Den överväldigande gåvan
När Jesus gav sina apostlar löftet om den helige Ande, närmade han sig slutet av sitt jordiska uppdrag. Han befann sig i korsets skugga. Han var klart medveten om den börda av skuld som skulle komma att vila på honom. Innan han gick för att offra sig som ett försoningsoffer, undervisade han sina apostlar om en högst väsentlig och fullständig gåva, som han skulle skänka sina efterföljare, – en gåva som skulle ställa hans nåds outtömliga tillgångar inom räckhåll för dem. "Jag skall bedja Fadern", sade han, "och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: sanningens Ande, som världen icke kan taga emot, ty hon ser honom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder." – Joh.14:16, 17. Frälsaren riktade deras uppmärksamhet framåt till den tidpunkt, då den helige Ande skulle komma för att utföra ett omfattande verk som hans representant. Det onda som hade samlats under århundraden skulle komma att motverkas av den helige Andes gudomliga kraft.
Vad blev resultatet av Andens utgjutande på pingstdagen? De glada nyheterna om en uppstånden Frälsare förkunnades till den bebodda världens yttersta gränser. När apostlarna förkunnade budskapet om den frälsande nåden, öppnades människors sinne för evangeliets kraft. Församlingen fick se nya troende komma i skaror från alla håll. De, som förlorat sin andliga upplevelse, väcktes till nytt liv. De likgiltiga förenade sig med de ivriga i sökandet efter evangeliets "dyrbara pärla". Några, som hade varit evangeliets bittraste motståndare, blev dess försvarare. Profetian blev uppfylld: "Den skröpligaste bland dem. . . skall. . . vara såsom David, och Davids hus. . . såsom Herrens ängel." – Sak. 12:8. Varje troende såg i sin medmänniska en uppenbarelse av gudomlig kärlek och välvilja. Ett enda intresse dominerade. Ett enda föremål för tävlan uppslukade alla andra. De troendes hela strävan var att efterlikna Kristi väsens egenskaper och att arbeta för utvidgandet av hans rike.
Med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla. – Apg. 4:33. Under deras arbete anslöt sig till för samlingen ädelt sinnade människor som, då de tog emot evangelium, helgade sitt liv åt att låta andra få del av det hopp som fyllde deras sinnen med frid och glädje. De kunde varken hindras eller avskräckas genom hotelser. Herren talade genom dem. Då de reste från plats till plats förkunnade de evangelium för de fattiga och utförde underverk av gudomlig nåd.
Så kan Gud arbeta, när människor överlämnar sig själva åt hans Andes ledning.
Löftet om den helige Ande är inte begränsat till någon särskild tidsålder eller någon särskild grupp av människor. Kristus förklarade att hans Andes gudomliga inflytande skulle följa hans efterföljare ända till tidens slut. Från den första kristna pingstdagen och till nutiden har Hjälparen sänts till alla som har överlämnat sig själva helt åt Gud och hans tjänst. Till alla som har tagit emot Kristus som sin personlige Frälsare har den helige Ande kommit såsom rådgivare, vägledare, som ett vittne och som den som helgar. Ju mer nära de som tagit emot Kristus har vandrat med Gud, dess klarare och kraftfullare har de vittnat om sin Frälsares kärlek och om hans frälsande nåd. Människor, som under långa århundraden av förföljelse och umbäranden åtnjutit en hög grad av Andens närvaro i sina liv, har stått såsom tecken och under i världen. Inför änglar och människor har de uppenbarat den återlösande kärlekens förvandlande kraft.
De, som vid Pingsten blev beklädda med kraft från höjden, blev emellertid inte därigenom befriade från framtida frestelser och umbäranden. Under det att de vittnade för sanning och rättfärdighet, blev de upprepade gånger angripna av all sannings fiende, som försökte beröva dem deras kristna erfarenhet. De tvingades kämpa med all sin gudsgivna kraft för att såsom människor växa upp till vad Bibeln kallar "Kristi Jesu fullhets åldersmått". De bad dagligen om ny nåd, så att de skulle kunna nå högre och alltjämt högre på fullkomnandets väg. Under den helige Andes påverkan lärde sig också de allra svagaste att, genom att utöva tro på Gud, förbättra och föröka den kraft de hade anförtrotts och att bli helgade, förfinade och förädlade. Då de i ödmjukhet underordnade sig den helige Andes omformande inflytande, tog de emot gudaktighetens fullhet och omformades till likhet med den gudomliga förebilden.
