”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.’” Första Moseboken 3:15. Den dom, som Gud uttalade mot Satan efter syndafallet, var också en profetia, som gällde för alla tidsåldrar ända till tidens slut, och som förutsade den stora strid, som alla jordens släkten skulle delta i.
Gud säger: ”Jag skall sätta fiendskap”. Människan när inte denna fiendskap av naturen. Då människan överträdde Guds lag, blev hennes natur ond, och den var i samklang med och inte fientlig mot Satan. Det förekommer ingen naturlig fiendskap mellan den syndiga människan och syndens upphovsman. De blev bägge syndiga genom sitt avfall. Den avfallne finner endast vila, när han uppnår sympati och stöd, genom att förleda andra till att följa hans exempel. Därför slutar fallna änglar och onda människor sig samman i en förtvivlad vänskap. Om Gud inte hade gripit in, skulle Satan och människan ha ingått en pakt mot himmelen, och i stället för att nära fientlighet mot Satan, skulle hela mänskosläktet ha slutit sig samman mot Gud.
Satan frestade människan till att synda, liksom han hade frestat änglarna till att göra uppror; hans bevekelsegrund var, att han önskade allierade i sin kamp mot himmelen. Det förelåg ingen oenighet mellan honom och de andra fallna änglarna avseende deras hat mot Kristus. Även om de var oeniga på alla andra punkter, var de fullständigt eniga om att vilja motsätta sig universums Härskares herradöme. Men då Satan hörde, att det skulle bli fiendskap mellan honom och kvinnan samt mellan hans säd och hennes säd eller avkomma, förstod han, att hans försök till att fördärva människonaturen, skulle komma att motarbetas, så att människan på ett eller annat sätt skulle sättas i stånd till, att motstå hans makt.
Det är den nåd, som Kristus ingjuter i människosjälen, som skapar mänsklig fientlighet mot Satan. Utan denna omvändande nåd och förnyande kraft skulle människan fortsatt vara Satans träl, hans tjänare, som alltid vore redo att utföra hans befallningar. Men den nya grundregeln i själen orsakar strid, där det förut rått fred. Den kraft, som Kristus skänker människan, sätter henne i stånd till, att stå emot tyrannen och upprorsmakaren. Envar, som avskyr synden i stället för att älska den, och som står emot och övervinner de lidelser, som har härskat i själen, visar verkan av den grundsats, som uteslutande är av gudomligt ursprung.
Den fiendskap, som råder mellan Kristi anda och Satans anda, visade sig på slående vis i det sätt, varpå världen tog emot Jesus. Judarna förkastade inte Kristus, därför att Han saknade jordisk rikedom, prakt och förnämlighet. De insåg, att Han var i besittning av en kraft, som vida uppvägde bristen på dessa yttre företräden. Nej, Kristi renhet och helighet fick de ogudaktiga att hata Honom. Hans liv i självförnekelse och skuldfri offervilja var en ständig tillrättavisning mot detta stolta, sinnliga folk. Därför närde de fientlighet mot Guds Son. Satan och de fallna änglarna ingick förbund med syndiga människor, alla avfallna makter sammansvor sig mot sanningens Talesman.
Kristi anhängare möter samma fiendskap som sin Herre. Var och en, som inser syndens avskyvärda natur, och som med kraften från det höga står emot frestelserna, väcker Satans och hans undersåtars vrede. Sanningens rena principer kommer att bli hatade och deras försvarare bli förföljda, så länge det finns synd och syndare. Kristi lärjungar och Satans tjänare kan inte förlikas. Korset har inte upphört med, att väcka förargelse. ”Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.” Andra Timoteusbrevet 3:12.
Under Satans ledning arbetar hans redskap fortlöpande på, att styrka hans makt och upprätta hans herradöme, för att motverka Guds styre. Med denna avsikt för ögonen, försöker de att bedra Kristi anhängare och locka dem till, att svika sin trohet mot Gud. Liksom sin anförare, förvanskar de den Heliga Skrift, för att nå sitt mål. Satan försökte, att göra Gud till den skyldige, och på samma sätt försöker hans redskap, att tala illa om Guds folk. Den anda, som sände Kristus i döden, får de onda att utrota Hans lärjungar. Allt detta är förutsagt i den första profetian: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma.” Och detta kommer att fortsätta till tidens ände.
Satan satsar alla sina styrkor och hela sin makt i kampen. Varför möter han inte större motstånd? Varför är Kristi krigsmän så sömniga och likgiltiga? Jo, för att de har så ringa verklig beröring med Kristus och saknar Kristi Ande. För dem är inte synden avskyvärd och frånstötande, som den var för deras Herre. De möter den inte med fast och beslutsamt motstånd, som Kristus gjorde. De inser ej syndens stora ondska och elakhet, och de är blinda för mörkrets furstes karaktär och makt. Det förekommer endast litet hat mot Satan och hans makt, eftersom det förekommer så stor okunskap om hans makt och ondska samt om omfattningen av hans krig mot Kristus och Kristi menighet. Milliontals människor låter sig bedras härvidlag. De vet inte, att deras fiende är en mäktig härförare, som härskar över fallna änglar, och som med hjälp av omsorgsfullt lagda planer och sluga manövrer för krig mot Kristus, för att förhindra själars frälsning. Folk, som påstår sig vara kristna, ja, rent av evangeliets förkunnare, omtalar sällan Satan, bortsett från att hans namn av och till nämns i en eller annan predikan. De sätter ingen vikt vid alla bevisen på hans fortgående handlande och framgång, de bryr sig inte om de många varningarna för hans listighet, och de verkar närmast vara ovetande om hans existens.
