»Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas.» - Hebr. 2:18.
Vår Frälsare förstod fullständigt människans behov. Han som nedlåtit sig till att ta på sig människans natur kände till alla hennes svagheter. Kristus levde som vårt exempel. Han var frestad i allt liksom vi för att han skulle lära hur han bäst skulle kunna hjälpa dem som frestas. Han har gått livets väg före oss och utstått de hårdaste prövningar för vår skull. Han var en »smärtornas man och förtrogen med krankhet». ...
Kristus tog på sig alla våra svagheter och i mänsklig svaghet behövde han söka Fadern om kraft och hjälp. Han sågs ofta vara försänkt i bön - i dalen, vid sjöstranden och uppe i bergen. Han har uppmanat oss att vaka och bedja. ... Om vi inte känner till vårt stora behov av Guds hjälp kommer vi att ägna liten tid åt allvarlig, uppriktig bön om gudomlig hjälp. Våra hjärtan är bedrägliga och våra fiender många och vaksamma. Om vi försummar att förstärka en enda svag punkt i vår karaktär kommer Satan att angripa oss just på denna punkt med sina frestelser. Han lägger ständigt planer som går ut på att ödelägga oss och han drar fördel av vår inbillade trygghet.
Kristus kom till vår värld för att ensam bekämpa människans fiende och på detta sätt rädda människan ur Satans våld. För att nå detta mål undandrog han sig inte att offra sitt eget liv. Och nu kan människan, genom den kraft som Kristus ger, själv kämpa mot den listiga, bedrägliga fienden. Den erfarne aposteln säger: »Sen därför noga till, huru I vandren ...» - vakta noga varje port till ditt inre, se ständigt på Jesus, den sanna och fullkomliga förebilden, och försök att följa hans exempel, inte endast i en eller två ting, utan i allt! Då blir du förberedd för alla slags situationer. ... Den människa som älskar att tänka på Gud har ett starkt försvar. Hon kan med lätthet upptäcka de faror som hotar hennes andliga liv och känslan av fara gör att hon genast anropar Gud om hjälp och beskydd.