För alla tider och grupper
Tidens gång har inte åstadkommit någon förändring i Kristi avskedslöfte att sända den helige Ande som sin representant. Det är inte på grund av några restriktioner från Guds sida, som hans nåds rikedomar inte kommer jorden och människorna till del. Om detta löfte inte ser ut att uppfyllas så som det borde göra, beror det på att löftet inte uppskattas som det skulle. Om alla vore villiga, skulle alla fyllas av Anden. Varhelst behovet av den helige Ande är en angelägenhet som man föga tänker på, finner man andlig torka, andligt mörker, andlig tillbakagång och död. Överallt där mindre angelägenheter upptar intresse och uppmärksamhet, saknas den gudomliga kraft som är nödvändig för församlingens tillväxt och framgång och som skulle föra andra välsignelser med sig. Ändå erbjuds den i obegränsat överflöd.
Varför hungrar och törstar vi inte efter Andens gåva? Det är ju ändå genom denna gåva som vi skall få kraft. Varför talar vi inte om den, beder om den och predikar om den? Herren är mer villig att ge den helige Ande till den som tjänar honom, än föräldrar är villiga att ge goda gåvor till sina barn. Varje Kristi medarbetare skulle varje dag bedja till Gud om ett dagligt dop i den helige Ande. Grupper av kristna arbetare skulle samlas för att bedja om särskild hjälp, om himmelsk visdom, så att de skulle förstå hur de skall planera och arbeta på ett klokt sätt. Framförallt skulle de bedja att Gud skulle döpa sina utvalda representanter på missionsfälten med ett rikt mått av sin Ande. Guds Andes närvaro bland Guds budbärare kommer att åt evangelii förkunnande skänka en kraft, som inte all hedersbetygelse och ära i världen skulle kunna ge det.
Den helige Ande blir kvar hos varje Guds helgade medarbetare, var denne än må befinna sig. Det, som sades till apostlarna, har sagts också till oss. Hjälparen är vår likaväl som deras. Anden skänker den kraft, som uppehåller kämpande, arbetande människor i varje nödläge, mitt ibland världens hat och trots att de inser sina egna misslyckanden och misstag. I sorger och hemsökelser, när allting ser mörkt ut och framtiden tycks förvirrande och vi känner oss hjälplösa och ensamma – just då är det som den helige Ande, som svar på trons bön, skänker våra sinnen tröst.
Det är inte något avgörande bevis för att en människa är kristen, att hon ger uttryck för andlig extas under extraordinära omständigheter. Helgelse är inte hänförelse. Det är ett fullständigt överlämnande av viljan åt Gud. Det är att leva av och genom varje ord som kommer från Gud. Det är att göra vår himmelske Faders vilja. Det är att lita på Gud i svårigheter, i mörker så väl som i ljus. Det är att vandra i tro och inte i åskådning. Det är att lita på Gud med obetingat förtroende och att vila i förvissning om hans kärlek.
Det är inte nödvändigt för oss att kunna definiera exakt vad den helige Ande är. Kristus talar om för oss att Anden är Hjälparen, "sanningens ande, som utgår ifrån Fadern". Det förklaras öppet ifråga om den helige Ande att "han skall icke tala av sig själv", då han arbetar för att leda människor in i hela sanningen. (Joh. 15:26; 16:13.)
Hans natur ett mysterium
Den helige Andes natur är ett mysterium. Människor kan inte förklara den, eftersom Herren inte har uppenbarat det för dem. Människor med fantasifulla åsikter kanske kan sammanställa vissa citat ur Bibeln och ge dessa en mänsklig tolkning, men att godta sådana åsikter kommer inte att stärka församlingen. Ifråga om sådana mysterier, vilka är alltför djupa för mänsklig förmåga att förstå, är tystnad guld.
