Profeten Daniel säger: ”Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var snövita och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och hjulen på den var av flammande eld. En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades.” Danielsboken 7:9 och 10.
”I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras.” Danielsboken 7:13 och 14.
Denna beskrivning av Kristi ankomst gäller inte Hans återkomst till jorden. Han kommer till den Gamle av Dagar i himmelen, för att motta makt och ära samt herravälde, och detta skänks Honom vid slutet på Hans gärning som medlare. Det är denna ankomst och inte Hans ankomst till jorden, som profetian förutsade skulle äga rum vid slutet på de 2 300 dagarna år 1844. Ledsagad av himmelska änglar, drar vår store Överstepräst in i det allra heligaste och träder här fram inför Gud, för att utföra det sista avsnittet av Sin tjänst för människorna, för att företa den förundersökande rättshandlingen och göra försoning för dem, som visar sig vara berättigade till att hösta gagn härav. ”{Ä}nnu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.” Uppenbarelseboken 20:12.
Guds änglar har hållit nogsam räkenskap över alla, som har levat, och dessa kommer att dömas i enlighet med sina gärningar. Avseende domen, sade Petrus om Israels befolkning: ”Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid.” Apostlagärningarna 3:19-21.
”Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar.” Uppenbarelseboken 3:5. ”Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen. Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen.” Matteusevangeliet 10:32, 33.
När böckerna öppnas under rättsförhandlingen, ser Gud, hur alla de människor, som har trott på Jesus, har levat. Vår Talesman börjar med dem, som levde på jorden först; därefter går Han igenom räkenskaperna för alla därpå följande släkten och slutar med de levande. Alla namn nämns, och varje enskild människas sak behandlas ingående. Vissa namn godkänns, andra förkastas.
När en person visar djup ånger över sin synd och i tro tillräknar sig Kristi blod som sitt försoningsoffer, skrivs det ”benådad” vid vederbörandes namn i himmelens böcker. Dessa personer har fått del av Kristi rättfärdighet, deras sinnelag är i samklang med Guds lag och som följd härav utraderas deras synder, och själva har de befunnits värdiga evigt liv.
Även den mest intensiva spänning, varmed människor emotser de avgöranden, som träffas vid jordiska domstolar, bleknar i jämförelse med det intresse, som kommer i dagen vid den himmelska domstolen, när all jordens Domare går igenom de namn, som står i Livets Bok. Den gudomlige Talesmannen ber om, att alla de, som har vunnit seger genom tron på Hans blod, må få tillgivelse för sina synder, få sitt Edenhem tillbaka, bli krönta som Hans medarvingar och få del i ”det forna herraväldet”. Mika 4:8. Satan gjorde ihärdiga ansträngningar, för att bedra och fresta människorna, för att därigenom omintetgöra Guds plan med människans skapelse; men nu ber Kristus om, att den ursprungliga planen må genomföras, som om människan aldrig hade syndat. Å Sitt folks vägnar ber Han inte bara om, att de må få förlåtelse och bli rättfärdiggjorda, utan att de må få del i Hans härlighet och sitta på Hans tron.
Medan Jesus går i förbön för dem, som har tagit emot Hans nåd, anklagar Satan dem inför Gud som syndare. Den store bedragaren har ansträngt sig för, att göra dem osäkra, försvaga deras tillit till Gud, skilja dem från Hans kärlek och få dem till, att överträda Hans lag. Nu hänvisar han till deras leverne, till deras karaktärsbrister, till den vanära, som de har dragit över Kristus, eftersom de inte liknat Honom, och till alla de synder, som han har frestat dem till att begå. Och under hänvisning till allt detta hävdar han, att de är hans undersåtar.
Jesus ursäktar inte deras synder, utan Han hänvisar till deras ånger och tro. Han hävdar, att de bör få tillgivelse, och lyfter Sina sårade händer upp för Fadern och de heliga änglarna och säger: ”Jag känner dem vid namn. Jag har tecknat dem i Mina händer.” ”Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.” Psaltaren 51:19. Han säger till Sitt folks anklagare: ”’HERREN skall straffa dig, Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?’” Sakarja 3:2. Kristus kommer att iföra Sina trofasta Sin egen rättfärdighet, så att Han kan framställa dem inför Fadern som en församling, som är ”i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant.” Efésierbrevet 5:27. Deras namn står i Livets Bok, och det är skrivet om dem: ”de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga.” Uppenbarelseboken 3:4.
De, som godkänts och är Guds egendom, blir sällan erkända eller ärade av världen. De, som räknas ibland Guds söner och döttrar och som tillhör Jesus och som därigenom är medarvingar till Hans härliga kungadöme, samt till att bli ärade av de himmelska änglarna, är ofta de, som blir föraktade av de ogudaktiga. De själar, som Jesus ärar, blir för Hans skull utsatta för många obehagligheter. Guds folk skall leva genom tro, och se framåt mot gudomlig ära och belöning, som överstiger all jordisk ära och berömmelse. Så länge som nådatiden fortsätter, bör de vänta sig, att världen inte skall kännas vid dem, ty den känner inte Jesus.
