Kolosserbrevet

Kapitel 1

Undervisning av högsta värde - Uppvisandet av verklig godhet innebär, att man bär god frukt i form av goda gärningar. Detta bär himmelens godkännandestämpel. Läs första kapitlet i Paulus’ epistel till kolosserna. Undervisningen däri är av det högsta värde. Kristi religion gör alla troende verkligt välvilliga. Den godtar ingen småaktighet, ingen oärlighet. Äkta kristna äger en ädelhet, som inte tål de simpla, giriga handlingar, som skämmer ut den skyldige härtill (Brev 58, 1900).

Så borde våra församlingar vara - Första och andra kapitlet i Kolosserbrevet har visats mig vara ett uttryck för, vad våra församlingar i alla delar av världen borde vara (Brev 161, 1903).

9-11. Guds vilja kommer att bli känd - [Kolosserbrevet 1:9-11 anförs.] Hur fullständig är inte denna bön! Det finns ingen gräns för de välsignelser, som det är vår förmån att kunna få. Vi kan ”uppfyllas av kunskap om hans vilja”. Den Helige Ande skulle aldrig ha ingett Paulus, att yttra denna bön å sina trossyskons vägnar, om det hade varit omöjligt för dem, att bli bönhörda av Gud i enlighet med önskan. Eftersom det nu förhåller sig så, vet vi, att Gud visar Sitt folk Sin vilja, när de bättre behöver förstå den (Brev 179, 1902).

15 (Hebréerbrevet 1:3; se EGW:s anmärkning om Apostlagärningarna 1:11). Det fulländade fotografiet av Gud - Vi äger bara ett fullkomligt fotografi av Gud, och det är Jesus Kristus (Manuskript 70, 1899).

15-17. Se EGW:s anmärkning om Johannesevangeliet 1:1-3.

17. Se EGW:s anmärkning om Apostlagärningarna 17:28.

19. Se EGW:s anmärkning om Filipperbrevet 3:8.

20. Se EGW:s anmärkning om Johannesevangeliet 3:14-17.

26. Se EGW:s anmärkning om Andra Korintierbrevet 12:1-4.

26, 27. Se EGW:s anmärkning om Johannesevangeliet 1:1-3, 14; Romarbrevet 16:25; Efésierbrevet 1:3-6; Filipperbrevet 2:5-8; Första Timoteusbrevet 3:16; Uppenbarelseboken 22:14.

Kapitel 2

2, 3. Se EGW:s anmärkning om Efésierbrevet 1:3-6.

8 (Första Timoteusbrevet 4:1; 6:20; Andra Timoteusbrevet 2:14-18, 23-26; se EGW:s anmärkning om Första Johannesbrevet 2:18). Naturen upphöjd över naturens Gud - Ingen kan någonsin i sanning utmärka sig genom kunskap och inflytande, såvida inte vederbörande är bunden till visdomens och kraftens Gud.... Alla mänskliga vishetsläror eller filosofier har lett till förvirring och skamlighet, då Gud inte har erkänts som allt i alla....{7BC.11}

När världens skarpaste hjärnor inte blir upplysta genom Guds Ord, hamnar de i oordning och går vilse, medan de försöker att utröna vetenskapens hemligheter och uppenbarelsen. Skaparen och Hans verk övergår dödligas förstånd, och eftersom de ej kan förklara Guds verk och göranden utifrån naturliga orsaker, drar människor slutsatsen, att Bibelns skildringar är opålitliga. Många är så fast beslutna att utestänga Gud från utövandet av Hans vilja och makt i universums fastställda ordning, att de trycker ned människan, Hans ädlaste, skapade varelse. Filosofiska teorier och gissningar vill få oss att tro, att människan så sakteliga har uppkommit, inte bara ur ett tillstånd som ren vilde, utan ur skapelsens mest primitiva livsformer. De ödelägger människans värdighet, eftersom de inte medger Guds mirakulösa makt och kraft.

