Grundlig förberedelse.
Ett långt större och mera verksamt arbete kan utföras på kolportörsfältet, än det som hittills utförs, Kolportören skulle icke vara tillfreds med mindre han ständigt bliver en allt dugligare arbetare. Han bör göra en grundlig förberedelse, icke vara nöjd med en viss form av ord. Han må giva Herren tillfälle alt påverka och utöva det rätta inflytandet på sinnet. Då han går ut med Kristi kärlek i hjärtat, skall han vinna tillträde till såväl enskilda individer som familjer.
Kolportörerna behöva självuppfostran och ett gott uppträdande - icke världsmänniskornas tillgjorda, konstlade uppträdande, utan det behagliga sätt, som är en naturlig följd av hjärtats vänlighet och önskan att vandra efter Kristi exempel. De böra uppöva omtänksamhet och noggrannhet, vänja sig vid flit och försiktighet och ära Gud genom att söka utveckla sig själva så mycket som möjligt. Jesus offrade sig helt för att bringa dem i ett rätt förhållande till Gud och deras medmänniskor, och gudomlig hjälp i förening med mänskliga ansträngningar skall sätta dem i stånd alt nå en hög grad av fullkomlighet Kolportören bör vara kysk såsom Josef, ödmjuk såsom Moses och återhållsam såsom Daniel, då skall en kraft åtfölja honom, varhelst han går.
Nödvändigheten av rättskaffenhet.
Om kolportören betjänar sig av ett orätt framgångsätt, om han talar osanning eller går bedrägligt fram, mister han aktningen för sig själv. Han är kanske icke medveten om, att Gud ser honom och känner varje hans handling, att heliga änglar väga bans bevekelsegrunder och lyssna till hans ord och at! hans lön skall bliva efter bans gärningar. Men även om del vore honom möjligt att dölja sitt mätta handlingssätt både för gudomliga och mänskliga blickar, skulle hans egen kännedom om synden neddraga hans sinne och karaktär. En handling bestämmer icke karaktären, men den nedbryter förskansningen omkring den och gör den mottagligare för nästa frestelse, till dess pliktförgätenhet och oärligbet i affärer slutligen bliver en vana och man icke kan lita på mannen.
Ett rent liv.
Det finnes am för många, både i familjen och i församlingen, som icke räkna så noga med att göra sig skyldiga till iögonenfallande självmotsägelser. Det finnes unga män, som synas vara, vad de icke äro. De synas vara ärliga och rättskaffna, men de äro som vitmenade gravar, som utvärtes äro vackra, men invändigt äro fulla av allt slags orenlighet. Hjärtat är befläckat och besudlat av synd; sådan är förteckningen i den himmelska rättssalen. En process har försiggått i deras sinne, som gjort dem förhärdade och känslolösa. Men om deras karaktär - vägd på helgedomens vågskål - på den stora dagen förklaras bristfällig, skall del bliva en jämmer, som de nu icke kunna göra sig en föreställning om. Sanningen, den dyrbara, obefläckade sanningen, måste sätta sin prägel på karaktären.
Vilken väg som än väljes, så är livets stig alltid fylld av faror. Om arbetarna i någon gren av verksamheten blivit likgiltiga och oförsiktiga med hänsyn till sina eviga intressen, skola de lida stor förlust. Frestaren skall vinna tillträde till dem. Han skall utlägga sina snaror för deras fötter och leda dem in på osäkra vägar. Endast de, vilkas hjärtan äro skyddade av rätta principer, kanna vara trygga. Med David kunna de säga: "Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke" (Ps. 17: 5). En oavlåtlig kamp må föras mot det mänskliga hjärtats själviskhet och orättfärdighet. Det synes ofta gå de ogudaktiga väl på deras vägar; men de, som glömma Gud blott en timme eller ett ögonblick, befinna sig på en farlig väg. De inse kanske icke faran, och innan den står klar för dem, har vanan fått insteg och fjättrar dem såsom med ett järnband i det onda, som de befattat sig med. Gud ser med avsky på ett sådant tillvägagångssätt, och om de icke omvända sig från sin onda väg, kan hans välsignelse icke följa dem.