Så länge som människorna är okunniga om denne klarvakne fiendes planer, är han oupphörligt på jakt efter dem. Han blandar sig i hemmets alla angelägenheter, han rör sig ute på gatorna i våra städer, i församlingarna, under regeringarnas möten och i rättssalarna, för att bedra, förvirra och förföra. Överallt ödelägger han mäns, kvinnors och barns själar och kroppar, skiljer äkta makar åt och sår ut hat, strid, fiendskap, uppror och mord. Och den kristna världen ser ut att betrakta allt detta, som om det vore Gud, som hade bestämt det här, och att det nödvändigtvis måste vara så.
Satan försöker ständigt att besegra Guds folk, genom att bryta ned de skrankor eller barriärer, som skiljer dem från världen. De gamla israeliterna lockades till att synda, då de vårdade sitt samkväm med hedningarna, trots att det var förbjudet. På liknande vis förs vår tids Israels på villovägar. Denna världens gud har förblindat ”de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild.” Andra Korintierbrevet 4:4. Var och en, som inte är Kristi tjänare, är Satans tjänare. I det icke pånyttfödda hjärtat förekommer det kärlek till synden och en böjelse till, att värna och ursäkta den. I det pånyttfödda hjärtat förekommer det hat mot synden och beslutsamt motstånd mot den. När kristna personer väljer ogudaktiga och vantrognas sällskap, utsätter de sig för frestelse. Satan håller sig dold och lägger i hemlighet sin bedrägliga slöja över deras ögon. De ser inte, att ett sådant sällskap är avsett att vålla dem skada, och de blir allt mer förblindade, samtidigt som de efterliknar världen i karaktär, ord och gärningar.
Nära beröring med synden för oundvikligt till, att den ter sig mindre frånstötlig. Den person, som väljer att umgås med Satans tjänare, upphör snart att frukta dessas herre.
Frestaren använder sig ofta med störst framgång av dem, som ingen misstänker för att vara i hans sold eller tjänst.
Många tror, att allt, som liknar hövlighet och förfining, måste ha med Kristus att skaffa. Detta är en väldigt stor villfarelse. Envar kristen bör visst vara belevad och förfinad, för dessa egenskaper utövar stort inflytande för den sanna tron, men om de inte är vigda åt Gud, utgör också de ett vapen i ondskans hand. Mången klok, bildad och belevad person, som aldrig skulle nedlåta sig till det, man förstår med en omoralisk handling, är blott ett redskap i Satans händer. En sådan människas smygande och bedrägliga inflytande samt exempel gör henne till en fiende mot Kristi sak, som är farligare än en ovetande och okultiverad person.
Genom allvarlig bön och gudsfruktan förvärvade Salomo en visdom, som väckte världens förundran och beundran. Men då han vände sig bort från sin styrkas källa och satte sin lit till sig själv, blev han ett byte för frestelse. Så gjorde de vidunderliga förmågor, som skänkts åt den visaste av kungar, honom bara till ett verksammare redskap för själafienden.
Fastän Satan ständigt försöker att få de kristna att glömma det, bör de alltid minnas, att den kamp de har att utkämpa, inte sker mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna (Efésierbrevet 6:12). Den inspirerade varningen ljuder genom århundraden till vår egen tid: ”Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.” Första Petrusbrevet 5:8. ”Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.” Efésierbrevet 6:11.
Ända sedan Adams tid har vår store fiende brukat sin makt till, att förtrycka och tillintetgöra. Nu förbereder han sig på sin sista strid mot församlingen. Alla, som söker att följa Jesus, kommer att hamna i strid med den obarmhärtige fienden. Ju mera de kristna liknar den himmelska förebilden, desto säkrare kan de vara på, att bli föremål för Satans angrepp. Envar, som arbetar aktivt för Guds sak och försöker att avslöja Satans bedrägeri samt förkunna Jesus för människorna, kan bekräfta Paulus’ vittnesbörd, där han talar om att tjäna Herren med sinnets ödmjukhet och under många tårar och prövningar.
Satan angrep Kristus med sina största och listigaste frestelser, men han gick slagen ur varje strid. Dessa strider utkämpades för vår skull, och dessa segrar möjliggjorde vår seger. Kristus skänker styrka åt var och en, som ber om Hans hjälp. Ingen människa kan utan eget samtycke bli besegrad av Satan. Frestaren har inte makt till, att behärska viljan eller tvinga själen till att synda. Han kan pina, men han kan inte besmitta. Han kan förorsaka stor smärta, men han kan inte förorena. Kristus besegrade honom, och detta bör ge alla Kristi lärjungar mod till, att manligt utkämpa striden mot synden och Satan.