»Ty Herren är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.» - Ords. 2:6.
Den stora och viktiga kunskapen är kunskapen om Gud och hans ord. ... En kristen kommer att tillväxa i nåd, i den utsträckning som han förlitar sig på och värdesätter Guds ords undervisning och i den mån han har som vana att meditera över andliga ting. ...
Ingen skall emellertid tro att vi på något sätt motarbetar eller undervärderar utbildning och intellektuell bildning och fostran. Gud ser gärna att vi »studerar» och förkovrar oss så länge som vi är kvar i denna värld, att vi alltid lär oss något och känner Vårt ansvar i samband med detta. ... Men ingen skall sätta sig själv till doms över en medmänniska som haft små eller inga möjligheter att förvärva boklig kunskap. Hon kanske äger en helt »annorlunda» vishet. Hon kanske har en »pratisk utbildning» i sanningens kunskap. Psalmisten säger: »När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.» (Ps. 119:130.) ... Den visdom psalmisten talar om är den som uppnås när människan förstår sanningen och den genom Guds Ande får påverka hjärtat så att hon praktiserar sanningens principer i vardagslivet. ...
Det är Guds Ande som levandegör livlösa sinnesförmågor och får oss att värdesätta andliga ting och väcker våra känslor för Gud och sanningen. Om inte Jesus ständigt bor i hjärtat blir goda gärningar en död och kall formalism. Den längtan och önskan som vi har att komma i förening med Gud upphör snart då vi bedrövar Guds Ande, men då Kristus är vårt härlighetshopp, leds vi ständigt att tänka och handla till Guds ära. Den fråga vi då alltid ställer blir: »Kommer detta att förhärliga Jesus? Kan han godkänna detta? Har jag möjlighet att vara fullständigt ärlig om jag går in i detta sammanhang?» Gud måste få bli vår rådgivare och han skall då leda oss in på trygga vägar och hans vilja blir det enda rättesnöret för våra liv. Detta är sann vishet, himmelsk kunskap, ... och det gör en kristen människa, hur ringa hon än må vara, till världens ljus.