Stora och små, höga och låga, rika och fattiga, alla skall dömas enligt de ting, som står skrivna i böckerna. Den ena dagen efter den andra övergår i evigheten, men uppteckningarna i de himmelska böckerna följer med. Ord, som en gång sagts, gärningar, som en gång gjorts, kan aldrig göras om. Guds änglar har skrivit ned både det goda och det onda. Även de mäktigaste segerherrar här på jorden kan inte ändra en enda dags uppteckningar. Våra handlingar, våra ord, ja, till och med de hemligaste delarna av våra liv, bidrar till att avgöra våra öden. Även om vi har glömt bort dem, kommer de stadigt att vara ett vittne för oss eller emot oss. I domen skall vi möta allt.
Hur har vi använt de talanger Gud har gett oss? Har vi ökat det kapital, Han har betrott oss med? Allting kommer att undersökas. Hur kommer Herren att ta emot oss vid Sin ankomst? Det ligger inget värde i en ytlig eller hycklande tro på Kristus, ingenting kommer att godkännas som äkta, med mindre vi har visat det i våra gärningar.
Karaktären avbildas med lika osviklig noggrannhet i de himmelska böckerna, som ansiktsdragen överförs till fotografens plåt. Och ändå tänker människorna så oändligt litet på de böcker, som de himmelska väsendena får lov att se. Hur många av de ord, som dagligen sägs, och hur många av de handlingar, som dagligen utförs, skulle inte förbli osagda och ogjorda, om den slöja, som skiljer den synliga världen från den osynliga, kunde dras åt sidan och människornas barn kunde se en ängel skriva ned vartenda ord och varenda handling, som de skall avlägga räkenskap för i domen.
I domen kommer man att ta ställning till, hur människorna har använt varje talang. Hur har vi använt det kapital, som himmelen har lånat oss? Kommer Herren att få Sitt tillbaka med ränta, när Han återvänder? Har vi använt handens, hjärnans och hjärtats förmågor, som betrotts oss, till att ära Gud och välsigna världen? Hur har vi använt vår tid, vår penna, vår röst, våra pengar och vårt inflytande? Vad har vi gjort för Kristus i de fattigas, lidandes, föräldralösas och änkornas gestalt? Gud har betrott oss med Sitt heliga Ord. Hur har vi förvaltat det ljus och den sanning, som skänkts oss, för att göra människorna visa till frälsning? Det saknar värde, att blott bekänna sig till att tro på Kristus. Det är bara den kärlek, som kommer till uttryck i handling, som räknas som äkta. Ja, det är blott och bart kärleken, som gör en handling värdefull i himmelens ögon. Allt, som har gjorts av kärlek, godkänns och belönas av Gud, oavsett hur obetydligt det ter sig i människornas ögon. Människornas dolda egenkärlek avslöjas i himmelens böcker. Människornas icke uppfyllda förpliktelser mot sina medmänniskor är här nedtecknade jämte deras försumlighet mot Frälsarens krav. Här kan de se, hur ofta de gav Satan den tid, de tankar och de krafter, som tillhörde Kristus. Det är en tragisk rapport, änglarna avlägger i himmelen. Förnuftsbegåvade människor, som bekänner sig till att vara Kristi efterföljare, är upptagna av att skaffa sig jordiska skatter, eller av att njuta världslig glädje. Pengar, tid och krafter offras på fåfängans och förlustelsernas altare, medan det bara läggs ned ögonblick på bön, läsning i Bibeln, till själslig ödmjukhet och syndabekännelse.
Satan kommer på otaliga planer, för att lägga beslag på våra tankar, så att de inte är upptagna av det arbete, vi borde vara mest medvetna om. Ärkeförföraren avskyr de stora sanningar, som leder tankarna hän till försoningsoffret och den all förmående Medlaren. Han vet, att allting beror på, att han förmår att leda människornas tankar bort från Jesus och Hans sanning.
De människor, som önskar att få del av de välsignelser, som följer på Frälsarens medlartjänst, bör inte låta något som helst hindra dem från att uppnå den fullkomliga helgelse i gudsfruktan, som det är deras plikt att uppnå. Den dyrbara tiden bör användas till allvarligt studium av sanningens Ord under bön, i stället för att användas till förlustelser, till att underhålla fåfängan eller tjäna pengar. Guds folk bör ha en klar förståelse av helgedomen och den förundersökande rättshandlingen. Alla bör vara personligt medvetna om sin store Översteprästs ställning och gärning. Om de inte är det, kan de omöjligt uppvisa den tro, som är alldeles nödvändig i denna tid, eller uppfylla den plats, som Gud önskar, att de skall uppfylla. Varenda människa har en själ att frälsa, eller mista. Varenda människa har ett mål, som skall behandlas vid Guds domstol. Alla skall ställas ansikte mot ansikte med den store Domaren. Det är därför av den största vikt, att varenda människa ofta låter tankarna uppehålla sig vid den högtidliga stund, när rätten sätter sig och böckerna öppnas, samt när varenda människa, liksom Daniel, skall stå upp till sin del vid tidens ände.
