då lärjungarna voro församlade natten före hans korsfästelse. Pröfningens timme nalkades, och Kristus sökte trösta sina lärjungar, som skille blifva hårdt frestade och pröfvade.

"Edert hjärta vare icke oroligt", sade han. "Tron på bud och tron på mig. I min Faders hus äro många boningar; om så icke vore, skulle jag hafva sagt eder det; jag går bort för att bereda eder rum. ... Tomas sade till honom: Herre, vi veta icke, hvart du går, och huru kunna vi veta vägen? Jesus sade till honom: Jag är vägen och sanningen och lifvet; ingen kommer till Fadern utan genom mig. Känden I mig, så känden lock min Fader, och från denna stund kännen I honom och hafven sett honom. Filippus sade till honom: Herre, låt oss se Fadern, så hafva vi nog. Jesus sade till honom: Så lång tid har jag varit hos eder, och du känner mig icke, Filippus. Den, som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du då säga: Låt oss se Fadern? Tror du icke, att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord, som jag talar till eder, talar jag icke af mig själf, men Fadern, som förblifver i mig, han gör själf gärningarna."

Lärjungarna förstodo ännu icke Kristi ord angående hans förhållande till Fadern. Mycket i hans undervisning var ännu dunkelt för dem, men han önskade, att de skulle få en klarare och bestämdare kunskap om Gud.

"Detta har jag i förtäckta ord talat till eder", sade han "men en tid kommer, då jag icke mer skall tala till eder i förtäckta ord, utan öppet förkunna eder om min Fader.

Då den Helige Ande på pingstdagen utgöts öfver lärjungarna, fingo de en fullständigare förståelse af de sanningar, som Kristus uttalat i liknelser. Mycket af det, som varit dem ofattligt, blef då klargjordt. Men icke ens då blef allt, hvad Kristi löfte innebär, uppfylldt. Lärjungarna mottaga all den kunskap om Gud, som de kunde bära; men den fullständiga uppfyllelsen af löftet om att Kristus skulle framställa Fadern klart för dem låg ännu i framtiden. På samma sätt förhåller det sig också nu. Vår kunskap om Gud är endast delvis och ofullständig. När striden är slutad, och människan Jesus Kristus framställer för Fadern sina trofasta tjänare, som i en syndig värld burit ett sannfärdigt vittnesbörd om honom, då skola de få en' klar uppfattning om det, som nu är dem en hemlighet.

Kristus tog sin förklarade mänsklighet med sig till de himmelska boningarna. Dem, som han anammar, har han gifvit makt att blifva Guds barn, för att Gud till sist må kunna anamma dem som sina och de må få bo hos honom i all evighet. Om de i detta lifvet äro Gud lydiga; skola de till sist "se hans ansikte, och hans namn skall evara på deras pannor." Och hvad är väl himmelens lycksalighet utan detta att se Gud! Hvilken större fröjd kan komma den själ till del, som blifvit frälst af nåd, än att skåda Gud och känna honom som Fader!

Skriftens vittnesbörd.
Den heliga skrift framställer tydligt förhållandet mellan Gud och Kristus, och den framställer för oss bägges personlighet lika klart.

Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt ta1at till fäderna genom profeterna, har han i dessa yttersta dagar talat till oss genom sin Son... hvilken, all den stund han är hans härlighets återsken och hans väsendes afbild och bär allt med sin makts ord, har, sedan han genom sig själ! verkställt en rening från synderna, satt sig på majestätets högra sida i höjden, vorden så mycket större än äng1arna, som han har ärft ett högre namn än deras. Ty till hvilken af änglarna har han någonsin sagt:

"Du är min Son?
i dag har jag födt dig,
och åter:
Jag skall vara hans Fader,
och han skall vara min Son."

Faderns och Sonens personlighet samt den enhet, som råder mellan dem, framhålles i Joh. "7:de kap. i Kristi bön för sina lärjungar:

"Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem, som genom deras ord skola tro på mig; på det att alla må vara ett, såsom dn, Fader, i mig och jag i dig att ock de må vara ett i oss, på det att vär1den må tro, att du har sändt mig."

Den enhet, som finnes mellan Kristus och hans 1ärjungar, tillintetgör icke personligheten hos någon af dem. De äro ett i syftemål, i sinne och karaktär, men icke i person. Det är på detta sätt Gud och Kristus äro ett.

Guds karaktär uppenbarad i Kristus.
I det Kristus iklädde sig mänsk1ig gestalt, kom han för att blifva ett med mänskligheten och för att samtidigt uppenbara vår himme1ske Fader för syndiga människor. Endast han, som från begynne1sen stått i Faderns närhet och som var den osynlige Gudens afbild, var i stånd att för människosläktet uppenbara gudomens karaktär. Han b1ef i allting Ek sina bröder. Han b1ef kött likas om vi; han var hungrig, törstig och trött; han uppehöll lifvet genom att äta och fann vederkvickelse genom sömn; han de1ade människornas lott, och dock var han Guds ostrafflige .Son. Han var en främling här på jorden. Han var i världen, men icke af världen. Han b1ef frestad och pröfvad, liksom människorna i vår tid frestas och pröfvas, men lefde det oaktadt ett 1if utan synd. Öm, medlidsam, kärleksfull och alltid hänsynsfull mot andra, framställde han Guds karaktär och var ständigt upptagen med att tjäna Gud och människorna. Han sade:

"Herren har smort
mig till att båda glädje åt de arma,
sändt mig att förbinda förkrossade hjärtan,
att predika frihet för de fångna.
"Och de blinda syn."
"Att predika ett nådens år ifrån Herren...
att trösta alla sörjande."