Gud har lyst upp människors tankebanor, och tömt ut en flod med ljus över världen genom upptäckter inom konst och forskning. Men de, som betraktar sådant blott ur mänsklig synvinkel, drar automatiskt felaktiga slutsatser. Lögnens, tvivlets och otrons törnen döljs, genom att de höljs i filosofins och vetenskapens kläder. Satan har kommit på detta snillrika tillvägagångssätt, för att rycka bort själar från den levande Guden, och därmed bort från sanningen och tron. Han upphöjer naturen över naturens Skapare (Manuskript 4, 1882).

Se upp för människors spetsfundigheter - Mänskohjärtats naturliga tjurighet står emot sanningens ljus. Dess inneboende stolthet över sina egna åsikter leder till ett oberoende omdöme och till ett fastklängande vid mänskliga uppfattningar och vishetsläror. Somliga riskerar ständigt, att rubbas i sin tro på grund av sin önskan om något nytt. De söker efter någon ny och märklig sanning att lägga fram, att ha ett nytt budskap att föra fram för människorna; men en dylik åstundan är en snara i händerna på fienden, för att fånga sinnet och vilseföra, bort ifrån sanningen.

I det, att vi vinner erfarenhet inom verket, kommer vi att se, hur först en, sedan en till, kommer springande med nya teorier beträffande, vad som är sanning, och oavsett inverkan från sådana teoriers framkastande må ha på lyssnarnas sinnen, ger de sig i kast med att tala för sina idéer, ehuru dessa läror kan stå i motsatsförhållande till den tro, som har kallat sjundedags-adventister ut ur världen och gjort till dem till, vad de är. Herren skulle vilja, att de som förstår skälen till sin tro, skall vila i sin förtröstan på det, som de är övertygade om är sanningen, och inte låta sig lockas bort från tron genom framställandet av människors spetsfundigheter.... [Kolosserbrevet 2:8 anförs] (RH, den 19. augusti, 1909).

Lögn uppblandad med sanning - När vi närmar oss tidens slut, kommer lögnen att vara så uppblandad med sanningen, att bara de som leds av den Helige Ande, kommer att förmå att skilja sanning från lögn. Vi behöver göra varje ansträngning, för att hålla oss kvar på Herrens väg. Vi får under inga omständigheter vända Hans vägledning ryggen, för att sätta vår lit till människor. Herrens änglar har i uppgift, att noga vaka över dem, som förlitar sig till Herren, och dessa änglar skall vara vår särskilda hjälp i varje prövande stund. Vi skall dagligen komma till Herren i full trosförvissning, och blicka upp till Honom för klokskap.... De, som leds av Herrens Ord, kommer att kunna skilja mellan lögn och sanning, mellan synd och rättfärdighet (Manuskript 43, 1907).

9 (Första Petrusbrevet 1:18, 19; se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:45, 46; Markusevangeliet 16:6; Johannesevangeliet 1:1-3, 14; Filipperbrevet 2:5-8; Hebréerbrevet 4:15). Gudomens lidanden - ”Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt.” Människor behöver få klart för sig, att Gudomen led och föll ned i samband med kvalen på Golgata. Trots det friköpte Jesus Kristus, som Gud utgav som lösepenning för världen, församlingen med Sitt eget blod. Himmelens Majestät fick lida i händerna på religiösa ivrare, som påstod sig vara världens mest upplysta personer (Manuskript 153, 1898).

(Hebréerbrevet 1:3.) Ett fulländat exempel på en syndfri människa - I Kristus bor Faderns samlade härlighet. I Honom bor Gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt. Han utstrålar Faderns härlighet, ja, är en kopia av Hans väsen. Det härliga hos Guds utmärkande drag står att läsa i Hans sinnelag. Evangeliet är härligt, eftersom det består av Hans rättfärdighet. Härigenom läggs Kristus i öppen dager, ty Kristus förkroppsligar de goda nyheterna. Från varje sida i Nya Testamentets Skrifter strålar Hans ljus. Varje text är en diamant, vidrörd och bestrålad av det gudomliga skenet.