Lek icke med synden,
Jag har sett, att unga män ingå i detta arbete utan att förstå dess betydelse och utan att förena sig med himmelen. De ställa sig på frestelsens väg för att visa sin tapperhet. De le åt andras oförstånd och skryta av, att de känna den rätta vägen, att de veta, huru de skola uppföra sig, huru de lätt skola motstå frestelser och hur orimligt det är att tänka, att de skulle kunna falla, Men de göra icke Gud till sitt värn. Satan har lagt ut sin snara för dem, och de bliva ett byte för dårar.
Vår store motståndare har medhjälpare, som ständigt äro på jakt efter tillfällen att bringa själar i fördärvet, liksom lejonet lurar på sitt byte. Tag dig till vara för dem, unge man, ty de stå i förbund med mörkrets makter. Om du lyssnar till deras råd, kan det bliva en vändpunkt i ditt liv. Ett enda steg, taget mol bättre vetande, inflytandet av en enda ond vana, ett enda försummande av heliga plikter kan bliva begynnelsen till en villoväg, som skall leda dig över på deras sida, som tjäna satan, under del du fortfarande bekänner dig älska Gud och hans verk. Ett ögonblicks tanklöshet, ett obetydligt felsteg, kan bliva den vändpunkt i ditt liv, som, för dig in på en mätt väg, Och du skall kanhända aldrig få reda på orsaken till din förtappelse, förrän befallningen ljuder': "Gån bort ifrån mig, I förbannade."
Undvik dåliga kamrater,
Det finnes unga män, som veta med sig, att vad jag här sagt överensstämmer med deras eget tillvägagångssätt. Deras väg är icke dold för Herren, även om den kan vara det för deras bästa vänner, ja, till och med för deras föräldrar. Jag äger ringa hopp om att somliga av dessa skola förändra sin hycklande och förledande vandel. Andra av de felande söka allvadigt att befria sig från det onda. Må den käre Jesus hjälpa dem alt bestämt motstå att osanning och allt smicker från deras sida, som vilja försvaga dem i deras goda avsikter eller ingjuta tvivel och fritänkareidéer i deras hjärtan för alt undergräva deras tro på sanningen. Unga vänner, tillbringen icke en enda timme tillsammans med sådana, som vilja göra eder olämpliga för delaktigbet i Guds heliga verk. Gören intet bland främmande, som I icke viljen göra i eder faders eller moders åsyn eller som I skullen skämmas för inför Kristus och hans heliga änglar.
Det finnes kanske sådana, som tänka, att dessa förmaningar äro obehövliga bland sabbatshållare; men de, till vilka de äro riktade, veta vad jag menar. Jag beder eder unga män att taga eder till vara, ty I kunnen icke företaga eder något, som icke är uppenbart för heliga änglars och Guds ögon, I kunnen icke göra något orätt, utan att andra beröras därav, Samtidigt som edert handlingssätt utvisar halten av eder karaktär, har det även ett mäktigt inflytande över andra. I bören aldrig förlora ur sikte, att I hören Gud till, att han förvärvat eder och att I måsten avlägga räkenskap inför honom för de gåvor, han anförtrott eder. Ingen, vars händer äro besmittade av synd, eller vars hjärta icke är rätt inför Gud, bör hava någon del i kolportörsarbetet; ty sådana personer skola helt säkert bringa vanära över sanningens sak. De som arbeta ute på missionsfältet, behöva Guds hjälp och vägledning. De böra noggrant se till, att de börja rätt och sedan lugnt och bestämt gå framåt på det rättas stigar, De böra vara fasta och orubbliga, ty satan år besluten att omintetgöra deras arbete.
Prenumeranter på tidningar.
Man har gjort sig skyldig till ett fel genom att upplaga prenumeration på våra tidningar för endast några få veckor, då man genom lämpligt bemödande kunde fåll prenumeration för en mycket längre tid. En helårsprenumeration är av mycket större värde än många prenumerationer för endast kort tid. Når tidningen endast tages under några få månader, slutar intresset ofta, då prenumerationen utlöper. Endast få förnya prenumerationen för en längre tid, och ofta användes på detta sätt mycken tid till att vinna små resultat, under det man genom litet mera affärsgeni och uthållighet kunde ha fått årsprenumeranter. I sikten för lågt, bröder; I ären för inskränkta i edra planer. I läggen icke den takt och uthållighet i arbetet, som det förtjänar. Det finnes större svårigheter i detta arbete än i åtskilliga andra affärsföretag; men den lärdom, I skolen erhålla, den takt och duglighet, som I skolen förvärva eder, skall göra eder passande för andra arbetsfält, där I kunnen verka för själar. De som blott delvis tillvarataga de lärdomar, som givas, och icke äro vaksamma över sitt uppförande mot de personer, bland vilka de arbeta, skulle utvisa samma brister, om de skulle in tråda i predikoverksamheten.
