Tecken på helgelse – Sann helgelse framgår av samvetsgrann aktning för samtliga Guds bud, av nogsam förkovran av varje talang, av väl valda ord, av uppenbarandet av Kristi saktmod i varje handling (The Review and Herald, den 5. oktober, 1886).
(Första Johannesbrevet 2:3, 4.) Det sanna tecknet på helgelse – De, som vanärar Gud genom att överträda Hans lag, må tala om helgelse, men den är av samma värde och lika godtagbar som Kains offergåva. Lydnad mot Guds alla budord är det enda sanna tecknet på helgelse. Olydnad är tecknet på otrohet och avfall (Manuskript 41, 1897).
(Romarbrevet 3:24-28.) Helgelse inom räckhåll för alla – Gud har sedan evigheten valt ut människor till att bli helgade. ”Detta är Guds vilja: att ni helgas”. Guds lag hyser inget fördrag med synden, utan kräver fullständig lydnad. Genljudet från Guds röst når oss, Han säger alltid: Helig, ändå heligare. Och vårt svar skall alltid vara: Ja, Herre, ändå heligare. Helgelse ligger inom räckhåll för alla, som räcker sig efter den i tro, inte tack vare deras goda gärningar, utan tack vare Kristi förtjänster. Gud ger Sin kraft till varje själ, som kämpar för att segra över synden och Satan.
Rättfärdiggörelse innebär, att en själ räddas undan förtappelse, för att vederbörande skall uppnå helgelse, och genom helgelse himmelskt leverne. Rättfärdiggörelse innebär, att samvetet – renat från döda gärningar – placeras där det kan ta emot helgelsens välsignelser (Manuskript 113, 1902).
Helgelse och gudsgemenskap – Helgelse innebär fortgående gemenskap med Gud (The Review and Herald, den 15. mars, 1906).
7. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 6:19, 22.
13, 14. Missuppfattningar rörande Kristi ankomst – Det förelåg ytterligare en orsak till Paulus’ brev till dessa bröder. Somliga, som nyligen kommit till tro, hade missuppfattat hur det låg till med dem, som hade dött efter sin omvändelse. De hade hoppats, att alla skulle komma att bevittna Kristi andra ankomst; men de drabbades av svår sorg, då den ene efter den andre ibland de troende föll under dödens välde. Härigenom blev det omöjligt för dem, att se den önskvärda tilldragelsen – Kristi anländande på himmelens skyar.
Vissa, som hade anammat missuppfattningen att Kristus skulle anlända under deras livstid, tog till sig den fanatiska uppfattningen, att det skulle vara lovvärt att visa sin tro, genom att upphöra med allt arbete och övergå till att sysslolöst invänta den stora händelsen, som de trodde var nära förestående (Sketches from the Life of Paul, s. 110).
16 (se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 28:2-4). Den sista trumpetstöten – När Kristus kommer för att samla de trogna till Sig, kommer den sista basunen att ljuda, och hela jorden, från topparna på de högsta bergen till de största gömmorna i de djupaste gruvorna, kommer att höra. De rättfärdiga döda kommer att höra ljudet från den sista basunen, och kommer att stiga upp ur sina gravar, för att iföras odödlighet och för att möta sin Herre (SpT Series B, Nr. 2, s. 24).
16, 17. Se EGW:s anmärkning om Jesaja 26:19; Första Korintierbrevet 15:51-55; Uppenbarelseboken 1:7.
19-21. Se EGW:s anmärkning om Första Johannesbrevet 4:1.
23 (Första Tessalonikerbrevet 4:3; Johannesevangeliet 17:17). Hela människan skall helgas – Sanningen måste helga hela personen – sinnet, tankarna, hjärtat, styrkan. Vederbörandes livskrafter skall inte slösas bort på egna, lustfyllda vanor. Dessa måste besegras, annars besegrar de vederbörande (Brev 108, 1898).
Rensa bort syndens smittämne – Helgelse – hur många är det, som förstår dess fullständiga betydelse? Sinnet blir dimmigt av sensuell malaria. Tankarna är i behov av rengöring. Vad skulle inte män och kvinnor ha kunnat bli, om de bara insett att sinnets och hjärtats kraft och renhet helt beror på, hur kroppen behandlas!
En äkta kristen uppnår en erfarenhet, som för med sig helgelse. Personen är fri från minsta samvetsfläck, liksom från varje slags själsfördärv. Andligheten hos Guds lag, med dess begränsande grundsatser, blir en del av vederbörandes liv. Sanningens ljus lyser upp förståndet. Glödande kärlek till Återlösaren rensar undan syndens smittämne, som har stått emellan själen och Gud. Guds vilja har blivit den kristnes vilja – ren, upphöjd, förfinad och helgad. Anletet uppenbarar himmelens ljus. Kroppen utgör ett passande tempel åt den Helige Ande. Helgelse pryder karaktären. Gud är i stånd till, att umgås med honom eller henne; ty själ och kropp är i samklang med Gud (Brev 139, 1898).
Hans genom skapelse och förlossning – Gud önskar, att vi skulle inse, att Han har rätt till sinne, själ, kropp och ande – till allt det vi äger och är. Vi är Hans på grund av skapelse och återlösning. I egenskap av vår Skapare, fordrar Han vår fullständiga tjänst. I egenskap av vår Frälsare, har Han dessutom all rätt att fordra vår kärlek – som skall svara på Hans egen, makalösa kärlek. Det kravet borde vi ha klart för oss varje ögonblick av våra liv. Vi måste ständigt tänka på vårt beroende av Gud inför troende och icke troende. Våra kroppar, våra själar, våra liv är Hans, inte bara för att de är fria gåvor från Honom, utan för att Han fortgående skänker oss Sina förmåner, och ger oss kraft till att bruka våra förmågor. Genom att återbörda det Han redan äger, genom att villigt arbeta tillsammans med Honom, visar vi att vi erkänner vårt beroende av Honom (The Review and Herald, den 24. november, 1896).
Jesus ber oss om, att vi skall ge Honom vårt allt. Han har berett en särskilt stor heder åt mänskosläktet; ty Han säger: ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” Borde vi då inte ge Kristus det, som Han har dött för att återlösa? Om just Du gör det, kommer Han att vederkvicka Ditt samvete, förnya Ditt hjärta, helga Din bevågenhet och förkärlek, rena Dina tankar, och se till att alla Dina krafter tas i anspråk för Hans verk. Varje bevekelsegrund och varje tanke kommer att tas tillfånga och läggas under Jesus Kristus.
De, som är Guds söner, företräder Kristus genom sinnelaget. Guds Son skänker åt deras gärningar väldoft genom Sin omätbara ömsinthet, förbarmande, kärlek och renhet. Och ju mera fullständigt sinne och kropp överlåts åt den Helige Ande, desto ljuvligare doftar vår offergåva till Honom (The Review and Herald, den 24. november, 1896).