Den helige Andes uppdrag har klart detaljerats i Kristi ord: "När han kommer, skall han låta världen få veta sanningen ifråga om synd och rättfärdighet och dom." – Joh. 16:8. Det är den helige Ande, som övertygar om synd. Om en människa ger sitt gensvar på Andens väckande inflytande, kommer hon att föras till omvändelse och till insikt om betydelsen av, att lyda de gudomliga föreskrifterna.
För den ångerfulle, som hungrar och törstar efter rättfärdighet, uppenbarar den helige Ande Guds Lamm, som utplånar världens synd. "Han skall förhärliga mig, ty av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder", sade Jesus. "Han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder." – Joh. 16:14; 14:26.
Anden har getts som en omskapande kraft ,för att förverkliga den frälsning, som åstadkommits genom vår Frälsares död. Anden söker ständigt dra människors uppmärksamhet till det stora offer, som gjordes på Golgata kors. Han försöker för världen uppenbara Guds kärlek, och för den övertygade människan öppnar han Bibelns dyrbara skatter.
När den helige Ande har kunnat övertyga en människa om synd och öppnat hennes sinne för rättfärdighetens måttstock, utplånar Anden tillgivenheten till de ting, som hör till denna värld och fyller sinnet med en önskan om helgelse. "Då skall han leda eder fram till hela sanningen" (Joh. 16:13), förklarade Frälsaren. Om människan är villig att låta sig omskapas, kommer hela människan att helgas. Anden kommer att ta det, som hör Gud till och prägla det i själen. Genom hans kraft kommer livets väg att göras så klar, att ingen behöver ta miste på den.
Från begynnelsen har Gud med sin helige Ande arbetat genom människor för att förverkliga sina avsikter med den fallna mänskligheten. Detta kom till uttryck i patriarkernas liv. Också för församlingen i ödemarken på Moses' tid gav Gud sin "gode Ande. . . att undervisa dem". (Neh. 9:20.) På apostlarnas tid utförde han märkliga gärningar för sin församling genom den helige Andes medverkan. Samma kraft, som uppehöll patriarkerna, som gav Kaleb och Josua tro och mod och som gjorde den apostoliska församlingen effektiv, har uppehållit Guds trofasta barn under varje följande tidsålder. Det var genom den helige Andes kraft, som de valdensiska kristna under den Mörka Tidsåldern hjälpte till att bereda vägen för Reformationen. Det var samma kraft, som gjorde de ädla människors möda framgångsrik, som var pionjärer för att öppna vägen för den moderna missionen och Bibelns översättning till alla länders och folks språk och dialekter.
Och idag använder Gud fortfarande sin församling för att göra sina avsikter på jorden kända. Idag färdas korsets härolder från stad till stad, från land till land för att bereda vägen för Kristi andra ankomst. Guds lags moraliska normer upphöjs. Den Allsmäktiges Ande påverkar människor och de, som svarar på dess inflytande, blir vittnen för Gud och hans sanning. På många platser kan man se helgade människor till andra förmedla den upplysning, som har gjort frälsningens väg genom Kristus klar för dem. Och i det att de fortsätter att låta sitt ljus lysa på samma sätt som de gjorde, som blev döpta med Anden på pingstdagen, får de ta emot mer och mer av Andens kraft. Detta är det sätt, på vilket jorden skall bli upplyst med Guds härlighet.
Särskild gudomlig ynnest
Å andra sidan finns det människor, som i stället för att klokt förbättra och vidga de nuvarande tillfällena, väntar i sysslolöshet på någon särskild tid av andlig förnyelse. När den tiden kommer, menar de, skall deras förutsättningar och förmåga att upplysa andra starkt förbättras. De försummar därför de nuvarande plikterna och förmånerna och låter sitt ljus brinna svagt, under det att de ser fram mot en tid då de, utan någon ansträngning från sin egen sida, skall få en särskild välsignelse, genom vilken de skall bli förvandlade och lämpliga för tjänst.