Så långe korta prenumerationer mottagas, finnas sådana, som icke skola göra de nödvåndiga ansträngningarna för att erhålla prenumerationer för längre tid. Kolportörer böra icke gå över distriktet på ett vårdslöst, likgiltigt sätt. De höra känna, att de äro Guds arbetare, och kärleken till själar bör leda dem till att göra sitt yttersta i att upplysa män och kvinnor om sanningen. Gud vakar över sina arbetare och skänker dem. av sin nåd, då de tillvarataga de medel, som han ställt till deras förfogande i deras önskan alt främja hans sak. När Guds tjänare göra sitt allra bästa, gör Gud för dem, vad de icke själva kunna. Men ingen kan förvänta att vinna framgång oberoende av honom och ute slutande genom egna ansträngningar. Aktiv verksamhet må gå hand i band med fast förtröstan på Gud.
Sparsamhet och självförsakelse.
sparsamhet behöves i varje gren av Herrens verk. Benägenheten hos vår tids ungdom går i riktning av att försumma och förakta sparsamhet och förväxla den med' småaktighet och snålhet Men sparsamhet sammanbängel' med de mest vidsynta och liberala känslor; verklig frikostighet kan icke förekomma, där sparsamhet ej övas. Ingen bör anse det under sin värdighet att lära sparsamhet och att utfinna det bästa sättet att tillvarataga resterna. Sedan Kristus utfört ett märkligt underverk, sade han: "Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares."
Rätt så mycket kan gå till alldeles onödiga hotellräkningar. Guds sak låg banbrytarna i detta verk så varmlom hjärta I, att de sällan intogo en måltid på ett hotell, till och med om priset blott var 25 cents (icke fullt en krona). Men unga män och kvinnor bliva i allmänhet icke uppfostrade till sparsamhet, och överallt förekommer slöseri. I somliga familjer förekommer sådan slöseri inom hushållet, att det som förfares vore nog till att underhålla en annan, familj. Om våra unga, då de äro ute på resa, hölle noggrann räkenskap över de penningar, de giva ut, post för post, såsom det är deras plikt alt göra, skulle de läm inse, var för mycket penningar går åt. Om det också icke fordras, alt de skola förneka sig varm mat, såsom de första arbetarna gjorde under sina resor, kunna de dock lära att förse sig med det, som de verkligen behöva, till långt mindre kostnad, än de nu anse nödvändigt. Det finnes personer, som öva sparsamhet för att kunna giva till Guds sak. Dårför böra också arbetarna i varje gren av Guds verk öva självförsakelse genom alt så mycket som möjligt inskränka sina utgifter. Det skulle vara nyttigt för alla våra arbetare alt studera de valdensiska missionärernas historia och sträva efter alt följa deras exempel i uppoffring och självförsakelse.
Varen bibelforskare.
Vi ha ett stort arbete alt utföra för Herren, då vi skola upplåta Guds ord för dem, som sitta i villfarelsens mörke. Unga män, hela edert uppträdande bör vara sådant, att I visen eder hava en helig förkunnelse. I hören vara flitiga bibelforskare, alltid redo alt svara var och en, som begär skäl för edert hopp. Visen genom edert kristliga uppträdande alt I veten, att I haven en sanning, som det bör ligga i människornas interesse att lära känna. Är denna sanning införlivad med eder, skall den uppenbara sig i edert uppträdande genom en lugn besinningsfullhet och en frid, som endast en kristen kan äga.
Förliten eder icke på premier.
