»Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.» - Luk. 2:40.
Jesu exempel är ett ljus både för barnen och de unga, ty hans barndom och ungdom var exemplarisk. Ända från hans tidigaste år var hans exempel fullkomligt. Både på det fysiska och andliga området följde han den gudomliga bestämmelsen för tillväxt och utveckling, såsom den illustreras i en planta, och som han önskar att alla unga skall följa. Trots att han var himmelens Majestät, härlighetens Konung, blev han en baby i Betlehem och var en tid det hjälplösa barnet i sin moders vård. Under sin barndom var han ett lydigt barn. Han talade och handlade med ett barns och inte en vuxens intelligens, under det att han hedrade sina föräldrar och gjorde vad de bad honom om och hjälpte till så gott ett barn förmår. Men vid varje stadium av sin utveckling var han fullkomlig med ett syndfritt livs enkla, naturliga charm. 42
Josef, och särskilt Maria, hade alltid i tankarna att Gud var barnets far. Jesus undervisades i överensstämmelse med hans missions andliga beskaffenhet. Hans benägenhet att alltid göra det rätta var en ständig glädje för hans föräldrar. De frågor han ställde till dem fick dem att mycket grundligt studera de stora grundläggande sanningarna. Hans tankeväckande ord om naturen och naturens Gud upplyste dem och väckte dem till eftertanke.
Guds Sons blick vilade ofta på klipporna och kullarna som omgav hans hem. Han kände väl till naturen. Han såg att solen på himmelen, och månen och stjärnorna utförde sina uppdrag. Han välkomnade morgonens ljus med sång. Han lyssnade till lärkan som med sitt kvitter lovade Gud och han förenade sin stämma med den röst som prisade och lovade Gud. 43
Försynt och vänlig som han var, tycktes han vara utvald till något särskilt. Närhelst han kunde, vandrade han ensam ute på fälten och på bergsluttningarna för att samtala med naturens Gud. Efter avslutat arbete vandrade han längs sjön, bland skogens träd och i de gröna dalarna där han kunde tänka på Gud och upplyfta sin själ i bön mot himmelen. 44