"Älsken edra ovänner", säger han till oss, "välsignen dem, som förbanna eder, gören väl mot dem, som hata eder, och bedjen för dem, som försmäda och förfölja eder, på det att I skolen vara eder Faders barn, som är i himmelen, ty han låter sin sol gå upp öfver onda och goda och låter rägna öfver rättfärdiga och orättfärdiga."1 "Han är ,mild emot de otacksamma och onda. Varen fördenskull barmhärtiga, såsom ock eder Fader är barmhärtig."

"För Guds innerliga barmhärtighets skull
har "en soluppgång från höjden besökt oss
till att skina öfver dem, som sitta i mörker och dödens skugga,
för att styra våra fötter in på fridens väg."

Korsets härlighet.
Korset utgör medelpunkten för all uppenbarelse af Guds kärlek. Dess fulla betydelse kan ingen tunga uttala, ingen penna skildra och människotanken icke fatta. Med, blicken vänd mot Golgatas kors kunna vi blott säga: "Så älskade Gud världen, att han utgaf sin enfödde Son, på det att hvar och en, som tror på honom, icke må förgås, utan, hafva evigt lif."

Kristus korsfäst för våra synder, Kristus uppstånden från de döda, Kristus uppfaren till himmelen - detta är den frälsningens vetenskap, som vi skola lära och förkunna.

Det var Kristus.
"Hvilken, då han var i Guds skepelse, icke aktade såsom ett rof att vara jämlik Gud, utan utblottade sig själf och antog en tjänares skepelse och vardt lik människor och i åthäfvor funnen såsom en människa han ödmjukade sig själ! och vardt lydig intill döden, ja, intill korsets död."

"Kristus är den, som har dött, ja, än mer, har uppstått, som ock sitter på Guds högra sida." "Hvarför han ock kan fullkomligt frälsa dem, som genom honom komma till Gud, och lefver alltid för att bedja för dem."

"Vi hafva icke en öfverstepräst, som ej kan hafva medlidande med våra svagheter, utan en, som varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.

Här är oändlig visdom, oändlig kärlek, oändlig rättfärdighet, oändlig nåd - detta djup 'af rikedom och visdom och kunskap hos Gud.

Den outsägliga gåfvan.
Det är genom gåfvan Kristus, som vi mottaga hvarje välsignelse. Genom denna gåfva tillflyter oss hvarje dag Herrens aldrig svikande godhet. Hvarje blomma med sina fag;_ färger och sin vällukt är oss gifven till glädje genom denna stora gåfva. Solen och månen äro danade af honom. Det finnes icke en af himmelens stjärnor, som icke han har danat. Hvarje rägndroppe, som faller, hvarje ljusstråle, som belyser den otacksamma världen, vittnar om Guds kärlek i Kristus. Alla ting gifvas oss genom den ena outsägliga gåfvan, Guds enfödde Son. Han blef naglad vid korset, på det att alla dessa rika gåfvor måtte kunna tillflyta Guds skapelse.

"Sen, hurudan kärlek Fadern har bevisat oss, att vi kallas Guds barn."

"Ifrån evig tid har man ej hört, och intet öra har förnummit,
och intet öga har sett en Gud, förutom dig,
som sådant gjort för dem, som sätta sin lit till honom."

Kunskapen, som förvandlar.
Kunskapen om Gud, sådan han är uppenbarad i Kristus, är den kunskap alla frälsta måste äga. Det är denna kunskap, som förvandlar karaktären. Där den finnes, skapar den på nytt Guds afbild i själen; den meddelar hela ens väsen en andlig, gudomlig kraft.

"Vi alla, som med aftäckt ansikte skåda Guds härlighet i en spegel, varda förvandlade till samma bild, från härlighet till härlighet."

Frälsaren sade om sig: 'Jag har hållit min Faders bud." ,Fadern har icke lämnat mig allena, ty jag gör alltid det, som är behagligt för honom.,' Sådan Jesus var i mänsklig natur, sådana önskar Gud också, att hans efterföljare skola vara. I halls kraft skola vi lefva det rena och ädla lif, som Frälsaren lefde.

"För den skull säger Paulus, "böjer jag mina knän för vår Herre Jesu Kristi Fader, af hvilken allt, hvad från fader kommer i himmelen och på jorden, har sitt namn att han ville gifva eder, efter sin härlighets rikedom, att I varden stärkta med kraft genom hans Ande till .den invärtes människan, att Kristus må bo genom tron i edra hjärtan, på det att I, rotade och grundade i kärlek kunnen förmå begripa med alla hejiga, hvad bredden och längden och djupet och höjden är, och känna Kristi kärlek, som öfvergår kunskapen, på det att I mån varda uppfyllda intill all Guds fullhet."

"Därför upphöra icke heller vi att, från den dag vi fingo höra det, bedja för eder och begära, att I mån varda uppfyllda med kunskap om hans vilja, i all andelig vishet och insikt, så att I vandren värdigt Herren, honom i allt till behag, bärande frukt i all god gärning och tillväxande i Guds kunskap, med all kraft stärkta, efter hans harlighets makt, till allt tålamod och all långmodighet."

Detta är den kunskap Gud bjuder oss att mottaga och utan hvilken allt annat är fåfänglighet och intet.