De som besjälas av en sann ödmjukhet och vilkas sinnen blivit påverkade av de sanningar, som innehållas i evangelium, äga ett inflytande, som skall göra sig förnimbart. De skola göra intryck på hjärtan och sinnen, och de skola bemötas med aktning även av sådana, som icke hava någon sympati för deras tro. De skola hava framgång i arbetet med att upplåta bibeln för människorna och att sprida våra värdefulla tidningar; ty Herren skall öppna vägen för dem. Men att påtvinga människorna våra lidningar med tillhjälp av gåvor och premier äger intet varaktigt inflytande över dem. Om våra missionsarbetare ville gå ut, litande på bibelns sanningar och med kärlek till Kristus och själar i hjärtat, skulle de hava större framgång uti alt upptaga fasta prenumeranter än genom att lila på premier och låga priser. Den vikt man lägger vid dessa hjälpmedel, giver den man vänder sig till den tanken, att tidningen i sig själv icke äger mycket värde. Bättre resultat skulle uppnås, om man lade större vikt vid lidningen, och om, de penningar, man använder till premier, i stället användes till att utdela friexemplar. På grund av erbjudandet av premier skola väl några taga tidningen, vilka annars icke skulle göra det; men andra skola vägra att prenumerera, emedan de mena, att del är spekulation med i spelet. Om kolportören beflitade sig om att under bön till Gud framhålla tidningens eget värde och mindre litade på premier, skulle mycket mera bliva uträttat.
Verka för sanningens utbredande.
I våra dagar gör man stor reklam för värdelösa saker. Det är stor efterfrågan på sådant som väcker sensation och är lättsålt. Landet översvämmas av alldeles värdelös litteratur, som blivit skriven uteslutande i vinningssyfte, under det att böcker av vekligt värde varken säljas eller läsas. De som sprida sådan litteratur, emedan de därigenom få större inkomst, gå miste om dyrbara tillfällen alt göra det goda. Strider må utkämpas för att leda människornas uppmärksamhet till och intressera dem för de värdefulla böcker, som hava bibeln till grundval; och det skall bliva ett allt svårare uppdrag att finna samvetsgranna, gudfruktiga arbetare, som vilja gå ut på arbetsfältet med dessa böcker för alf sprida ljuset.
Ärlighet och rättskaffenhet.
En arbetare, vilken Kristi sak ligger om hjärtat, traktar icke efter den högsta lönen. Han gör icke gällande, såsom en del av vår ungdom har gjort, att om han icke kan följa sista modet, uppträda elegant och bo på de bästa hotellen, skall han icke hava framgång. Vad en kolportör behöver är icke de finaste kläder eller en kavaljers uppträdande, utan en ärlighet och rättskaffenhet, som utstrålar från hans ansikte och uppenbaras i hans sätt. Vänlighet och ett milt sätt giver ansikte en viss prägel, och det granskande ögat upptäcker ingen falskhet, intet ytligt, påtaget sätt.
Ett stort antal kolportörer, för vilka premier utgöra det enda de lita på för att nå ett gott resultat, gå ut på fältet. Dessa ha intet verkligt värde såsom missionsarbetare. De ha ingen erfarenhet av praktisk religion; de ha samma fel, samma tycken och själviskhet, som de hade, innan de föregåvo sig vara kristna. Om sådana kan del sägas, att de icke ha Gud i sina tankar; han har icke någon plats i deras hjärta. En småaktighet, en världslighet, vissa lyten i deras karaktär och deras uppförande bära vittnesbörd om, att de vandra efter sitt eget hjärta och inför sina egna ögon. De ha intet behov av att öva självförsakelse, utan äro beslutna alt njuta av livet. De himmelska skatterna äga ingen lockelse för dem. Deras tankar röra sig om det jordiska. Vänner och släktingar kunna icke lyfta sådana personer upp på ett högre plan; ty de vilja icke förkasta det onda och välja del goda.
Val av arbetare.
Ju mindre vi förlita oss på dessa personer, vilka icke äro få utan många, desto bättre skall sanningens sak framstå inför världens ögon. Våra bröder böra iakttaga försiktighet i valet av kolportörer, om de vilja undvika, att sanningen bliver missuppfattad och missrepresenterad, De böra giva alla verkliga arbetare god lön; dock bör summan icke sällas så högt, alt kolportörerna låta köpa sig; ty detta skall skada dem. Det gör dem själviska och slösakliga. Sök att hos dem väcka en sann missionsande och att utveckla de anlag, som skola giva dem framgång. Besjälad av Kristi kärlek, skall kolportören anse det som en förmån alt få vara med och sprida ljuset. Han skall göra arbetet till föremål för studium, förberedelse och bön.
Oavbruten utveckling.