Alla de människor, som har fått kunskap om dessa ämnen, skall avlägga vittnesbörd om de storslagna sanningar, som Gud har betrott dem med. Helgedomen i himmelen är själva mittpunkten för Kristi tjänst för människornas bästa. Den angår varenda själ, som lever vid tidens slut och visar oss den segerrika utgången av kampen mellan rättfärdigheten och synden. Det är av största betydelse, att alla sätter sig grundligt in i dessa spörsmål, så att de kan svara envar, som ber dem om att redogöra för det hopp, som de har.
Kristi medlargärning för människorna i den himmelska helgedomen har lika stor betydelse för frälsningsplanen, som Hans död på korset. Genom Sin död inledde Han det verk, som Han steg upp till himmelen, för att fullända efter Sin uppståndelse. Vi måste genom tro gå in bakom förhänget, ”dit Jesus för vår skull gick in”. Hebréerbrevet 6:20. Där återges ljuset från Golgatas kors, och där kan vi få klarare förståelse av förlossningens hemligheter. Människans frälsning har kostat himmelen oändligt mycket: Det offer, som har bragts, uppfyller Guds överträdda lags mest vittgående krav. Jesus har banat väg till Faderns tron, och tack vare Hans medlartjänst kan alla de, som kommer till Honom i tro, få sina uppriktiga önskningar framlagda för Gud.
”Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.” Ordspråksboken 28:13. Om de personer, som döljer och ursäktar sina synder, kunde se, hur Satan jublar över dem, hur han hånar Kristus och de heliga änglarna på grund av deras vandel, skulle de snarast möjligt bekänna sina synder och lägga bort dem. Satan anstränger sig för, att skaffa sig kontroll över hela sinnet med hjälp av personens karaktärsbrister, och han vet, att det kommer att lyckas honom, om personen vårdar dessa brister. Därför försöker han oupphörligt att få Kristi efterföljare till att tro på den ödesdigra osanningen, att det är omöjligt för dem att segra. Men Jesus hänvisar till Sina sårade händer och Sin brutna lekamen, när Han för deras talan, och Han säger till alla, som vill följa Honom: ”’Min nåd är nog för dig”. Andra Korintierbrevet 12:9. ”Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’” Matteusevangeliet 11:29 och 30. Därför bör ingen mena, att deras fel inte går att rätta till. Gud kommer att ge dem tro och nåd till att övervinna dem.
Nu lever vi i den Stora Försoningsdagens tid. Medan översteprästen skaffade Israel försoning i den avbildande tjänsten, skulle hela folket ödmjuka sina själar, genom att omvända sig från synden och ödmjuka sig inför Herren, för att inte utrotas. På samma sätt bör alla, som önskar, att deras namn skall bli kvar i Livets Bok, använda de få dagar, som återstår av nådatiden, till att ödmjuka sina själar inför Gud, genom att sörja över synden och ångra den av hela hjärtat. Det skall till en djupgående, samvetsgrann hjärterannsakan. Den lättsinnighet och ytlighet, som förekommer hos så många bekännande kristna, skall bekämpas. De människor, som verkligen vill undertvinga de onda böjelser, som kämpar om övertaget, har en hård kamp framför sig. Var och en måste bereda sig personligen. Vi blir inte frälsta gruppvis. Den ena människans renhet och gudshängivenhet kan inte avhjälpa en annan människas brist på dessa egenskaper. Fastän alla folkslag skall ställas fram inför Guds domstol, kommer Han att gå igenom varje enskild persons mål lika nogsamt och grundligt, som om det inte levde någon annan på jorden. Var och en skall gå igenom prövningen och vara utan fläck eller skrynkla eller något sådant.
De händelser, som är knutna till försoningstjänstens avslutning, är väldigt högtidliga, och det står stora intressen på spel. Domslut meddelas i den himmelska helgedomen nu. Denna domstol har arbetat i många år. Snart, ingen vet hur snart, kommer den att övergå till att behandla de levandes mål. Vårt leverne kommer att skärskådas i Guds vördnadsbjudande närvaro. Det är mera påkallat, än någonsin, att varenda människa ger akt på Frälsarens förmaning: ”Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne.” Markusevangeliet 13:33. ”Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig.” Uppenbarelseboken 3:3.
De, som tröttas av att vaka, och riktar uppmärksamheten mot de ting, som denna värld har att bjuda, befinner sig i en farlig belägenhet: Medan affärsmannen är upptagen av, att skaffa sig vinning, medan den nöjeslystne förlustar sig, och medan den fåfänge är i färd med att pynta sig, uttalar måhända all världens Domare denna dom. ”Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt.” Danielsboken 5:27.
Varenda själ, som har nämnt Kristi namn, har ett mål för avgörande vid den himmelska domstolen. Nu är domens vecka inne för oss, det är nu det slutgiltiga avgörandet träffas i varje mål.