Det är sant att på ändens tid, då Guds verk på jorden skall avslutas, kommer en ivrig ansträngning att göras av helgade kristna under den helige Andes ledning. Denna skall följas av särskilda tecken på gudomlig ynnest. Under bilden av det tidiga och det sena regnet, som föll i Österlandet vid såningstiden och skördetiden, förutsade de hebreiska profeterna utgjutandet av andlig nåd i särskilt hög grad över Guds församling. Utgjutandet av Anden på apostlarnas tid var början till det tidiga regnet eller såddens regn och resultatet blev överväldigande. Ända fram till tidens slut kommer Andens närvaro att bli kvar hos den sanna församlingen.
Men då vi närmar oss slutet av jordens skörd, har ett särskilt utgjutande av andlig nåd lovats för att bereda församlingen för Människosonens ankomst. Detta utgjutande av Anden liknas vid att det sena regnet eller mognandets regn faller. Det är om denna ökade kraft, som de kristna skall sända sina böner upp till skördens Herre "när vårregnets (eller mognandets regn), tid är inne". Som svar på dessa böner blir det Herren, "som sänder ljungeldarna. Regn skall han då giva människorna i ymnigt mått". "Han giver eder höstregn, . . . han som ock förr sände ned över eder regn, både höst och vår." – Sak. 10:1; Joel 2:23.
Men med mindre medlemmarna i Guds församling idag har en levande förbindelse med källan till all andlig tillväxt, kommer de inte att vara beredda för skördens tid. Med mindre de håller "sina lampor putsade och brinnande", kommer de att gå miste om detta ökade tillskott av nåd i en tid av särskilda behov.
Endast de, som ständigt tar emot nya förråd av nåd, kommer att ha en kraft, som står i proportion till deras dagliga behov och deras förutsättningar att använda denna kraft. I stället för att se framåt mot någon framtida tidpunkt, då de, genom ett särskilt utgjutande av andlig kraft, kommer att på ett undergörande sätt bli lämpliga att vinna människor för Gud, skulle de i stället dagligen överlämna sig åt Gud, så att han kan göra dem till redskap som han kan använda. De skulle dagligen förbättra de möjligheter till tjänst, som ligger inom räckhåll för dem. De skulle dagligen vittna för Mästaren, var de än må befinna sig, oavsett om de är i någon anspråkslös arbetsmiljö, i hemmet eller inom något offentligt arbetsområde.
För en helgad Kristi medarbetare ligger det en underbar tröst i medvetandet om, att även Kristus under sitt liv på jorden dagligen bad till sin Fader, för att få nya tillskott av den nåd han behövde. Från denna gemenskap med Gud gick han ut, för att styrka och välsigna andra. Betrakta Guds Son, böjd i bön inför sin Fader. Trots att han är Guds Son, styrker han sin tro genom bön. Genom gemenskap med himmelen samlar han kraft att motstå det onda och för att tjäna och tillgodose människornas behov. Såsom vår äldre broder vet han, vad vi behöver, som är begränsade av svaghet och som lever i en värld av synd och frestelse, men som alltjämt vill tjäna honom. Han vet att de budbärare, som han finner lämpliga att sända ut, är svaga, felande människor. Men åt alla, som ger sig själva helhjärtat åt hans tjänst, lovar han gudomlig vägledning. Hans eget exempel är en försäkran om, att uppriktiga, uthålliga böner till Gud i tro, en tro som leder till ett fullkomligt beroende av Gud och oreserverad helgelse åt hans verk, kommer att skänka människor den helige Andes vägledning i striden mot synden.
Varje Guds medarbetare, som följer Kristi exempel, kommer att bli beredd att ta emot och använda den kraft, som Gud har lovat sin församling för att inbärga jordens skörd. Morgon efter morgon, då evangelii härolder böjer knä inför Herren och förnyar sina löften om hängivenhet åt honom, kommer han att försäkra dem om sin Andes närvaro med dess upplivande, helgande kraft. Då de går ut till dagens plikter, har de en försäkran om, att denna osynliga förmedlan av den helige Ande kommer att göra det möjligt för dem att vara "Kristi medarbetare".