Unga män behövas, vilka äga galt förstånd och som sälta värde på de gåvor, som Gud har givit dem, och beflita sig om att utveckla dem. Genom övning utvecklas dessa, gåvor, och om hjärtats utbildning icke försummas, skall sinnet harmoniskt utvecklas. Möjlighet till utveckling finnes för alla. Låt därför ingen bereda Mästaren missräkning, då han kommer för alt söka efter frukt, så alt han finne" endast blad, En fast föresats skall genom Guds nåd uträtta underverk, Jesus och de heliga änglarna skola kröna deras bemödanden med framgång, vilka efter en förståndig plan och med Guds fruktan för ögonen gå ut för alt verka för själars frälsning. Låt dem på ett stilla, förståndigt sätt och besjälade av Guds kärlek söka leda människornas uppmärksamhet till sanningen och hålla bibelläsningar, dä tillfälle därtill gives. Därigenom bidraga de till att så sanningens säd vid alla vatten och förkunna hans dygder, som kallat dem ut från mörkret till sitt underbara ljus. De som utföra detta arbete av rätta bevekelsegrunder, utföra ett stort missionsarbete. De skola icke framsisa en svag, obeslutsam karaktär, utan deras förståndsgåvor tillväxa och deras uppträdande bliver mera vinnande. De böra icke sätta någon gräns för sin utveckling, ulan sländigt tillägna sig större duglighet i arbetet.
Inga lockande anbud.
Många av kolportörerna på fältet göra ingen uppoffring. I sin helhet ha de mindre missionsande än missionsarbetarna inom andra samfund. När vägen är beredd för dem, när de kunna påräkna högsta förtjänst, då gå de gärna ut på kolportörsfältet. Många lockande anbud givas kolportörerna för alt få dem att vecka för populära böcker, och god förtjänst utlovas. Många vilja fördenskull icke arbeta för mindre betalning, då de gå ut med böcker, som innehålla den närvarande sanningen, och därför giva vi kolportörerna liknande villkor, som andra förläggare. Tillfölje härav bliva omkostnaderna för böckernas utgivande dryga, och många av kolportörerna förtjäna sina penningar allt för lätt och äro därför frestade till att slösa.
Behov av energi och entusiasm,
Bland dem, som bekänna sig tro den närvarande sanningen, råder icke det missionssinne, som motsvarar vår tro. Karaktärens verkliga äkthet saknas. Det kristliga livet innebär mera än de mena. Det består icke blott i mildhet, tålamod, saktmod och vänlighet. Dessa dygder äro värdefulla, men det erfordras också mod, kraft, energi och uthållighet. Många av dem, som deltaga i kolportörsarbetet, äro svaga och sakna fasthet och andlig kraft. De bliva lätt försagda. De äga icke de positiva egenskaper, som giva en man kraft till att uträtta något, den ande och energi, som tänder entusiasm. Kolportören sysselsätter sig med en hederlig affär, och han hör icke bete sig, som om han skämdes för den. Om han vill se sina ansträngningar krönas med framgång, måste han vara frimodig och hoppfull.
Uppöva aktiva dygder.
De aktiva dygderna må uppövas såväl som de passiva. En kristen bör, samtidigt som han giver ett milt svar för att stilla vrede, även vara i besittning av en hjältes mod för att stå emot del onda. Tillika med den kärlek, som tål allt, hör han äga den karaktärsstyrka, som gör honom till en kraft i det godas tjänst. Hans karaktär må utvisa tro. Hans principer måste vara fasta, hans sinnelag ädelt och höjt över alla misstankar om oädla avsikter. Kolportören må icke tänka för, högt om sig själv, l umgänget med andra bör han icke göra sig allt för framträdande och lala för högt om sina egna bedrifter; därigenom väcker han blott avsmak hos upplysta, tänkande människor, Han må icke vara självisk i sitt uppträdande, icke heller överlägsen och dominerande i sitt sätt. Ganska många människor ha den förutfattade meningen, att de icke hava tid till att läsa en på hundra av alla de böcker, som utgivas. Och det händer ofta, att hjärtedörren strax stänges, då kolportören framställer sitt ärende. Därför är det så mycket mera nödvändigt, att han utvisar takt i sitt arbete och går till det i ödmjuk bön till Gud om hjälp. Han bör vara väl hemmastadd i Guds ord och hava språket i sin makt, så att han på ett uttrycksfullt sätt kan framställa de dyrbara sanningar, som den bok, han anbefaller, innehåller.
Likgiltighet är farlig.