Det är inte meningen, att vi skall hylla evangeliet, utan hylla Kristus. Det är inte meningen, att vi skall tillbe evangeliet, utan evangeliets Herre. Kristus är, å ena sidan, en fulländad bild på Gud, och, å andra sidan, ett fulländat exempel på en syndfri människa. På detta sätt har Han kombinerat det gudomliga med det mänskliga (Manuskript 44, 1898).

9, 10 (Johannesevangeliet 1:16; Hebréerbrevet 4:15). Att stanna upp vid Kristi sinnesart - I Kristus bodde Gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt. Det är orsaken till att, trots att Han blev frestad i allt liksom vi, stod Han inför världen, från första stund, ofläckad av fördärv, fastän Han omgavs därav. Skall inte också vi ta del av denna fullhet, och är det inte på det viset, och inget annat, som vi kan segra såsom Han segrade?

Vi går miste om mycket, genom att inte ständigt stanna kvar vid Kristi karaktär (Manuskript 16, 1890).

10 (Sakarja 3:1-5; Filipperbrevet 3:9; se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 22:37-39; Hebréerbrevet 2:17; 9:24). Kristi perfektions kappa - Tack vare Hans offer kan människor uppnå det höga ideal, som ställts upp för dem, och slutligen få höra orden ”i honom är ni uppfyllda”, utan att äga sin egen rättfärdighet, utan den rättfärdighet som Han har åstadkommit åt dem. Deras ofullkomlighet går ej längre att se; ty de är iförda Kristi perfektions kappa (Manuskript 125, 1902).

14. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:51.14-17. Se EGW:s anmärkning om Apostlagärningarna 15:1, 5; Efésierbrevet 2:14-16.

Kapitel 3

1. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 6:1-4.2. Se EGW:s anmärkning om Andra Korintierbrevet 4:18.

3 (se EGW:s anmärkning om Galaterbrevet 2:20). Stig ovanför tvivlets dis och dimma - En själ, som älskar Gud, stiger ovanför tvivlets dis och dimma; han vinner en klar, omfattande, djupgående, levande erfarenhet, och blir saktmodig och Kristuslik. Hans själ tillhör Gud, den är dold med Kristus i Gud. Han består då försummelsens, övergreppens och föraktets prov, eftersom hans Frälsare har gått igenom allt detta. Han blir inte irriterad och modstulen, när vanskligheter hänger över honom, eftersom Jesus varken misslyckades eller förlorade modet. Varje sann troende är stark, fast inte tack vare sina goda gärningar, utan tack vare Kristi rättfärdighet, vilken genom tro tillräknas honom. Det är något underbart, att vara saktmodig och ödmjuk, att vara ren och ofläckad, liksom himmelens Furste var, då Han vandrade ibland människorna (The Review and Herald, den 3. december, 1889).

(Efésierbrevet 6:16.) Skyddade mot fiendens kastpilar - När jaget är dolt i Jesus, är vi skyddade mot fiendens kastpilar (Brev 16a, 1895).

5. Se EGW:s anmärkning om Första Korintierbrevet 9:24-27.8. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 12:1.

10. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 8:29; Andra Korintierbrevet 3:18; 10:5; Hebréerbrevet 1:3.

20, 21. Se EGW:s anmärkning om Efésierbrevet 6:4.

23. Se EGW:s anmärkning om Markusevangeliet 12:30.

Kapitel 4

6 (Titusbrevet 2:8). Talets gåva helgas - Då Ni steg upp ur vattnets grav vid Ert dop, bekände Ni Er vara döda, och tillkännagav att Era liv blivit ett annat - dolda med Kristus i Gud. Ni hävdade Er vara döda gentemot synden, och renade från Er nedärvda och uppodlade fallenhet för synd. Då Ni fullföljde dopriten, lovade Ni inför Gud, att Ni skulle förbli döda gentemot synden. Era munnar skulle vara helgade munnar, Era tungor omvända tungor. Ni skulle tala om Guds godhet, och prisa Hans heliga namn. På så sätt skulle Ni vara en stor hjälp och välsignelse inom församlingen (Manuskript 95, 1906).

12, 13. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 3:15-22.