Med rätta bör var och en känna sitt eget ansvar i detta arbete och noga överväga, på vilket säll han kan fängsla och intressera; ty det sätt, varpå han framhåller sanningen kan bliva avgörande för en själs frälsning. Om han gör ett fördelaktigt intryck, kan hans inflytande på den själen bliva en livets lukt till liv; och när denne person bliver upplyst om sanningen, kan han bliva ett medel till andras upplysning. Därför är det farlig I att visa likgiltighet i arbetet alt påverka andras sinnen till det goda.
Arbetet är förädlande.
Kolportörsarbetet är ett medel i Guds hand till att nå många, som annars icke skulle komma under sanningens inflytande. Det är ett gott arbete, och avsikten är ädel och upphöjd; därför bör kolportören uppträda på ett molsvarande värdigt sätt. Han skall möta människor av olika tänkesätt. Han skall träffa sådana, som äro okunniga och kortsynta och icke sätta värde på något annat än det som bringar dem vinning. Sådana kunna använda grovheter mot honom, men det må han icke fästa sig vid. Hans självbehärskning må aldrig svika honom; han må möta alla svårigheter med frimodighet och oförskräckthet. Han skall finna människor, som sörja, som äro nedslagna och sårade i själen, och han skall finna nog av tillfällen att tala tröst och uppmuntran till sådana. Han bliver, om han beflitar sig därom, ett källsprång med vederkvickelse för törstiga själar; men då må han själv dricka djupt m frälsningens källa.
Omtanke i valet av arbetare.
Kolportörsarbetet är viktigare, än många ansett det vara, och lika stor omtanke bör visas vid valet av arbetare i denna verksamhetsgren, som vid valet av predikanter. Unga män kunna utbildas till att utföra ett långt bättre arbete än det, som utförts, och för långt mindre betalning, än många förut erhållit. Lyft banéret högt! Och låt självförsakande och självuppoffrande män och kvinnor, som älska Gud och sina medmänniskor, taga plats i arbetarnas led. Må de inträda, icke för alt erhålla ett makligt arbete, utan för att stå fasta och vara vid gott mod under motgångar och svårigheter. Må sådana anmäla sig, vilka kunna giva en god beskrivning på vår litteratur på grund av att de själva förstå och uppskatta dess värde.
Trohet och fasthet.
Må Herren hjälpa alla att bruka de gåvor, som han givit dem, på allra bästa sätt. De som arbeta för denna sak, studera icke bibeln så, som de borde. Om de det gjorde, skulle dess praktiska undervisning hava ett avgörande inflytande på deras vandel. Vilket edert arbete än är, kära bröder och systrar, utfören det för vår käre Herre och gören edert allra bästa. Låten icke de gyllene tillfällena gå obrukade förbi och edert liv visa sig vara förfelat, under det I sitten fåfängt drömmande om bekvämligbet och framgång i ett arbete, som Gud icke kallat eder till. Gören det, som ligger eder närmast. Gören det, även om I möten faror och svårigheter ute på fältet, men, det beder jag eder om, klagen icke över svårigheter och uppoffringar. Se på valdenserna! Se, huru de gingo fram för att låta evangelii ljus lysa för förmörkade sinnen. Vi må icke arbeta med det målet för våra ögon, alt vi skola få vår belöning här i livet, utan med blicken riktad på den segerkrans, som väntar vid loppets slut. Män och kvinnor behövas nu, vilka med trohet och fasthet vilja inträda i arbetet - män och kvinnor, som vilja arbeta utan att vägen jämnas och alla hinder undanröjas.
Till och med fienderna skola visa aktning.
Jag har skildrat, hurudana kolportörerna borde vara, och må Herren upplåta deras sinnen, så att de inse vikten av denna sak i hela dess längd och bredd och inse sin plikt att på ett rätt sätt representera Kristi karaktär genom att visa tålamod, frimodighet och en omutlig rättskaffenhet. Må de ihågkomma, att de lätt kunna förneka honom genom likgiltighet, efterlåtenhet och feghet. Om I, unga mån, efterleven dessa principer under edert arbete ute på fältet, skolen I vinna aktning, och många skola komma till tro på de sanningar, som I fram. hållen, därigenom att I efterleven, vad I tron, och eder dagliga vandel är som ett ljus, som blivit satt på ljusstaken och lyser för alla, som äro i huset. Till och med edra fiender skola respektera eder, hur mycket de än hava emot edert arbete; och när I haven kommit så långt, skola "ha enkla ord besitta haft till att över. bevisa och vinna själar.- "Testimonies”, band 5, sid, 396-407.